Frågor och svar om Producentansvar för fiskeredskap

Hitta på sidan

Vanliga frågor och svar om smart policyutveckling för producentansvaret för fiskeredskap av plast.

Vanliga frågor och svar

Sedan dess har Regeringskansliet haft en första och andra remissomgång och planerar att rapporterar in genomförandet av hela engångsplastdirektivet samlat efter den 1 november.

Läs mer: Tidplan för genomförande av engångsplastdirektivet i Sverige

Det ska senast träda i kraft den 31 december 2024 men innan dess finns det krav på att alla medlemsländer ska rapportera in till EU kommissionen hur många redskap som har satts på marknaden och hur många uttjänta redskap som har samlats där 2022 är första rapporteringsåret.

Engångsplastdirektivet

En producent är enligt direktivet alla fysiska eller juridiska personer som är etablerade i en medlemsstat och som yrkesmässigt tillverkar, säljer eller importerar och släpper ut fiskeredskap som innehåller plast på medlemsstatens marknad.

En producent kan även vara en fysisk eller juridisk person som genom distansavtal yrkesmässigt säljer fiskeredskap av plast till privata hushåll eller andra än privata hushåll.

Nej det är du inte. I engångsplastdirektivet skriver men skälet för detta såhär: Allt marint skräp som innehåller plast utgör visserligen ett hot mot miljön och människors hälsa och bör åtgärdas, men proportionaliteten bör också beaktas. Därför bör yrkesfiskarna själva och småskaliga producenter av fiskeredskap som innehåller plast inte betraktas som producenter och bör inte ansvara för att uppfylla de skyldigheter som producenter har i samband med det utökade producentansvaret.

Kravet är alla medlemsländer inom EU ska införa producentansvar för alla producenter av fiskeredskap som innehåller plast. I krav på producentansvar finns krav på

  • separat insamling av uttjänta fiskeredskap som innehåller plast (avfall) samt efterföljande transport och behandling av avfallet,
  • medvetandehöjande åtgärder till användare, och krav på
  • rapportering till EU kommissionen hur många redskap som har satts på marknaden och hur många uttjänta fiskeredskap som samlats in.

Engångsplastdirektivet

Det innebär att producenterna ska täcka kostnaderna för:

  • separat insamling av uttjänta fiskeredskap som innehåller plast (avfall) samt efterföljande transport och behandling av avfallet, och
  • medvetandehöjande åtgärder till användare, och att
  • rapportera till utsedd tillsynsmyndighet hur många redskap som har satts på marknaden och hur många uttjänta fiskeredskap som samlats in.

Engångsplastdirektivet

Det är också ett av kraven som finns för producenter i engångsplastdirektivet. Varje år ska producenterna rapportera till tillsynsmyndigheten

  • hur mycket fiskeredskap som innehåller plast som har släppts ut på marknaden och
  • hur mycket uttjänta fiskeredskap som innehåller plast som samlats in varje kalenderår

Skälet till det enligt engångsplastdirektivet är att inom ramen för ett utökat producentansvar för fiskeredskap som innehåller plast bör medlemsstaterna, i linje med rapporteringsskyldigheten i detta direktiv, övervaka och bedöma fiskeredskap som innehåller plast. Det finns även krav på att alla medlemsländer ska lämna in förslag på kvantitativa insamlingsmål för fiskeredskap av plast.

Engångsplastdirektivet

Producentansvaret är ett styrmedel för att uppnå miljömålen. Tanken är att det ska motivera producenterna att ta fram produkter som är mer resurssnåla, lättare att återvinna och inte innehåller miljöfarliga ämnen.

Naturvårdsverket - Producentansvar

Standardiseringsarbete handlar i grund och botten om att komma överens om vilka krav vi ska ställa på en produkt, tjänst eller process. Tack vare standarder går det exempelvis att se till att saker och ting passar ihop, när det gäller såväl mått som funktion.

Svenska institutet för standarder SIS - How do we create new standards?

I engångsplastdirektivet anges följande skäl

  • Vid beräkningar av antalet skräpföremål på stränderna har det fastställts att 80–85 procent av det marina skräpet i unionen består av plast. Av detta utgörs totalt 50 procent av plastprodukter för engångsbruk och 27 procent av fiskerelaterade föremål. En stor del av de fiskeredskap som släpps ut på marknaden samlas inte in för behandling. Plastprodukter för engångsbruk och fiskeredskap som innehåller plast är därför ett särskilt allvarligt problem i samband med marint skräp, som utgör ett stort hot mot de marina ekosystemen, den biologiska mångfalden och också mot människors hälsa. De har också en skadlig inverkan på verksamheter såsom turism, fiske och sjöfart.
  • Den stora procentandel plast från kasserade fiskeredskap, inbegripet övergivna och förlorade fiskeredskap, som ingår i det marina skräpet tyder på att de befintliga lagstiftningskraven i förordning (EG) nr 1224/2009, direktiv 2000/59/EG och direktiv 2008/98/EG inte ger tillräckliga incitament för att ta med sådana fiskeredskap tillbaka till hamn för insamling och behandling. Systemet med indirekta avgifter som inrättas genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/883 (18) utgör ett system för att ta bort incitamentet för fartyg att dumpa sitt avfall till havs och garanterar rätten till inlämning. Detta system bör emellertid kompletteras med ytterligare finansiella incitament för fiskare att ta med sig sina uttjänta fiskeredskap tillbaka till hamn för att undvika en eventuell ökning av den indirekta avfallsavgiften. Eftersom det finns goda möjligheter att återvinna plastkomponenter i fiskeredskap bör medlemsstaterna, i enlighet med principen att förorenaren betalar, införa utökat producentansvar för fiskeredskap och delar av fiskeredskap som innehåller plast i syfte att säkerställa separat insamling av uttjänta fiskeredskap och finansiering av en miljövänlig avfallshantering av sådana uttjänta fiskeredskap, särskilt materialåtervinning.
  • I syfte att förebygga nedskräpning och andra olämpliga former av bortskaffande av avfall som leder till marint skräp som innehåller plast, måste konsumenter av plastprodukter för engångsbruk och användare av fiskeredskap som innehåller plast ges tillräcklig information om tillgängligheten av återanvändningsalternativ och återanvändningssystem, de lämpligaste avfallshanteringsalternativen eller vilka bortskaffandesätt som bör undvikas, bästa praxis för sund avfallshantering, miljöpåverkan genom olämpligt bortskaffande samt om plastinnehållet i vissa plastprodukter för engångsbruk och fiskeredskap och hur olämpligt bortskaffande av avfall påverkar avloppsnätet. Medlemsstaterna bör därför åläggas att vidta medvetandehöjande åtgärder som garanterar att sådan information lämnas till dessa konsumenter och användare. Informationen bör inte innehålla något marknadsföringsinnehåll som uppmanar till användning av plastprodukter för engångsbruk. Medlemsstaterna bör ha möjlighet att välja vilka åtgärder som är lämpligast beroende på produktens eller dess användnings karaktär. Producenter av plastprodukter för engångsbruk och fiskeredskap som innehåller plast bör täcka kostnaderna för de medvetandehöjande åtgärderna, som en del av det utökade producentansvaret.
  • Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att förebygga och minska inverkan på miljön och på människors hälsa från vissa plastprodukter för engångsbruk, produkter som är gjorda av oxo-nedbrytbar plast och fiskeredskap som innehåller plast samt att underlätta övergången till en cirkulär ekonomi, inbegripet att främja innovativa och hållbara affärsmodeller, produkter och material och därigenom bidra till den inre marknadens goda funktion, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdernas omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

Engångsplastdirektivet

Problemet med förlorade fiskeredskap är nog större än vi tror. Vi tror att yrkesfisket historiskt förlorat många fiskeredskap, det vet vi därför att när det genomförs draggnings- och upptagsinsatser efter förlorade fiskeredskap är många av redskap över 20 år gamla. Däremot uppskattas det att många de förluster som sker idag sker främst kommer från fritidsfisket. Vad vi vet är att det under 2020 ägnade sig ungefär 1,7 miljoner personer åt fritidsfiske minst en gång i svenska vatten, antal fiskedagar uppgick till omkring 16,8 miljoner och antalet redskapsdagar till cirka 18,2 miljoner. HaV genomför varje år en enkät där man frågar fritidsfiskarna en rad frågor.

Enkät - HaV:s fritidsfiske

En stor källa till marint skräp är förlust av fiskeredskap eller delar från förlorade fiskeredskap. Att fiskare ibland förlorar sina fiskeredskap är oundvikligt, men även om fiskarna gör vad de kan för att få upp sina förlorade redskap, förblir många kvar på botten.

Håll Sverige rent - Fakta om förlorade fiskeredskap

Plast definieras som ett material som består av en polymer enligt REACH-förordningen, till vilken tillsatser eller andra ämnen kan ha lagts till. Den kan användas som huvudsaklig strukturkomponent i slutprodukter. Naturliga polymerer som inte har modifierats på kemisk väg undantas.

Plast som tillverkas av modifierade naturliga polymerer omfattas av direktivet. Det samma gäller för plast som tillverkas av biobaserade, fossila eller syntetiska råvaror. Även biologiskt nedbrytbar plast och polymerbaserade gummiföremål omfattas av direktivet.

Generellt gäller att en polymer som erhålls från en industriell process definieras som en modifierad polymer även om den förekommer naturligt i naturen. Det betyder att en polymer som tillverkas genom biosyntes i syntetiska odlings- och fermenteringsprocesser, exempelvis polyhydroxialkanoater (PHA), räknas som en modifierad naturlig polymer.

En polymer som däremot produceras i naturen och sedan utvinns från naturen för fortsatt bearbetning räknas som en naturlig polymer. Ett exempel är utvinning av cellulosa som sedan regenereras till viskos. Viskos och lyocell omfattas alltså inte av direktivet.Förtydliganden av definitionen av plast i direktivet finns i kommissionens vägledning om engångsplastprodukter

Kommissionens vägledning om engångsplastprodukter enligt EU-direktivet 2019/904

Publicerad: 2021-09-20
Sidansvarig: Webbredaktion