Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Fiskar Publikation

FINFO 2001:1 Analys av torskbeståndens utveckling i Skagerrak och Kattegatt, steg 1

Delrapporter av Havsfiskelaboratoriets Torskprojekt steg 1.

Författare

Henrik Svedäng, Mia Svedäng, Karin Frohlund och Vidar Øresland

Sammanfattning

Behovet av förbättrad biologisk och ekologisk kunskap om våra kommersiella fiskarter har aktualiserats i samband med den dramatiska nedgången av bottenfisk längs västkusten. Under det senaste året har Fiskeriverkets Havsfiskelaboratorium initierat en rad delprojekt som går under samlingsnamnet "Torskprojektet". Arbetet med att öka den biologiska kunskapen om de kustnära fiskbestånden sker också i samarbete med systerorganisationer i Danmark och Norge samt med Tjärnö och Kristinebergs Marinbiologiska laboratorier, benämnt som "Kustfisket i Skagerrak och Kattegatt" (finansierat av Nordiska Ministerrådet). Projekten i sin helhet syftar till att kartlägga beståndsförändringar för kommersiella bottenfiskarter i Västerhavet samt öka kunskapen om de kustnära beståndens biologi och ekologi.

För Torskprojektets första steg sker nu en rapportering i tre delar:

  • Delrapport 1: Trender i torskbeståndens utveckling i Skagerrak och Kattegatt under 1900-talet.
  • Delrapport 2: Pilotstudie av informella journalföringar av kustfiske i Skagerrak och Kattegatt.
  • Delrapport 3: Sammanställning av vetenskaplig dokumentation rörande torskens biologi och ekologi i Västerhavet.

Med ledning av de uppgifter som framkommit i sammanställning av historiska data (fiskerioberoende undersökningar och loggboksuppgifter) i delrapport 1, liksom av informella journalföringar i delrapport 2, kan följande noteras:

  1. En markant nedgång i förekomst (abundans) av vuxen torsk i början av 1980-talet i både Skagerrak och Kattegatts utsjö. Fångstnivån låg därefter på en någorlunda konstant nivå fram till slutet av 1990-talet, då ytterligare en drastisk minskning av mängden bifångad torsk kan noteras i kräfttrålfisket.
  2. Den informella journalföringarna visar entydigt på en markant och kontinuerlig nedgång i torskförekomst längs västerhavskusten. Nedgången tycks ha inletts i början av 1970-talet i kustnära områden i Skagerrak för att sedan successivt ha fortsatt mot den yttre delen av kusten och vidare ut mot utsjön. Någon nord-sydlig gradient i fråga om tidpunkten för torskens försvinnande kan dock inte fastställas, utan nedgången i Kattegatt i början av 1980-talet tycks ske ungefär samtidigt som i Skagerraks utsjöområden.
  3. En verifiering av beståndsnedgången har också erhållits i fiskerioberoende undersökningar genom en jämförelse av resultat från provtrålningar i Brofjorden under perioden 1968-1980 med likartad provtrålningar under 2000 (delrapport 1).
  4. Rekryteringen av ungfisk i Skagerraks och Kattegatts utsjö har i stort sett varit oförändrad 1978-2000, eller vid en jämförelse mellan 1980- och 1990- tal, har rekryteringen av torsk till och med ökat (delrapport 1). Det innebär att den minskande förekomsten av vuxen torsk i utsjön inte kan kopplas till fallande rekrytering i samma område.
  5. Det finns endast ett fåtal mått på rekryteringen i själva kustzonen i Skagerrak och Kattegatt (Fiskeriverkets Kustlaboratorium Lagenfelt och Svedäng 1999). Det höstprovfiske som har baserats på ålryssjor i Fjällbacka skärgård (dvs norra Skagerrakkusten) visar emellertid ingen tendens på vare sig ökande eller minskande fångster av i huvudsak ettårig torsk under 1990-talet. Ett liknande provfiske med ålryssjor (april och augusti) i norra Kattegatt från 1981 till 1998 indikerar heller inte att förekomsten av ungtorsk har ökat eller minskat  
  6. Det finns indicier på att lokala lekbestånd förekommer/har förekommit i Brofjorden och Gullmaren. Observationer förmedlade av olika fiskare antyder att lekbestånd kan förekomma också i bland annat Byfjorden och Stigfjorden.

Av ovanstående observationer kan det fastslås att en markant nedgång av stor, vuxen torsk har skett i hela Västerhavsområdet, dvs såväl vid kusten som i utsjön i både Skagerrak och Kattegatt. Nedgången började för 25-30 år sedan i de mest kustnära områdena, medan den stora nedgången för de viktiga utsjöbestånden kom för 15-20 år sedan. Loggboksuppgifter för exempelvis rödspotta visar dessutom, liksom uppgifter lämnade från olika fiskare och resultat av provtrålningar längs Bohuskusten under våren 2000, att många andra kommersiellt intressanta bottenfiskarter har haft en likartad negativ utveckling (Fig. 1).

Det finns inga indikationer på en minskande rekrytering som skulle kunna förklara försvagningen av den vuxna delen av torskbeståndet i Skagerraks och Kattegatts utsjödelar. Då nedgången i bestånden framförallt gäller tillgången på stor, vuxen fisk, och inte ungfisk, är det med andra ord svårt att relatera nedgången till naturliga fluktuationer, försämrade miljöförhållanden eller predation från säl och skarv, eftersom dessa faktorer påverkar framförallt ungfiskens överlevnad. Ett undantag skulle vara ett förändrat vandringsbeteende hos den äldre fisken, dvs att den av okänd anledning skulle simma ut ur Kattegatt och Skagerrak.

Eftersom det är fisket som framför allt påverkar den större fiskens överlevnad förefaller med andra ord fisket vara den primära orsaken till utsjöbeståndens tillbakagång. Det är däremot okänt inom vilka segment av fiskeflottan denna beskattning skulle ske eller om denna beskattning i huvudsak sker i Kattegatt/ Skagerrak eller i Nordsjön, då beståndens vandringsmönster är otillräckligt studerade för olika livsstadier. Man kan dock konstatera att enbart den svenska fiskeansträngningen i bottentrålfisket (dvs torsk- och kräfttrålfiske) i Skagerrak och Kattegatt sedan 1978 har ökat med mer än 200 % från ca 60 000 tråltimmar per år till närmare 200 000 tråltimmar 1999, samtidigt som fiskeeffektiviteten under samma tidsperiod troligen också har ökat avsevärt genom bättre navigationsinstrument, sonarer, högre maskinstyrka, nya typer av trålar etc

Det är därför av vikt att det arbete som görs för att förbättra vår kunskap om bottenlevande fiskarter längs västkusten sker parallellt med beståndsvårdande insatser för att så långt som möjligt minska överutnyttjande av fiskresurserna. Exempel på beståndsvårdande insatser för utsjöbestånden är förbättrad selektion, höjda minimimått och maskstorlekar i trålar samt förbättrad övervakning av foderfisket. För Skagerraks kustområden är kunskapsläget betydligt sämre. Nyckelfrågan är till vilket eller vilka bestånd nedgången vid kusten skall relateras, eftersom beståndsstrukturen i Skagerrak är osäker (Pihl och Ulmestrand 1993). Till detta kommer att nästan inga mått finns på rekryteringen av ungtorsk i kustområdet, eller till vilket eller vilka bestånd sådana mått i så fall skall relateras. Skagerrakkusten kan vara ett viktigt uppväxtområde för bland annat Nordsjötorsk genom att fisklarver driver med strömmar till kusten (Munk et al. 1999).

Det är emellertid fortfarande opåvisat att denna larvdrift in i Skagerrak leder till att dessa larver också bottenfäller och växer upp vid kusten. Märkningsförsök 1986 längs västkusten visade dock på att en stor del av den märkta ungtorsken vandrade ut från kusten som tvåsomrig fisk, dvs att den uppväxande torsken troligen härstammade från utsjöbestånd (Pihl och Ulmestrand 1993). Det är emellertid också möjligt att lokala lekbestånden i Skagerrak åtminstone har haft stor betydelse för produktionen av torsk i kustzonen. Märkningsförsök under 1970-talet gav resultat som kan tolkas som att lokala bestånd vid denna tidpunkt troligen bidrog inte till bara fisket i de inre delarna av kusten, utan också till fisket på shelfen utanför Skagerrakkusten (Hallbäck et al. 1974). Märkningsförsök i Hakefjorden och angränsande vatten under 1960-talet visade likaledes på en mycket hög återfångstprocent (över 50 %) i närheten av utsättningslokalen, dvs att det på den tiden omfattande torskfisket (yrkes- och husbehovsfisket) i fjordarna innanför Tjörn och Orust i stor utsträckning var baserat på lokala bestånd (Hannertz 1970).

I och med att kunskapen om bestånd och beståndsutveckling i Skagerraks kustområden är så bristfällig är det naturligtvis en öppen fråga vad som kan ha orsakat kusttorskens försvinnande. Tänkbara förklaringar är klimatförändringar, igenväxning av uppväxtlokaler (Pihl et al. 1995), ökande predation från allt större populationer av säl och skarv under andra hälften av 1990-talet samt fiskerirelaterad dödlighet i kustområdet. Den fiskerirelaterade dödligheten i kustzonen kan vara betingad antingen av sådant fiske där torsk och annan bottenfisk utgör målarten eller av fiske där torsk oavsiktligt ingår i bifångsten. Yrkesfisket efter torsk i kustzonen var tidigare omfattande (ex Hannertz 1970, Degerman 1983, se även delrapport 1), men har idag till stora delar ersatts av ett intensivt fritidsfiske (Thörnquist 1998, Lagenfelt och Svedäng 1999).

Bifångstrelaterad dödlighet har vidare skattats vara ansenlig i ålryssjefisket (Svedäng 1999). Indikationer om bifångstrelaterad dödlighet finns också i snörpvadsfisket i kustområdet, men för att rätt kunna värdera dess betydelse krävs fortsatta studier (Arrhenius et al. 1998). Fiskerirelaterad dödlighet kan även uppstå genom att torsk från kustområdet vandrar ut på shelfen utanför kusten för att näringssöka, där fisken således skulle vara utsatt för bland annat trålfiske (Hallbäck et al. 1974). Det är också så att ingen av dessa faktorer utesluter varandra som delorsaker till en nedgång av kustnära fiskbestånd; det troliga förhållandet är att det samlade trycket på kustbestånden är för högt. Degerman (1983) och Pihl och Ulmestrand (1988) poängterade behovet av forskning för att överhuvudtaget ha en möjlighet att komma till rätta med kustfiskeproblematiken.

Det är alldeles uppenbart att grundläggande kunskap saknas inte bara om torsk utan om flertalet bottenfiskarter i kustzonen. Ökad kunskap är särskilt angeläget ifråga om beståndsseparering, rekrytering och vandringar för att förbättra hanteringen av en värdefull, men till stora delar förskingrad, levande resurs. 

Sammanfattning delrapport 3

Referenser till vetenskapliga arbeten rörande torskens (Gadus morhua L.) biologi och ekologi inom torskens hela utbredningsområde (alltså ej enbart Skagerrak) har lagts in i en referensdatabas (CODREF) vid Havsfiskelaboratoriet. Databasen omfattar, i augusti 2000, 2596 referenser från 1800-talet och fram till år 2000. Referenserna i databasen kan sökas och sorteras med hjälp av 52 sökord, liksom efter författare och ord som ingår i titel, tidskrift och abstract, samt efter publiceringsår, med hjälp av vanliga referenshanteringsprogram (ex EndNote, Reference Manager, Pro Cite). Referenserna ligger i två datafiler, endnote.rtf (rich text format) och endnote.enl (endnote libraries). Referenserna kan kopieras direkt till exempelvis Word dokument som rtf-fil eller till ett referenshanteringsprogram. 531 papperskopior av publikationer som ingår i databasen har katalogiserats och finns tillgängliga vid Havsfiskelaboratoriet (CODREF:s särtryckssamling).

Publicerad: 2012-02-02

Sidansvarig: Webbredaktionen