Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

HaV föreslår insatser för att skydda malen: ”Behöver ökade möjligheter för lek och vandring”

HaV föreslår insatser för att skydda malen: ”Behöver ökade  möjligheter för lek och vandring”

Sveriges största sötvattensfisk, malen, var tidigare utbredd i landet men finns i dag bara i Båvenområdet i Södermanland, Emån i Småland och i övre och nedre Helge å i Skåne. Arten är klassad som sårbar i den svenska rödlistan.

Nu har Havs- och vattenmyndigheten, HaV, fastställt ett åtgärdsprogram för malen.

- Vi behöver framförallt skapa ökade möjligheter för lek och vandring så att fler individer kan reproducera sig och för att de bestånd vi har i Sverige i dag ska må bra, säger Sofia Brockmark.

De första skriftliga uppgifterna om förekomst av mal i Sverige går tillbaka till mitten av 1500-talet. Under mitten av 1800-talet fanns malen etablerad i fem svenska vattensystem: Norrström, inklusive Mälaren och Hjälmaren, Nyköpingsån, Emån, Skräbeån och Helge å. I dag finns naturliga bestånd av mal endast kvar i Båvenområdet, Emån och i övre och nedre Helge å.

HaV:s åtgärdsprogram för malen (Siluris glanis) är vägledande och riktar sig främst till länsstyrelser, men även till vattenvårdsförbund, vattenråd, fiskevårds- och sportfiskeföreningar. Det gäller för perioden 2017-2021 och insatserna som HaV föreslår beräknas kosta drygt 5,8 miljoner kronor.

- Cirka fem procent av Sveriges djur- och växtarter saknar förutsättningar för att kunna vara livskraftiga och hotas av utrotning. Särskilda insatser krävs för att klara de mest hotade arterna och malen är en av dem, säger Sofia Brockmark, utredare på enheten för biologisk mångfald på HaV.

Kan väga flera 100 kilo

Malen är Europas största sötvattenslevande fisk och kan väga över flera hundra kilo. I Sverige fångades den största malen i Båven år 1871, den var cirka 3,6 meter lång och vägde cirka 180 kilo. Även i Emån, Ivösjön och Mälaren ska det ha fångats malar som vägt över 120 kilo.

Malen lever såväl i vattendrag som i sjöar och trivs bäst i djupa, lugnflytande delar i ett vattendrag eller där det finns gott om växtlighet som trädgrenar och rötter som hänger ut över vattenytan. Grenarna ger skydd både ovan och under vattenytan.

- De främsta hoten mot malen är mänskliga ingrepp i livsmiljön, till exempel utbyggnad av vattenkraften, markavvattning, sänkning av sjöar, anläggande av dammar och kanaler och rensning av vattendrag. Vi vet också att utsläpp av gifter och andra kemikalier haft en negativ effekt på malen, säger Sofia Brockmark.

Läckage av fibermaterial och diverse processkemikalier i Helge å under 1960-talet orsakade syrebrist under långa perioder. Ett stort utsläpp 1962 från pappersmassefabriken i Broby ledde till att stora mängder fisk, däribland många malar dog.

Illegal utsättning hot mot ekosystem

Inför rödlistningen 2015 beräknas det totala beståndet (könsmogna individer) av mal i Sverige till mellan 800 och 1150 individer och de flesta finns i Emån i Småland. Sedan år 1994 är riktat fiske efter mal olagligt i Sverige. Utsättning eller flyttning av fisk kräver tillstånd från länsstyrelsen.

- Illegal utsättning av mal i nya vatten har konstaterats vid flera tillfällen. Det kan leda till smittspridning men eftersom malen är en stor rovfisk kan det också förändra balansen i ekosystemet. Det är viktigt att riskerna med utsättningar blir uppmärksammade, säger Sofia Brockmark.

Flera olika försök har gjorts lokalt och regionalt för att försöka förstärka beståndet av mal i Sverige, bland annat med artificiell reproduktion samt utsättning av yngel och av vuxna fiskar. HaV:s åtgärdsprogram föreslår inte några ytterligare utsättningar av mal, varken i nya vatten eller för att förstärka befintliga bestånd. Istället föreslås att vandringsvägar för malen öppnas upp, att livsmiljöer restaureras, ökad tillsyn och olika informationsinsatser. I viktiga reproduktions- och uppväxtområden för malen kan också ett generellt fiskeförbud behövas.

- Intresset för fiske efter mal i Sverige är stort bland landets sportfiskare. Det finns också många som vill tillåta sportfiske efter mal då beståndet ökat något de senaste decennierna. Vi säger inte ja till det utan menar att frågan först bör utredas och att man tar fram en konsekvensbedömning för varje population, säger Sofia Brockmark.

Fakta om malen (Siluris glanis):

  • Malens utseende skiljer sig tydligt från övriga svenska sötvattensfiskar. Ovansidan är enfärgat mörk medan undersidan är marmorerad med svarta, blå och gröna fläckar mot en ljusgrå till mörkgrön-brun botten. Trots detta förväxlas den ofta med lake.
  • Huvudet är stort och brett. Kroppen är långsträckt och smalnar av direkt efter magpartiet. Bakkroppen är tillplattad från sidorna. Gapet är stort med ett tydligt underbett. Ett stort antal små, vassa och inåtböjda tänder är placerade på bågformade plattor längst fram i munnen.
  • Malen har totalt sex skäggtömmar, varav två långa och rörliga på överkäken samt fyra korta och sladdriga på underkäken. I skäggtömmarna finns tusentals specialiserade celler med smak- och doftreceptorer.
  • Malen är en av få svenska sötvattensarter med yngelomvårdnad. Honan lämnar omgående lekplatsen då rommen har släppts, medan hanen stannar kvar för att säkra avkommans överlevnad. Han vaktar äggen mot predation och syresätter äggen genom att vifta med stjärtfenan.

Här kan du läsa HaV:s åtgärdsprogram för mal

Läs mer om malen på HaV:s hemsida

Länk till Artfakta och Artdatabankens rödlista

För mer information kontakta:

Sofia Brockmark, utredare, enheten för biologisk mångfald, tfn 010-698 65 81, mobil 076-538 62 81, e-post sofia.brockmark@havochvatten.se, Fredrik Nordwall, chef, enheten för biologisk mångfald, tfn 010-698 60 17, mobil 076 - 125 40 50, e-post fredrik.nordwall@havochvatten.se, Björn Sjöberg, chef, avdelningen för havs- och vattenförvaltning, tfn 010-698 60 08, mobil 070-819 94 62, e-post bjorn.sjoberg@havochvatten.se

Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Sidansvarig: Webbredaktionen