Dammar i Sverige

De senaste sex åren har drygt 300 av Sveriges cirka 11 000 dammar rivits ut. Havs- och vattenmyndigheten (HaV) har nyligen sammanställt information om dammutrivningar på uppdrag av regeringen.

Sammanställningen visar att det i första hand är storleksmässigt små dammar som rivits ut under de senaste sex åren. Det handlar ofta om dammar där ägaren själv vill riva ut dammen, eller dammar som rivits ut för att restaurera vattendrag.

Det är också storleksmässigt små dammar som HaV tror kan bli aktuella för utrivning i framtiden. Storleksmässigt stora dammar, med samhällsnyttig betydelse, bedöms inte vara aktuella för utrivning.

Havs- och vattenmyndigheten bedömer även att antalet dammar som rivs ut på ägarens initiativ minskar i framtiden. Det är däremot troligt att utrivningar som görs för restaurering av vattendrag kommer att öka.

Varför rivs dammar?

En damm måste underhållas för att vara säker, och om den används för elproduktion finns det krav på att anläggningen ska ha moderna miljövillkor. Om det krävs omfattande åtgärder för att modernisera en anläggning kan det vara en orsak till att verksamhetsutövaren väljer att riva ut en damm istället för att miljöanpassa den.

Ett annat skäl till utrivning kan vara att restaurering behövs för att återställa fria vandringsvägar, förbättra livsmiljöer för akvatiskt liv, återfå naturliga flöden samt stärka biologisk mångfald. De utrivningar som sker inom ramen för restaureringar handlar ofta om dammar som förlorat sitt syfte, till exempel avlysta flottningsdammar, eller övergivna dammar.

Effekter av utrivning

Att riva ut en damm ger effekter på natur-, kultur- och boendemiljö.

Effekterna är ofta platsberoende och behöver bedömas utifrån lokala förhållanden. I vissa fall kan dammutrivningar även ha internationell betydelse. Till exempel för vandrande arter som ål. Den är beroende av fria vandringsvägar mellan inlandsvatten och hav och rör sig över stora områden.

Vanliga effekter av dammutrivning:

• återställda vandringsvägar
• förbättrade livsmiljöer för akvatiska organismer
• naturligare flöden
• stärkt biologisk mångfald
• minskad risk för dammhaveri.

Samtidigt kan utrivningar innebära:

• förändrade landskapsbilder
• påverkan på kulturmiljöer
• förändrade rekreationsvärden
• påverkan på grundvatten och brunnar
• lokala risker kopplade till erosion och markstabilitet.

Det är mark- och miljödomstolen som bedömer vilka skyddsåtgärder som behövs vid utrivning av en damm. Med god planering, relevanta utredningar och anpassade skyddsåtgärder kan oönskade konsekvenser av en dammutrivning i många fall begränsas samtidigt som långsiktiga miljönyttor uppnås.

Bakgrund

Havs- och vattenmyndigheten har på uppdrag av regeringen kartlagt utrivning av dammar i Sverige under perioden 2020 – 2026. Regeringen vill dels få en bild av utvecklingen, dels en redogörelse av vilka effekter utrivningar kan innebära. I rapporten finns mer information om vilka typer av dammar som finns i Sverige, effekter av utrivningar på allt från kulturmiljö och biologisk mångfald till beredskap och samhällsnytta och hur oönskade effekter kan motverkas.

Läs mer hela regeringsuppdraget och HaV:s svar på havochvatten.se