Storspigg

Allmänt

Storspiggen är tillsammans med sin släkting småspiggen ofta förbisedd i fiskesammanhang. De vandrar mellan vattendrag, kusterna och den vida pelagialen i de stora sjöarna. Spiggar är hårt trängda av rovfiskar och konkurrenter och uppträder därför ofta i extrema miljöer, det vill säga där de får vara i fred; i jordbruksdiken, pelagialt i vattenytan, på stora djup i vissa sjöar, i skydd bakom bryggpålarna som exempel. Spigg, främst storspigg, utgör mycket viktig föda för röding, lax och andra rovfiskar. I öppna sjön är det framför allt storspigg som uppträder, medan småspigg förekommer i vissa tillflöden och på mer skyddade kuststräckor och tenderar att vara vanligare än storspigg i näringsrika vatten.

Storspiggen är också intressant ur ett evolutionärt perspektiv. Efter den senaste istiden uppkom flera mer eller mindre isolerade bestånd av storspigg vilka kan skilja sig åt i flera avseenden, bepansringens omfattning, färgernas intensitet och taggarnas längd. På bland annat Island finns det vatten där storspiggen är den enda fiskarten och i några av dessa vatten har storspiggen inga taggar eftersom den naturliga selektionen inte gynnar individer med taggar – det finns ju inga rovfiskar som jagar storspiggen i dessa vatten.

Storspiggen är mellanvärd för Schistocephalus solidus en parasitisk mask (släkt med binnikemasken). Slutvärden är fiskätande fåglar. Masken reproducerar sig i fåglars tarmsystem, ägg kommer ut med fåglarnas avföring och när äggen hamnar i vattnet kläcks de och de första små larverna äts av kräftdjur som är maskens första mellanvärd. Kräftdjuren äts sedan av storspiggen, som alltså är den andra mellanvärden. Masken kan ta upp nästan hela bukhålan på spiggen och öppnar man en infekterad fisk kan man undra dels hur masken fick plats och dels hur fisken kunde leva med denna parasit i sig.

Storspiggen har tidigare använts som agnfisk (efter att taggarna tagits bort) och till att koka olja på (för lampbelysning eller för att använda som smörjmedel).

Storlek

Storspiggen är en liten fisk, det är sällsynt med exemplar över 8 centimeter i sötvatten, i saltvatten kan den bli som mest 11 centimeter.

Könsmognad

Den blir könsmogen vid 1–2 års ålder och blir sällan mer än tre år.

Föda

Den lever huvudsakligen av små kräftdjur.

Lek​

Storspiggen har ett säreget fortplantningsbeteende vilket har gjort den till ett intressant studieobjekt för många forskare i beteendeekologi. Att de dessutom är ganska lätta att hålla i akvarium bidrar ytterligare till att de studerats ingående. Det har till och med skrivits böcker som bara handlar om storspigg.

Vid lektiden som infaller under perioden mars till juni anlägger hanen en parningsdräkt (den kan vara mer eller mindre intensiv beroende på population), det mest utmärkande är att buken blir röd. Hanen bygger även ett bo på sjöbotten av växtdelar som hålls samman av ett njursekret. Sekretet består huvudsakligen av ett glykoprotein som kallas spiggin. Sekretet innehåller även ämnen som är antibakteriella.

Boet och dess omgivning försvaras intensivt mot andra hanar. Hanen försöker locka honor att lägga en portion av sina 100 – 400 romkorn i boet. För att locka honorna uppför hanarna bland annat en parningsdans. Efter att honan lagt sin rom i boet simmar hanen in och befruktar den. Flera honor kan lägga rom i boet som kan rymma upp mot 1000 romkorn. Hanen fläckar friskt vatten över rommen som kläcks efter 4 – 27 dagar, beroende på vattentemperaturen. Ungarna stannar i boet under ungefär en vecka, hela tiden vaktade av hanen.

Namn

På engelska heter arten "three-spine stickleback".

Lokalt har storspigg kallats "sticks", "hornfisk", "skinnäling", "hornstagg" eller ´vassbuk´. Båda spigg-arterna sammantaget kallades i Värmland "spragg" och "sketspik" i Skaraborgsdelen av Vänern. Andra, äldre namn, är "tretaggad spigg", "skjötspigg", "igling", "budd" och "mudd".

Namnet spigg kommer från samma ord som "spik" och syftar förstås på de skarpa piggarna, som är ett skydd mot rovfiskar. Storspiggens vetenskapliga artnamn berättar om denna egenskap då aculeatus betyder "försedd med taggar". Det vetenskapliga släktnamnet på storspigg kommer av "mage" och "ben" och syftar på de kroppsplåtar av ben som spiggar har. Storspigg känns igen på sina tre ryggtaggar.