Samverkan vid lokalt åtgärdsarbete 9 mars 2021

Hitta på sidan

LEVA-områdenas bästa tips för bättre samverkan

Sammanställningen av LEVA-områdenas bästa tips bygger på intervjuer av åtgärdssamordnarna genomförda under våren 2020.

Grundläggande förhållningssätt

  • Att skapa ett förtroende är grundläggande. Det skapas bland annat genom att vara inkännande, lyssnande, lyhörd, ödmjuk, transparent och rättvis. Andra aspekter som uppfattas skapa förtroende är att man utgår från lantbrukarperspektivet, har kunskap, presenterar fakta, är väl förberedd, visar intresse för markägarna (både för deras privata livssituation och för deras verksamhet). Genom att arbeta tillsammans med nyckelpersoner och lokala organisationer som markägarna hyser förtroende för, veta vem man ska vända sig till vid behov och föra en dialog, samt visa intresse för att lära sig anses också medverka till ett ökat förtroendekapital. Allt detta och många andra tips nedan kan öka tillit till ÅS som individer och till processen.
    Om de inte har förtroende för mig så faller hela projektet.
  • Förvalta relationerna du har byggt upp! Företrädelsevis sker det genom att hålla kontakten med och återkoppla till markägarna. Under åtgärdsprocessen är det bra att vara med hela vägen och ha en tät kontakt.
    "Det är viktigt att upprätthålla dialogen oavsett om det blir en våtmark, eller ger något. Det signalerar att man är engagerad och bryr sig. Ryktet sprider sig. De har egna kontakter och sprider att den där personen är bra. Jag får jättemycket feedback på att det är bra att jag håller kontakten. Jag uppdaterar dem via mejl, jag svarar på mejl, jag ringer. De tycker att det är väldigt bra och nu bär det frukt. Nu är det inte jag som behöver ligga på utan det sköter sig självt."

    "Har man en bra kontakt med markägare och kommun blir det självspelande efter ett tag. Man kan söka bidrag tillsammans och genomföra saker och då ökar intresset och fler vill göra miljöåtgärder."

    "När vi hinner bygga upp bra relation så får vi i princip fria händer att jobba vidare med att bygga våtmarker både med stora godsägare och små lantbrukare."
  • Tänk igenom vad du är bra på, dina styrkor, och dina svagheter både utifrån din personlighet och kunskap. Ta hjälp av andra med det du inte själv behärskar eller hinner!
  • Förbered dig väl! (Se mer detaljer längre fram.)
  • Respektera markägarnas arbetscykel. De har en arbetsintensiv period under mars-november, och dygnet runt-jobb vid rätt väder. Anpassa möten utifrån detta för att ge möjlighet att delta.
  • Lyssna aktivt på markägarna för att förstå deras intresse och behov!
    a. De har en god kunskap om lantbruket, sina marker och en bred lokalkännedom.

    b. Utgå från vad markägarna har för tankar, idéer och engagemang i stället för att komma med färdiga planer.

    c. Den historiska och social förståelsen utifrån lantbrukarens perspektiv är viktig.
  • Skapa dialoger! En dialog är när två eller flera personer samtalar och försöker förstå varandras tankar och idéer under respektfulla förhållanden, det vill säga utan att någon av deltagarna hamnar i försvars- eller attackläge. Ställer man frågor är det för att förstå den andras berättelse och perspektiv.
    ”Alla håller inte med om mina åsikter och tankar, men när man har skapat dialogerna kan man få igenom det mesta. I början vill de inte ge en centimeter, men det kan sluta i ”gör det du tycker är bäst”.

    ”Jag pekar ju aldrig med hela handen utan säger att de här åtgärderna finns, så här gör man och så här ser det ut. Är det något som du vill pröva? De funderar och jag vänder på det: Vad har du för problem? Översvämning och erosion? Vad är det i växtodlingssystemet som gör att den här marken inte är bra? Det finns ofta ett samband mellan dålig produktion och läckage. Det kan vara syret i rötterna eller markstrukturen som är problemet. Jag gör en SWOT-analys.”
  • Lärandet sker ömsesidigt! Vi lär av varandra under processens gång.
    ”Vattenrådet, som varit verksamt i området under en lång tid, har upparbetat en stor kunskap om det lokala området. I och med att vattenrådet även håller i recipientkontrollen (återkommande vattenprovtagningar) finns även en stor kännedom om vattenkvalitén i avrinningsområdet. Det ger goda förutsättningar för att åtgärder genomförs där de gör störst nytta. Den långa närvaron av vattenrådet som organisation gör även att förtroendet och utbytet med markägarna/lantbrukarna fungerar mycket bra! Vi lär oss mycket av lantbrukarna!”
  • ”Låt alla komma till tals! Det är inte alltid jättelätt, det kan vara ett fåtal som hörs och syns.”
  • Anpassa språkbruket och konkretisera gärna förklaringar baserade på deltagarnas produktionsverklighet. För att alla ska kunna förstå, undvik akademiska förklaringar och ett akademiskt och byråkratiskt språk. Prata på lantbrukares vis!
  • Tänk på frivillighetsprincipen! Det vill säga att markägarna inte är ålagda att genomföra åtgärder för att minska övergödningen utöver det som krävs av den vanliga tillsynen. Systemet är istället organiserat utifrån frivillig upplåtelse av mark. Eftersom markägarna har rådighet över marken väljer de själva om de vill delta och genomföra åtgärder eller inte.

Arbetssätt och kunskapsbehov

  • 1. Arbeta långsiktigt!
    a. För det behövs både ett inledande och ett kontinuerligt arbete med att skapa bra relationer och bygga förtroende! Det är tidskonsumerande, men är nyckeln till att överhuvudtaget kunna starta upp och genomföra åtgärdsarbete. Avsätt därför alltid tid för detta, särskilt inledningsvis i kontakten med markägare!
    b. Så frön! På sikt gror fröna och upp växer engagemang, tankar och idéer som kan utmynna i åtgärder.”Vissa av dem som jag har kommit längre med har fått rådgivning runt år 2010 och först nu [2020] börjar de känna att de faktiskt vill gå vidare med planen.”

    ”[XXX] kommun har sått frön hos lantbrukarna under flera år, och när vi har satt ljus på det så gror fröna och blir en åtgärd, det är en del sådana frön som vi sår nu som kanske blir verklighet om fem år.”
    c. Arbeta för att skapa förutsättningar för ett långsiktigt och stabilt arbete: Finansiellt, resursmässigt och personellt.
  • Förkovra dig och bygg nätverk!
    a. Gå på kurser och konferenser för att utveckla din kunskap och bygga upp ditt personliga nätverk med andra som arbetar med liknande saker.

    b. Gå med i LEVA-nätverket för ÅS för att bolla idéer, ställa frågor och utbyta erfarenheter med andra ÅS. Uppfinn inte hjulet på nytt!

    c. LEVA – SharePoint är ett forum som har en god potential att utvecklas och bli en bra mötesplats för ÅS.
  • Bygg ditt eget nätverk lokalt och regionalt. Sondera vem du behöver ha kontakt med och skapa personliga kontakter:
    a. Kontakta dem man vill ha kontakt med i ett tidigt skede.

    b. Etablera kontakt med intresseföreningarna för att få lokalkännedom, bygga förtroende, nå ut och samarbeta lokalt, exempelvis LRF, rådgivarna från Greppa näringen, vattenråd, vattenförbund, Hushållningssällskapet och hembygdsföreningar.
  • Bra att etablera kontakt med nyckelpersoner för att få lokal förankring och lokal kunskap. Nyckelpersoner är de personer som alla eller många har förtroende för och lyssnar på, har inflytande, är tongivande, har stor kunskap, är retorisk och/ eller har ett stort nätverk. Det är viktigt att nyckelpersonerna är villiga att hjälpa dig. Nyckel-personer kan underlätta markägarekontakten. För att hitta nyckelpersoner:
    a. Ta hjälp av lokala och regionala LRF, Greppa Näringen, vattenråd, Hushållningssällskapet, hembygdsföreningar med flera för att få tips. Ordförande i respektive grupp kan vara bra nyckelpersoner att ta kontakt med.

    b. Skapa din egen lista med nyckelpersoner baserad på andras hänvisningar till och tips om personer utifrån personernas kunskaper, positioner och inflytande samt dina egna reflektioner under möten.
  • Lägg ner mycket tid på myndighetskontakter!
    a. Försök att hitta lämpliga kontaktpersoner för specifika frågor.

    b. Arbeta dialogbaserat för att kunna få stöd och hjälp vid behov.

    c. Etablera kontakt med tjänstepersoner på myndigheter för att få stöd i arbetet och få byråkratin att fungera smidigare. Försök att hålla kontakten med en insatt handläggare för varje fall. Förankra ditt arbete i den lokala processen och återkoppla arbetet så att kommunen och länsstyrelsen känner till och förstår vad du arbetar med.
    - Kommunerna, exempelvis miljöinspektörer och kommunekologen.
    - Länsstyrelsen, exempelvis beredningssekretariatet, landsbygdsprogrammet, LOVA-handläggare, Greppa samordnare, naturvårdsenheten, och de som har hand om anmälan av vattenverksamhet.
  • Bra att samarbeta!
    a. Bra att arbeta brett: exempelvis vattenråd, markägare och kommunekologer. Lättare att lösa problemen när alla involverade parter närvarar eller har möjlighet att ta frågan med sig till sin organisation.

    b. För att få med industrier och VA-bolag kan det vara bra att visa att man kan få ett bra utfall när flera intressen arbetar tillsammans. En stor ödmjukhet kan underlätta dialogen.

    c. Genom att arbeta tillsammans med kommunens planerade projekt så finns det medfinansiering som kan växlas upp när man ansöker om medel.

    d. Vattenförbund och/eller vattenråd har ett högt lokalt förtroende bland många markägare och har ett upparbetat nätverk och samarbeten genom att de utgör en samverkansplattform i sig. De har ofta god lokal kännedom och är känd i den lokala omgivningen samt uppfattas som en relativt oberoende part.

    e. Hushållningssällskapet uppfattas ofta positivt av markägare.

    f. Hjälp markägarna med byråkratin i samband med åtgärder, exempelvis vid ansökningar av finansiering och tillstånd.
  • Samarbete med och inom myndigheter: Bra om kommuner och länsstyrelser är involverade i arbetet. ”Bra kommunikation med kommunerna är avgörande!”
    a. Sök finansiering även för personellt stöd med exempelvis vattenfrågor på kommuner och länsstyrelsen när du ansöker om projektmedel.

    b. Gå på kommunens kurser om du får möjlighet.

    c. Kommuner kan bistå med eller sälja konsulttjänster, exempelvis kartor och projekteringskompetens.

    d. Ge länsstyrelsen möjlighet att hjälpa till.

    e. Kommun och länsstyrelse saknar ofta någon som är ute i landskapet och träffar markägare. ÅS kan bidra med att vara länken mellan markägare och kommunen och länsstyrelsen. Det uppskattas av alla tre parter.

    f. Eftersom markägare kan ha en negativ inställning till tjänstemän som jobbar på kommunen och länsstyrelsen kan det ibland vara bra att undvika att ta med dem på inledande möten.

    g. För dig som arbetar som ÅS på myndigheter: Bra med en gemensam sektoröverskridande arbetsgrupp för att tillsammans hantera övergödningsfrågor och ärenden.
    ”Vi har byggt upp ett system, ett team, eller arbetsgrupp. Det är vi [tjänstemän] som jobbar med övergödningsfrågorna, vattendirektivet och LEVA, vattenverksamhet, våtmarkspersoner, personer som är duktiga med biologisk mångfald och fisk, Greppaperson [Greppa näringen], miljöövervakningspersoner. Det fungerar väldigt bra, men det krävs att det finns chefer som vill att det ska hända, har jag förstått. Det är svårare för en [ÅS] som inte sitter på länsstyrelsen att dra ihop en sådan grupp. Vi har varit en grupp i två år, och även dragit med miljöersättningar. Det gör att vi kan svara på lantbrukarnas frågor direkt. Om inte annat kan man hänvisa till en exakt person och jag säger till henne att du ringer. Det var arbetskrävande i början att få det att funka, nu sparar det bara tid. I början skulle man lära sig vad de olika personerna jobbade med… Nu kan vi dela på pengarna, vi kan samverka där. Det blir inte så statiskt, om pengarna är slut kan vi kolla med vattenenheten om det finns pengar där. Det fungerar bra!”
  • Arbeta genom ett vattenråd eller annan ideell organisation! De lyder inte under Lagen om offentlig upphandling (LOU), vilket gör att administrationen minskar avsevärt och upphandling går snabbare.
    ”Du kan prata med grannen som har en grävmaskin och har en överenskommelse på en dag. Varje projekt för mig är mycket mindre administration än andra [ÅS i det här projektet] har.”
  • Gör inte allt själv! Anlita konsulter, projektörer och entreprenörer för att utöka omfattningen av projektet och möjliggöra fler aktiviteter. Koordinera arbetet. Agera pådrivare: Följ upp och driv på konsultupphandling och genomförande.
  • Att vara två eller fler ÅS och/eller arbeta tillsammans med en kollega uppskattas och uppfattas som en fördel!
  • Bra att ha kunskap om hur vatten- och övergödningsfrågor kopplat till lantbruket organiseras och förvaltas. Sätt dig in i hur den offentliga förvaltningen och hur föreningar/ intresseorganisationer kopplat till övergödnings – och vattenfrågan är uppbyggda och fungerar.
    ”Bota orsaken istället för att behandla symptomen, med hjälp av en naturvetenskaplig förankring.”
  • Bra att ha helhetsperspektiv och/ eller anlita andra som har fördjupad kunskap om:
    a. Hur lantbruket fungerar och dess förutsättningar!

    b. Hur mark och vatten fungerar när man gör en åtgärd (exempelvis biologiskt och geologiskt).

    c. Hur näringsläckage och övergödning fungerar, varför fosfor och kväve behöver minskas, hur övergödningen hänger ihop med minskad biologisk mångfald och hur dessa problem kan åtgärdas. Att det är ytvattnet och inte grundvatten som behöver renas.

    d. Åtgärder:
    - Varför gör man de olika åtgärderna? Koppla till näringsläckage.
    - Rätt åtgärd på rätt plats. Varför fungerar eller fungerar inte åtgärder som näringsuppfångare på olika platser i landskapet?
    - Hur bör åtgärden utformas och genomföras tekniskt?
    - Administration, lagar och regler kring och finansiering av åtgärder.
    ”Det är bra att ha en bra bakgrundförståelse för regelverken och varför de finns, och varifrån pengarna kommer och hur är de är riktade.”
    e. Ekonomiska frågor: Exempelvis vilka stöd finns att tillgå för respektive åtgärd och vad krävs?

    f. Upphandlingskrav när kommunen ansvarar för projekt.

    g. Den breda problembilden för att kunna bidra med långsiktiga och bra lösningar för matproduktionen och ekosystemet i stort.
    ” …Jag är inte orolig för näringsläckaget utan mest orolig för att det är mycket vatten under vissa tider och lite vatten under andra tider. Hur kan lantbruket få fram livsmedel i framtiden om vi inte får nederbörd på några månader? Var ska våtmarkerna ligga i landskapet? Var ska vattenmagasin och näringsupptag ligga? När det kommer skyfall: Vilka områden ska översvämmas och vilka ska inte det? Hur man ska koppla ihop allt det här är en viktig fråga. Det räcker inte bara att titta på fosfor och kväveläckaget… Man behöver jobba med att optimera koldioxidinlagring för att få bättre markfunktion. Hur kan vi göra det med hjälp av olika grödor och mellangrödor. Stoppa näringen innan det når havet, med återcirkulation.”
  • Bra egenskaper och arbetssätt för ÅS:
    a. ÅS behöver hålla många bollar i luften samtidigt, göra urval, vara envis, pedagogisk, rättvis och diplomatisk.

    b. Lägg inte alla ägg i en korg utan ha många järn i elden! Har man många projekt på gång ökar chansen att ro i land något eller några av dem. Viktigt att inte lova något!
  • Bra att få till stånd minst en åtgärd som ett gott exempel för att få andra markägare intresserade.
    "Bra att genomföra en fysisk åtgärd så fort som möjligt för att visa ett fysiskt resultat. Viktigt att visa det, pedagogiskt, för att andra ska bli intresserade av att avsätta mark för detta.”
  • Prioritera bort administrativt resursslukande delar!
  • Öka räckvidden av projekt och projektresultat:
    a. Skicka brev till samtliga fastigheter i området för att informera om projektet och hur de kan få ta del av provtagningsresultat.

    b. Placera en pärm i livsmedelsbutiken, eller någon annan neutral lokal mötesplats, med resultat från provtagning, så att även de som inte ingår i projektet kan ta del av informationen.
  • För loggbok: Bra för att få en god bild av vad som har åstadkommits och lära av sina misstag. För in aktiviteter, vilka som har deltagit, hur utslaget var, tankar och idéer.
    ”Pröva sig fram och våga göra fel!”
  • ”Ha kul!”

Inför möten

  • Uppstarten av processen: Ska man börja med ett stort möte eller söka upp enskilda markägare före man initierar ett stort möte?
  • Det finns två huvudspår när det gäller vilken typ av möten som lämpar sig bäst för den initiala kontakten. Det finns en grupp ÅS som förespråkar att det bästa är att börja med att göra enskilda gårdsbesök innan man bjuder in till ett lite större möte. Andra ÅS säger det motsatta. Här följer berättelser om hur olika ÅS gör, samt de olika utgångspunkterna och argument för de olika ståndpunkterna.
    ”Jag använder mig av rakt- på- approachen: Promenerar längs ett vattendrag och går upp till markägaren om jag ser honom. Jag skickar inte ut information eller mejl utan att ha träffats personligen… Att vara ute i fält mycket ger ringar på vattnet. Det kan bli koncentrerat geografiskt på ett ställe, men det får växa och sprida sig. Det är viktigt att fråga markägarna själva vad de har för tankar.”

    ”Ta direktkontakt med folk. Starta på en nivå där man vet att man kan få mycket information samlad, därifrån kan man prioritera hur man ska gå vidare. Man kan hoppa in i befintligt projekt, skapa nytt, eller gå genom föreningar. Det finns så mycket aktivitet på lokal nivå.”

    ”…Vänd dig till dessa [nyckelpersonerna] först. Gå inte ut brett först. Jag jobbar personligen med informell kommunikation; telefon och enskilda möten med människor.”

    ”Var inkännande och lyssna på alla i gruppen och deras behov och vad de vill få ut av projektet. Viktigt att göra det i grupp, men sedan träffa dem enskilt senare. Det är alltid några personer som är starkare, som har stor gård och så där och hörs mer. Det är bättre att träffa dem [markägarna] själva. Låt det ta tid.”

    ”Om man ska träffa markägarna i grupp är det bra att börja med vattendragsvandring.”

    ”Vi använder kontakter som är i den verksamhet man vill komma åt och pratar med dem först. Därefter får vi till ganska stora möten...sedan bryter vi upp dem i grupper baserat på geografisk avgränsning och pratar om vad vi kan hjälpa dem med. Börjar med 50–60 personer och kanske får 25–30 intresseanmälningar [det är dessa som bryts upp i små grupper]. I smågrupperna pratar vi om översvämningsplan, våtmark etc. Jag tror inte på att åka runt och prata med folk. Vi hade en jättestor workshop i februari. Vi mejlade ut via LRF, går alltid via LRF, inte via oss på vattenrådet. Vi frågade: Vad ser de för hinder och möjlighet för att få till åtgärder på deras mark? Då lyckas vi fånga upp många fler än om vi skulle gå ut till var och en. Det största hindret är att få dem att komma hit och prata om detta… Viktigt att ha en lokal förankring. Etablerade kontakter via LRF eller liknande och ha ett par nyckelpersoner som är i verksamheten för att nå ut så man inte själv behöver ta den kontakten. Det är omöjligt att åka runt till markägarna. Många är inte hemma. Jag går via LRF-ombud.”

    ”Vi har fokuserat på små avrinningsområden på 2000–4000 ha – och bjudit in alla aktiva lantbrukare. Det brukar resultera i en grupp på 20–30, max 40 lantbrukare. Vi försöker få ihop dem till möten för att föra vattendialoger. Innan mötet har vi läst på om deras avrinningsområde och ringt runt och lobbat för mötena. På det inledande mötet har vi inte kommit och sagt att ni behöver lära om det här. I stället har vi frågat om de vill lära sig mer om avrinningsområdet. Vad vill ni i så fall lära er? Exempelvis kan kommunen berätta om vad enskilda avlopp släpper ut, Hushållningssällskapet om bevattning och vi kan prata om åtgärder. Det ger en bra grund för förtroende, men det tar mycket tid och engagemang. Alternativet är att åka ut till enskilda markägare som man t.ex. har nått via en broschyr om att anlägga en våtmark. Vattendialoger gör dock att lantbrukarna tillsammans diskuterar och höjer sin kunskap om vatten samtidigt som vattenrådet får en helhetskunskap om området och de som förvaltar marken.”

    ”Lämnar de in intresseanmälningar så kommer vi ut och träffar dem på plats. Genom interaktion byggs det upp ett förtroende. Vi träffar fyra till fem markägare inom ett område där floden/bäcken rinner igenom. Vi försöker hitta en multifunktionell lösning.”

    ”Lokalkännedom är viktigt, åk först ut och bekanta dig med vattendragen för att få en överblick, det inger förtroende och underlättar för den fortsatta dialogen. Det är viktigt att kunna prata med bönder på bönders vis! Gör gärna några gårdsbesök i området, innan man kallar till möten.”

Författarens kommentar

Dessa olika förhållningssätt bottnar i individorienterade olikheter såsom olika personligheter, kunskaper och erfarenheter. Om man själv har upparbetade relationer i området eller inte, och/eller om inflytelserika personer/aktörer är med eller emot processen är också betydelsefullt för hur man väljer att arbeta. Dessutom finns det en historia i bygden som kan inverka på valet av ingången i processen. Har man exempelvis redan tidigare haft liknande verksamheter med positiv eller negativ utgång? Finns det stora konflikter eller erfarenhet av en god samverkan? Olika ingångar fungerar olika bra i olika sammanhang och med olika personligheter.

  • Fundera på bredden av intressen på samverkansmötet. Är det en fördel att bara träffa den berörda markägaren eller vill du samla olika intressen för att få en bred förankring?
    ”Jag bjöd in brett. Det resulterade i att ordförande i hembygdsföreningen, ordförande i företagarförening och ordförande i sommarstugeföreningen är med, och att en inflytelserik person i bygden vill vara informerad.”

    ”Fågel- och fiskekontakten tar jag själv med berörda organisationer. Jag blandar inte ihop dessa grupper i stormöten. Det finns en risk för att det blir pajkastning och man kommer inte framåt i mötet. Jag vill att alla synpunkter på en åtgärd ska gå vi mig. Jag har hellre tre bra möten än ett dåligt möte. ”
  • Här kan du hitta kontaktuppgifter för markägare:
    a. Jordbruksverket kan tillhandahålla fastighetsuppgifter för de som har sökt gårdsstöd.

    b. LRF:s medlemslistor.
  • Hur man får folk att komma på möten:
    a. Förlägg möten på kvällstid och lokalt i lokaler som uppfattas som neutrala och är accepterad av en bred grupp.

    b. Bjud in dig själv till, alternativt via, organisationer som markägarna har tillit till, exempelvis LRF, jordägareförbund, dikesföretag, Greppa näringen, Hushållningssällskapet och vattenråd, och berätta om vad du gör. Exempelvis ett vattenråd går alltid genom LRF när de bjuder in till möten med markägare.
    ”Gå genom LRF eller jordägareförbund, organisationer de har förtroende för. Samverkan måste initieras av personer som är i samma verksamhet, inte från någon på någon kommun.”
    c. Om du skapar egna möten med flera deltagare ha gärna med en representant från LRF och/ eller rådgivare (Greppa näringen) som kan hjälpa till att svara på frågor och som stöd för den lokala förankringen.

    d. Initiera kontakt med markägare och anordna möten när de har tid!

    e. Bjud in via lokala Facebook-grupper.

    f. Påminn om mötet! Formulera en personlig påminnelse via mejl eller SMS. Ring de personer som du är angelägen om att de deltar på mötet.
    ”Jag ringer alltid in alla som jag vill ska komma till ett möte. Det tar lite tid, men det är värt det. De känner sig sedda, och alla kom som jag bjöd in på tre möten. Kan hända att jag skickar brev, vanliga brev. Jag har en hel del kommunikation med mejl, men det funkar inte med resonemang och långa dialoger, utan är bra för en kort notis. I princip hade jag nog inte behövt skicka brevet. Har jag skickat brev och ringer en vecka senare har de glömt av det. Jag skickar SMS-påminnelse dagen innan: Glöm nu inte mötet Orvar.”
  • Förbered och planera mötet väl!
    a. Mötet behöver kännas genomtänkt och hålla en röd tråd.

    b. Avsätt lite tid för information och mycket tid för dialog.

    c. Utgå från ett enkelt och kravlöst budskap utan press på lantbrukarna.

    d. ”Tänk globalt, agera lokalt!” Utgå ifrån den lokala platsen! Förhållanden och behov varierar i olika regioner, vilket betyder att det krävs en lokal anpassning.
    ”Prata om Östersjön, men fokusera och prata om att vattendraget i närheten ska må bra. Jag håller det på den nivån, plockar ner det på den lokala nivån.”
    e. Bra med en mötesstruktur med flexibilitet och öppenhet för att viktiga frågor som kommer upp kan få utrymme.

    f. Designa möten så att det finns utrymme att komma till tals, föra en dialog och låt deltagarna utbyta erfarenheter med varandra. När det är många så kan man exempelvis skapa mindre dialoggrupper som redovisar till en större grupp.

    g. Markägare är intresserade av ekonomi, åtgärder och vad man kan få stöd för.

    h. Angående hanteringen av miljöstatus under möten:

    i. Sätt platsen i sitt vatten- och övergödningssammanhang. Ta fram bakgrundsinformation och förklara vad det beror på. Gärna siffror från provtagningar, inte bara schablonsiffror!
    "Det är viktigt att inte utmåla lantbrukarna som miljöbovar. Därför är det viktigt att man sätter deras verksamhet och markanvändning i sitt vattensammanhang och sitt övergödningssammanhang. Tala om att det är höga övergödningshalter och vad det beror på. Var tydlig med att höga halterna av näringsämnen går att minska. Men understryk samtidigt att ska vi odla mat kommer vi inte ifrån att det inte alltid går att optimera näringsupptag i grödorna eftersom väderleken har så stor betydelse. Därför är det viktigt att inte skylla allt på jordbruket utan förmedla vad man kan göra! Det gäller att få lantbrukarna att känna att de inte är bovarna utan att vi ska hjälpas åt med det här. I dessa diskussioner underlättar det att man inte är en myndighet, utan är en länk till myndigheter."
    i. Lägg inte fokus på miljöstatus, eftersom markägarna oftast kommer av andra anledningar, exempelvis för att de är intresserade av dikning.

    ii. Tydliggör syfte, dagordningen och tidsramar för mötet i inbjudan.
  • Var påläst och ta med dig fakta från exempelvis provtagningar!
  • Skaffa dig en lokalkännedom om avrinningsområdet, det vill säga kunskaper om området, samhället och markägarna innan du kallar till egna möten eller åker ut på gårdsbesök. Ta exempelvis hjälp av kommunen, länsstyrelsen, lokala LRF, Greppa Näringen, Hushållningssällskapet, hembygdsföreningar med flera. Ta kontakt med ordförande i respektive grupp.

    a. Skapa dig en bild av avrinningsområdet via kartor, GIS-underlag, tidigare utredningar, projekt och genom att vistas i fält, exempelvis genom att åka runt med bilen, vandra eller paddla kanot.
    ”Det är viktigt att ha dem med sig och inte mot sig. En förutsättning för det är att ha kännedom om avrinningsområdet. Du ska veta vad du pratar om för att få förtroendet.”

    ”Under Lucia, tog jag en paddlingstur. Från vattendraget ser man var lerplymer kommer ut. Man har trovärdighet hos lantbrukaren för att man vet exakt hur det ser ut.”

    ”Jag har gjort som en egen app. När jag kör och ser något, sätter jag ut punkter på en karta i mobilen för platser där man kan göra åtgärder. När jag möter enskilda markägare så pratar jag utifrån dessa.”
    b. Undersök avrinningsområdets historia! Vad har hänt i området tidigare? Vad har markägarna för erfarenheter av:

    i. Åtgärder, vattenskyddsområde, pumpstationer?

    ii. Händelser som har med myndigheter att göra? Vilka kontakter har markägarna haft med kommun och länsstyrelse? Hur gick det? Varför gick det som det gick?
  • 8. Återkoppla till lantbrukaren om varför det blev som det blev!
    ”Det är värt att ta den tiden att diskutera det som har hänt tidigare: Utbyggnad av bostäder med dagvattensystem som dränker åkermarken. Det är ofta kommunen som har gjort något som inte har blivit så bra för lantbrukarna. Jag har ringt kommunen och frågat och sedan återkopplat till lantbrukarna.”
    a. Ta reda på vilka konflikter som finns och mellan vilka parter (grannfejder, konflikter mellan markägare och myndigheter).
    ”Större delen av vattenvårdsåtgärderna genomförs på privat mark. Därför är det mycket viktigt att i ett tidigt skede identifiera konflikter i närområdet som kan påverka genomförandet. Samråd med grannar och till exempel dikningsföretag gör att detta kan fångas upp. Oftast kan tidig information lösa en negativ inställning till en åtgärd men ibland får man räkna med att det inte går.”
    b. Hitta de informella kommunikationsvägarna i bygden. Var träffas man? Vad anses vara neutral mark? Facebook? Brevledes, mejl eller telefon? Hur används de olika kommunikationskanalerna?
    ”Ta reda på vilka som vill att man ska lyckas, vilka olika parter som vill vad och har varit med och sökt pengarna. Vilka grupperingar finns här? Vilka är intresserade? Hur pratar de med varandra? Vilka är kommunikationskanalerna?”
    c. Förhör dig om gruppens mål och visioner, och om de sociala förutsättningarna för samverkan och genomförande av åtgärder.
  • Utgå från engagemanget! Hitta de markägare som är intresserade och kan vara bra att börja besöka.
  • Skapa en beredskap i systemet för att ta emot intresseanmälningar som kan komma in under och efter ett möte, och att det som sägs under mötet ska kunna omsättas i en praktik.
    ”Det kan vara problematiskt att låta lantbrukare anmäla intresse för vattenvårdsåtgärder. Man kan få in många ointressanta, som inte är varken tekniskt möjliga eller ligger strategiskt för att ge en god nytta för näringsreningen. Det kan stävjas genom att säga vad som behövs för att det ska bli kostnadseffektivt. Det är även viktigt att kommunicera att processen från anmälan av intresse till en färdig vattenvårdsåtgärd kan ta lång tid. Samtidigt är det viktigt att det i vattenrådet finns en beredskap för att fånga upp intresseanmälningarna och bedöma dessa och snabbt kunna gå vidare med de som är intressanta. Det ska finnas en långsiktighet gällande resurser, personal och finansiering av åtgärder i vattenrådet för att detta ska fungera. Det ska hända saker i verkligheten, inte bara vara en massa snack.”
  • Förbered en lista med åtgärder.
  • Testa tekniken före mötet!

Allmänt om möten

  • Håll presentationen & informationsdelen kort:
    a. Tala om vem du är och var tydlig med vad du har för kunskap.

    b. Berätta om din roll och den bakomliggande tanken med din roll, det vill säga att arbeta för att minska övergödningen.

    c. Poängtera att för att kunna bedriva livsmedelsproduktion så påverkas miljön, men att vi tillsammans behöver hjälpas åt så att miljöpåverkan minskar med en bibehållen matproduktion.

    d. Ge en kortfattad överblicksbild om hur övergödningen ser ut, vad övergödningen förorsakar och vad vi kan göra åt det. Gå ej in i detaljer och teknikaliteter.

    e. Berätta vad du kan hjälpa till med.
  • Var tydlig med syfte, dagordningen och tidsramar för mötet. Vid enskilt möte: Fråga om markägaren har tid och ange den förväntade tiden.
  • Lyssna på markägarens berättelse om deras historia med myndigheter, privata händelser exempelvis grannfejder och skilsmässor. Får de inte prata av sig kan det bli svårjobbat. Man behöver förstå helheten i markägarnas historia innan man påbörjar åtgärdsarbetet.
    ”Kringsnacket spelar roll! Om man kommer djupare i snacket, kommer man också längre och jag känner mig mer säker.”
  • 4. Var lyhörd och utgå från markägarnas intresse, tankar och idéer: Använd inte pekpinnen, utan ”Lyssna, innan du säger något själv!”
    a. Vilka hinder finns? Arbeta med att lösa hindren.

    b. Ställ öppna frågor och låt deltagarna prata för att skapa dialog.

    c. Var tydlig med att dina tankar och idéer, om du till exempel nämner åtgärder och lämpliga platser för åtgärder, bara är förslag som markägarna själva får ta ställning till.
  • Använd både gamla och nya kartor och fotografier att samtala utifrån!
    a. Fråga om de nya kartorna stämmer.

    b. Visa gamla kartor för att föra en dialog kring hur det såg ut tidigare och hur man exempelvis skulle kunna återställa en våtmark.

    c. Fotografier kan liksom kartorna vara ett stöd i samtalet. Att fotografera omgivningarna uppfattas ofta av markägarna att ÅS är intresserad av området.

    d. Visa bilder på olika slags åtgärder och på hur platser där det läcker mycket näring ser ut.
  • Lantbrukarna är en resurs! Ta vara på lantbrukarnas kunskaper och drivkraft!
    ”Om vi har en lantbrukare som vill göra något så finns drivet därifrån. Det gäller bara att få det rätt och då får man skruva lite på idéerna ibland. Det svåra är att få det dit så att man får bidrag för det och samtidigt får företagsnytta.”
    a. Skapa en dialog med markägarna och be dem förklara hur de vill genomföra åtgärderna i landskapet.

    b. För att bibehålla intresset bland markägare är det viktigt att visa att det ligger i linje med företagsnyttan och att visa upp delmål under resan till det slutliga målet.
    ”Lantbrukarna är en otrolig kraft, men det får inte ta för lång tid för då tappar de intresset. En viktig aspekt är att det händer något, att det går framåt.”
    c. Skapa mötesplatser för att lantbrukarna ska kunna utbyta kunskap. Låt exempelvis tre olika markägare i området visa upp sina gårdar med olika miljöförbättrande åtgärder.
  • Samhället har behov av bra och ökad livsmedelsproduktion och bra vatten: Genom att arbeta med dessa delar tillsammans kan båda göra vinster. Lyft fram direkta och indirekta vinster markägarna kan göra.
    ”Alla vill ha bra livsmedelsproduktion och bra vatten. Min framgångsfaktor är att jag sätter ihop det.”
  • Samtal om övergödningsarbetet rekommenderas ta sin utgångspunkt i vetskapen om att där det läcker mycket näring växer det ofta dåligt (Greppa näringens koncept). Målet är att behålla näringen på fälten så att grödorna mår bra och på så vis minska näringsläckaget från åkermarken ut i vattendragen.
  • Lärandet sker på olika sätt för olika personer: En del är praktiker och andra är mer teoretiskt lagda. Lägg in fältbesök! Här ges det möjlighet att se teorin i praktiken och samtala teoretiskt om praktiken.
  • Ge markägarna perspektiv! Även om det inte finns finansiering för tillfället så kan markägarna få stöd av oss nu. Möjlighet att söka medel kan förändras under processen.
  • Hjälp till självhjälp! Ge verktyg till markägare för att de själva ska kunna hitta de fält som inte fungerar så bra.
  • Projektets och mötets sociala aspekt är en grundsten:
    a. ”Visa att det finns en tillhörighet, meningsfullhet och nytta med projektet.”

    b. Fika är viktigt! Det ska vara gott och närproducerat, gärna från en gårdsbutik.
  • Avsluta möten med: ”Har jag har missat något? Är det något jag behöver tänka på? Något annat viktigt?”, ”Nästa gång vi ses, vad känner ni är viktigt att vi pratar om då?”

Möten med enskilda markägare

  • Åk ut till de berörda parterna! Kontakten blir personlig till följd av att vistas i fält, träffa alla enskilt och lyssna på deras berättelser, tankar och idéer. Relationen, som bland annat bygger på en ömsesidig dialog, att man visar intresse för området, markägarnas förutsättningar och tankar, upplevs skapa en grund för tillit och förtroende för varandra. För att nå dit så är erfarenheten från många ÅS att man behöver lägga ner mycket tid, men att det lönar sig på sikt.
    ”Jag fikade med alla, bokade in mig själv på kaffe.”

    ”Avsätta tid till relationsbygge. Ett besök kan inte ta 10 - 15 min, man skapar ingen relation på det sättet, utan det tar tid. Det är viktigt att framför allt ha en neutral plats, helst hos hen och helst ute i vattenlandskapet. Jag lägger 3 - 4 h på ett enskilt möte. Då är det viktigt att man är på samma nivå.”
  • Åk inte ut med myndighetspersoner. Erfarenheten är att mötet inte blir lika informellt, avslappnat och att markägarna inte avsätter tillräckligt med tid.
  • För att få information om olika aktörer: Hitta ett ämne, vilket som helst, som intresserar markägaren, samtidigt som du frågar lite om hur grannsamverkan fungerar. Är det något som kan vara bra för dig att känna till?
  • Utgångspunkten bör vara den enskilda markägarens verksamhet: Lyssna på vad markägarna vill utveckla och hur förhållandena ser ut. Kom med förslag som ligger i linje med det som gynnar deras intresse. Väck intresset för miljöåtgärder genom att lyfta fram möjligheten att söka finansiering och visa på produktionsvinster. Justera åtgärden gradvis för att uppnå kraven som behöver följas för att få stöd med finansieringen.
  • För anteckningar vid varje möte om vad som har sagts, tips om nyckelpersoner, och vilka som deltog.
    ”Jag antecknar, men inte under samtalet, utan när jag sätter mig i bilen. Då kan jag ta vid där jag slutade samtalet efter tre månader genom att titta i anteckningarna före jag kommer till mötet. Det ger jättemycket!”

Möten med flera markägare

  • Var två personer när du håller möte, en som antecknar och en som processleder. Om du är ensam ÅS – fråga om hjälp med praktiska förberedelser inför ett möte och att dela på de olika rollerna som krävs under ett möte. LRF-ordförande kan exempelvis vara till hjälp med att fördela ordet.
  • Avsett tid för presentationsrunda: Bra för alla att veta vem som finns i rummet.
  • Håll informationsdelen kortfattad och lättförståelig med illustrativa bilder.
    ”Lantbrukarmöten, bara ta det för vad det är och inte lägga på mycket information. Dikning är de jätteintresserade av: Vad man kan göra, vad får man stöd för och inte säga för mycket om miljöstatus, eller annat mumbo jumbo som inte är anledningen till att de kommit på mötet.”
  • Skapa en gemensam bild! SWOT-analys (Styrka, svaghet, möjlighet och hot) kan vara ett stöd för att tillsammans skapa en gemensam historisk, nuläges- och målbild. Utgå från den gemensamma problembilden och ställ frågan: ”Är det någon som har en lösning?” Visa hur åtgärden kan se ut så löser markägarna implementeringen.
  • Om mötesdeltagarna är för många för att alla deltar i samtalet, skapa smågrupper för dialog. Gruppen berättar därefter inför alla på mötet vad de har samtalat om och har frågor kring. ÅS och andra besvarar frågorna. Om frågorna inte kan besvaras så återkom med svar via hemsidan eller mejl. En del har använt fikastunden för gruppsamtal.
  • Basera föredrag eller studiebesök på vad markägare vill veta mer om!
  • Få mötesdeltagarna att bli aktiva under mötet och fånga upp deras intresse och engagemang exempelvis genom att:
    a. Be markägarna skriva ner vad de tänker och funderar på. För sedan en dialog om det.

    b. Ta fram kartor på deras marker efter föredraget och ställ exempelvis frågan: ”Var skulle ni kunna tänka er att det skulle kunna vara en våtmark?” Berätta sedan vad ni kan hjälpa till med.

    c. Varva teori med praktiska inslag och samtal i smågrupper med redovisningar i den stora gruppen.
  • Bygg förtroende mellan olika aktörer: Bjud in olika aktörer som hanterar vatten och övergödningsfrågor för att öka kunskapen och förtroendet för varandras samhällsroller och arbete. Poängtera att ingen enskild aktör ställs som enskilt ansvarig utan att det är olika aktörer i samhället med olika roller som tillsammans hjälps åt att lösa problemet med övergödning:
    a. Länsstyrelsen kan förklara vad lagar och regler säger och kan svara på frågor om bidrag. Bra att skapa en dialog mellan länsstyrelsen och markägare där länsstyrelsen kan visa på lösningar och att de är villiga att hjälpa till.

    b. Kommuner kan förklara varför de har genomfört de lösningar de har gjort och vad de arbetar med att förbättra, exempelvis problemen med breddning från reningsverk.

    c. Komplettera med experter där expertisen saknas i gruppen.
  • Tänk på att storleken på gården kan påverka markägarens status och självbild. De med större gårdar har i vissa fall visat sig ta större utrymme på större möten och ta fler egna initiativ till delaktighet i projektet än de som har mindre gårdar. Detta trots att de som har mindre gårdar, när de har blivit uppsökta av ÅS, har visat sig vara minst lika intresserad av att delta.
    a. För att få med sig denna grupp är det bra att samtala med markägare efter mötets slut och/eller uppsökande verksamhet.
    ”I slutet av möten är det flera som har suttit tysta som har kommit fram till mig och pratat. Det är viktigt att fånga upp dem som är kontaktsökande efteråt. En del dröjer sig kvar i lokalen lite för att de inte är bekväma med att prata inför alla.”
    b. Undvik att nämna arealstorlekar för att undgå att markera hierarkisk ordning.
  • När flera markägare deltar, exempelvis vid etablering av våtmark, är det viktigt att:
    a. Lyssna och föra en dialog med markägarna. Om de säger nej till en lösning, så fråga varför. Kom med ett nytt förslag och fråga om det fungerar bättre.

    b. Var rättvis, fördela tiden jämt mellan markägarna och se till så att alla gynnas.
    ”Det gäller att få med sig alla, om en inte vill faller det. Se till så att ingen blir avundsjuk på någon annan. För att lyckas behöver alla få en del av kakan. Det gäller att lyssna in, jämka, reda ut missförstånd tidigt i arbetet kring dikesföretag.”
    c. Var transparant med att olika gårdar befinner sig i olika stadier och förklara varför.

    d. Medla mellan olika parter.
    ”Var mediator. En stor grund för att inga åtgärder genomförs är att det är dålig kommunikation”.

Madeleine Prutzer har ställt frågorna och författat sammanställningen under sommaren 2020.

Publicerad: 2021-03-09
Sidansvarig: Webbredaktion