Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Så mår svensk fisk: Negativ utveckling för siklöja och hummer – uppåt för strömming och sik

Så mår svensk fisk: Negativ utveckling för siklöja och hummer – uppåt för strömming och sik

För trettonde året i rad kommer nu den samlade översikten av hur våra kommersiellt viktigaste fiskar och skaldjur mår i havet och de stora sjöarna .

- Nytt för i år är att vi även beskriver fritidsfisket mer utförligt. Det fisket får allt större betydelse för utvecklingen av många av Sveriges bestånd av fisk- och skaldjur, till exempel sötvattens- och kustlevande arter som abborre, gädda, gös, lax, röding och öring, liksom marina arter som torsk och hummer, säger Fredrik Ljunghager, utredare på Havs- och vattenmyndigheten, HaV.

Rapporten ”Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2017” bygger på uppgifter från forskning, övervakning och analys av internationella och nationella forskare och rapporter från yrkes- och fritidsfisket. Totalt redovisas underlag och råd för 48 fisk- och skaldjursarter fördelade på 75 bestånd eller områden. Fiskarterna är uppdelade i olika bestånd och rapporten innehåller bland annat uppgifter som utbredningsområde, lek, vandringar, maxålder och i vilka miljöer arten trivs bäst. Vidare beskriver rapporten ekosystemtjänsterna, alltså hur fisk och skaldjur kommer till nytta för människan genom till exempel föda, rekreation och biologisk mångfald

Lokala bestånd för flera arter

Rapporten har tagits fram av Institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU och ges sedan 2012 ut av Havs- och vattenmyndigheten, HaV, i samarbete med SLU.

- Många av våra fisk- och skaldjursarter har lokala bestånd och det går därför inte att säga att det generellt blir bättre eller sämre för enskilda fisk- och skaldjursarter. Många arter, till exempel sill/strömming och torsk, är uppdelade i större delbestånd medan arter som abborre, gädda och öring förekommer i lokala bestånd, säger Magnus Appelberg, professor vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU.

- För ett antal bestånd som fjärsing, horngädda och vitlinglyra samt för arter som blåmussla och ostron är underlaget så pass begränsat att en bedömning inte kan göras.

Positivt och negativt

Bestånden av marulk, skarpsill och rödtunga i Nordsjön, strömming i centrala Östersjön, rödspätta och skrubbskädda i södra Östersjön och Kattegatt samt sik längs delar av Östersjökusten visar en positiv utveckling. I de stora sjöarna Vänern, Vättern, Hjälmaren och Mälaren är bestånden av både gös och braxen stabilt.

En negativ utveckling har däremot bestånden av siklöja i Bottenviken; strömmingen i Bottenhavet; gös och gädda längs Östersjökusten. För skaldjuren ser det fortsatt bekymmersamt ut för hummern medan situationen för nordhavsräka, havskräfta och krabba i stort sett är oförändrade sedan föregående år. Signalkräftan har klassats som invasiv främmande art inom EU och HaV tog nyligen fram ett förslag till hanteringsprogram som nu är på remiss.

- Orsaken till att många bestånd är i dåligt skick beror på att fisketrycket historiskt har varit, och i många fall fortfarande är, för högt. Det gäller både svenska och andra länders fiske, och det gäller både yrkes- och fritidsfisket, säger Magnus Appelberg.

Så här beskriver forskarna vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU läget för fisk- och skaldjursbestånd, fördelat på havsområden. Generellt för alla svenska vatten är att beståndet av ål fortfarande är mycket svagt:

  • Stora sjöarna. I Hjälmaren och Mälaren har bestånden av gös en relativt god status. Detsamma gäller bestånden av sik, öring och lake i Vättern, och i Vänern är beståndet av sik stabilt. För alla sjöarna gäller att bestånden av braxen är livskraftiga.
  • Östersjön. Bestånden av rödspätta och skrubbskädda har god status i södra Östersjön och Öresund. Detta gäller också strömmingen och öringen i centrala Östersjön. Även öringen i Bottenhavet och siken i Bottenviken har utvecklats positivt. Sämre ser det ut för gös och gädda längs kusten i Egentliga Östersjön (från Ålands hav till de danska sunden), liksom det gör för siklöjan i Bottenviken. Torsken i östra beståndet har dålig tillväxt och är mager.
  • Skagerrak/Kattegatt. Beståndet av rödspätta och lokala bestånd av öring har relativt god status, medan det ser sämre ut för bestånden av hummer, havskatt, hälleflundra och skoläst. Beståndet av torsk i Kattegatt är fortsatt litet, men visar viss positiv utveckling.
  • Nordsjön. Bestånden av marulk, rödtunga och skarpsill samt i någon grad också kolja och kummel bedöms ha en god status. Beståndet av torsk i Nordsjön håller successivt på att öka. Värre ser det ut för pigghajbeståndet, som bedöms vara i mycket dåligt skick.

Här kan du läsa rapporten ”Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2017”.

För mer information kontakta:

Fredrik Ljunghager, utredare, enheten för miljöövervakning, Havs- och vattenmyndigheten tfn 010-698 60 45, mobil 076-134 00 15, e-post fredrik.ljunghager@havochvatten.se, Mikael Krysell, chef, enheten för miljöövervakning, tfn 010-698 60 15, mobil 076-5386015, e-post mikael.krysell@havochvatten.se

Magnus Appelberg, professor vid institutionen för akvatiska resurser, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, tfn 010 478 4113, e-post magnus.appelberg@slu.se

Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Sidansvarig: Webbredaktionen