Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Internationellt arbete

Globalt program

Globala programmet ingår i vårt internationella utvecklingssamarbete. Programmet är Sida-finansierat och utgår från svensk biståndspolitik och politiken för global utveckling.

Syftet med programmet är att på bästa sätt använda vårt kunnande och inflytande för nå ett starkare genomslag för svensk utvecklingspolitik inom frågor som rör förvaltning av fisk och akvatiska system.

Våra insatsområden

Insatsområdena har valts ut för att de omfattar frågor där vi har en unik kompetens och en möjlighet att åstadkomma en positiv förändring. De har även valts ut för att de är områden där det ur utvecklings- och miljöperspektiv är viktigt att åstadkomma en positiv förändring.

Varje insatsområde har en specifik målsättning och en tydlig resultatkedja. Detaljplanering av aktiviter för olika insatsområden görs varje år och är beroende av resultat av tidigare aktiviteter och av utvecklingen i omvärlden.

Du kan läsa mer om arbetssätt och målsättningar under respektive insatsområde.

Målsättning

Målet för svensk biståndspolitik är att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck. Vi bidrar till detta genom att tillämpa politiken för global utveckling (PGU) i vårt ordinarie arbete.

Utöver det ordinarie arbetet har vi inlett ett samarbete med Sida genom det här programmet. Det innebär att vi genomför insatser inom ramen för uppdraget och där HaV har möjlighet att bedriva utökat och aktivt påverkansarbete.

Den långsiktiga och övergripande målsättningen för insatserna är bidra till att skapa bättre förutsättningar för livskraftiga och produktiva akvatiska ekosystem. Detta ska resultera i långsiktig tillgång till livsmedel och andra ekosystemtjänster för att säkra försörjningen för befolkningen i utvecklingsländer.

Genomförande

HaV får 20 miljoner kronor från Sida fördelat över fyra år, 2014 till 2017. Vi ska under den här tiden använda myndighetens kompetens för att i olika globala processer åstadkomma positiva förändringar till förmån för utvecklingsländer och fattiga människor.

Genom dialog och erfarenhetsutbyte med andra intressenter, samt åskådliggörande av goda exempel och viktiga erfarenheter är målsättningen att på sikt bidra till positiva resultat i miljön på ett hänsynsfullt sätt ur fattigdoms- och genderperspektiv.

Kapacitetsuppbyggnad

Det här är en nyckelfråga för utvecklingsländer för att kunna skapa reella möjligheter för att långsiktigt och hållbart förvalta vatten- och havsmiljöer. Miljöer som är nödvändiga för försörjning och utveckling.

Genom kapacitetshöjande insatser får utvecklingsländer på sikt ökat inflytande och möjligheter att tillgodogöra sig akvatiska resurser på ett långsiktigt hållbart sätt.

Att stärka förvaltningen är av stor betydelse för att kunna möta olika samhällsbehov och samtidigt säkra långsiktigt hållbara ekosystem.

Det måste även finnas utrymme för utvecklingsländer att uttrycka synpunkter och förslag och skapa ett reellt inflytande vid regionala och globala sammahang.

Målsättningar inom insatsområdet

  • Tillämpning av ekosystemtjänstvärdering i förvaltningsbeslut som påverkar fattiga människors försörjningsmöjligheter.

Värdering av ekosystemtjänster ger ökade förutsättningar för bevarande och rättvis fördelning av viktiga ekosystemtjänster. Verktyg och modeller för värdering behöver utvecklas i syfte att tillgodose den växande efterfrågan och för att bättre kunna väga in mänskliga aktiviteter och deras påverkan på ekosystemen och dess tjänster i förvaltningsbeslut.

  • Utvecklingskuststaterna har kompetens och kapacitet för ett effektivt medverkande i regionala fiskeriorganisationer och för att effektivt förhandla avtal om tillträde till fiske.

Att utvecklingsländernas har kapacitet och möjlighet till ett effektivt deltagande i regionala fiskeriorganisationer (RFMO) är avgörande för vilket reellt inflytande de har på förvaltningsrekommendationer.

Vidare är kapacitetuppbyggnad en förutsättning för att kuststaterna ska kunna förhandla om rättvisa avtal om tillträde till fiske och för att kunna bedöma fördelar och nackdelar med fiskeriavtal.

  • Ökad kapacitet hos utvecklingsländerna som möjliggör ett långsiktigt hållbart nyttjande av marina resurser i områden bortom nationell jurisdiktion.

I dagsläger saknar flera aktörer i utvecklingsländer kapacitet och teknologi för nyttjande av marina genetiska resurser i områden bortom nationell jurisdiktion. Många utvecklingsländer saknar också kapacitet och teknologi för att kunna administrera, övervaka och tillse åtgärder för en hållbar förvaltning.

Arbetssätt

Arbetet med kapacitetsuppbyggnad bedrivs bland annat genom att arrangera bland annat seminarier och workshops i samband med internationella möten. Det kan även inkludera kunskapshöjande insatser riktade till regeringskansliet eller andra relevanta svenska aktörer och andra samarbetsländer i syfte att skapa starka positioner och allianser.

Tillträde till fiskeresursen

Bild: CC 2.0 Wikimedia

För att förvalta långvandrande och gränsöverskridande arter på internationellt vatten har Regionala fiskeriorganisationer (RFMO) bildats. Organisationerna har en viktig roll i att se till att kuststaternas inflytande ökar och att de tilldelas en rättvis andel av fiskemöjligheterna.

Skyldigheten att samarbeta kring förvaltning och bevarande av långvandrade och gränsöverskridande bestånd framgår av FN:s havsrättskonvention (UNCLOS). Samarbetet innebär att staterna ska samverka genom RFMO:s eller liknande arrangemang.

En av funktionerna med RFMO är att fördela fiskemöjligheter mellan medlemsstaterna rättvist. Tidigare system för att fördela fiskemöjligheter baseras huvudsakligen på historiskt fiske, vilket gynnar fjärrfiskenationerna men missgynnar utvecklingskuststaterna.

Målsättningar inom insatsområdet

  • Ökad nytta av fiskbestånden för utvecklingsländer. Regionala fiskeriorganisationer identifierar strategier som bättre bistår utvecklingsländer att få en större andel av nyttan av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd.
  • Rättvisa fördelningskriterier inom IOTC (The Indian Ocean Tuna Commission). Ökade möjligheter för utvecklingsländerna att påverka förvaltningen i de regionala tonfiskorganisationerna och deras tillträde till de resurser som förvaltas.

Arbetssätt

Arbetet med tillträde till fiskeresursen sker i första hand genom United Nations Fish Stocks Agreements årliga informella möten. Avsikten är att verka för att EU ska ta hänsyn till kuststaternas rätt till att utöka sitt fiske.

Hållbara och rättvisa fiskeriavtal med utvecklingsländer

Utländskflaggade eller utländskt kontrollerade fiskefartyg fiskar i många utvecklingsländers vatten. Det är därför viktigt att utvecklingskuststaten har tillräcklig kapacitet och information för att bedöma för- och nackdelar med att ge andra länder tillträde.

Att genom avtal ge fartyg från andra länder tillträde till fiske kan generera betydande nytta för utvecklingskuststater. Bland annat i form av offentliga inkomster och i vissa fall även uppbyggnad av landets egen fiskeriförvaltning.

En grundläggande fråga är kuststatens förmåga och möjlighet att fastställa vilket eventuellt överskott som föreligger.

Målsättningar inom insatsområdet

  • Förbättrad tillämpning av begreppet överskott som grund för försäljning av tillträde till fiske. För att kunna veta vilket eventuellt överskott av fiskresurser som finns behövs information om maximal hållbar avkastning. Det innebär bland annat information om rådande fiskeridödlighet, totala fångster och kuststatens andel av fångsten. Att ta fram den informationen är grundläggande för hållbara avtal om tillträde till fiske.
  • Ökad transparens avseende nyttjande av fiskeresursen i marina vatten. Offentliggörande av fiskeriavtal är grundläggande för att få till rättvisa och hållbara avtal. När de offentliggörs kan alla intressenter få tillgång till informationen, vilket i sin tur kan utgöra ett påtryckningsmedel för förbättrade avtal. Det kan även ge en bild av hur ett potentiellt överskott av fiskresurser nyttjas. Fisheries Transparency Initiative är ett globalt, frivilligt, initiativ som verkar i denna riktning.
  • Gemensamma standarder och riktlinjer för fiskeriavtal. Avtalen ska hålla sådan kvalitet att de understödjer en rättvis och hållbar förvaltning av fiskeresursen.

Arbetssätt

Arbetet med fiskeriavtal bedrivs bland annat genom de processer där Sverige agerar genom EU. Syftet är att påverka EU så att en svensk överensstämmande synpunkt framförs i olika regionala och internationella sammanhang. Som ett led i EU-arbetet deltar även HaV vid möten där EU:s fiskepartnersavtal med utvecklingskuststater diskuteras. Medverkan innebär bland annat en förstärkt möjlighet att kunna påverka utformningen av avtalen. Vi bidrar även med expertkunskap som kan bidra till att påverka insatser som genomförs av andra aktörer.

Bild: CC 2.0 Wikimedia

Integrerad och gränsöverskridande vattenförvaltning

Det ständigt pågående flödet av vatten knyter ihop mark, hav och atmosfär i ett integrerat system som korsar politiska och nationella gränser. Förändrad vattenanvändning på lokal eller regional nivå kan därmed påverka på en global skala.

I syfte att tillgodose människors ökade krav på utveckling pågår en intensifiering av verksamheter både uppströms och nedströms i vattendrag. Denna exploatering ger konsekvenser vilka medför mer eller mindre oförutsedda ekosystemeffekter som når ända ut till öppet hav.

Inom detta insatsområde adresseras två viktiga miljöförstörande processer; byggandet av vattenkraft och vattenmagasin samt marint skräp.

Målsättningar inom insatsområdet

  • Hållbar och ekologiskt anpassad vattenkraft för att förbättra levnadsvillkoren för fattiga lokalsamhällen som påverkas negativt av dammar och vattenkraftstationer.

Den globalt mycket snabbt ökande utbyggnaden av vattenkraft i större flodsystem, framförallt i fattiga utvecklingsländer, riskerar att negativt påverka den biologiska mångfalden och nödvändiga akvatiska ekosystemtjänster. Stora vattenmagasin och dammar som för närvarande planeras och byggs tar inte tillräcklig hänsyn till negativa miljökonsekvenser.

  • Minskade mängder marint skräp från landbaserade källor som påverkar utvecklingskuststaters möjligheter att nyttja akvatiska ekosystemtjänster.

Martin skräp utgör ett växande problem globalt. Stora mängder skräp som genereras på land hamnar i havet. Skräpet förs med havsströmmar till avlägsna delar av världen där den biologiska mångfalden påverkas negativt, vilket påverkar fattiga människors försörjningsbas.

Arbetssätt

Arbetet med insatsområdet bedrivs bland annat genom tillträde till förhandlingar inom FN:s vattenkonvention för gränsöverskridande vattenresurser (UNECE), miljöförsamling (UNEA) och konsultativa process (ICP). Vi samarbetar även med Kemikalieinspektionen, Naturvårdsverket och SMHI inom ramen för ett anslag inom miljö- och klimatområdet. Inom ramen för anslaget har HaV möjlighet att påverka strategiskt viktiga länder i en riktning som främjar målsättningen i programmet. HaV fungerar också som teknisk rådgivare till Sida i Bangkok för att genomföra och utveckla det svenska stödet till hållbart nyttjande av havs- och sötvattensresurser i Sydostasien.

Områdesbaserad förvaltning till skydd och bevarande av marin biologisk mångfald

Foto: CC 2.0 Paul Venter

Områdesbaserad förvaltning används för att skydda och bevara biologisk mångfald och fiskpopulationer inom fiskeförvaltning. Skyddet kan utformas på olika sätt beroende på syfte. Inrättande av skyddade områden kan öka möjligheterna för utvecklingsländerna att långsiktigt säkra sina inkomstmöjligheter och sin livsmedelsförsörjning.

En betydelsefull drivkraft för arbetet är Aichimål nr 11, inom konventionen för biologisk mångfald (CBD) och SDG-mål 14.5. De innebär att 10 procent av världens kust- och havsområden ska ingå i skyddade områden till år 2020.

Målsättningar inom insatsområdet

  • Tydligt regelverk för marin områdesbaserad förvaltning i områden bortom nationell jurisdiktion upprättas.

En övergripande rättslig grund för förvaltning av marin biodiversitet i områden bortom nationell jurisdiktion saknas idag. Det saknas även mekanismer för samordning mellan skilda organisationer. Detta innebär att effektiva verktyg för hållbar förvaltning av marina genetiska resurser, och även för annan biodiversitet bortom nationell jurisdiktion, saknas. Det i sin tur missgynnar särskilt utvecklingsländer som i utgångsläget har begränsade möjligheter till nyttjande.

  • Möjliggöra för att utvecklingsländer och regioner, tillsammans med resten av världen, kan nå Aichimål 11 och SDG-mål 14.5 på ett effektivt och rättvist sätt.

Fattiga människor är i hög utsträckning beroende av långsiktig tillgång till naturresurser för sin försörjning. Skyddade områden är ett effektivt verktyg i syfte att säkerställa bevarande av miljöer och arter, vilket på lång sikt gynnar dessa människor. Såväl inom Convention on Biological Diversity (CBD, Aichimål 11) som Agenda 2030 (mål 14.5) har man kommit överens om att 10 % av världens kust- och havsområden ska skyddas till 2020.

  • Rättvist tillträde till marina genetiska resurser bortom nationell jurisdiktion.

Levande resurser i havsområden bortom nationell jurisdiktion är bristfälligt reglerade med långtgående friheter att exploatera dessa resurser, vilka har kommersiell potential att omsättas till produkter. Exploateringen är samtidigt snedfördelad och missgynnar i dagsläget utvecklingsländerna.

Arbetssätt

Arbetet med insatsområdet bedrivs i första hand genom tillträde till förhandlingar inom FN som myndigheten har och vårt arbete med hållbarhetsmål 14.

Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Internationellt arbete

Publicerad: 2017-03-23

Sidansvarig: Webbredaktionen