Historiska ingrepp i Blackstaån ger problem idag

För över hundra år sedan hade vi svält i Sverige och markägare längs Blackstaån vidtog de åtgärder som var nödvändiga då, som man gjorde på många håll i landet. För att få mer odlingsbar mark för att föda befolkningen rätade man åar, sänkte sjöar och dikade ut våtmarker. Dessa fysiska förändringar i landskapet är en del av problemen med näringsläckage och erosion som vi har idag. 

Under förra sekelskiftet gjorde man allt för att får mer åkermark, eftersom det rådde svält i Sverige.

- Ett sätt var att man rätade ut Blackstaån i tre omgångar, en åtgärd som gjordes på många håll och inget unikt för Blackstaån. Naturlig meandring försvann och ån blev som en motorväg för vatten i landskapet. Kilsbergens skogar är utdikade och det finns mycket lite vattenfördröjning kvar i området, säger Anna Eklund, åtgärdssamordnare Blackstaåns avrinningsområde.

Övergödning, erosion och igenväxning

Delvis som en följd av detta har området idag problem med näringsläckage och erosion. Sediment från Blackstaån grundar upp fågelsjön Tysslingen som håller på att växa igen.
- Under blöta perioder är flödet mycket högt i Blackstaån och då behöver den vara fyra meter djup för att inte svämma över. Under torra perioder är ån nästan torrlagd och variationen är mycket stor. Klimatförändringar har också bidragit till problematiken. Förra vintern kom all nederbörd i form av regn, ingen snö alls och därför blev det heller inget stilla sipprande av vatten som det brukar när snön smälter, förklarar Anna.

Nya åtgärder

Under flera år har man bland annat anlagt skyddszoner och strukturkalkat i området.

- Detta är viktiga åtgärder som vi behöver göra mer av. Jag har satt ny fart på strukturkalkning, men fler och mer potenta åtgärder behövs, säger Anna.

Ett sätt är ett initiativ till kurs i våtmarksgrävning specifikt anpassad för maskinentreprenörer och lantbrukare som vill gräva egen våtmark. Våtmarker är en viktig del av lösningen på övergödningsproblematiken och fler lokala gräventreprenörer behöver intressera sig för de viktiga vattenvårdsprojekten som kommer att behöva genomföras. Våtmarker kan även bidra till att binda vatten när flöden är höga och fungera som vattenreserv vid torka.

- Tillsammans med Hjälmarens Vattenvårdsförbund sökte och fick jag LOVA-medel för att ta fram ett kursupplägg. Många gräventreprenörer har efterfrågat en sådan kurs och nu i höstas genomförde vi första kurstillfället. Vi fick högsta betyg av alla deltagare, säger Anna glatt.

Lokalekonomi

Med storskaliga vattenvårdsprojekt, som tar mycket medel ur stadskassan, är det angeläget att också få med lokalbefolkningen på tåget.

- För att lyfta intresset för våra vattenvårdsprojekt tror jag att det är viktigt att unga nyetablerade gräventreprenörer kan se vattenvård och våtmarksgrävning som en nisch de kan bli duktiga på. Att det är en möjlighet för bygdens unga företagare att vara med och både bidra och tjäna pengar på viktiga vattenvårdande projekt i landskapet. Det kan bli en framgångsfaktor för att få positivt gensvar från folk i bygden, tror Anna.

Små framsteg

- Vi har gjort synoptiska vattenprovtagningar i Blackstaån med biflöden under det gånga året. Genom dem har vi ökat engagemanget för vattenkvaliteten och skapat en nyfikenhet för hur det går med förbättringsarbetet. De senaste 10 åren har statusen på vattendraget gått från dålig till otillfredsställande, men många fler insatser krävs för att det ska nå god status till 2027 som är målsättningen. Vid god status kanske fisket kommer tillbaka och flera minns då man kunde fiska i bäcken även om det var länge sedan nu, säger Anna.

Nästa steg

Anna har också genomfört ett antal vattenvandringar längs ån. Tanken har varit att väcka liv i alla markavvattningsföretagen längs ån och att ge plats för diskussion av orsaker och möjliga åtgärder för att minska näringsläckage från ån.

- Det har varit mycket diskussioner, bland annat att ån är grävd för djupt. Det är svårt att hitta naturliga lägen för våtmarker i området, det finns inga marker att ”offra”, förklarar Anna.

För att hitta lösningar har de anlitat en konsult för att göra en avvägning av åns status idag jämfört med befintlig förrättning (tillstånd). Därefter gör Naturvårdsgruppen i Väst en inventering för att hitta lämpliga lägen för vattenvårdsåtgärder som går att anlägga i samband med rensning av ån, som är något som markavvattningsföretagen måste göra enligt lag.

- Kan vi hitta bra lägen där ån ändå måste rensas och underhållas, så kan vi slå två flugor i en smäll och dessutom söka pengar för vattenvårdsåtgärderna, säger Anna.

Den 15 december kommer konsultens svar och förslag, något Anna ser mycket fram emot.

Olika drivande krafter

Bland markägarna finns både skeptiker och de som vill göra åtgärder.

- En rensning till exempel kostar mycket pengar och alla måste vara med och betala. Och man betalar i förhållande till den nytta ens mark fick då ån rätades. På sina håll är motståndet ganska stort och det beror på att det finns fastighetsägare som inte vet att de är en del av ett markavvattningsföretag och därmed heller inte känner till sitt ansvar. Det belyser vi nu, säger Anna.
Men Anna känner sig trygg i att man kommer hitta lösningar.
- LRF har varit med från början och vi har också bildat Blackstaåns vattendragsgrupp som hjälper mig att driva frågorna. I vattendragsgruppen finns engagerade lantbrukare, representanter från hembygdsföreningen och även de som inte brukar mark i området och det är nu vattendragsgruppen som tar beslut om hur vi går vidare, säger Anna.