Hjälper regeringskansliet att förhandla fram avtal mot plastföroreningar

Johanna Eriksson och Anna Karlsson, båda utredare vid HaV:s havsmiljöenhet, har fått ett spännande uppdrag: De ska stötta regeringskansliet i de kommande förhandlingarna om ett globalt avtal mot plastföroreningar.

Vad kan ett globalt avtal innebära?

– Det blir heltäckande och kommer att adressera miljön, både till havs och på land. Tanken är att hela plastens livscykel ska ingå, från produktion till användning och återvinning. Det i sin tur innebär att avtalet får betydelse för hur plast designas, tillverkas och vilka ämnen det innehåller.

– Även mikroplaster finns med, vilket inte var självklart, men något vi drev hårt från Sveriges sida i det inledande arbetet. Enligt UNEP:s* verkställande direktör Inger Andersen är detta det viktigaste miljöavtalet sedan Parisavtalet!

– Det finns ett stort engagemang och medvetenhet om att något måste göras åt plastföroreningarna. Politiker, företag och allmänhet inser att det finns stora problem som måste åtgärdas.

Vilka är stötestenarna?

– Det finns en hel del frågor som måste besvaras. Exakt vad ska ingå i avtalet? Hur omfattande ska det vara? Var börjar plastens livscykel, var slutar den? Vad ska vara bindande? Vad ska vara frivilligt? Vad ska ligga på global kontra nationell nivå? Hur ska allt finansieras? Här finns olika syn i olika länder.

Var sker förhandlingarna?

– Man kan säga att de sker på två sätt. EU-länderna ska komma överens om en gemensam position gällande vad vi vill ska ingå i avtalet. De förhandlingarna sköts främst i Bryssel. Sedan har vi de internationella mötena. Det första hålls i Uruguay i höst och det handlar dels om formalia och procedurer, dels om avtalets omfattning, mål och finansieringsmekanismer. Dit åker främst tjänstemän från regeringskansliet, som avgör vilket stöd de behöver. Fler möten kommer hållas under 2023 och 2024.

Vilka länder deltar?

– I stort sett alla länder som vill och kan vara med.

Vilken expertkompetens bidrar ni med?

– Vi bidrar med havsmiljöperspektivet och betonar vikten av att också havsbaserade källor till plastskräp bör omfattas av avtalet. Vi anser att förlorade fiskeredskap och fiskerelaterat plastskräp är viktiga fraktioner att åtgärda.

– Jag bidrar också med mer generell sakkunskap gällande marin nedskräpning och plast utifrån tidigare erfarenheter från till exempel FN:s vetenskapliga rådgivande kommitté för marint skräp och mikroplaster samt jobbet som utredningssekreterare i en statlig offentlig utredning om hållbar plastanvändning, säger Johanna Eriksson.

I arbetsgruppen deltar, förutom Johanna Eriksson och Anna Karlsson, tjänstemän från Miljödepartementet, Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen.

* UNEP står för UN Environment Programme, Förenta nationernas miljöprogram

Fler nyheter