Sökresultat

Det finns överväldigande bevis på att försurning av havet kommer att ha betydande effekter på marina arter från bakterier till fisk, ekosystem och tillhörande tjänster. Dessa inkluderar utrotning av vissa arter och förskjutningar i ekosystem.

Riktlinjer och rekommendationer för kalkningsverksamheten ges i Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter och handbok för kalkning av sjöar och vattendrag. Länsstyrelsen har det regionala ansvaret för att kalkningsverksamheten bedrivs målinriktat och effektivt samt att åtgärdernas effekter följs upp på ett ändamålsenligt sätt. 

Kalkning av sjöar och vattendrag har bedrivits sedan slutet av 1970-talet och finansieras huvudsakligen med statsbidrag. För närvarande satsas cirka 170 miljoner kronor årligen via vårt anslag för åtgärder i havs- och vattenmiljöer. 

I Sverige är halterna av nitrat i grundvatten generellt mycket låga förutom i jordbruksområden.

Den internationella sjöfarten står för större delen av alla godstransporter, samtidigt bidrar den till miljöfarliga utsläpp i både luft och vatten.

Årligen satsas drygt 30 miljoner kronor på att följa upp effekterna av de kalkningar som genomförs. Länsstyrelserna har ansvaret för den regionala uppföljningen medan Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för den nationella uppföljningen.

Mängden växtplankton speglar mängden näringsämnen i vattnet och återspeglar om sjön är övergödd. Av trendsjöarna som övervakas regelbundet har 94 procent god eller hög status. Man ser inga tydliga trender under åren 1997–2021. Resultaten kommer från HaV:s nationella miljöövervakningsprogram för sötvatten.

Havsförsurning tas upp i ett av delmålen för FN: s 2030-agenda för hållbar utveckling. Inom ramen för de globala hållbarhetsmålen har de flesta länder i världen enats om att dokumentera de kemiska förändringarna i samband med försurning av havet.