Sillhaj/Håbrand
Håbranden (Lamna nasus) lever i norra och södra Atlanten, samt i södra Stilla havet. Arten är en sällsynt gäst på västkusten och är fredad i svenska vatten.
Illustration: Wilhelm von Wright. Fri att använda.
Västerhavets hajar och rockor
En guide till de broskfiskar – hajar, rockor och havsmusfiskar – som påträffats i Västerhavet.
Publicerad: 11 juni 2015
Utseende
Kraftigt byggd haj med kort spetsig nos. Ögonen är stora, runda och svarta. Stjärtspolen är smal och har en vit bakkant på ryggfenan. Stjärtfenans båda lober är nästan lika långa vilket gör att stjärten påminner om en månskära. Ovansidan är mörkt blågrå eller grå och undersidan vit. Bakre delen av ryggfenan är vit.
Storlek
Kan bli upp till 3,5 meter lång och väga 300 kilo.
Fortplantning
Hanarna blir könsmogna vid 8 års ålder, då de är cirka 170 centimeter långa. Honorna blir könsmogna först vid 13 år ålder, och har då en storlek runt 200-250 centimeter. Honan föder, oftast sommartid, 1-4 ungar, som vid födseln är 45-75 centimeter långa.
Utbredning
Under sensommar, höst och vinter uppträder håbranden sällsynt i svenska vatten, främst i Skagerack och norra Kattegatt. Har vid några tillfällen påträffats i Öresund och Östersjön.
Föda
Sill, sardin, makrill, torsk, vitling, gråsej, pigghaj och bläckfisk.
Hot
Överfiske är det största hotet mot håbrandens fortsatta existens. Detta gäller även för många andra hajarter idag. Att beskatta en art med en generationstid på 13 år, som bara föder 1–4 ungar per år, är knappast möjligt. Arten är rödlistad som akut hotad.
Åtgärder
Arten är fredad enligt svensk fiskerilagstiftning. Det innebär att det är helt förbjudet att fånga och landa håbrand i svenska vatten.
För stort fiske är det största hotet mot håbranden. Att beskatta en art på ett hållbart sätt med en generationstid på 13 år och som bara föder 1–4 ungar per år, är vanskligt.
