Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Fiskevård Publikation Regeringsuppdrag Vattenbruk

Kontinuerlig odling och utsättning av fisk och bevarandet av de berörda beståndens naturliga egenskaper

Regeringen beslöt 2005 att Fiskeriverket efter samråd med Statens Energimyndighet skall utarbeta förslag på åtgärder, inklusive ekologiska och ekonomiska bedömningar, för att i samband med kontinuerlig odling och utsättning av fisk bibehålla de berörda beståndens naturliga egenskaper så långt detta är möjligt.

Bakgrund

Kontinuerlig odling och utsättning av fisk påverkar bestånden på olika sätt, oftast på ett sätt som för fiskbestånden bort från dess ursprungliga egenskaper. I avsnitt 3 har vi försökt ge en bild av hur situationen är för kompensationsodlad fisk. Det är framförallt sex punkter som vi vill lyfta fram.

  1. Vattenkraften erbjuder en miljövänlig och kontinuerlig energi resurs. Vattenkraften fyller dessutom en viktig roll för att balansera elproduktionen mot ef terfrågan genom sin reglerbarhet. Något som bland annat är av stor vikt vid in troduktion av andra energikällor som till exempel vindkraft. Mycket forskning och utveckling har de senaste seklerna lagts ned på att förbättra energi utbytet, bygga säkra dammar och effektivisera kraftöverföringen.
  2. När man bygger ut ett vattendrag uppstår dock tre problem för fisken i vattendraget. För det första hindras laxfisk från att simma sina vanliga vägar från havet till lekplatserna uppe i vattendragen. För det andra förändras en del lek- och uppväxtområden så att de inte kan nyttjas i samma utsträckning som innan utbyggnaden. För det tredje försvåras ungfiskens utvandring eftersom de ofta tvi ngas vandra genom kraftverkens turbiner. Det ska påpekas att ålen har samma problem, om än i en annan ordning, ungfisken ska vandra uppströms och de vuxna djuren nedströms.
  3. För att kompensera för det bortf all i laxfiskproduktion (även sik på sina håll) åläggs kraftindustrin att odla och sätta ut fisk. Syftet enligt gällande skyldigheter har i första hand varit att kompensera det bortfall i fisket som vattenkraftutbyggnaden har gett upphov till. Eftersom odlingsmiljön skiljer så markant från livet i det vilda påverkar detta fisken på många sätt, dels genom att miljön i sig gör att fisken växer annorlunda, lär sig ett annat beteende, etc., och dels genom att den odlade populationen genom (oavsiktligt) urval glider bort från det ursprungliga och det vilda. Skillnaden mellan odlingen och det vilda är så pass stor att en del skillnader i t.ex. beteende kan observeras efter endast en generation.
  4. Många av de älvar vi har i Sverige härbär gerar stammar av lax och öring som tydligt skiljer sig genetiskt från stammar i andra älvar. Ju mer olika stammar av fisk är genetiskt separerade desto större är risken att en del av artens totala genetiska variation går förlorad om stammen i en älv utrotas eller kraftigt blandas upp med stammar från andra vattendrag. De genetiska skillnaderna kan också tyda på lokal anpassning, vilket innebär att en stam från ett annat vatte ndrag på kortare eller längre si kt kan ha svårare att klara sig i det nya vattendraget än ursprungsstammen. Införda stammar, liksom hybrider mellan införda och ursprunglig a stammar, har en tendens att vandra fel i större utsträckning än den ursprungliga stammen. Detta kan påverka omkringliggande vattendrag.
  5. När man väljer ut avelsfisk för nästa gene ration i odlingen kan man orsaka genetisk avvikelse från det naturliga/ursprungliga ge nom att t.ex. endast välja bland dem som vandrar upp tidigt eller sent på säsongen.
  6. Vid utsättningen av den odlade fisken kan ma n minska överlevnaden eller initiera ökad felvandring genom att sätta ut fisken på fel plats och vid fel tidpunkt på säsongen.  

Föreslagna åtgärder

För att åtgärda de brister som finns idag kan man tänka sig flera olika åtgärder. Vi har i denna rapport plockat fram 18 åtgärder som skulle förbättra situationen. I tabell 1. listas de olika åtgärder na, en mer ingående beskrivning av dem återfinns i avsnitt 3. Det finns emellertid en variation i hur pass lätta åtgärderna är at t genomför, hur pass   kostsamma de är och hur pass be tydelsefulla de skulle vara fö r fiskbestånden. I tabell 1 listas bedömningar för detta, mer ingående diskussion om det hela återfinns i avsnitt 4. De olika åtgärderna har också olika effekter ur biologi k synvinkel. Här har vi prioriterat åtgärderna i fem grupper. Kortfattat kan åtgärderna grupperas enligt detta:

  1. De åtgärder som vi anser bör vara högpr ioriterade är åtgärder som rör de kompensationsodlade beståndets genetiska pot ential på lång sikt. Det gäller antalet avelsfiskar (bör vara minst 500 per generation). Många odlare anser att denna åtgärd kan vara praktiskt mycket svårt att genomföra . Ytterligare ett sätt är att blanda in vildfödd fisk i beståndet. Det är också viktigt att fisken sätts ut på rätt tid och på rätt plats. Det innebär att fisken ska ut när den är fysiologisk mogen för det, inte när det passar i kalendern och att fisk sätts ut i älven. Det är också viktigt hur urvalet av avelsfisk går till (bör vara fr ån hela uppvandringssäsongen).
  2. Odlingstekniken bör vara inriktad på att minska fenskadorna och att minska aggressiviteten i trågen på grund av att fodret inte ges över trågens hela yta. Utsättningen av smoltifierad fisk bör ske på natten, eftersom detta är den naturliga utvandringstiden för fisken (Gäller dock in te alltid. Undersökningar visar att i vissa älvar sker utvandringen även under dagtid, särskilt mot slutet av utvandringsperioden.). För att få mer vildfödd fisk bland avelsmaterialt bör man underlätta uppvandring för vuxen fisk och ut vandringen för smolten. Det innebär att stor energi måste läggas ned på olika typer av förbipassager runt kraftverket. Detta förutsätter att det finns lämpliga lek- oc h uppväxtområden i till räcklig omfattning. Detta kan dock innebära att förodningar oc h föreskrifter måste ändras och/eller vattendomar omförhandlas. Ett sätt att minska stressen och därmed aggressiviteten i trågen är att använda en foderautomat per tråg. På många odlingar har man s.k. foderrobotar; foderautomater som går på li nbanor eller liknande. Dessa forderrobotar ger inte alltid foder till ett tråg när den åker över det, eftersom fisken är liten eller det är få fiskar i tråget. Fisk en har dock lärt sig att koppl a ihop roboten med mat och om mat uteblir ökar aggressiviteten, med risk för förhöjda stressnivåer och skador. Problem kan dock kanske lösas på annat sätt.
  3. Det finns ett alternativ till att låta fisken vandra uppströms kraftverken och det är att anlägga lekområden nedströms kraftverken. Man ska således i prin cip bygga en liten älv som ska kunna producera tillräckligt med fisk som kan användas för att ”fräscha upp” avelsmaterialet. Det är emellertid in te alltid möjligt att få utrymme för en tillräcklig stor ”mini-älv”. För att smolten ska kunna vandra ut när de är fysiologiskt mogna för det kan man anlägga speciella dammar för detta, där fisk kan lämna dammarna när de själva vill. Det är ett lo ckande alternativ för smoltutsättning, men det kräver att dammarna skyddas för rovdjur och det är svårt att se sjukdomsutbrott i tid i en sådan miljö. Men om undersökningar visar att fördelarna överväger nackdelarna bör man definitivt fundera över utsättningsdammar. En ökad sjukdoms- eller fenskadefrekvens strider mot djurs kyddsbestämmelserna. Vid en valsituation är djurskyddet den starkare lags tiftningen enligt våra er farenheter. En uppfödning som tillgodoser djurskyddet bör därf ör i princip också uppfylla de krav som ställs i utsättningsskyldigheten. Det får inte vara så att odlaren kläms mellan två lagstiftningar. Fodret som man använder i dagens kompensationsodling är avpassat för matfiskodling, det finns farhågor att fisken som odlas för ut sättning växer för fort och är för fet när den sätts ut. Man kan också tänka sig att ger fodret med mer varierade intervall än man vanligen gör. Men om man gör så måste man se väga det hela mot eventuell ökad aggressi vitet i trågen. Framtida undersökning ar får visa om detta är en framkomlig väg. Ytterligare ett sätt att öka den genetiska bredden hos den odlad  isken är att maximera den effektiva popul ationsstorleken genom att låta alla honor bidra med lika många romkorn till nä sta generation. Detta medför att ”snedfördelningen” mellan stor och små honor elimineras. Problemet är dock att man då rutinmässigt måste göra sig av med en massa romkorn och hela tiden räkna romkorn i det redan tidspressade avelsarbetet. Det kan dock vara ett sätt att få material till utplantering av romkorn uppström kraftver ket. Bättre överlevn ad hos utvandrande fisk kan eventuellt uppnås med nya typer av turbiner. Detta är dock tveksamt. Både turbinleverantörer och forskare som har j obbat med frågan menar att den förbättringen antagligen är svår att mäta. Dessutom är det inte alltid turbinerna som är huvudorsaken till fiskdödlighet vid passage n genom kraftverken. Man bör dock allvarligt överväga att byta ut francisturbi ner mot kaplanturbiner när turbinbyte ändå ska ske vid planerade uppgraderingar av kraf tverken. (Kaplanturbiner ger i allmänhet lägre fiskdödlighet än fransicturbiner). Tu rbinbyte ska dock inte ersätta arbetet med att utveckla bättre avledningsmetoder så a tt fisken kan passera förbi m h a ett mindre vattenspill.
  4. Ett tredje sätt att få mer ́nat urlig fisk in i odlingsmaterialet är att låta en del fiskyngel växa upp i dammar. Problem med detta är a tt dammarna kräver mycket skötsel och att risk för bottenfrysning eller låga syrehalt er under vintern p.g.a. långvarigt istäcke gör att fisken måste tas in på hösten. Ett sätt att få en mer naturlig utsättningsfisk vore då att modifiera fodret, t.ex. mindre andel fett i fodret, något som dock redan är på gång. Ett annat sätt är att sätta ut fisken tidigare. I många fall se r t.ex. 1-årig smolt betydligt mer naturlika ut än 2-årig smolt. Att fisken idag blir så stor är en effekt inte bara av ett förbättrat foder utan också i stor utstr äckning av att tillväxtsäsongen har blivit allt längre.
  5. Konditionering (d.v.s. att man förs öker lära eller träna den od lade fisken att leva i det vilda) har visat sig ha marginella eller inga effekter i storskaliga försök.

Publicerad: 2012-02-07

Sidansvarig: Webbredaktionen