Kalkningens effekter på flodkräftan

Kalkningsinsatser bör prioriteras i försurade vatten där flodkräftan har en rimlig chans att överleva på sikt, det vill säga i de områden där signalkräfta saknas. Det är en av slutsatserna i en färsk rapport om kalkningens effekter på flodkräftan.

Trots att många kalkningsinsatser gjorts och görs för att rädda flodkräftan är kunskapen om effekterna begränsade. Syftet med rapporten är att redovisa kalkningens effekter på flodkräftan, men den innehåller även information om vilka miljöfaktorer som påverkar sötvattenskräftor, inte minst flodkräftan.

– I rapporten redovisas nuvarande och tidigare kända förekomster i svenska sjöar och vattendrag samt hur försurning och kalkning påverkat flodkräftans förutsättningar att överleva i våra vatten, säger Erik Boström, utredare vid HaV.

Flodkräftan är akut hotad och omfattas av ett nationellt åtgärdsprogram. Den hotas
främst av kräftpest, ofta via inplanterade signalkräftor, men försurningen har också
påverkat den negativt. Flodkräftan var ett av de viktigaste motiven för att påbörja
kalkning under 1970- och 1980-talet.

Rapporten har tagits fram av Per Nyström, Marika Stenberg och Pia Hertonsson vid
konsultfirman Ekoll AB på uppdrag av HaV.