Sökresultat

Den befintliga eller blivande verksamhetsutövaren för en liten avloppsanläggning är ofta en enskild fastighetsägare med begränsade kunskaper om vilka regler som gäller och vilken teknik som är lämplig att välja och är därför i stort behov av information. Miljöförvaltningen har skyldighet att ge information. Som handläggare är det samtidigt viktigt att känna till var gränserna för ansvaret går för att inte riskera att träda in i rollen som konsult.

Tillståndsplikt gäller för att inrätta avloppsanordning med vattentoalett eller ansluta vattentoalett till befintlig avloppsanordning, eller för att inrätta avloppsanordning utan vattentoalett som omfattas av tillståndskrav i lokala hälsoskyddsföreskrifter.

Miljöbalken ställer krav på att avloppsvatten ska avledas och renas eller tas om hand på annat sätt så att olägenheter för människors hälsa inte uppstår (9 kap. 7 § MB). Vidare sägs i 2 kap. 3 § att verksamhetsutövaren ska vidta de skyddsåtgärder och iaktta de försiktighetsmått som behövs för att förebygga, hindra eller motverka skada eller olägenhet för människors hälsa och miljön.

Sammanfattning - strandskydd Strandskyddsfrågan ingår i tillståndsprövningen av ett litet avlopp men prövas av den myndighet som har ansvar för strandskyddsdispenser om det gäller en anmälan. Ligger den planerade avloppsanläggningen inom strandskyddat område ska bedömning göras av om den hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt och/eller om livsvillkoren för växt- och djurlivet väsentligt förändras (7 kap. 15 § MB). Om avloppstillståndet inte medför detta så omfattas avloppsanläggningen inte av förbudet i 15 § och därmed behöver ingen strandskyddsprövning göras. I avloppstillståndet ska det motiveras varför ingen strandskyddsprövning behövs. Behöver en strandskyddsprövning göras måste särskilda skäl finnas för att kunna medge tillstånd till avloppsanläggningen (7 kap. 18 § c-d MB). Finns sådana särskilda skäl behöver inte något särskilt beslut om dispens från strandskyddsbestämmelserna fattas utan denna fråga ska ingå och motiveras i ”det vanliga” avloppstillståndet.

Sammanfattning - andra skyddade områden enligt 7 kap. miljöbalken Andra skyddade områden enligt 7 kap MB kan vara till exempel naturreservat, biotopskyddsområde eller nationalpark. För dessa områden finns ett särskilt beslut om skydd samt vilka bestämmelser som gäller för området. Det finns också så kallat generellt biotopskydd för vissa lätt identifierbara biotoper, bland annat alléer, stenmurar och småvatten i jordbruksmark och åkerholmar. Verksamhet eller åtgärder får inte vidtas inom skyddade områden som kan skada natur/kulturmiljön eller kan motverka syftet med skyddet. Om det finns särskilda skäl, får dispens ges i det enskilda fallet. Sådana dispenser prövas av den myndighet som beslutat om skyddet - länsstyrelsen, skogsstyrelsen eller kommunen. Gäller det dispens från generellt biotopskydd till exempel alléer, åkerholmar med mera prövas dessa alltid av länsstyrelsen.

Sammanfattning - känsliga områden där formellt skydd saknas Små avloppsanläggningar omfattas inte av samrådsplikten i 12 kap 6 § MB vid väsentlig påverkan på naturmiljön utan detta ska ingå i tillståndsprövningen eller bedömning av anmälan. I ett område med dokumenterat höga natur- eller kulturmiljövärden eller i ett område som annars är känsligt kan även en förhållandevis liten åtgärd innebära väsentlig ändring av natur- eller kulturmiljön. Det kan när det gäller små avloppsanläggningar handla om till exempel effekterna av grävning, avbaning av vegetation eller uppförande av en byggnad för avloppsrening. Vilka områden som är känsliga kan framgå av t ex lokala naturvårdsplaner eller kulturmiljöprogram.

Det kan komma in en ansökan eller anmälan där man avser lokalisera avloppsanläggningen i ett område som har konstaterats vara eller misstänks vara förorenat. Ett förorenat område kan bestå av mark, grundvatten, ytvatten, sediment, byggnader och anläggningar, vilket kan innebära olika miljö- och hälsorisker vid anläggandet av en avloppsanläggning.

Sammanfattning - fornlämningar och kulturmiljöer Tillståndsprövningen av en avloppsanläggning ska innefatta även risk för påverkan på en fornlämning. Förekomst av en känd fornlämning på platsen för den planerade avloppsanläggningen kan medföra avslag på en tillståndsansökan enligt lokaliseringsprincipen i 2 kap MB. Däremot sker ingen direkt prövning utifrån Kulturmiljölagen i avloppsprövningen eftersom det är länsstyrelsen som är prövningsmyndighet. Miljöförvaltningen bör upplysa den som avser anmäla eller söka om tillstånd till en avloppsanläggning, om att kontroll behöver göras med länsstyrelsen om fornlämning eller kulturmiljö kan komma att påverkas. Det är också rimligt att miljöförvaltningen själv gör en kontroll av om en fornlämning eller kulturmiljö kan komma att beröras. Om det finns en känd fornlämning eller kulturmiljö på platsen för den aktuella avloppsanläggningen så ska ansökan/anmälan remitteras till länsstyrelsen. Utifrån remissvaret kan miljöförvaltningen avgöra om ansökan/anmälan kan beviljas/accepteras eller inte.

När ett ärende är tillräckligt utrett och bedömningen klar är det dags för beslut. Om anläggningen bedöms uppfylla kraven i miljöbalken kan tillstånd med villkor eller ett föreläggande om försiktighetsåtgärder meddelas.

De olika delarna i den generella dispositionen av beslutsdokumentet för tillstånd.