Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Ny rapport från HaV: Så mår fisk- och skaldjursarter i svenska vatten

Ny rapport från HaV: Så mår fisk- och skaldjursarter i svenska vatten

Rapporten Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2018” ger en samlad översikt av hur våra kommersiellt viktigaste fiskar och skaldjur mår i havet och de stora sjöarna Vänern, Vättern, Hjälmaren och Mälaren.

Innehållet är framtaget av Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten, HaV. 

Totalt redovisas i år underlag och råd för 49 fisk- och skaldjursarter fördelade på ett hundratal olika bestånd. Rapporten innehåller uppgifter som utbredningsområde, lek, vandringar, maxålder och i vilka miljöer arten trivs bäst. Syftet är att ge en överblick över fiskbeståndens status, sammanställa biologisk information av vikt för förvaltningen, presentera nuvarande förvaltning och att presentera Internationella havsforskningsrådets (Ices) rådgivning.

- Vid bedömningen av hur bestånden utvecklas så tittar vi bland annat på dödlighet, förmåga till reproduktion och hur stort fisketrycket är. I rapporten görs också en bedömning av om fångsterna av respektive art, i olika havsområden och i sjöar, kan öka eller bör minskas för att hålla beståndet vid god status, säger Johanna Mattila, forskningsledare vid institutionen för akvatiska resurser på SLU.

Negativt för gädda, siklöja och torsk

Forskarna ser en fortsatt negativ utveckling för bestånden av gädda längs med Östersjöns kuster och för siklöja i framförallt Bottenviken men även i Vänern. Makrillen i Nordostatlanten har ett för högt fisketryck som inte är hållbart över tid. Även mängden lekmogen torsk i östra Östersjön och Kattegatt minskar.

Statusen för hälleflundra och havskatt i Skagerrak och Kattegatt samt gös i norra Östersjön är så dålig att arterna inte bör fiskas, menar forskarna. I år ges inte heller biologiska råd för lyrtorsk, knot, piggvar och sandskädda i Östersjön, och därmed finns det inga råd för dessa arter i rapporten. För den europeiska hummern och flodkräftan är situationen fortfarande bekymmersam.

Rekryteringen av ålyngel är fortfarande mycket svag, inte bara till svenska vatten utan till andra stater i den europeiska ålens utbredningsområde. I december beslutade också EU:s fiskeministrar om begränsningar för allt ålfiske under 2019 i hela unionen.

I Östersjön, speciellt i de norra delarna, når fler laxbestånd de förvaltningsmål som sätts upp, menar forskarna. Men för några bestånd har den positiva utvecklingen brutits, till exempel Vindelälven. I södra delarna av Östersjön och på västkusten är situationen för laxen mer kritisk. I Vänern har det också varit en vikande rekrytering av lax de senaste åren.

- Det är viktigt att vi känner till hur stora bestånden av våra viktigaste fisk- och skaldjursarter är. Innehållet i rapporten fungerar som underlag för exempelvis fiskereglering och är en viktig del i arbetet med att nå miljökvalitetsmålen, säger Fredrik Ljunghager, utredare vid enheten för miljöövervakning på HaV.

- En av de främsta orsakerna till att många bestånd är i dåligt skick är att fisketrycket historiskt har varit, och i många fall fortfarande är, för högt. Det gäller både svenska och andra länders fiske, och det gäller både yrkes- och fritidsfisket, säger Johanna Mattila.

Positivt för kummel och gråsej

Men det finns också bestånd där utvecklingen är mer positiv, till exempel för marulk, gråsej och kummel i Nordsjön, torsk i Nordsjön och Skagerrak samt rödspätta i södra Östersjön och Kattegatt.

I Vänern och Vättern växer bestånden av sik. I Vättern växer även bestånden av röding, lake och siklöja. Siklöja i Mälaren återhämtar sig något från historiskt låga nivåer. Bestånden av gös och braxen är fortsatt stabila i de stora sjöarna Vänern, Hjälmaren och Mälaren.

- Det är glädjande att se att aktiv fiskförvaltning och påföljande minskande fisketryck på flera, tidigare överfiskade, bestånd nu leder till att de återhämtar sig och växer, säger Johanna Mattila.

Hållbarhet på lång sikt

Rapporten beskriver också ekosystemtjänsterna som våra hav och sjöar ger. Hur fisk och skaldjur kommer till nytta för människan genom till exempel föda, rekreation och biologisk mångfald. Nytt för i år är att också frågan om beståndens hållbarhet på lång sikt tas med i rapporten.

Att ett bestånd är hållbart innebär att det finns tillräckligt många individer i det och att fisket sker på nivåer som gör det möjligt för arten att överleva och fortplanta sig på lång sikt. Innehållet bygger på uppgifter från forskning, övervakning och analys av nationella och internationella forskare samt rapporter från yrkes- och fritidsfisket. Sedan gör forskarna en analys för att få den bästa möjliga bilden av hur fiskar och skaldjur i svenska vatten utvecklas.

- För de flesta bestånd har vi tillräckligt med information för dessa bedömningar, men för vissa arter är underlaget än så länge för litet. Exempel på sådana arter är gös i södra Bottenhavet samt näbbgädda och ostron i Skagerrak, säger Johanna Mattila.

Så här sammanfattar forskarna vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU läget för fisk- och skaldjursbestånd i olika havsområden:

  • Stora sjöarna (Vättern, Vänern, Hjälmaren och Mälaren). Bestånden av gös har en relativt god status, detsamma gäller för sik, öring och lake i Vättern. I Vänern visar beståndet av sik positiv utveckling. I Mälaren håller beståndet av siklöja på att återhämta sig medan det minskar i Vänern. I alla sjöarna är bestånden av braxen livskraftiga.
  • Östersjön. Bestånden av rödspätta och skrubbskädda har god status i södra Östersjön och Öresund. Det gäller även strömming och öring i centrala Östersjön. Öringen i Bottenhavet och Bottenviken samt siken i Bottenviken har utvecklats positivt. Sämre ser det ut för gös och gädda längs kusten i Egentliga Östersjön (från Ålands hav till de danska sunden) liksom för siklöjan i Bottenviken. Torsken i östra Östersjön har fortsatt en dålig tillväxt och är mager. Torsken i det västra beståndet hade en stark rekrytering 2016 vilket tillåter ökat fiske i år.
  • Västerhavet (Skagerrak, Kattegatt och Nordsjön). Bestånden av kummel, marulk, rödtunga och rödspätta har relativt god status. Det gäller även lokala bestånd av öring även om rekryteringen har försämrats under de senaste åren. Torsken i Skagerrak visar något förbättrad status men forskarna rekommenderar ändå att lägre fångster tas upp då fisketrycket fortfarande är för högt. Beståndet av torsk i Nordsjön håller successivt på att öka. Det ser sämre ut för beståndet av torsk i Kattegatt samt för bestånden av europeisk hummer, havskatt, hälleflundra, kolja och skoläst. Rekryteringen av både vår- och höstlekande sill är fortsatt på låga nivåer sett över de senaste decennierna. Bestånden av havskatt, hälleflundra och skoläst har så dålig status att de inte bör fiskas i Skagerrak och Kattegatt.

Länk till rapporten ”Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2018”

Läs mer om HaV:s arbete med fiskförvaltning

Läs mer om laxen och laxens år på HaV:s hemsida

För mer information kontakta:

Fredrik Ljunghager, utredare, enheten för miljöövervakning, Havs- och vattenmyndigheten tfn 010-698 60 45, mobil 076-134 00 15, e-post fredrik.ljunghager@havochvatten.se, Mikael Krysell, chef, enheten för miljöövervakning, Havs- och vattenmyndigheten, tfn 010-698 60 15, mobil 076-538 60 15, e-post mikael.krysell@havochvatten.se

Johanna Mattila, forskningsledare vid institutionen för akvatiska resurser, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, tfn 010 478 41 42, e-post johanna.mattila@slu.se

Havs- och vattenmyndigheten, HaV, arbetar för levande hav, sjöar och vattendrag till glädje och nytta för alla. Citera gärna våra pressmeddelande och nyheter, men hänvisa alltid till HaV.

Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut