Knubbsäl
Knubbsäl (Phoca vitulina) finns framför allt längs västkusten, men även Östersjön har en liten och unik population vid Kalmarsund. Sälarna på västkusten har under senare år drabbats av flera sjukdomsutbrott.
Knubbsäl och vikarsäl (som också förekommer i svenska vatten) påminner om varandra till utseendet. Men då vikarsäl normalt endast förekommer i Bottniska viken, Finska viken och Rigabukten är risken att förväxla de två arterna liten.
Om arten
Vuxna knubbsälshannar blir omkring 1,7 meter långa och kan väga upp till 140 kilo. Honorna är något mindre. Färgen på pälsen är vanligen ljust till mörkt gråspräcklig.
Knubbsäl i svenska vatten livnär sig på ett 30-tal olika fiskarter, bland annat sill och sandskädda, och kan dyka till ett par hundra meters djup. De kan jaga och fånga fisk även i mörker. Med sina morrhår känner de av tryckförändringar i vattnet som uppstår av bytesdjurens rörelser.
Honorna föder en unge (kut) runt midsommar. Ungarna saknar den ulliga kutpäls som andra sälarter föds med, vilket gör att de kan simma och dyka direkt. Ungarna diar i 3 till 4 veckor, och får därefter klara sig själva.
Knubbsälar håller till nära kusten, och vilar i grupper på skyddade skär och holmar. Under sensommaren byter de päls. Det tar ett par veckor för den nya pälsen att växa ut, och sälarna tillbringar då en stor del av tiden på land.
Knubbsälar kan bli mellan 25 och 35 år gamla, och honorna lever vanligen längst.
Ensam och övergiven?
Det händer att människor hittar ensamma sälungar på stranden, men de är sällan övergivna. Honan finns oftast i närheten men vågar sig inte fram så länge det finns människor där. Därför är det viktigt att gå därifrån och lämna ungen i fred.
Utbredning och status
Historiskt har knubbsäl jagats i stor omfattning. Skottpengar utfärdades under slutet av 1800-talet, och bestånden av knubbsäl minskade rejält. Sedan 1974 är knubbsäl fridlyst enligt Artskyddsförordningen. Skyddsjakt är tillåten efter beslut av Naturvårdsverket.
De cirka 15 000 knubbsälar som förekommer längs västkusten ner till Öresund, hör till en population som kategoriseras som Livskraftig (LC) i den svenska rödlistan (ArtDatabanken 2015).
Den lilla population knubbsäl som förekommer i Kalmarsund, kategoriseras däremot som Sårbar (VU). De är ättlingar till knubbsälar som koloniserade Östersjön för 8 000 år sedan, och är genetiskt unika. År 2005 beräknades de vara maximalt 477 djur.
Utbrott av sjukdom
Sommaren 1988 drabbades knubbsälar i europeiska kustvatten av en epizooti, en smittsam sjukdom orsakad av PDV (Phocine Distemper Virus), som är en variant av valpsjukevirus. Drygt hälften av knubbsälarna längs västkusten dog då de saknade immunitet för viruset.
Beståndet återhämtade sig, men sjukdomen återkom i ett nytt utbrott 2002, med samma drastiska effekt och återhämtning. Fem år senare blev ett mindre antal knubbsälar sjuka av ett okänt virus.
Under 2014 beräknades 3 000 knubbsälar i Skagerrak och Kattegatt återigen ha dött av sjukdom, då efter ett utbrott av fågelinfluensa (H10N7).
Bestånden övervakas
Den lilla populationen knubbsäl i Kalmarsund har undkommit de sjukdomsutbrott som drabbat västkustens knubbsälar, men är sårbar för bifångst i fiskeredskap och för pågående störningar i Östersjön som överfiske och bottendöd. Studier av miljögiftsbelastningar hos knubbsälar, både i Östersjön och på västkusten, visar att de har halter som påverkar immunförsvar och hälsa negativt.
Som en del av den marina miljöövervakningen, övervakas bestånden av knubbsäl sedan 1989. Det innebär en kontinuerlig uppföljning av utbredning, antal, tillväxt och reproduktion samt hälsostatus hos djuren. Det är information som även är väsentlig vid beräkningar av sälars inverkan på fiskbestånd och fiske.
Läs mer om Beståndsövervakning av knubbsäl.
Rapportera döda östersjösälar
Naturhistoriska riksmuseet är intresserade av att få in döda (färska) knubbsälar från Östersjön, för provtagningar och hälsoundersökningar: Fynd av död säl.
