Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Fiskar

Ruda (Carassius carassius)

Gossen Ruda är ett begrepp för en besvärlig person som hämtats ur skämttidningen Grönköpings Veckoblad. Begreppet speglar kanske synen på ruda som ointressant för kosthållet i modernare tider, en besvärlig fisk som kunde förekomma alltför rikligt i små vatten.

Ruda. Foto: Karelj/CC BY-SA 4.0

Namn​

Namnet ruda betyder "den röda" och lokalt har sjölevande ruda ofta kallats karussa efter sitt vetenskapliga (grekiska) namn.

Utseende

Ruda är en karpfisk med en lång ryggfena. Den har hög rygg, framför allt om gädda finns i vattnet. Saknas gädda antar rudan en mer mörtlik kroppsform, undantaget små dammar där kroppen kan vara liten och kompakt.

Att samma genetiska population kunde anta olika kroppsform och storlek var känt sedan länge och Olof Rudbeck nämner detta i sin "Atlantica" från 1600-talets slut.

Utbredningsområde

Den förekommer över större delen av Eurasien bort till Kina. Rudan har under århundraden planterats ut i princip i alla svenska landskap, till och med i Lappland. Det gör det omöjligt att spåra den naturliga utbredningen i Sverige, om den nu verkligen har invandrat på naturlig väg.

Kanske följde den tåliga fisken med de första stationära jordbrukare som slog sig ner i södra Sverige, eller långt senare med katolska munkar som var vana att odla karpfisk i klostrens dammar i södra Europa. Småvuxen eller lätt fördvärgad har den dock sällan haft någon större betydelse i folkhushållet.

Rudan är Sveriges mest seglivade fisk, som trots att den ursprungligen är en varmvattenfisk kan överleva att frysas in i bottenslammet i små gölar och sedan "tina upp" nästa vår.

Arten förekommer rikligast i störda sjöar med dåliga syreförhållanden. Den är nämligen känslig för konkurrens och rovfisk, men tål låga syrenivåer. Slås andra arter ut av syrebrist vintertid har ruda "sjön för sig själv", möjligen kan också enstaka sutare överleva. Speciellt i de svenska slättlandskapen tycks ruda vara vanlig i de grunda, ofta sänkta, vegetationsrika sjöarna med dåliga syreförhållanden.

Storlek

De största sjörudorna kan bli 45 cm (3,5 kg), men vanligen är vikten betydligt lägre.

Tillväxt​

Tillväxten är långsam.

Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Fiskar

Publicerad: 2014-02-12

Sidansvarig: Webbredaktionen