Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Ordbok

Vi använder många svåra ord och förkortningar. I ordboken förklarar vi några av de vanligaste av dessa ord. Tipsa oss gärna om sådant du tycker saknas.

abiotiska

icke-levande, motsats till biotiska.


ACFA

Advisory Committee on Fisheries and Aquaculture - EU:s rådgivande kommitté för fiske och vattenbruk.


ACFM

Advisory Committee on Fishery Management - Internationella havsforskningsrådets, ICES, rådgivande kommitté för fiskefrågor.


ackumulation

Haltökning. Upplagring av ett ämne så att halten av det ökar i en organism eller ett material.


ackumulationsbotten

Den del av en sjö- eller havsbotten där sedimenterat material (partiklar som sjunker till bottnen) blir liggande kvar. Ackumulationsbottnarna är "slutstationen" för det sedimenterade materialet. Sedimenterat material förflyttas successivt utmed bottnen, från grunt liggande erosionsbottnar via transportbottnar, och ansamlas slutligen på de djupast liggande bottnarna, ackumulationsbottnarna.


ACME

Advisory Committee on the Marine Environment - Internationella havsforskningsrådets, ICES, rådgivande kommitté för marina miljöfrågor.


aerob

Med närvaro av luft. En aerob miljö är en miljö där det finns luft och därmed syre. En aerob process förutsätter tillgång till syre. Normal nedbrytning av organiskt material (döda växter och djur) är ett exempel på en aerob, syrekrävande process. Motsatsen till aerob är anaerob.


Agenda 21

Det globala handlingsprogram för hållbar utveckling som antogs vid FN:s konferens 1992 om miljö och utveckling. Det är långsiktigt och som sträcker sig in på 2000-talet (21:a århundradet). Nationella och lokala Agenda 21 har utarbetats med utgångspunkt från principerna i det globala handlingsprogrammet. Agenda 21 innehåller 40 kapitel, som i sin tur omfattar ett eller flera programområden. Programmet är uppdelat i fyra olika avsnitt:

  • Sociala och ekonomiska dimensioner
  • Att bevara och förvalta resurser
  • Att stärka viktiga samhällsgrupper
  • Medel för genomförande

aggregat, aggregering

Aggregering kan betyda "bildning av aggregat". Aggregat är en term som används i olika sammanhang för att beskriva att olika element eller delar samlas ihop i en större helhet, en anhopning, sammangyttring. Termen aggregat används inom geologin (mineralsamlingar eller klumpar av mineral), inom markläran (jordpartiklar som hålls ihop som resultat av olika processer), inom kemin (sammanhållna, ofta oregelbundna strukturer av molekyler, joner eller partiklar), inom tekniken (två eller flera samverkande maskiner), inom statistik och nationalekonomi (sammanslagning av uppgifter från flera individer, grupper et cetera vid redovisning), samt allmänt om grupper av människor som tillfälligt men av samma orsak samlats på ett ställe.

Enligt definitionen i Vattendirektivet innebär aggregering av vattenförekomster att man, om flera vattenförekomster utsätts för samma storskaliga påverkan men ingen av dem utsätts för särskild lokal påverkan, kan behandla dem på samma sätt inom ramen för ett åtgärdsprogram. Aggregerade vattenförekomster behöver inte tillhöra samma vattentyp.

Aggregat kan också betyda "kolonier av algceller". När mikroskopiska planktonalger klumpar ihop sig till större ansamlingar (klumpar eller mattor av alger) benämns de aggregat.


AICHIMÅL

  • Global strategisk plan för biologisk mångfald och ekosystemtjänster som sträcker sig till 2020.

AIS 

(Universal) Automatic Identification System. Säkerhetssystem för sjöfarten på VHF-bandet beslutad av IMO. Berör i princip alla fartyg över 300 bruttoton. En transponder ombord sänder var 2-10 sekund ut fartygets position, kurs, fart, tid (UTC) med mera. Med andra intervall överförs annan information, till exempel namn, IRCS, typ av fartyg etcetera. Sändningen kan tas emot av ett annat fartyg med samma utrustning ombord i närheten och därmed kan kollisioner undvikas. I kustnära områden kan fartygen även följas från land, till exempel av Kustbevakningens och Sjöfartsverkets VTS-centraler.


aktivt kol

Små, mycket porösa (rika på porer) kolkorn som tillsammans får en mycket stor absorberande yta. Aktivt kol används bland annat som material för vattenrening. Vatten som filtreras genom aktivt kol renas genom att förorenande och smakförsämrande ämnen fastnar på kolkornens yta.


aktivt slam

Biologisk rening av avloppsvatten liknar den naturliga rening som sker i ett vattendrag, men nedbrytningen av avfallet (det organiska materialet) går mycket fortare i reningsverket, eftersom man där kan upprätthålla en hög halt av nedbrytande mikroorganismer, så kallat aktivt slam, och samtidigt blåsa in luft som tillför syre. Det aktiva slammet, som består av bakterier och encelliga djur, används i reningsverkets luftningsbassänger. Aktivslamprocesser är syrekrävande.


akvakultur

Vattenbruk, alltså odling av fisk, skaldjur, blötdjur (musslor och ostron) eller alger. Se även havsbruk och fiskodling.


akvatisk

Något som hör samman med eller är bildat i vatten och vattenmiljöer (aquaticus = som avser vatten). Ordet akvatisk återfinns i begrepp som till exempel akvatisk miljö, akvatiska arter och akvatiska förhållanden. En akvatisk miljö kan vara lotisk (i rinnande vatten), limnisk (i sötvatten), brackvatten miljö eller saltvattensmiljö (i saltvatten i hav [marina miljöer] eller saltvattensjöar).


akvatisk

Har att göra med vatten eller vattenmiljöer.


akvifer

En geologisk bildning som har så stor lagringskapacitet och är så genomsläpplig att grundvatten kan utvinnas ur den i användbara mängder. I en akvifer kan det finnas ett eller flera grundvattenmagasin. Enligt definitionen i Vattendirektivet är en akvifer "ett eller flera lager under ytan, av berggrund eller andra geologiska skikt, med tillräcklig porositet och genomsläpplighet för att medge antingen en betydande ström av grundvatten eller uttag av betydande mängder grundvatten". En akvifer kan vara en öppen akvifer eller en sluten akvifer. I en öppen akvifer sammanfaller grundvattenytan med grundvattenzonens övre gräns. En sluten akvifer kan uppkomma om till exempel sandjord överlagras av lera, som då fungerar som ett lock.


akvifier

En akvifer utgörs av lager av geologiska material som är tillräckligt porösa och genomsläppliga för att medge ett betydande flöde eller uttag av grundvatten.


alg

Växter av olika storlek som lever fritt flytande eller fastsittande i vatten, eller som fastsittande även på fuktiga ytor på land. Alger kan i storlek vara allt från mycket små mikroskopiska organismer (enbart någon tusendels millimeter stora) till mer än 50 meter långa (de stora brunalger som heter kelp). Alger innehåller klorofyll och kan därför utföra fotosyntes. Alger kan vara bruna, gröna eller röda. 

Mikroalger, som är encelliga organismer, kan vara fritt svävande i vatten (kallas planktonalger eller fytoplankton) eller leva fastsittande på större alger, på andra växter eller på bottnen. Mikroalger, tillsammans med särskilda bakterier, utgör tillsammans med större alger eller blomväxter på de solbelysta delarna av bottnen basen för det mesta av livet i en vattenmiljö. De svarar för en betydande primärproduktion som utgör den första byggstenen i den akvatiska näringsväven. 

Makroalger, större brun-, grön- eller rödalger (makroalger), är inte fritt svävande (kelp är ett undantag), utan sitter fast på hårda bottnar. De har inga rötter utan tar upp näring direkt från vattnet. De fleråriga makroalgerna är mycket viktiga som livsmiljö för vattenlevande djurarter. Trådformiga, grenade, kortlivade (ettåriga) och snabbväxande epifyter är en annan sorts makroalger. De växer på eller ofta över stora alger eller andra växter och benämns då påväxtalger.


algblomning

Stora mängder cyanobakterier eller alger som är synliga på vattenytan eller i vattenmassan. När stora mängder mikroskopiska, fritt svävande alger (fytoplankton) fotosyntetiserar, delar sig och klumpas samman ser vi dem som grön-, gul-, brun- eller rödaktiga lager på vattenytan eller som en tjock "soppa" i vattnet.

Begreppet algblomning eller vattenblomning används för tillfällen då cyanobakterier eller algerna växer till och delar sig mycket kraftigt under en begränsad tidsperiod på grund av den rika tillgången på växttillgängliga näringsämnen i vattnet.

Algblomningar är en normal och viktig företeelse i vattenmiljöer (primärproduktionen, den första byggstenen i den akvatiska näringsväven), men blir ett problem när de inträffar alltför ofta, är mycket stora, pågår under en lång tid och eventuellt också bildar giftiga ämnen.

Se även cyanobakterier.


alkalinitet

Ett mått på halten buffrande ämnen i en vattenlösning, det vill säga ämnen som neutraliserar syra. I försurningssammanhang betyder detta att alkalinitet är ett mått på vattnets eller markens förmåga att skydda sig mot försurning (sänkt pH på grund av stor tillförsel av försurande vätejoner). Ju kalkrikare marken eller vattnet är, desto större är motståndskraften (buffringsförmågan eller buffertkapaciteten) mot försurning.


alkalisering

När dricksvatten, för att minska korrosionen i vattenledningarna, görs alkaliskt (basiskt) före distributionen ut till konsumenterna. I denna process tillsätts kalk, lut eller soda så att dricksvattnets pH-värde höjs till ca 8 och kolsyran i vattnet neutraliseras.

Den process där tillförseln av neutraliserande ämnen ökar vattnets eller markens alkalinitet så att vattnet eller marken blir mer basisk (får högre pH-värde).  


alkalisk

Basisk, vilket är motsatsen till sur. En alkalisk eller basisk lösning har ett pH-värde (halten vätejoner i en lösning) som är högre än 7. Vid pH 7 är lösningen neutral, pH lägre än 7 är lösningen sur.


allmänt vatten

Ett lands sjöterritorium — landets inre vatten och landets territorialvatten — delas fiskerättsligt in i enskilt vatten och allmänt vatten. Enskilt vatten omfattar inre vattenområden där strandägaren har ensam rätt till fiske, medan det i allmänt vatten är staten som bestämmer över fiskerättigheterna.  


alluvial

Något som hör till eller bildats genom rinnande vatten. Termen används till exempel om lösa sedimentära avlagringar, sediment som förts vidare med ett vattendrag. En alluvialslätt är en svagt slutande slätt som uppkommit i en dalgång genom avsättning av sediment som transporterats med rinnande vatten.


ammoniak, ammonium

Ammoniak (NH3) är den viktigaste och vanligaste kväveföreningen. Ammoniak är en gas. När ammoniak löses i vatten, till exempel när gasen löses i nederbörd i luften, och drar till sig ytterligare en vätejon bildas ammonium i jonform (NH4+). En ammoniumlösning är svagt sur (pH-värde ca 5).  


anadroma arter 

Fiskarter som vandrar från lekområden i sötvatten till tillväxtområden i havet, till exempel lax och havsöring. Jämför katadroma arter.


anaerob

Utan närvaro av luft. En anaerob miljö är en miljö där det saknas luft och därmed saknas syre. En anaerob process kan bara ske där det saknas syre. Utvecklingen av den giftiga gasen svavelväte på "döda" (helt syrefria) bottnar är ett exempel på en anaerob process. Också rötning av avloppsslam, då organiskt material bryts ner och det skapas metangas (biogas), koldioxid och vatten, är en anaerob process. Denitrifikation, när bakterier omvandlar nitratjoner till kvävgas, är ett annat exempel på en anaerob process. Motsatsen till anaerob är aerob.  


ANC

Acid neutralisation capacity. Ett mått på förmåga att neutralisera syra och därmed motverka försurning. ANC inbegriper även organiska anjoner, som kan binda vätejoner och därmed bromsa en minskning av pH-värdet vid försurning. ANC beräknas som skillnaden mellan baskatjoner och starka anjoner.


andra normer

Anger de krav i övrigt på kvaliteten på miljön som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

se miljökvalitetsnorm


angränsande zon

Enligt FN:s havsrättskonvention är en kuststats angränsande zon det område som gränsar till statens territorialhav. Den angränsande zonen får inte sträcka sig utöver 24 nautiska mil från de baslinjer varifrån staten har beräknat utsträckningen av sitt territorialhav. Inom den angränsande zonen får kuststaten "utöva nödvändig kontroll för att hindra överträdelser av dess lagar och andra författningar rörande tullar, skatter, invandring eller hälsovård inom sitt territorium eller territorialhav".


anjon

Negativt laddad jon. En jon är en atom som blivit positivt eller negativt laddad. Positivt laddade joner kallas katjoner.


anlagd våtmark

Ett av människan skapat våtmarksområde (område med vattensamlingar). Våtmarker kan nyskapas eller återskapas i syfte att få livsmiljöer för vattenlevande djur och växter för att främja biologisk mångfald. Syftet kan också vara att efterhärma naturens egna "reningsverk" och med hjälp av en anlagd våtmark rena avloppsvatten från kväve och fosfor, som våtmarkens växter kan ta upp.


anläggningsavgift

Vatten- och avloppssystemen i Sverige finansieras genom anläggningsavgifter och brukningsavgifter. Anläggningsavgiften, som betalas av fastighetsägaren, skall täcka kommunens kostnader för att ansluta fastigheten till det kommunala vatten- och avloppsledningsnätet. Brukningsavgiften består vanligen av en fast del och en rörlig del. Den rörliga delen tas ut per levererad mängd vatten och ökar alltså ju mer vatten vi använder.


anländ

När en främmande art förts in i landet till den nya miljön betraktas den som anländ. Jämför införsel (som gör det möjligt för arten att anlända).


annuell

Årlig eller ettårig. En annuell växt är ettårig, till skillnad från fleråriga växter som är perenna.


anoxisk

Mycket syrefattig eller helt syrefri. När det inte finns något syre kvar i djupt bottenvatten eller i sediment, vilket i sin tur leder till att organiskt material (döda djur och växter och annat material) som faller ner mot bottnen inte kan brytas ner, är tillståndet anoxiskt. När det finns mycket lite syre i bottenvattnet och det övre sedimentlagret, men fortfarande tillräckligt mycket för att vissa högra livsformer nätt och jämnt skall kunna överleva, kallas tillståndet hypoxiskt.  


anrikning

Koncentrering. En process som ökar halten av en viss beståndsdel, till exempel ett visst ämne i en blandning. Termen används i många olika sammanhang.

Inom mineralteknik betyder anrikning att man separerar olika mineral från varandra för att förändra egenskaper och värde. Inom kärnteknik är anrikning en process där halten av en viss isotop ökas över den i grundämnet naturliga halten. Inom radioekologi är anrikning en ökning av koncentrationen av ett radioaktivt ämne i en näringskedja.

I miljösammanhang är anrikning den process som leder till att halten av till exempel ett miljögift ökar i en näringskedja. Tillförseln av ämnet till organismen är större än vad organismen kan eller hinner bryta ner eller utsöndra.


antifouling, antifoulingsystem

Antifouling betyder "mot påväxt". Begreppet används om den behandling med olika medel eller metoder (antifouligsystem) som man använder på fasta ytor som båtskrov, hamnkonstruktioner och redskap för vattenbruk för att hindra påväxt av vattenorganismer (djur och alger).   


antropogen

Av människan eller mänskliga handlingar framställd eller förorsakad. Antropogena föroreningskällor är mänskliga verksamheter/aktiviteter (till skillnad från naturliga processer) som ger upphov till utsläpp av luftburna eller vattenburna föroreningar eller näringsämnen. Antropogen kommer från ordet anthropos = man, mänsklig varelse.  


antropogen

Påverkad, skapad eller orsakad av människan.


AOR-E

Atlantic Ocean Region East. Ett av Inmarsatsatelliternas fyra täckningsområden, som fasades ut den 31 december 2008. De övriga regionerna var AOR-W, Atlantic Ocean Region West, POR, Pacific Ocean Region samt IOR, Indian Ocean Region. Har ersatts av SNAC.


AOR-W

Atlantic Ocean Region West. Ett av Inmarsatsatelliternas fyra täckningsområden, som fasades ut den 31 december 2008. De övriga regionerna var AOR-E, Atlantic Ocean Region West, POR, Pacific Ocean Region samt IOR, Indian Ocean Region. Har ersatts av SNAC


arkipelag

Vidsträckt grupp eller örikt hav. Skärgård.


art

Ett komplext begrepp som omfattas av flera olika definitioner. I vid betydelse är art en grupp individer som under naturliga förhållanden kan föröka sig med varandra, men inte med individer av andra arter.


ARV


ASCOBANS

Agreement on the Conservation of Small Cetaceans of the Baltic and North Seas. Avtal om bevarande av små marina däggdjur i Östersjön och Nordsjön.


ASEAN

Association of Southeast Asian Nations — en mellanstatlig samarbetsorganisation i sydostasien som grundades 1967. 2009 bestod ASEAN av 10 medlemsländer: Brunei, Burma, Filippinerna, Indonesien, Kambodja, Laos, Malaysia, Singapore, Thailand och Vietnam. 


atmosfärisk deposition

När luftburna ämnen, till exempel luftföroreningar, faller till marken kallas detta nedfall för atmosfärsikt nedfall eller atmosfärisk deposition.


avdunstning

När ett ämne övergår i gasform och kan spridas vidare med luften. När vatten avdunstar övergår det i vattenånga.


avhärdning

Om ett vatten innehåller större mängder kalk (kalcium) och magnesium betraktas det som hårt och kan ge sådana problem som avlagringar och att ledningar sätter igen. Ett hårt vatten bör därför avhärdas för att göra det mindre hårt. Avhärdning görs genom så kallad jonbyte i ett särskilt jonbytesfilter. Processen innebär att kalciumjoner byts ut mot natriumjoner. 


avloppsslam

De fasta restprodukter som avskiljs när man renar avloppsvatten i ett avloppsreningsverk. Avloppsslammet måste behandlas på olika sätt (förtjockning, stabilisering, avvattning) för att bli smittfritt och även bättre kunna hanteras och återanvändas.


avloppsvatten

Vatten som har använts i hushåll, olika samhällsfunktioner och industrier och där blivit förorenat. Som avloppsvatten räknas spillvatten från hushåll (gråvatten eller BDT-vatten), dagvatten (regn- och smältvatten som rinner av från hårda ytor som byggnader, gator och hård mark), dräneringsvatten (vatten som avleds från utdikning av mark) och spillvatten från industrier.  


avloppsvattenrening

Den behandling som sker i ett avloppsreningsverk (reningsverk) för att minska eller helt ta bort avloppsvattnets innehåll av fasta partiklar, näringsämnen, smittämnen och miljögifter. Avloppsvatten kan renas genom mekanisk rening, biologisk rening, kemisk rening och kväverening, eller genom en kombination av två eller flera av dessa reningssteg.


avrinning

Vattenflöde från ett område orsakat av regn eller snösmältning. Avrinning kan ske som ytavrinning på markytan, som grundvattenavrinning och som avrinning i vattendrag. Vattnet från såväl ytavrinning som grundvattenavrinning samlas i vattendragen. Den överväldigande delen av avrinningen från ett större område utgörs därför av avrinning i vattendrag.

Ämnen som kommer med flodvattnet till havet från olika källor inom avrinningsområdet via flodtransport.

Transport från olika källor inom ett avrinningsområde. Nederbörd (regn och snö) är början på markavrinningen. Detta vatten kan antingen bli kvar på markytan eller sjunka ner i marken. Markavrinning är en kombination av vatten som rinner över markytan och som då för olika ämnen med sig, vatten som sjunkit ner i marken och bildat markvatten och som slutligen rinner ut i en sjö eller flod och som för lösta ämnen med sig samt vatten som sjunkit ännu längre ner i marken och bildat grundvatten, vilket också kan transporteras vidare och rinna ut i en sjö eller havsområde, och då föra lösta ämnen med sig.


avrinningsdistrikt

Kallas också vattendistrikt. Avrinningsdistrikt är enligt Vattendirektivet "huvudenheten för förvaltning av avrinningsområden". Enligt definitionen i direktivet är ett avrinningsdistrikt ett "land- och havsområde som utgörs av ett eller flera angränsande avrinningsområden tillsammans med deras förbundna grund- och kustvatten."


avrinningsområde

Kan också kallas dräneringsområde eller nederbördsområde. Ett avrinningsområde kan bestå av delavrinningsområden. Ett avrinningsområde omfattar både markytan och ytan av områdets sjöar. Om man däremot räknar endast markytan, varifrån vatten avrinner till sjöar och vattendrag i området, så benämns detta tillrinningsområde.

Enligt definitionen i Vattendirektivet är avrinningsområde "ett landområde från vilket all ytvattenavrinning strömmar genom en sekvens av åar, floder och möjligen sjöar till havet vid ett enda flodutlopp eller vid en enda flodmynning eller ett enda delta".

Ett sammanhängande markområde som avgränsas av vattendelare, där ytvattenavrinningen har en huvudriktning. Avrinningsområdet för ett vattendrag är det markområde där ytvatten direkt eller via diken, bäckar etcetera tillförs vattendraget.

Ett område varifrån vatten avrinner till ett vattendrag.

Det område från vilket vatten dräneras till ett vattendrag uppströms punkten. Avrinningsområdet begränsas av höjdryggar, som delar flödet från regn och smältvatten åt olika håll. Gränsen för avrinningsområdet utgörs av vattendelaren.

Det område som från nederbörden samlar det vatten som rinner fram till en viss plats. Avrinningsområdet av en vattendelare, som följer höjdryggar.

Den totala landyta kring en sjö eller ett havsområde från vilken avrinning sker och från vilken direkta utsläpp transporteras med dess floder till den mottagande vattenmassan. Ju större område, desto mer substanser kan samlas upp för vidare transport till en mottagande vattenmassa.


avrinningsområde

Ett avrinningsområde är det landområde, inklusive sjöar, som av- vattnas via samma vattendrag. Området avgränsas av topografin som skapar vatten- delare gentemot andra avrinningsområden.


avsaltning

En behandling som tar bort mineralsalter, bland annat klorid, ur havsvatten eller salt grundvatten och gör det användbart som dricksvatten. Man destillerar vattnet eller behandlar det genom så kallad omvänd osmos.


avsiktlig introduktion

När det finns ett medvetet syfte med att flytta en art från ett område till ett annat. Syftet är ofta kommersiellt, som att få helt nya sorters fisk eller skaldjur att fiska eller sälja (odling). Stödutsättning av fisk för sportfiske är ett annat exempel.


avvattning

En process där vatten tas bort ur ett fast material eller ur en gas. Begreppet används i många industriella sammanhang (till exempel inom pappers- och massaindustrin), men även i miljösammanhang för att torrlägga mark eller torka avloppsslam.

Dränering genom utdikning eller andra sätt att leda bort vatten från ett våtmarksområde kallas markavvattning. Syftet är att kunna använda marken till odling eller andra ändamål.

Ett steg i behandlingen av avloppsslam i ett reningsverk är att genom pressning eller centrifugering ta bort vatten och göra slammet mer lätthanterligt.


Badvattendirektivet

Ett EG-direktiv (Rådets direktiv 2006/7/EEG) som gäller förvaltning av badvattenkvaliteten i medlemsländerna. Direktivet gäller de ytvatten som ett stort antal personer badar i, dock inte spa- och simbassänger. Badplatserna ska registreras och få en badvattenprofil som bland annat beskriver badvattnet, eventuella föroreningskällor, algutbredning, kontrollpunkter och åtgärder mot föroreningar.


bakgrundsvärde

Ursprunglig, naturlig nivå för ett ämne. Om man känner till bakgrundsvärdet för till exempel en metall i vatten — den naturliga, av mänskliga verksamheter opåverkade halten av en metall i vattnet — kan man lättare avgöra om de metallhalter som nu uppmäts är för höga och därmed ett tecken på att vattnet utsatts för påverkan av föroreningar från mänskliga verksamheter.


bakteriecid

Bakteriebekämpningsmedel. Kemiskt eller biologiskt bekämpningsmedel (biocider) för att förebygga eller motverka att djur, växter eller mikroorganismer ställer till materiell skada eller orsakar sjukdom delas in i pesticider (alla kemiska bekämpningsmedel), bakteriecider (bakteriebekämpningsmedel), herbicider (växtbekämpningsmedel), fungicider (svampbekämpningsmedel) och insekticider (insektsbekämpningsmedel).


balanskraft

Skillnaden mellan tillförsel och leverans av energi.


ballastvatten, barlastvatten

Barlastvatten används för att stabilisera fartyg och se till att de ligger tillräckligt djupt i vattnet när de har ingen eller lätt last. Vattnet tas direkt från sjön och pumpas in i fartygens barlasttankar. När fartygen ska lastas, töms barlasttankarna på en tyngd som motsvarar lasten. Kallas även för ballastvatten.


basflöde

Det finns oftast vatten i svenska vattendrag även under torrperioder och det beror på att vattendragen (om de inte kommer från en sjö och får sitt vatten därifrån) har ett stadigt inflöde av vatten från grundvattenmagasin. Detta inflöde av grundvatten kallas basflöde. Till det läggs sedan det vatten som tillförs vattendraget genom avrinningen.


basisk

Alkalisk, vilket är motsatsen till sur. En alkalisk eller basisk lösning har ett pH-värde (halten vätejoner i en lösning) som är högre än 7. Vid pH 7 är lösningen neutral, pH lägre än 7 är lösningen sur.


baslinje

Baslinjen är ett begrepp som används för att ange varifrån en stat, enligt reglerna i FN:s havsrättskonvention, beräknar sitt territorialhav och sin ekonomiska zon. Den normala baslinjen för beräkning av bredden på territorialvattnet eller den ekonomiska zonen utgörs av lågvattenlinjen utmed kusten sådan den angivits i av kuststaten officiellt erkända sjökort.

I områden där kustlinjen är mycket oregelbunden och djupt inskuren, eller där en rad öar ligger utmed kusten i dess omedelbara närhet, kan man emellertid använda metoden med räta baslinjer, som förbinder lämpliga punkter. 


baslinje

Baslinjen är ett begrepp som används för att ange varifrån en stat, enligt reglerna i FN:s havsrättskonvention, beräknar sitt territorialhav och sin ekonomiska zon.

Den normala baslinjen utgörs av lågvattenlinjen utmed kusten enligt statens officiella sjökort.

I områden där kustlinjen är mycket oregelbunden och djupt inskuren, eller där en rad öar ligger nära kusten , kan man använda metoden med räta baslinjer, som förbinder lämpliga punkter.


bassäng

En havsbassäng är ett havsområde som är geografiskt och topografiskt skild från andra områden. I Östersjöområdet finns till exempel tre större bassänger, som skiljs från varandra av så kallade trösklar (grunda områden): Egentliga Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken. På land är en bassäng en konstgjord vattensamling, till exempel simbassäng.


BBNJ

Biodiversity Beyond National Jurisdiction - Biologisk mångfald bortom nationell jurisdiktion, process för att utarbeta ett regelverk för att skydda och bevara den biologiska mångfalden i haven bortom nationell jurisdiktion.


BDT-vatten

Gråvatten. Bad-, Disk- och Tvättvatten, det vill säga spillvatten (avloppsvatten) från bad, disk och tvätt i främst hushåll. Detta vatten är i allmänhet att betrakta som mindre förorenat än svartvatten, det avloppsvatten som är spolvatten från toaletter.


bedömningsgrunder

Bedömningsgrunder för miljökvalitet är ett klassificeringssystem avsett att underlätta tolkningar av miljödata. Med dess hjälp skall man kunna bedöma om uppmätta värden är låga eller höga, antingen jämfört med genomsnittet för landet eller jämfört med ursprungliga nivåer (bakgrundsvärden).


bedömningsgrunder

Kriterier för att bedöma vattenförekomsternas status, till exempel enligt Naturvårdsverkets klassificeringsföreskrifter (NFS 2008:1).


belastning

Den samlade tillförseln av föroreningar eller näringsämnen till en miljö, till exempel försurande nedfall, gödande ämnen eller miljögifter, kallas miljöbelastning eller föroreningsbelastning. Belastningen är det tryck som en miljö utsätts för genom tillförseln av ämnen från mänskliga verksamheter. Vid hög föroreningsbelastning är miljön är utsatt för stor tillförsel av ämnen som antingen skadligt förändrar egenskaper och funktioner i den aktuella miljön (till exempel genom försurning eller eutrofiering) eller som bidrar till att halterna av miljögifter kraftigt ökar.


bental, bentisk, bentos

Botten, på bottnen. Bentalen är den bentiska zonen i en sjö eller ett havsområde. Bentalen består av den nedre delen av strandzonen, där solljuset fortfarande kan tränga ner men som gränsar till den icke solbelysta bottnen, samt hela den icke solbelysta delen av sjö- eller havsbottnen. Bentisk betyder bottenlevande eller "på bottnen". Bentiska organismer är de växter, djur och andra organismer som lever på bottnarna i sjöar, vattendrag och hav. Bentos är beteckningen på bottenlevande organismer, alltså de bentiska organismerna. Bottenlevande växter kallas fytobentos, bottenlevande djur kallas för zoobentos och mikroskopiska bottenlevande organismer kallas mikrobentos.


beredning

Framställning av dricksvatten, processen från råvatten till vatten färdigt för distribution till konsumenten. Beredningen, skall säkerställa att vattnet blir tjänligt från kemisk och mikrobiologisk synpunkt. Råvatten från ytvattentäkter bereds genom bland annat kemisk rening, sedimentering, flotation, filtrering, desinfektion och alkalisering. Råvatten från grundvatten bereds genom oxidation av metaller, avhärdning, alkalisering och luftning.


bestånd

En eller flera populationer (grupper av individer) av en art fisk/skaldjur som kan avgränsas geografiskt och vars medlemmar antas ha större likhet sinsemellan (vad gäller till exempel lekområden, vandringsmönster, tillväxt) än med individ i andra bestånd av arten. 


beståndsutveckling

Presenteras som relativ beståndsstorlek i förhållande till medelvärdet för viss period (=1,0) och ges som en tidsserie för varje gjord skattning. 


betydande mängd

Den mängd av ett visst ämne som bedöms kunna hindra att den biologiska statusen/potentialen uppnås.


betydande påverkan

Påverkan orsakad av mänsklig aktivitet som ensamt eller sammanlagt med annan påverkan orsakar risk för att en vattenförekomst inte uppnår god status/potential.


bevattning, bevattningsanläggning, bevattningsdamm

När den naturliga nederbörden inte räcker till för att vattna odlade grödor, gräsmattor och annan odlad växtlighet behöver man tillföra extra vatten genom bevattning. En bevattningsanläggning är den utrustning som mer permanent sätts upp för att genomföra bevattning. En bevattningsdamm är en konstgjord vattensamling, där vatten lagras för att finnas tillgängligt för bevattning.


biflod, biflöde

Vattendrag som rinner ut i ett större vattendrag (huvudvattendrag). En biflod eller ett biflöde kan vara stort — till exempel en älv som rinner ut i en annan, större älv — eller bara en liten bäck som rinner ut i en något större bäck.


bifurkation

Gaffelformig delning av vattendrag. Bifurkation kan vara att två vattendrag har förbindelse med varandra via ett biflöde, att ett vattendrag delas upp i två grenar i riktning nedströms eller att en sjö avrinner genom två olika, närbelägna utlopp.  


bihav

Oceanerna har ett antal bihav, som i sin tur kallas medelhav eller randhav. Medelhaven omges nästan helt av landmassor och är "vikar" av oceanerna, medan randhaven ligger längs kontinenterna och deras fastlandskuster och skiljs från oceanerna av öar, ögrupper eller halvöar.


bioackumulation

Haltökning i en levande organism. Upplagring av ett stabilt ämne så att halten i den upptagande organismen blir högre än i omgivningen, till exempel att halten kvicksilver är högre i en fisk än i det vatten där fisken lever. Processerna bioackumulation och biomagnifikation är bara möjliga med biotillgängliga ämnen.


bioackumulerbar

Ämnet ansamlas i levande organismer och i högre halter högre upp i näringskedjan.


bioackumulering


biobädd

Ett fast bärarmaterial, till exempel sten eller plast, med stor yta som används som underlag för biologisk rening av avloppsvatten.


biocid

Kemiskt eller biologiskt bekämpningsmedel för att förebygga eller motverka att djur, växter eller mikroorganismer ställer till materiell skada eller orsakar sjukdom. Biocider delas in i pesticider (alla kemiska bekämpningsmedel), bakteriecider (bakteriebekämpningsmedel), herbicider (växtbekämpningsmedel), fungicider (svampbekämpningsmedel) och insekticider (insektsbekämpningsmedel).


biodiversitet

Biologisk mångfald. Definieras i den globala konventionen om biologisk mångfald som "variationsrikedomen bland levande organismer av alla ursprung, inklusive från bland annat landbaserade, marina och andra akvatiska ekosystem och de ekologiska komplex i vilka dessa organismer ingår; detta innefattar mångfald inom arter, mellan arter och av ekosystem".


bioenergetisk

Energiflöden genom levande organismer och system; till exempel bioenergetiska modeller som är baserade på individens energibudget. Kan användas för att uppskatta fiskpopulationens födoanvändning. 


biogas

Metangas som bildas vid rötning av avloppsslam. Rötning är ett sätt att stabilisera slammet, vilket bland annat minskar risken för att det skall lukta. Vid rötningen, som är en nedbrytningsprocess i syrefri miljö, bildas metan — biogas — och koldioxid. Biogasen kan användas för elproduktion, för uppvärmning eller som drivmedel i bussar och bilar.


biologisk kvalitetsfaktor

För att bedöma vad som kan anses vara ett opåverkat tillstånd (referenstillståndet) för ett vatten skall man, enligt Vattendirektivet, i sin beskrivning av vattnet använda ett antal förutbestämda biologiska, hydromorfologiska och fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer. Kvalitetsfaktorerna är måttstockar varefter man kan bedöma tillståndet. Biologiska kvalitetsfaktorer för ytvatten (sjöar, vattendrag och kustvatten) är bland annat det som utmärker växt- och djurliv i vattenmiljön, beroende på typ av vatten och vad som anses vara normalt och tecken på opåverkade förhållanden för det aktuella vattnet:


biologisk mångfald

Kallas också biodiversitet. Definieras i konventionen om biologisk mångfald (CBD) som "variationsrikedomen bland levande organismer av alla ursprung, inklusive från bland annat landbaserade, marina och andra akvatiska ekosystem och de ekologiska komplex i vilka dessa organismer ingår; detta innefattar mångfald inom arter, mellan arter och av ekosystem".

Det är således inte bara fråga om förekomst av arter, utan även av genetiska variationer, former etc. inom arter, liksom om mer eller mindre komplexa livsmiljöer i vår omvärld.


biologisk rening

Det organiska materialet som är kvar i avloppsvattnet efter det första reningssteget, den mekaniska reningen, är till största delen löst i vattnet men behöver omvandlas till avskiljbara partiklar. I det biologiska reningssteget får mikroorganismer, främst bakterier, livnära sig på det organiska materialet. Mikroorganismerna klumpar då ihop sig till flockar, som avskiljs i sedimenteringsbassänger. Den biologiska reningen är en naturlig process som påskyndas i reningsverket genom att man koncentrerar mikroorganismer och näring i en bassäng med begränsad volym. Det främsta syftet med den biologiska reningen är att minska mängden syreförbrukande organiskt material. 


biologisk syreförbrukning

Den mängd syre som behövs för att bryta ner en viss mängd organiskt material. Mätning av biologisk syreförbrukning (BOD, Biochemical Oxygen Demand) i vatten är ett sätt att bestämma graden av förorening från utsläpp av organiskt material, till exempel från kommunalt avloppsvatten eller industriavloppsvatten. I vissa sammanhang kan förhållandet mellan BOD och COD (kemisk syreförbrukning) användas för att bestämma om vattnet innehåller giftiga ämnen.  


biomagnifikation

Anrikning av ett stabilt ämne uppåt i näringskedjorna, det vill säga från bytesdjur till rovdjur. Halten av ämnet ökar, eftersom varje nytt rovdjur "övertar" och själv lagrar den mängd av ämnet som bytesdjuret redan hade lagrat i sin kropp. Biomagnifikation kan bara ske med ämnen som är biotillgängliga och kan bioackumuleras.


biomassa

Den totala mängden organismer, eller organismer som tillhör en speciell art eller grupp av arter, inom ett avgränsat område vid en given tidpunkt.


biomassa

Den totala mängden organismer, eller organismer som tillhör en speciell art eller grupp av arter, inom ett avgränsat område vid en given tidpunkt.


biomull

Det avloppsslam som betraktas som tillräckligt rent och fritt från förorenade ämnen för att kunna godkännas för användning som gödsel- och jordförbättringsmedel i jordbruket, enligt överkommelse mellan Naturvårdsverket, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) och Svenskt Vatten AB (tidigare Svenska vatten- och avloppsverksföreningen).  


biosfären

Alla levande organismer på jorden utgör jordens biosfär.


biota

Den levande växt- och djurvärlden som finns inom ett område.


biotillgänglighet

Mått på hur lätt ett ämne, till exempel ett näringsämne eller ett miljögift, tas upp av levande organismer. Ett ämne måste vara biotillgängligt för att kunna bioackumuleras (lagras i levande organismer) och biomagnifieras (anrikas uppåt i näringskedjorna)


biotiska

Levande, motsats till abiotiska. 


biotop

Livsmiljö. Beteckning för område med enhetlig miljö och vissa djur och växter.


biotopkartering

Tillgång till på orörda, ursprungliga biotoper (livsmiljöer för djur och växter) är en förutsättning för en hög biologisk mångfald och dessa biotoper måste därför bevaras. För att veta vilka områden som skall skyddas och var åtgärder skall sättas in är det av grundläggande betydelse att ha kunskap om hur biotoperna ser ut. Biotopkartering är en metod för att inventera ett vatten och dess närmiljöer i syfte att lokalisera och dokumentera värdefulla biotoper.  


biotopvård

Olika typer av åtgärder som motverkar eller kompenserar för morfolo¬giska förändringar i vattendrag. Exempel på biotopvårdande åtgärder är tillförsel av död ved, avsmalning av åfåra, flottledsåterställning, utläggning av sten, block och lekgrus, öppnande av sidofåra, vegetationsrensning och återföring av vattendragsfåran till ursprunglig form/läge.


bioturbation

De bottenlevande djuren i hav och sjöar spelar en viktig roll för omsättningen av näringsämnen och syre i vattenmiljön. I väl syresatta sediment finns det djur som gräver, äter och rör runt. När de gräver, borrar, äter och flyttar om material — det som kallas bioturbation — bidrar djuren till att syresätta bottnen och förstärka den normala nedbrytningen av det organiska material som faller ner på bottnarna. Syresatta sediment förblir ljusbruna i färgen och de årligen avsatta lagren förenas till en homogen struktur. Om bioturbationen avbryts till följd av syrebrist som leder till att bottendjuren dör, så störs också nedbrytningsprocessen.


BITS

Baltic International Bottom Trawl Survey. Trålexpeditioner i Östersjön i samarbete med de omkringliggande länderna. 


blomväxter

Det finn inte bara alger i sjöar och hav, utan också större växter som sitter fast med rötter i mjuka bottnar och ofta bildar "ängar" eller täta bestånd. I havet finns till exempel sjögräsarten ålgräs. Nate är en typisk blomväxt i sötvatten.


Blå Flagg

Utmärkelsen delas ut till de stränder och hamnar som uppfyller ett antal kriterier som rör vattenkvalitet, säkerhet, service och miljöinformation.


blågröna alger

Kvävefixerande organismer: se cyanobakterier.


blåstång

En nyckelart bland de stora algerna (makroalgerna) i Östersjön. Blåstångszonen kallas ibland för Östersjöns "tropiska regnskog". Blåstång förekommer i Östersjöområdet från Kattegat upp i Bottniska viken. Blåstångsbältena utgör basen för ett artrikt ekosystem och är av stor betydelse kustzonens struktur och funktion och för havets ekosystem som helhet. Blåstången sitter fast utan rötter på hårda bottenytor, till exempel på klippor, och tar upp sin näring direkt från vattnet.


BOD

Biochemical Oxygen Demand. Se biologisk syreförbrukning.


borrad brunn

En vattenbrunn för att utnyttja grundvatten kan vara en (berg) borrad brunn eller en grävd brunn. Brunnen kan också vara en filterbrunn eller rörspetsbrunn. I en bergborrad brunn utnyttjas berggrunden som vattenmagasin. I de flesta fall används sänkhammarutrustning som drivs av tryckluft. En bergborrad brunn har i allmänhet ett bättre skydd mot föroreningar än en brunn i jordlagren. En annan fördel med bergborrade brunnar är att de sällan sinar under torrperioder eftersom grundvattnet är djupt liggande.


bottendöd

I bottenområden med mycket låga syrehalter eller total syrebrist finner man gradvis allt färre bottenlevande djur över mindre områden på bottnen. När de bottenlevande djuren försvinner upphör processen bioturbation. Nedbrytningen på och i bottnarna utförs normalt av bakterier och svampar med hjälp av syre. Utan syre blir det ingen normal nedbrytning av det material som "regnar" ned från vattenlagren ovanför. I stället tar sådana bakterier över som kan få den energi och det syre som de behöver från nitrat- och sulfatjoner i stället för från syremolekyler. Den fortsatta nedbrytningsprocessen som utnyttjar sulfat resulterar i bildningen av svavelväte, en vattenlöslig, illaluktande och mycket giftig gas som gör liv på bottnarna omöjligt för alla livsformer utom för vissa bakterier. Svavelvätebottnar kallas ofta för döda bottnar, men detta är ett tillstånd som kan förändras (reversibelt tillstånd). Sådana bottnar borde därför mera korret kallas för "temporärt livlösa". Om syreförhållandena och eutrofieringstrycket förändras till det bättre kan de första djuren återvända inom några veckor och bottnarna kan gradvis återkoloniseras.


bottenfauna

Djurliv på bottnar. Djur som lever på bottnarna i sjöar, vattendrag och hav.


bottenfärg

Färger som innehåller metallorganiska föreningar — organiska föreningar och metaller (ofta tenn) — används för att behandla fasta ytor i vattenmiljö (båtskrov, hamnkonstruktioner, redskap för vattenbruk) för att förhindra påväxt av vattenlevande organismer (djur och alger). Särskilt tennorganiska föreningar som tributyltenn (TBT) är ett stort problem i vattenmiljö. Tennorganiska föreningar, som är fettlösliga, är akut toxiska för de organismer man vill ta död på, men även för andra växt- och djurarter, däribland plankton, bottendjur, snäckor och ostron.


Bottenhavet

Bottenhavet är en av Östersjöområdets bassäng er (havsområden) och den till yta och volym största delen av Bottniska viken. Bottniska viken, som är den nordligaste delen av Östersjöområdet, består från norr till söder, av Bottenviken, Norra Kvarken, Bottenhavet, Ålands hav och Skärgårdshavet. Bottniska viken utgör ungefär en tredjedel av hela Östersjöområdet.


bottensediment, bottenslam

Sediment är det material som bildar en mjuk sjö- eller havsbotten. Mjuka bottnar eller substrat består nästan helt av lösa, mjuka sedimentavlagringar. Sediment består av sten, sand, lera, muddermassor, organiskt material från samhällen och industrier, och annat liknande material som sköljts eller aktivt släppts ut via floder, markavrinning eller andra processer, respektive resterna av vattenorganismer (djur och växter) och annat organiskt material som producerats i vattnet eller i tillrinnande vattendrag.  


Bottenviken

Bottenviken är en av Östersjöområdet bassänger (havsområden) och den till yta och volym näst största delen av Bottniska viken. Bottniska viken, som är den nordligaste delen av Östersjöområdet, består från norr till söder, av Bottenviken, Norra Kvarken, BottenhavetÅlands hav och Skärgårdshavet. Bottniska viken utgör ungefär en tredjedel av hela Östersjöområdet.


Bottniska viken

Bottniska viken, som är den nordligaste delen av Östersjöområdet, består från norr till söder, av Bottenviken, Norra Kvarken, BottenhavetÅlands hav och Skärgårdshavet. Bottniska viken utgör ungefär en tredjedel av hela Östersjöområdet.  


brackvatten

Med sötvatten från nederbörd och floder mer eller mindre "utspätt" saltvatten. Brackvatten eller bräckt vatten är vatten med en salthalt som är högre än sötvatten (färskvatten) men lägre än i normalt havsvatten (vatten från oceanerna).

Vatten i hav, sjöar och vattendrag innehåller salter, främst natriumklorid (NaCl) men också mindre mängder svavel, magnesium, kalcium och kalium. Ju mera salt, desto saltare och mer "marint" är vattnet. Saltalten uttrycks i psu (practical salinity unit) eller i promille (tusendelar). Oceanernas vatten har en salthalt på i genomsnitt 35 psu, varierande emellan 33 och 38 psu (kan vara ännu högre) beroende på tillflöde och avdunstning (evaporation).

Vatten med en salthalt under 30 psu betecknas som brackvatten. Färskvatten, alltså vatten som kan användas som dricksvatten, har en salthalt under 0,5 psu. Östersjön är världens nästa största brackvattenhav, bara Svarta havet är större. Brackvattensförhållanden finner man också i flodmynningsområden (estuarier) och i andra områden där saltare vatten möter utflöden från floder.


bromerade flamskyddsmedel

Används för att motverka brand i plast, gummi och textilier. Används framförallt elektronisk utrustning, kretskort, höljen till datorer, byggmaterial, kablar, textiler samt möbel- och bilklädsel. Så kallad halogenerade organiska ämnen innehåller kol och väte, men en eller flera av väteatomerna i föreningen har ersatts med atomer av ämnen i gruppen halogener — klor, brom, fluor eller jod — för att bli mer stabila och svårnedbrytbara. Ju fler halogenatomer en förening innehåller, desto stabilare blir den. Bromerade flamskyddsmedel (PBB-föreningar) tillhör de industrikemikalier som under de senaste årtiondena spritts i miljön och blivit farliga miljögifter.


brt

Bruttotonnage, bruttodräktighet. Den totala inneslutna volymen hos ett fartyg beräknat på ett internationellt vedertaget sätt. Används som mått på kapaciteten i flottan. Se även BT


brukningsavgift

Vatten- och avloppssystemen i Sverige finansieras genom anläggningsavgift er och brukningsavgifter. Anläggningsavgiften, som betalas av fastighetsägaren, skall täcka kommunens kostnader för att ansluta fastigheten till det kommunala vatten- och avloppsledningsnätet. Brukningsavgiften består vanligen av en fast del och en rörlig del. Den rörliga delen tas ut per levererad mängd vatten och ökar alltså ju mer vatten vi använder.


brunalg

Större, fastsittande alger (makroalger) på hårda bottnar som till exempel klippor kan vara bruna, gröna eller röda. Blåstång (Fucus vesiculosus), som växer i Östersjön, är en viktig brunalg. Sågtång är en annan viktig art av brunalg (Fucus serratus).

brunn

Den som inte är ansluten till ett kommunalt vattenledningsnät täcker sitt behov av färskvatten genom att med hjälp av en vattenbrunn utnyttja grundvatten. Det kan vara en (berg) borrad brunn eller en grävd brunn. Brunnen kan också vara en filterbrunn eller rörspetsbrunn  


bräckt vatten

Med sötvatten från nederbörd och floder mer eller mindre "utspätt" saltvatten. Brackvatten eller bräckt vatten är vatten med en salthalt som är högre än sötvatten (färskvatten) men lägre än i normalt havsvatten (vatten från oceanerna). Vatten i hav, sjöar och vattendrag innehåller salter, främst natriumklorid (NaCl) men också mindre mängder svavel, magnesium, kalcium och kalium. Ju mera salt, desto saltare och mer "marint" är vattnet. Saltalten uttrycks i psu (practical salinity unit) eller i promille (tusendelar).

Oceanernas vatten har en salthalt på i genomsnitt 35 psu, varierande emellan 33 och 38 psu (kan vara ännu högre) beroende på tillflöde och avdunstning (evaporation). Vatten med en salthalt under 30 psu betecknas som brackvatten. Färskvatten, alltså vatten som kan användas som dricksvatten, har en salthalt under 0,5 psu. Östersjön är världens nästa största brackvattenhav, bara Svarta havet är större. Brackvattensförhållanden finner man också i flodmynningsområden (estuarier) och i andra områden där saltare vatten möter utflöden från floder.


bräddavlopp

En anordning för kontrollerad avledning av överskott av avloppsvatten. I kombinerade system för transport av både spillvatten och dagvatten i samma ledning kan det vid kraftiga regn samlas så mycket vatten att man tvingas brädda (släppa ut) blandningen av dag- och spillvatten orenad till närmaste sjö eller vattendrag för att undvika källaröversvämningar.


bräddning

Att släppa ut en blandning av dagvatten och orenat spillvatten (avloppsvatten) till närmaste sjö eller vattendrag kallas att brädda. I kombinerade system för transport av både spillvatten och dagvatten i samma ledning kan det vid kraftiga regn samlas så mycket vatten att man tvingas brädda blandningen av dag- och spillvatten orenad till närmaste sjö eller vattendrag för att undvika källaröversvämningar.


bräddning

Utsläpp av orenat avloppsvatten på grund av hydraulisk överbelastning i ledningsnät eller pumpstation. Det finns även så kallade nödbräddningar eller nödutsläpp som är utsläpp av orenat avloppsvatten på grund av driftstörningar, underhållsarbete eller ombyggnation i ledningsnät eller i pumpstation. Ofta inkluderas båda dessa typer av bräddning i begreppet ”bräddning”.


BSAP

Baltic Sea Action Plan — havsaktionsplan för Östersjön som fastställdes av miljöministrarna runt Östersjön i Helcom 2007. 


BT

Bruttotonnage, bruttodräktighet. Den totala inneslutna volymen hos ett fartyg beräknat på ett internationellt vedertaget sätt. Används som mått på kapaciteten i flottan. Förkortas även brt


buffring, buffertkapacitet

Buffring betyder "dämpning" och buffertkapacitet "förmåga att dämpa". Den förmåga som mark och vatten har att motstå försurning kallas för buffertkapacitet. Områden med kalkhaltiga jordar och bergarter är mera motståndskraftiga mot surt nedfall än områden med svårvittrade material. Alkalinitet är ett mått på halten buffrande ämnen i en vattenlösning, det vill säga ämnen som neutraliserar syra. De mest kraftfulla buffertsystemen för vätejoner i marken är vittring (men den tar lång tid), markens katjonbytare (positivt laddade joner som neutraliserar vätejoner; vilket går fortare än vittring) samt närvaro av karbonatjoner, som spontant reagerar med fria vätejoner. I rena vattensystem är det främst karbonatjonerna som står för buffringsförmågan och därmed utgör alltså huvuddelen i vattnets alkalinitet". Kalkning är ett sätt att på konstgjord väg förstärka markens eller vattnets buffringsförmåga.


bågminut

Bågmått på enhetscirkeln som motsvarar vinkeln 1/60°. Som längd längs en meridianbåge kallad distansminut, vilket motsvarar en ursprunglig nautisk mil (denna är numera definitionsmässigt 1852 m). 


bäck

Det finns ingen klar definition av vad som utmärker ett vattendrag som skall kallas "bäck". Enligt en definition är bäcken ett litet strömmande vattendrag där det, till skillnad från rännilar och diken, strömmar vatten året om och inte bara vid regn eller snösmältning. Enligt en annan definition "rinner det mindre vatten i åarna än i älvarna och i bäckarna rinner vanligen minst" ("en norrländsk bäck kan vara betydligt större än en gotländsk å"). Åar och bäckar kan delas upp i sådana som till de stora sjöarnas utlopp, sydsvenska höglandets bäckar och åar samt södra Sveriges slättlandåsar.


Bälthavet

Den del av Östersjöområdet som består av Stora Bält, Lilla Bält samt Kielbukten och Mecklenburgerbukten.

CAP

Common Agricultural Policy. Europeiska Unionens gemensamma jordbrukspolitik.


CBD

Convention on Biological Diversity (konventionen om biologisk mångfald) som bl.a syftar till att bevara och hållbart nyttja den biologiska mångfalden.


CBD-konventionen

Convention on Biological Diversity. Konventionen om biologisk mångfald. Ett globalt avtal, som undertecknades 1992 vid FN:s miljö- och utvecklingskonferens (UNCED), om att bevara livets variationsrikedom på jorden. Konventionen är ett gemensamt försök av världens länder att komma till rätta med det stora problem som förlust av ekosystem, arter och gener utgör. Konventionen gäller inte bara den "vilda" mångfalden, utan också mångfalden av förädlade (domesticerade) organismer.  


CCRF

Code of Conduct for Responsible Fisheries. Uppförandekoden för ansvarigt fiske. 


CET

Central European Time. Det vill säga svensk tid. UTC/GMT +1 h (vinter)/ +2 h (sommar). 


CFP

Common Fisheries Policy, det vill säga EU:s gemensamma fiskeripolitik. Förkortas GFP på svenska. 


CIRCA

En webbplats publicerad av Europeiska kommissionen (EU-kommisionen) för dokument och information om det gemensamma genomförandet (Common Implementation Strategy) av Vattendirektivet (Ramdirektivet för vatten).


CIS

Common Implementation Strategy. Strategin för gemensamt genomförande av Ramdirektivet för vatten (Vattendirektivet). Strategin omfattar informationsutbyte EU-länderna emellan, utarbetande av gemensamma vägledningsdokument, frågor om datahantering samt frågor om tillämpning och metodtestning i några avrinningsområden.


CITES

Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora. FN:s konvention om internationell handel med hotade arter. 


CLTRAP

Convention on Long-Range Transboundary Air Pollution. Konventionen om långväga, gränsöverskridande luftföroreningar. Konventionen, som gäller länderna i Europa samt USA och Canada, undertecknades 1979 och har sedan dess fått en rad tilläggsavtal om åtgärder mot olika typer av luftföroreningar (svavel, kväve, stabila organiska föreningar, metaller och flyktiga organiska ämnen.


COBRA

Coordination Organ for Baltic Reference Areas. En organisation som driver miljöövervakning i ett system av internationella kustreferensområden i Östersjön. Samarbetspartners är Fiskeriverkets Kustlaboratorium i Sverige, Fiskeribyrån vid Ålands Landskapsstyrelse, Vilt- och Fiskeriforskningsinstitutet i Finland och Estlands Marina Institut. 


COFI

Committee on Fisheries. FN-organet FAO:s fiskerikommitté. 


cyanobakterier

Kvävefixerande organismer (blågröna alger). Cyanobakterier har vissa egenskaper som karaktäriserar bakterier och andra som är karaktäristiska för växter. De är emellertid en organismgrupp som är närmare besläktade med bakterier än med mikroalger (algceller som innehåller en cellkärna) och klassificeras därför som bakterier. Namnet cyanobakterier är därför mera korrekt än det gamla namnet blågrönalger. Så kallade blågrönalger behöver inte ens vara blågröna i färgen utan kan också vara röda, svarta eller bruna. Kvävefixerande organismer är mycket viktiga för ekosystemen produktivitet, men i vissa näringsrika miljöer kan massutveckling av kvävefixerare vara ett problem. Cyanobakterier kan bilda gifter och de kan också förse systemet med för mycket kväve vilket innebär att de förvärrar den lokala eller regionala eutrofieringen.


Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Publicerad: 2014-09-01

Sidansvarig: Karl-Johan Nylén