Vikarsäl
Vikarsäl (Pusa hispida) är en arktisk art som blev kvar i Östersjön efter den senaste istiden för 12 000 år sedan, och den är helt beroende av stabil havsis för att kunna föda sina ungar.
Vikarsälen är avsevärt mindre än Östersjöns gråsälar. Den påminner till utseendet om knubbsälen, men har en rundare kropp och ett litet huvud.
Foto: Jörgen Wiklund
Rapportera döda vikarsälar
Naturhistoriska riksmuseet är intresserade av att få in döda (färska) vikarsälar, för provtagningar och hälsoundersökningar: Fynd av död säl.
Om arten
Vikarsälen kallas även vikare, och är vår minsta sälart. Den blir som mest 1,4 meter lång och väger då cirka 110 kilo. Pälsen på vuxna sälar är mörk med oregelbundet spridda, ljusa ringar.
Under den isfria delen av året lever vikarsälen till stor del ute i öppet vatten, och tar sig sporadiskt upp på mindre skär för att vila. Den livnär sig på mindre kräftdjur som skorv, samt fisk som spigg och strömming.
Under vintern etablerar vikarsälar undervattensrevir i den kompakta drivisen i norra delen av Bottenviken. De gräver ut andningshål och skyddande snögrottor i packisvallarna, och där föder honan en unge (kut) i februari eller mars.
Ungen föds med en ullig kutpäls, och diar i 3 till 8 veckor. Under den tiden måste den hålla sig på isen. Hamnar ungen i havet innan den bytt ut sin kutpäls, blir den snabbt nedkyld.
Även vårisen är viktig för vuxna vikarsälar. Då sker pälsbytet, och de ligger på isen för att få upp värme som gynnar tillväxten av ny päls.
En vikarsäl kan bli mellan 40 och 50 år gammal.
Utbredning och status
I början av 1900-talet fanns det omkring 180 000 vikarsälar i Östersjön, men antalet decimerades kraftigt under seklet. Först på grund av hårt jakttryck, och under 1960-talet på grund av miljögifter som gjorde honorna sterila. 1985 fanns cirka 5 000 vikarsälar kvar i Östersjön.
På grund av skyddsåtgärder ökade beståndet, och de senaste åren har man räknat till ca 17 000 vikarsälar. De flesta av dem återfinns i Bottniska viken, men vikarsälar finns även i Finska viken och i Rigabukten.
Vikarsäl har flyttats från kategorin Sårbar (VU) år 2000 till nuvarande Livskraftig (LC) i den svenska rödlistan (ArtDatabanken 2015).
Sedan 1988 är vikarsälen fridlyst enligt Artskyddsförordningen. Skyddsjakt är tillåten efter beslut av Naturvårdsverket.
Beståndet övervakas
Antalet vikarsälar ökar i Östersjön, men långsamt, och sälarna är fortsatt påverkade av miljögifter. Drygt trettio procent av honorna beräknas vara sterila. Milda isvintrar har orsakat hög dödlighet hos kutar bland de vikarsälar som lever i de södra delarna av Östersjön.
Som en del av den marina miljöövervakningen, övervakas bestånden av vikarsälar. Det innebär en kontinuerlig uppföljning av utbredning, antal, tillväxt och reproduktion samt hälsostatus hos djuren. Det är information som även är väsentlig vid beräkningar av sälars inverkan på fiskbestånd och fiske.
