FINFO 2005:11 Födoanalyser av storskarv (Phalacrocorax carbo) i Kattegatt-Skagerrak

En undersökning av storskarvens diet har utförts under tre år längs svenska västkusten vid Koster i Norra Skagerrak, Hakefjorden i södra Skagerrak samt Bua i Kattegatt från 1999 till 2002.

Författare

Sven-Gunnar Lunneryd och Karin Alexandersson, Fiskeriverkets kustlaboratorium

Sammanfattning

En undersökning av storskarvens diet har utförts under tre år längs svenska västkusten vid Koster i Norra Skagerrak, Hakefjorden i södra Skagerrak samt Bua i Kattegatt från 1999 till 2002. Totalt undersöktes maginnehållet från 498 skarvar och 4 800 otoliter från spybollar, totalt över 19000 otoliter.

En jämförande studie av otoliter funna i spybollar och i magar visade på en stor skillnad i otoliternas kvalitet. Otoliter i spybollar var mer eroderade vilket påverkar både viktsjämförelser och provets artsammansättning. För den noggranna genomgången av otoliterna har därför endast material från magarna använts. Totalt noterades fler än 59 fiskarter i skarvarnas magar och spybollar.

Skarvens föda dominerades viktmässigt av 10 fiskarter, vilka representerade 86 % av den sammanlagda konsumtionen räknat i vikt. De viktigaste fiskarterna i födan var rötsimpa (22–34% av sammanlagd vikt), följd av torsk (4–17%), sej (0,8–13%) och plattfiskar med en sammanlagd vikt av 10–36%. Andra vanligt förekommande arter var oxsimpa, stensnultra och svart smörbult. Ål återfanns i var tjugonde skarvmage.

Proportionen av konsumerad fisk varierade kraftigt mellan både arter och år. Ett undantag var dock torsk som var lika viktig i skarvens föda under alla år. Antalsmässigt dominerade juvenila fiskar, exempelvis var 86% av torskarna mindre än 30 cm, medan de viktsmässigt utgjorde endast 42% av hela torskintaget. För skrubbskädda och rödspotta var två tredjedelar eller mer mindre än 16 cm, sandskädda var i genomsnitt något större. Resultaten visar att kommersiellt viktiga arter som torsk, sej och plattfiskar utgör en viktig del av skarvens föda.

Om skarvpredationen har en reell inverkan på tätheten av dessa arter kan inte bedömas utan bättre kunskap om andra överlevnadsfaktorer för juvenil fisk som födokonkurrens, habitatförändringar etc. Vi saknar dessutom tillförlitliga data om skarvbeståndens storlek längs den undersökta kuststräckan. Trots osäkerheten i resultaten, indikerar dessa att skarven äter flera miljoner individer av kommersiellt viktiga arter per år vilket för torsk är i samma storleksordning som bifångsterna av torsk i ålryssjefisket.

För plattfiskar som rödspotta och skrubbskädda överstiger mortalitet väsentligt bifångsten i ålryssjorna. Även för arter som endast förekommer mer sällan i skarvdieten kan en påverkan på bestånden diskuteras. Trots att ål noterades i knappt var tjugonde skarvmage kan skarvens mortalitet på ålbeståndet ändå uppskattas till en fjärdedel av yrkesfisket fångst av ål.