Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Dammar och flottleder i Västerbotten

Det senaste stoppet på HaV:s miljömålsturné var hos länsstyrelsen i Västerbotten. De berättade för oss om miljömålsarbetet i länet och om åtgärder som utförts. När vi tog oss ut på fältet besökte vi bland annat en restaurering av flottleder i Lögdeälven som HaV delfinansierat.

Emmelie Johansson, Maria Samuelsson och Therése Elfström från HaV arbetar med Sveriges miljömål och är nu ute på en turné där de besöker länsstyrelser i Sverige. Vid besöket i Västerbotten deltog Anneli Sedin, Lars Björkelid, Lotta Ström, Jeanette Joelsson, Kristin Dahlgren, Johnny Berglund, Eva Mikaelsson, Marie Vallin och Robert Ström från länsstyrelsen i Västerbotten.

Medarbetare från HaV och LST Västerbotten. Foto: Roger Vallin

HaV:s miljömålsansvariga berättar om sitt besök

Dagen började med diskussioner på länsstyrelsens kontor. Vi pratade om tillståndet för våra tre miljökvalitetsmål och vilka åtgärder som görs. Bland annat pratade vi om den minskning av uppvandrande lax som observerats i Ume- och Vindelälven, målkonflikten mellan kulturmiljö och vattendragsrestaurering och hur ett bra samarbete kan lösa detta.

I Västerbotten finns ca 2600 vandringshinder och man har stor erfarenhet av restaureringsprojekt. Ett exempel är Remibarprojektet där 300 dammar åtgärdades.

Ute på fältet

Efter lunch var det dags för fältbesök, något som är mycket uppskattat eftersom det ökar förståelsen för det arbete som läggs ner runtom i landet för att uppnå miljömålen.

Vårt första stopp under eftermiddagen var vid Olofsfors bruk. Bruket är ett kulturarv som är klassat som ett riksintresse, vilket innebär att det anses viktigt ur en nationell synvinkel. Riksintressen i Sverige kan bland annat vara orörda naturtillgångar och kulturhistoriska miljöer.

Men förutom att vara ett riksintresse är bruket också ett vandringshinder för fisk i Leduån. Projekt Leduån är ett ideellt projekt som har som mål att bygga fiskvägar förbi dammarna i Olofsfors bruk. Nu pågår diskussioner om hur fiskvägarna bäst kan utformas för att hitta lösningar som gynnar både natur- och kulturmiljö.

Nedersta dammen vid Olofsfors bruk. Foto: Emmelie Johansson

Här behövs en fiskväg. Men var ska den ligga? Foto: Emmelie Johansson

Restaurering av vattendrag

I mitten av 1800-talet påbörjades en storskalig flottningsverksamhet, där vattendrag användes för att transportera timmer från skogarna i inlandet till förädlingsindustrierna vid kusten. För att underlätta transporten rätades vattendragen ut och rensades på block och sten. Det gjorde tyvärr att viktiga livsmiljöer för fisk och musslor försvann.

EU LIFE-projektet ReBorN, som delfinansieras av HaV, drivs av länsstyrelserna i Västerbotten och Norrbotten med syfte att förbättra eller återskapa skadade eller förstörda vattenmiljöer i de båda länen.

Vi tittade på flera sträckor längs Lögdeälven som blivit restaurerade eller höll på att restaureras. Trots att säsongen närmade sig sitt slut vid vårt besök var det många grävmaskiner igång som arbetade med att återställa älven till något som liknar sitt ursprungliga tillstånd. Det var häftigt att se hur snabbt älven ändrade form när grus och stenar flyttades för att återskapa ett mer naturligt flöde.

Återställning i stor skala. Foto: Maria Samuelsson

Film: Emmelie Johansson

Vi tittade även på en sträcka där flottledslämningar, som riskistor och kilstensmurar, ska bevaras ur kulturmiljösyfte.

Bevarad riskkista med syfte att stabilisera älvkanten. Foto: Therése Elfström

Vi avslutade besöket med en rask promenad uppför Drakryggen, en nipa (brant ås eller älvstrand) som är väl värd ett besök om man befinner sig i närheten.

Det här var vårt sista turnébesök för året, men vi hoppas att vi kan besöka fler länsstyrelser för givande miljömålsdiskussioner under 2018.

Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Publicerad: 2017-12-04

Sidansvarig: Webbredaktionen