Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Vattenbruk Vägledning Tillsynsvägledning

Beräkning av närsaltstillförsel från en fiskodling

Naturvårdsverkets allmänna råd om fiskodling (AR 93:10) upphörde att gälla den 1 april 2019. I redan befintliga tillstånd hänvisas ibland till dessa. Här förklarar vi HaV:s inställning av hur villkoren nu ska tillämpas.

Naturvårdsverket har upphävt de allmänna råden om Fiskodling - Planering, tillstånd, tillsyn (AR 93:10). Beslutet trädde i kraft den 1 april 2019. I befintliga tillstånd för fiskodling görs ibland hänvisning till det allmänna rådets beräkningsmodell för närsaltstillförsel (kväve och fosfor). Hur ska sådana villkor tillämpas?

Modellen publicerades redan 1987

Beräkningsmodellen i de tidigare allmänna råden beskrivs även i Naturvårdsverkets rapport från 1987, "Sambandet mellan föda, produktion och förorening vid odling av stor regnbåge".

Modellen har utvecklats bland annat för beräkning av närsaltsutsläpp av kväve och fosfor vid odling av regnbåge. Beräkningsmodellen är en massbalansmodell och bygger på att den mängd som tillförs miljön utgör skillnaden mellan den med fodret tillförda mängden av ett ämne och den mängd som tas upp av fisken.

Beräkningsmodell för närsaltstillförsel

Illustration beräkningsmodell.

I de allmänna råden om fiskodling framgick bland annat att:

  • Odlingens närsaltbelastning bör, för att få en god noggrannhet, beräknas utifrån varje åldersklass i produktionsplanen.
  • Fosforhalten i regnbåge är ca 0,4 %. Torrfodret innehåller vanligen 0,8-1,3 % fosfor. Motsvarande andel för kväve är 5-8 % kväve i fodret och 2,5-3,5 % kväve i fisken beroende på bland annat fiskstorlek.
  • Med extruderade högenergifoder och effektiv utfodring bör foderkoefficienten normalt vara 0,8-1,2 för sättfisk (< 1 kg) och 1,0-1,5 för stor matfisk.

Befintliga eller ändrade villkor

I och med att de allmänna råden tagits bort kan det uppstå tveksamheter kring tillämpningen av villkor i tillstånd som hänvisar till beräkningsmodellen. Om både tillsynsmyndigheten och verksamhetsutövaren är väl införstådda med hur verksamhetens utsläpp av kväve och fosfor ska beräknas bör konsekvenserna av att rådet upphävs i denna del bli begränsad. Vid oenigheter kan det däremot finnas anledning att överväga om villkoret behöver ändras med stöd av 24 kap. miljöbalken. Exempelvis kan en tillståndsmyndighet, på begäran av tillsynsmyndigheten, ändra villkor och meddela nya sådana om användandet av någon ny teknik för mätning eller uppskattning av förorening skulle medföra väsentligt bättre förutsättningar för att kontrollera verksamheten, enligt 24 kap. 5 § p. 8 och 11 § miljöbalken.

Även verksamhetsutövaren får under vissa förutsättningar som anges i 24 kap. 13 § miljöbalken ansöka om ändring av villkor i ett tillståndsbeslut.

Fortsatt användning av beräkningsformeln

Bedömning av belastning och påverkan på recipient behövs dels i prövning och dels för uppföljning inom tillsyn och i verksamhetens egenkontroll. Ett tydligt samband bör alltid finnas mellan utsläpp och uppföljning.

Enligt 2 kap. 1 och 2 §§ miljöbalken är det verksamhetsutövaren som har ansvar för att beskriva sin belastning och vilka miljöeffekter de kan medföra för recipienten. Det kan exempelvis göras med hjälp av en beräkningsmodell. Det ansvaret omfattar även att beskriva osäkerheter i de bedömningar som görs och i de ingående variabler i beräkningsmodeller som används för att beskriva en fiskodlings belastning. Beräkningsmodellen i de tidigare allmänna råden och dess ingående variabler är förenade med vissa osäkerheter som behöver uppskattas och beskrivas av verksamhetsutövaren.

Ett exempel på osäkerhet är kopplat till den art som odlas och fiskens storlek. I de allmänna råden anges koncentrationen av fosfor (CI) för regnbåge och att den är 0.4 %. En sammanställning av publicerade data från olika vetenskapliga studier visar dock att variationen i fosforinnehåll är relativt stor (Jonsson & Alanärä, 2000). Innehållet verkar variera med bland annat fiskens storlek och fettinnehåll (Alanärä, A., 2012). Med utgångspunkt från försiktighetsprincipen och osäkerheter i ingående variabler bör alltid både den förväntade och den maximala belastningen (värsta scenariot) beräknas och redovisas i prövningssammanhang.

Beräkningsmodellen i de allmänna råden, beskriver den mängden fosfor och kväve som en fiskodling totalt ger upphov till före eventuella reningssteg. Den skiljer inte på lösta och partikulära former av ämnena och redogör inte för den mängd organiskt material som odlingen genererar. Kompletterande beräkningar och modelleringar kan härutöver behövas för att få en heltäckande bild av verksamhetens belastning av gödande ämnen och risk för effekter på en vattenrecipient. Det finns olika beräknings- och modelleringsverktyg att tillgå för att bedöma effekterna i miljön. I rapporten Översikt av beräkningsmodeller för bedömning av fiskodlingars näringsämnesbelastning på sjöar, vattendrag, magasin och kustvatten (SMHI 2016) ger SMHI exempel på typer av beräkningar och modeller som kan användas för att få en uppfattning om hur öppna fiskodlingar påverkar miljön genom sin belastning av näringsämnesämnen.

Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Vattenbruk Vägledning Tillsynsvägledning