Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Publikation Vattenbruk

Musselodling

Musselodling — En kretsloppsnäring för god miljö och hälsa samt ny sysselsättning i skärgården, enligt uppdrag i regleringsbrevet för Fiskeriverket.

Omslag till rapport. Illustration.

Sammanfattning

Odling av blåmusslor med användning av ”long-line” metoden har förekommit i Sverige sedan mitten av 70-talet och uppgick när den var som störst till ca 2 500 ton (1987). En viktig anledning till tillbakagången under 80-talet var den ökade spridningen av toxiska alger, vilket drabbade och ännu drabbar musselodlingar över hela Europa. De företag som startade upp under 70- och 80-talen var små och kunde inte klara att leverera musslor under de perioder som giftalgerna slog till, vilket fick kännbara effekter på likviditet och lönsamhet. Metoder för provtagning och kontroll av toxinförekomst har genom åren utvecklats och i dag utgör detta inte något avgörande hinder för näringens utveckling.

År 2003 låg den svenska blåmusselproduktionen, som kom från fem odlingsföretag, runt knappt 1 800 ton och hade ett saluvärde på ca 7,5 mkr. Det finns dock beviljade odlingstillstånd på totalt upp till drygt 10 000 ton inom Västra Götalandsregionen. Det är således endast ett fåtal av dessa som utnyttjas aktivt. Under de senaste åren har en satsning på utbildning gjorts inom näringen som lett fram till tre nyetableringar 2004 och ytterligare ett antal som är på gång. Den totala produktionen av blåmusslor i Europa ligger runt 700.000 ton. Globalt sett är de största producenterna av blåmusslor och andra närstående musselarter (Mytilus spp, Perna viridis) Kina, Spanien, Italien och Danmark. I de flesta länder kommer den övervägande delen av musslor från odlingar, med undantag för produktionen från Danmark, England, USA och Turkiet. Svensk musselodling har goda tekniska förutsättningar för att expandera och utvecklas.

Det finns outnyttjade områden och tillstånd. De fysiska förutsättningarna ger en mussla av god kvalitet. Odling av musslor är unik i det att det inte krävs någon aktiv foderinsats utan musslorna lever av näring som det finns gott om i haven. Musselodling är därför en billig och resurssnål livsmedelsproduktion. Avsättningsfrågan har dock hittills varit svår att hantera eftersom den nuvarande produktionsnivån varit för liten och ojämn. För att kunna leverera på marknaderna ute i Europa behövs större volymer och samverkan mellan befintliga aktörer. Det behövs en viss produktionsnivå som gynnar hela näringen och ger skalfördelar, vilket ger förutsättningar för kontinuerliga leveranser på markanden. Det bör också finnas utrymme för större aktörer i framtiden, kanske med utländskt ägande och inflytande.

Forskning kring musselodling och dess positiva inverkan på havsmiljön har från skilda håll i världen visat på hur eutrofieringens negativa effekter hämmas av musslornas filtrering av stora volymer kustvatten och gynnar ekosystemet. Musselodling är således unikt i den bemärkelsen att odlingen inte bara ger ett nyttigt livsmedel utan till detta kommer att de samlade miljöeffekterna av verksamheten är positiva. Musselodlingen ger klara miljövinster. Ekonomiskt innebär en satsning på att öka musselproduktionen en direkt ekonomisk vinst för kustsamhället genom ökad sysselsättning men även miljövinster för samhället genom att reducera näringstillgången i havet.  Det pågår ett intressant fall är att Lysekils kommun planerar ersätta utbyggnad av kväverening med utbyggnad av musselodling som en form av kväveupptagningsstation. Det är dock viktigt att en sådan åtgärd inte uppfattas av allmänheten som att musslor tar hand om föroreningar, utan att det görs klart att det handlar om upptag av ett näringsöverskott.

Det pågår också försök för att använda musselodlingens restprodukter till nya användningsområden såsom foder, gödsel och kalkningsmedel. Detta skulle balansera det överskott av näringsämnen som bl.a. jordbruket och vattenbruket svarar för och näringen återförs på så sätt naturligt. Musslor är en relativt billig marin produkt och för att få ekonomi och även ett miljömässigt genomslag krävs större volymer. För att detta skall vara möjligt behövs en teknisk utveckling. Möjligheten att utveckla näringen och få ekonomisk lönsamhet kan i många lägen stå och falla med möjligheterna till nya tekniska lösningar.

Övertygelsen om de miljömässiga fördelarna räcker dock inte för att återigen få fart på denna näring. Då krävs det att driftiga näringsaktörer stimuleras till investeringar och känner att de finns ett aktivt stöd från samhället. En större produktionsökning kommer att lokalt påverka strukturen i kustsamhället och innebära en utveckling av en form av kustbruk. För att få acceptans för detta behövs säkerligen åtgärder och strategier för positiv profilering. Musselodling öppnar också dörren till nya sysselsättningsmöjligheter och skulle exempelvis kunna kombineras med fiske och ekoturism, eller olika serviceyrken i kustsamhällena.   

Rekommendationer

Det behövs från samhällets sida en positiv inställning och ett nytänkande för att underlätta en expansion av musselnäringen, som är både miljömässigt och samhällsekonomiskt önskvärd. Det kan handla om att underlätta tillämpningen av lagstiftningen så att reningsåtgärder för att reducera tillförsel av näringsämnen till havet kan ersättas med en aktiv näringsverksamhet som musselodling. För att återföra den ekonomiska vinst som samhället gör på miljöeffekterna av en musselodling skulle samhället i någon form kunna ersätta odlare. För att belysa effekter av olika verksamheter i kustområdena bör det, på samma sätt som

Havsmiljökommissionen föreslagit för olika fiskemetoder, genomföras miljökonsekvensanalyser och jämförbara livscykelanalyser av musselodlingar och andra odlingsverksamheter. En grundförutsättning för en fortsatt utveckling av musselodling som en sund och positiv näring är ett fortsatt nära samarbete med den naturvetenskaplig forskningen, men det bör också inkludera andra discipliner. Det kan finnas behov av att utveckla ett särskilt samarbetsforum för ändamålet.   Med tanke på musselodlingens goda miljö- och samhällsekonomiska vinster, behövs offentligt stöd i en uppbyggnadsfas.

Det finns behov av en samordning av insatser för att få tillstånd en utveckling. Lämpliga vägar för stöd är:

  • Utbildning - det behövs god kunskap för att lyckas som odlare.
  • Produkt- och teknikutveckling – utveckling och forskning för att ta fram nya produkter och produktionssystem och hjälpmedel. Ett bra exempel är pågående försök att utveckla ett musselmjöl för att ersätta fiskmjöl.
  • Stöd vid nyetableringar och till av näringen gemensamma marknadssatsningar
  • En expansion av musselnäringen kräver också en utbyggd infrastruktur med landningsplatser som samhället i vissa lägen kan medverka till.

Möjligheterna för yrkesfiskare att övergå från fiske till musselodling eller att kombinera båda bör utvecklas. För att näringen skall lyckas på marknaden måste det till ett tydligare systemtänkande. Produktionen skall anpassas eller styras utifrån de krav och behov som finns på marknaden. Näringen bör agera gemensamt exempelvis i form av en producentorganisation.

Möjligheter att öka förädlingsgraden bör ses över och stimuleras. Om det skulle gå att få igång musselodling i Östersjön skulle detta ge stora miljövinster. Det är därför angeläget att utreda möjligheterna att etablera och utveckla musselodling i Östersjön, t.ex. med inriktning på foder. Musselodling bör ingå som ett verktyg för att nå miljömålen ”Ingen övergödning” och ”Hav i balans samt levande kust och skärgård”.

Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Publikation Vattenbruk