FINFO 2009:3 Dioxin i torskrens från Östersjön

Författare

Håkan Westerberg och Tore Gustavsson, Fiskeriverket

Sammanfattning

Torsk rensas ombord och torskrenset kastas normalt tillbaka i havet. För att värdera i vilken utsträckning ett omhän- dertagande av rens från svenskt Östersjö- fiske skulle kunna minska övergödning och miljöbelastning togs prover på torskrens från de viktigaste svenska fångstområdena under fångstsäsongen 2007.

Proverna analyserades på sitt innehåll av dioxin och dioxinliknande PCB-kongener. Analys- värderna och litteraturdata användes för att beräkna den totala halten toxiska ekvivalenter av dioxin och dioxinliknande PCB-er, totalmängden PCB samt mängden närsalter som årligen återbördas till havet då torskrens kastas. Den huvudsakliga slutsatsen av undersökningen är att ackumulationen av dioxin och dioxinlika PCB-er i torskens inälvor i Östersjön är relativt låg och att halten inte överskrider halten i fet fisk generellt.

Mängden som kan omhändertas om torskrens landas är marginell jämfört med den naturliga tillförseln. Fiskets borttransport av dioxin genom landningen av strömming och skarpsill är däremot betydande och svenska landningar motsvarar nära halva dioxintillförseln till egentliga Östersjön. Mängden PCB som skulle bortföras om torskrens inte återfördes till havet är cirka en tiondel av den naturliga nedbrytningen och kan alltså vara av intresse för att påskynda minskningen av PCB om tillförseln har upphört.

Närsaltsinnehållet i torskrens är betydande och effekten för att minska övergödningen i Östersjön kan därför vara av intresse. En minskning av belastningen av kväve och fosfor, motsvarande de mängder som omhändertagandet av torskrens innebär, skulle med alternativa åtgärder kosta c:a 17–20 miljoner för kvävet och c:a 88 miljoner kr för fosforn, givet 2007 års fångstnivå i hela Östersjön. Det är troligt att kompensationen till fiskarna och övriga kostnader för att omhänderta och destruera torskrens skulle bli väsentligt lägre.