Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Skyddade områden Sötvatten Miljömål Internationellt arbete

Ramsar - Våtmarkskonventionen

Ramsarkonventionen är en global naturvårdskonvention om att bevara våtmarker och vattenmiljöer och nyttja dem på ett hållbart sätt.

Konventionens namn
  1. Ramsarkonventionen
  2. Våtmarkskonventionen
  3. Convention on Wetlands of International Importance especially as Waterfowl Habitat

Konvention om våtmarker av internationell betydelse, i synnerhet såsom livsmiljö för våtmarksfåglar rymmer många olika miljöer. Förutom myrar, sumpskogar, strandmiljöer och våta gräsmarker omfattar konventionen även vattendrag, sjöar och grunda marina områden.

Ramsarkonventionen undertecknades 1971, trädde i kraft 1975 och var den första moderna konventionen inom naturvården.

Sverige har ratificerat konventionen och två ändringsprotokoll, Parisprotokollet 1986 och Reginaprotokollet 1994. Totalt var 168 länder anslutna till konventionen 2015.

Ramsarkonventionen är en fristående konvention och tillhör inte FN-systemet. Konventionsarbetet sker i nära samarbete med flera andra internationella samarbetsorgan.

Varför finns konventionen?

Världens naturliga våtmarker och vattenmiljöer är mycket värdefulla. De har många funktioner till nytta för människan, till exempel bidrar de till mat- och vattenförsörjning samt vattenrening och kollagring. Man räknar med att världens våtmarker varje år ger världens befolkning tjänster och produkter till ett värde av tiotals biljoner kronor. Eftersom alltmer av dessa värdefulla områden försvinner behövs internationella och nationella åtgärder för att skydda, bevara och förvalta våtmarker och vattenmiljöer.

Ett klokt och uthålligt nyttjande av dessa miljöer är en förutsättning för att skapa hållbar utveckling i hela världen. Medlemsstaterna i Ramsarkonventionen förbinder sig att verka för markplanering och förvaltning som tar hänsyn till våtmarker och vattenmiljöer, främja forskning och utbildning samt samarbeta med andra länder i frågor som rör konventionen – i synnerhet rörande gränsöverskridande våtmarker och vattensystem. Inte minst i många utvecklingsländer har Ramsarkonventionen stor betydelse.

Varje medlemsland åtar sig att utse och bevara minst ett område av internationell betydelse, ett så kallat Ramsarområde. Områdena finns upptagna på en särskild lista. Kriterierna för utpekande baseras på ekologisk, botanisk, zoologisk, limnologisk eller hydrologisk betydelse. Ramsarområden kan ha värde till exempel som rast- eller häckningsområde för flyttande fåglar, som uppväxtområde för fisk eller som en viktig resurs för vattenförsörjning.

Konventionen finansierar också projekt i utvecklingsländerna. Projekten har syftet att bidra till en god förvaltning av våtmarker. 

Hur fattas och genomförs besluten?

Vart tredje år är det partsmöte och då förhandlar representanter för medlemsländerna om nya beslut.

Standing Committee, som består av valda representanter från olika delar av världen, möts minst en gång om året för att arbeta med konventionsfrågor mellan partsmötena. Före ett partsmöte samlas länderna till förberedande regionala möten.

Konventionen genomförs i ett samarbete mellan parterna, Standing Committee och konventionssekretariatet, med vetenskapliga råd från expertgruppen Scientific and Technical Review Panel.

Konventionens sekretariat

Ramsarsekretariatets budget förhandlas på partsmötena och finansieras av medlemsländerna. Sekretariatet har nära samarbete med Internationella naturvårdsunionen (IUCN, World Conservation Union), med vilken man delar lokaler i Gland (Schweiz).

På Ramsarkonventionens webbplats finns information på engelska om våtmarker och deras betydelse, arbetet med konventionen, konventionstexten med tillhörande protokoll, resolutioner och andra vägledande dokument.

Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Skyddade områden Sötvatten Miljömål Internationellt arbete

Publicerad: 2015-02-06
Uppdaterad: 2016-10-06

Sidansvarig: Webbredaktionen