Omprövning och återkallelse av tillstånd

Omprövning

Grundregeln i miljöbalken är att ett tillstånd kan omprövas efter 10 år. I 24 kapitlet 5 § miljöbalken anges det ett antal omständigheter som innebär att ett tillstånd kan omprövas tidigare.

Tillståndsmyndigheten får emellertid vid en omprövning med stöd av 24 kapitlet 5 § inte meddela så ingripande villkor eller andra bestämmelser att verksamheten inte längre kan bedrivas eller att den avsevärt försvåras.

I 31 kapitlet miljöbalken framgår att tillståndshavaren har rätt till viss ersättning om omprövningen innebär en förlust av vatten eller fallhöjd eller inskränkning i rätten att reglera vattnets avrinning. En tillståndshavare ska dock utan ersättning tåla viss del av en förlust eller inskränkning om omprövning sker till förmån för det allmänna fiskeintresset, allmän farled, allmän hamn eller hälsovården eller för den allmänna miljövården.

Tillståndshavaren kan med stöd av 24 kap. 8 § MB också ansöka om ändring eller upphävande av villkor i en tillståndsdom utom det som avser ersättningens storlek. Villkoret får bara upphävas eller mildras endast om det är uppenbart att villkoret inte längre behövs eller är strängare än nödvändigt eller om ändringen påkallas av omständigheter som inte förutsågs när tillståndet meddelades.

Verksamheter som omfattas av så kallade äldre rättigheter

Hur ska verksamheter som omfattas av så kallade äldre rättigheter enligt 5 a § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken hanteras vid tillsyn och vid eventuell omprövningsprocess enligt 24 kap. 5 § miljöbalken?

Vid handläggning av frågor gällande äldre rättigheter är det Havs- och vattenmyndighetens bedömning att frågan om rättskraftens omfattning kommer bedömas utifrån samma principer som idag, det vill säga utifrån vilka frågor som har prövats eller när det gäller urminnes hävd, kan visas vara tillåtna i förhållande till hur anläggningen är konstruerad och verksamheten bedrivits. Det är verksamhetsutövaren som har bevisbördan för tillståndets eller rättighetens existens och innehåll. Den verksamhetsutövare som inte kan styrka sin rätt, är inte skyddad mot tillsynsmyndighetens krav på att tillstånd ska sökas eller krav på att vidta skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått (prop. 2017/18:243 sid. 110).

För urminnes hävd finns sällan någon skriftlig dokumentation som kan styrka rättighetens existens och innehåll. Enligt förarbetena får verksamhetsutövaren då istället fullgöra bevisningen genom till exempel en utredning som visar på vilket sätt verksamheten har bedrivits sedan lång tid tillbaka utan invändning från motstående intressen (prop. 2017/18:243 sid. 110). Gällande nivån på bevisningen anges i civilutskottets betänkande (2017/18:CU31 sid. 19) att det är viktigt att beviskraven inte ställs så höga att det i praktiken blir omöjligt att bevisa vad som är rättskraftigt avgjort. Utskottet hänvisar med angivande till vad som angetts i propositionen att det bör räcka att verksamhetsutövaren med hänsyn till omständigheterna kan göra sannolikt att den verksamhet som bedrivs idag inte i något väsentligt avseende skiljer sig från hur den kan antas ha bedrivits före införandet av de tillståndskrav som miljöbalken sedan ersatte.

Enligt 26 kap. 9 § tredje stycket miljöbalken får tillsynsmyndigheten inte ingripa beträffande en tillståndsgiven verksamhet på sådant sätt att det inskränker rättskraften enligt 24 kap. 1 § miljöbalken. För det fall förutsättningarna i 26 kap. 9 § fjärde stycket punkt 1 eller 2 miljöbalken är uppfyllda kan ett ingripande ske trots att verksamheten omfattas av ett tillstånd. Bestämmelserna om tillståndsbeslutets rättsverkan innebär enligt förarbetena till miljöbalken att de allmänna hänsynsreglerna inte behöver iakttas mer än som följer av tillståndet (prop. 1997/98:45 del 2 sid. 252). Tillståndsbeslutet kommer att ha rättskraft endast i de frågor som beslutet omfattar. Det bör därför även fortsättningsvis vara möjligt för tillsyns¬myndigheten att ingripa med stöd av de allmänna hänsynsreglerna eller de särskilda reglerna i de frågor som inte har blivit föremål för prövning i aktuellt tillstånd enligt miljöbalken eller motsvarande äldre lagstiftning. En verksamhet som inte har tillstånd kan bli föremål för tillsynsingripanden i princip hur ofta som helst och ett föreläggande som har meddelats kan skärpas eller lindras av myndigheten allt efter behov (se 26 kap. 9 § första stycket miljöbalken samt hänvisningen till proportionalitet i lagrummets andra stycke).

Det finns därför enligt HaV:s bedömning inget hinder mot att länsstyrelsen meddelar förelägganden eller förbud gällande sådana delar av verksamheten som inte omfattas av äldre tillstånds rättskraft.

En samlad miljöprövning för verksamheter som bedrivs med stöd av äldre rättigheter, och inte omfattas av 11 kap. 6 § miljöbalken, kommer bara ske om verksamhetsutövaren själv tar initiativ till det, till exempel i samband med en ansökan om tillstånd att ändra verksamheten, eller om en myndighet tar initiativ till omprövning med stöd av den nuvarande omprövningsbestämmelsen i 24 kap. 5 § miljöbalken (prop. 2017/18:243 sid. 102).

Återkallelse

Mark- och miljödomstolen får enligt 24 kap 3 § miljöbalken helt eller delvis återkalla ett tillstånd och förbjuda fortsatt verksamhet. I fråga om vattenanläggningar kan återkallelse ske om underhållet allvarligt försummats. Generellt kan ansökan om återkallelse också göras om verksamheten slutligt har upphört, och om ett tillstånd att inverka på vattenförhållandena inte har utnyttjats under en längre tid och det kan antas att tillståndet inte heller kommer att utnyttjas

Om tillståndet gäller verksamhet vid en vattenanläggning kan domstolen även återkalla rätten att ha kvar anläggningen. I ett sådant fall ska domstolen ålägga den som är underhållsansvarig att riva ut vattenanläggningen. Domstolen kan även besluta att någon annan får riva ut vattenanläggningen, på den underhållsskyldiges bekostnad.

Istället för att återkalla tillståndet kan domstolen besluta att underhållsansvaret ska flyttas över till någon annan (11 kap 20 § miljöbalken)

För återkallande av tillstånd finns inga bestämmelser om ersättningar till tillståndshavaren.