Kan bestämmelsen användas för att skydda känsliga arter eller miljöer inom ramen för "något annat allmänt behov"?

Avsikten med bestämmelsen torde inte ha varit att den ska kunna användas för att skydda känsliga arter eller miljöer. Det finns inget i förarbetena som tyder på det varit avsikten, särskilt då den endast är tänkt att tillämpas undantagsvis, vid ”katastrofliknande” situationer. Denna slutsats styrks av det faktum att bestämmelsen inte inarbetades i miljöbalken när denna infördes 1999. När vattenlagen (1983:291) upphävdes var utgångspunkten att endast de bestämmelser som hade en tydlig miljörättslig karaktär skulle arbetas in i MB.

När syftet är att miljöbalkens och EU-rättens miljökrav ska följas finns en möjlighet för tillsynsmyndigheten att förbjuda eller begränsa vattenuttag med stöd av 26 kap. 9 § MB. För att detta ska vara möjligt krävs att föreläggandet eller förbudet är nödvändigt för att hänsynsreglerna ska följas, inte är mer ingripande än vad som behövs i det enskilda fallet och inte innebär en begränsning av ett tillstånd som har rättskraft. Ett föreläggande eller förbud får dock begränsa ett tillstånd som har rättskraft om föreläggandet eller förbudet är brådskande och nödvändigt för att undvika att ohälsa eller allvarlig skada på miljön uppkommer. Förelägganden och förbud som innebär intrång i rättskraftiga tillstånd är dock, precis som förelägganden enligt 2 kap. 10 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet, endast avsedd att användas undantagsvis vid allvarliga situationer. Utrymmet att meddela förelägganden som begränsar ett tillstånd som har rättskraft är därför mycket begränsat.

Publicerad: 2019-07-03
Sidansvarig: Webbredaktion