Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Vrak Farliga ämnen

HaV:s arbete med vrak åren 2017-2019

Några av de 30 mest miljöfarliga vraken i svenska vatten har undersökts och sanerats under 2017-2019. HaV fortsätter arbetet med miljöfarliga vrak under 2020. Det innebär undersökningar av vrak samt bärgning av olja och spökgarn.

Undervattensbild.

Bild från dykningar vid vraket Lindesnäs.

Ett läckage av olja från gamla vrak påverkar främst djur, växter och organismer som lever i närområdet, men kan också sprida sig till andra områden med vattenströmmar. Farliga ämnen som olja, polycykliska aromatiska kolväten (PAH:er) och tungmetaller tas upp av till exempel mikroorganismer som i sin tur sprider dem vidare upp i näringskedjan till fiskar och kräftdjur.

Det finns cirka 17 000 fartygsvrak längs Sveriges kuster, 300 av dem har klassats som miljöfarliga av Sjöfartsverket i samarbete med HaV, Kustbevakningen, Statens Maritima Museer och Chalmers tekniska högskola. Ett 30-tal av vraken utgör en akut miljöfara då de innehåller stora mängder olja som kan läcka ut okontrollerat. Detta inträffade 2014, då vraket efter fartyget Immen plötsligt började läcka olja utanför Gotland samt vid årsskiftet 2018/2019 då vraket efter fartyget Finnbirch läckte olja ur en bunkertank med 85 kubikmeter olja.

Satsning på arbete med miljöfarliga vrak

  • Från och med 2016 har HaV ett samordnande ansvar för utredning och bärgning av miljöfarliga ämnen och spökgarn från vrak. I den arbetsgrupp som arbetar med riskbedömning och bärgning av olja från vrak ingår Sjöfartsverket, Kustbevakningen, Statens Maritima Museer, Försvarsmakten (Marinen) och Chalmers tekniska högskola.
  • Regeringen beslutade 2018 att satsa 25 miljoner kronor om året i tio år, totalt 250 miljoner kronor, för att minska miljörisker från vrak längs Sveriges kust. Enligt regeringen kan mellan ett och tre miljöfarliga vrak saneras per år. HaV har fått uppdraget att ansvara för den satsningen och riskbedömningen görs med hjälp av riskvärderingsverktyget, VRAKA, som tagits fram av Chalmers tekniska högskola. Inför beslut om vilket vrak som ska bärgas på olja bedömer HaV sannolikheten för ett läckage, volymen av olja i vraket och var oljan troligtvis hamnar vid ett läckage.
Dykare vid Finnbirch.

Dykare vid Finnbirch. Foto: Frida Åberg

Finnbirch

I oktober 2019 ledde Havs- och vattenmyndigheten, HaV, arbetet med att bärga olja från fartygsvraket Finnbirch. Sammanlagt bärgades 60 kubikmeter (60 000 liter) olja från vraket.

Det var en komplicerad men lyckad operation eftersom vraket ligger på mer än 80 meters djup långt ute till havs. Bärgningen av olja kostade 11 488 000 kronor.

Läs mer om Finnbirch och se en film från arbetet.

Arbetsfartyget Vina och mottagningsfartyget för den uppumpade oljan Henda. Foto: Fredrik Lindgren, HaV.

Arbetsfartyget Vina och mottagningsfartyget för den uppumpade oljan Henda. Foto: Fredrik Lindgren, HaV.

Lindesnäs

Under augusti och september 2019 ledde HaV arbetet med att undersöka och tömma fartygsvraket Lindesnäs på olja. Sammanlagt tömdes vraket på 299 kubikmeter (299 000 liter) olja.

Under tömningsoperationen hittade man även ett 46 meter långt spökgarn som satt fast på vraket. Spökgarnet bärgades och lämnades iland för återvinning eller destruktion.

Uppdraget med att tömma vraket på miljöfarlig olja och bärga spökgarnet kostade cirka 21 miljoner kronor.

Läs mer om Lindesnäs och se bilder och filmer från arbetet.

Undervattensbild.

Dykare nere för att kontrollera vraket. Foto: Marine Works AB.

Vraket Thetis ett pilotprojekt

Hösten 2017 kunde 730 liter olja pumpas upp från det första av de 30 mest miljöfarliga vraken, Thetis, som 1985 sjönk utanför Smögen på västkusten. Satsningen var ett pilotprojekt med ekonomiskt stöd av Naturvårdsverket. Oljan från Thetis skickades sedan till företag som tar hand om miljöfarligt avfall.

Under arbetet med att tömma Thetis på olja upptäckte dykarna att det fanns en 20 ton tung snörpvad, även kallad ringnot, på och vid sidan om vraket. Den var cirka 100 gånger 400 meter stor och tillverkad av nylonmaterial. Borttappade eller dumpade fiskeredskap, så kallade spökgarn, kan fortsätta att fiska under lång tid och påverka bestånden av fisk och skaldjur. Plastmaterialet i spökgarnen sönderdelas sakta till mycket små plastfragment som i sin tur kan tas upp av och skada marina organismer. Cirka tolv ton av spökgarnet kunde under 2018 bärgas och transporteras till Fiskareföreningen Norden i Smögen för återvinning.

Läs mer om Thetis och se bilder och filmer från arbetet.

Man med dykartuber på ryggen står vid båtens kant.

Dykare på väg ner i vattnet för att undersöka vraken. Foto: Lena Olsson Kavanagh.

Sandön och Hoheneichen

Under hösten 2018 undersöktes ytterligare två vrak som bedöms som akut miljöfarliga, vraken efter fartygen Hoheneichen och Sandön, som ligger cirka 12 till 22 kilometer från Skånes kust. Simuleringar med oljespillsverktyget SeaTrackWeb visar att ett okontrollerat utsläpp av olja från dessa vrak skulle hamna i närheten av Kåseberga och Ale stenar, för att sedan röra sig mot Ystad. I området finns två naturreservat, Norra Sandskogen och Hagestad. Området Sandhammaren-Kåseberga är också klassat som ett Natura 2000-område enligt EU:s fågeldirektiv samt art- och habitatdirektiv.

Inga läckage har rapporterats vid förlisningen av fartygen Sandön och Hoheneichen eller efteråt. Under augusti månad 2018 gjorde Kustbevakningen en videoundersökning som visade att vraken är intakta och utan några större hål.

Arbetet med att bärga olja från de två vraken pågick under två veckor i november 2018. På de ställen där till exempel olje- och ballasttankar fanns enligt ritningarna borrades flera hål i skrovet. Trots detta så hittades ingen olja i vraken, vilket tyder på att den läckt ut sakta under årens lopp.

Läs mer om Sandön och Hoheneichen och se bilder och filmer från arbetet.

Försvarets dykare undersökte Skytteren

Under 2018 genomförde HaV en större operation vid vraket efter fartyget Skytteren tillsammans med Försvarsmakten. Skytteren förliste 1 april 1942 vid Måseskär utanför Lysekil i ett försök att föra ut krigsmaterial till de allierade. Uppskattningsvis kan det finnas 400 - 500 kubikmeter olja kvar i vraket.

En kubliknande dykarklocka sänks ned i havet.

Dykarklockan sänks ned inför undersökning av vraket. Foto: Fredrik Lindgren.

Då vraket Skytteren ligger på cirka 74 meters djup i ett område med en stark bottenström bedömde HaV att marinens dykare var mest lämpade för uppdraget. Undersökningarna genomfördes 14-21 november med hjälp av ubåtsräddningsfartyget HMS Belos. Djupdykare från Försvarsmaktens Dykeri- och Navalmedicinska Centrum (DNC), Första ubåtsflottiljen och Fjärde sjöstridsflottiljen deltog samt läkare och sjuksköterska för medicinsk beredskap.

Syftet med dykningarna var att öka kunskapen om hur man riskbedömer miljöfarliga vrak. Därför gjordes en detaljerad undersökning av vraket, mätningar av skrovets tjocklek och mätningar av vattenparametrar. Men ingen olja bärgades.

Vid undersökningarna såg Skytteren för blotta ögat ut att vara i relativt gott skick. Men mätningar på skrovplåtarna visar att de är hårt angripna av rost och på sina håll bara 5-6 millimeter tjocka, vilket är mindre än en tredjedel av den ursprungliga tjockleken. På havsytan noterades också ett litet men kontinuerligt oljeutsläpp. Det gick inte att spåra varifrån på vraket oljan läckte eller att dra några slutsatser om hur mycket olja som finns kvar i Skytteren.

Läs mer om Skytteren och se bilder och filmer från arbetet.

Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Vrak Farliga ämnen