Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Havsförvaltning Farliga ämnen Vrak

Vraksanering

Många av de vrak som finns runt Sveriges kust innehåller stora mängder olja som kan orsaka skador i stora områden om de läcker ut. Men att sanera ett vrak från olja är inte en enkel operation.

Många gånger ligger vrak på djupt vatten och långt från land, vilket kan medföra svåra väderförhållanden för en saneringsoperation. Andra faktorer som kan försvåra en arbetet är att det är svårt att lokalisera oljan i vraket och att vissa typer av oljor (tjockolja) måste värmas upp innan de kan pumpas upp till ett mottagningsfartyg på ytan.

Vraket ligger kvar

I de flesta fall så innebär en sanering av ett vrak att oljan i vraket lokaliseras och tas bort, inte att hela vraket lyfts upp till ytan. Ett lyft av ett äldre vrak är mycket kostsamt och medför stora risker i sig, då vraket då kan brytas sönder och det miljöfarliga innehållet läcka ut okontrollerat. Därför kommer sanering av svenska miljöfarliga vrak innebära att oljan tas bort från vraket och sedan låta det ligga kvar på botten.

Så går saneringen till

Förenklat kan en sanering beskrivas med att arbetet startar med en inledande noggrann undersökning och kartläggning av vraket, bland annat för att lokalisera oljan. Efter den inledande undersökningen göra hål i skrovet på vraket vid de områden där olja har lokaliserats. Detta sker med modern utrustning som kan göra hål samtidigt som att ingen olja läcker ut. Dykare eller undervattensrobotar (ROV) utför denna uppgift. Efter håltagning, med denna teknik, utmed flera platser på skrovet monteras kranar fast och oljan pumpas upp till mottagningsfartyg på ytan. När all olja är borttagen förseglas hålen och detta steg i saneringsoperationen avslutas. Oljan lämnas sedan för destruktion eller kan i vissa fall återanvändas, genom att föras in i raffineringsprocessen i ett oljeraffinaderi. Vraket i sig utgör nu ingen stor miljöfara och kan istället fungera som en struktur som medför positiva effekter på miljön, genom att utgöra ett artificiellt rev som kan dra till sig fisk och andra marina organismer.

Illustration av hur Thetis ser ut under havsytan.

Multibeam sonarbild över fartyget Thetis. Bild: Sjöfartsverket

Thetis

Det vrak som vi först skall sanera är Thetis (Fig. 1). Detta är ett 30 meter långt forskningsfartyg som byggdes 1961 åt Fiskeristyrelsen (före detta Fiskeriverket) och som 1982 byggdes om till fiskefartyg. Det sjönk 1985 på väg hem efter en fisketur med ca 30 kubikmeter olja ombord. Vraket ligger på 30 meters djup nära kusten utanför Kungshamn/Smögen.

Thetis ligger i direkt anslutning till ett område med höga naturvärden, med en känslig skärgård både vad gäller den marina miljön och strandområden. Längre ut till havs finns det skyddade området Bratten med ett stort antal rödlistade arter, varav flera har sin enda eller huvudsakliga förekomst här i svenska vatten. Detta gäller i synnerhet olika arter av koralldjur och ormstjärnor. Hela kuststräckan är även väldigt värdefull för friluftsliv och turism.

Thetis ligger också förhållandevis bra till och passar därför som pilotprojekt för det här första saneringsobjektet. Vraket ligger på 30 meters djup, nära en hamn och är i förhållandevis god kondition.

Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Havsförvaltning Farliga ämnen Vrak

Publicerad: 2017-10-16
Uppdaterad: 2017-11-02

Hjälpte informationen på sidan dig?

Kontakta sidansvarig Webbredaktionen