Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Bidrag Restaurering

Vindel River LIFE – restaurering av biflöden till Vindelälven

Genom att återställa flottade biflöden i Vindelälvssystemet hade projektet som mål att återfå variation av miljöer och arter i vattendrag. Havs- och vattenmyndigheten, HaV, bidrog tillsammans med Naturvårdsverket med drygt elva miljoner kronor.

Stenar av olika storlek ligger i och kring ån.

En återskapad fisklekbotten i Månträskån, en bäck med ett värdefullt öringbestånd. Foto: Daniel Jonsson.

Under ett drygt århundrade bedrevs flottning av timmer i Sverige. Det har påverkat många svenska vattendrag. När den naturliga miljön förändrades i åar och älvar utarmades växt- och djurliv.

Syftet med projektet Vindel River LIFE var att få tillbaka en miljö i flottade biflöden i Vindelälvssystemet som liknade den ursprungliga miljön. Genom att återskapa miljöer och återfå variation i vattendragsmiljöerna ville man förbättre förutsättningarna för växt- och djurliv. Restaureringsarbetet koncentrerades till forsar eftersom en övervägande del av flottningens påverkan finns där.

Vad har gjorts?

Projektet restaurerade 25 av de biflöden som påverkats och förändrats under flottningsepoken. Totalt innebär det en 60 kilometer lång sträcka.

Två typer av restaurering

I projektet användes två typer av restaureringsåtgärder. Den ena, kallad ”bästa praxis”, baserades på metoder som testats och använts i tidiga restaureringsprojekt, i Vindelälven och andra älvar. Den andra, ”demonstration”, har tidigare bara testats i några mindre studier.

Arbetet ledde till nya erfarenheter som successivt utvecklade restaureringsmetoderna. Informationsmöten, föreläsningar och studiebesök genomfördes också för att uppmärksamma problemet med flottningspåverkade vattendrag.

Bästa praxis

I korthet bestod bästa praxis av fyra specifika åtgärder:

  • friläggning av vandringsvägar vid dammar
  • öppning av sidofåror
  • restaurering av livsmiljöer för växter och djur
  • restaurering av lekbottnar för fisk.

Arton flottledsdammar som hindrade fiskvandring plockades bort. Det innebär att drygt 250 kilometer avstängd forssträcka åter blev tillgänglig. Dessutom öppnades ett stort antal sidofåror som varit avstängda under timmerflottningen. Dessa två åtgärder har tillsammans gjort det lättare för vandrande lax och öring. Åtgärderna ökar även andra djurs och växters spridningsmöjligheter.

Tidigare trodde man att det bara var de stora stenarna i vattnet som var viktiga för fisken. Idag vet vi att det är tillgången på områden med bäddar av grus och småsten, där många fiskar leker och lägger sin rom, som är avgörande för hur bra till exempel bestånden av öring klarar sig på lång sikt. Därför återskapades i projektet närmare 1000 grusbäddar i de restaurerade vattendragen. Det grus som fanns tidigare spolades ned i lugnvattnens djuphålor under flottningsperioden.

Demonstration

I projektet utfördes en mer omfattande restaurering i tio vattendrag där restaurering redan påbörjats någon gång under 1990-talet och det tidiga 2000-talet. Åtgärderna på den tiden var försiktiga. Ofta återfördes bara delar av det sprängmaterial som låg samlat på strandkanten till fåran. Vattendragen breddades sällan. I projektet genomfördes nu en mer omfattande typ av restaurering. Fåran breddades och allt uppflyttat material återfördes. Man hämtade dessutom stora block och hela träd från omkringliggande marker och placerade i vattendragen. Även i dessa vattendrag återskapades grusbäddar.

För att kunna bedöma effekten av demonstrationsåtgärden gjordes uppföljningsstudier där demonstrationssträckorna jämfördes med traditionellt restaurerade referenssträckor som i de flesta fall valdes längre uppströms i samma vattendrag. Studierna fokuserades på de ekologiska effekterna av restaureringen där påverkan på olika fiskarters produktion och utbredning undersöktes, liksom hur växtsamhället i strandzonen påverkades.

Till vänster syns en bäck utan stenar eller hinder. Till höger syns samma bäck med stenar i olika storlek.

Fårträskbäcken, före (vänster) och efter (höger) restaurering. I denna hårt kanaliserade bäck har över en hektar lek- och födosöksmiljöer för fisk återskapats. Foto Daniel Jonsson.

Varför restaurering?

Den genomförda typen av restaurering skapar krokigare och bredare vattendrag vilket ger långsammare och mer variationsrika strömmar och ökade vattenvolymer. Detta minskar strömerosionen under höga flöden vilket minskar risken för bortsköljning av grus från fiskens lekbottnar. Eftersom flödet bromsas upp förväntas vattenhushållningen förbättras med mindre risk för översvämningar i älvens nedre lopp under höga flöden.

De återförda stenarna och blocken underlättar bildningen av ett skyddande lager ytis. Denna is förhindrar bildning av kravis och bottenis som annars kan skada växter och djur. Villkoren för vattenorganismerna förväntas bli bättre både direkt – via förändringar i livsmiljön – och indirekt – via förändringar i den tillgängliga födan. Den ökade kvarhållningen av vatten innebär att mer organiskt material samlas. Detta ger i sin tur en ökad produktion av insekter vilket gynnar de ekologiska processer där insekter ingår.

Återöppnandet av sidofåror som varit omöjliga att komma åt under timmerflottningen förbättrar möjligheterna för fiskar att vandra mellan lämpliga livsmiljöer. Detta kan leda till en förändrad utbredning av olika fiskarter. Restaureringen förväntas även bättra på villkoren för arter i strandzonen, såsom strandväxter och däggdjur. Den gynnar växelverkan mellan land och vatten och ökar heterogeniteten i substrat, vegetation och strandstruktur. Detta innebär bättre villkor för naturligt förekommande arter, inklusive arter som utter som är beroende av fiskbara älvsträckor året runt.

Träd i vattnet

Innan skogsbruket och flottningen tog fart nådde stora och orörda skogar ända ned till stränderna. De bidrog med död ved till vattnet när grenar lossnade eller träd blåste omkull. Dessa strandskogar var de första som höggs ner då flottningen inleddes. Dess träd var lättast att ta rätt på samtidigt som det var gynnsamt att bli av med strandträden eftersom de hindrade flottningsarbetet. När strandskogarna var borta blev det mindre ved i bäckarna. Därmed försvann ett viktigt strukturelement samtidigt som vattnets förmåga att fånga upp drivande organiskt material minskade.

Träd i vattnet skapar på samma vis som stora stenblock en fruktsam
växelverkan mellan land och vatten. En sådan ger goda förutsättningar för en artrik och produktiv växtlighet. Träd i vattnet erbjuder dessutom goda ståndplatser för fisk och underlättar precis som de stora blocken bildningen av ett skyddande islager på vattendragen vintertid.

Utbildningsinsats för grundskolor

Naturskolan i Umeå hade en central del i Vindel River LIFE genom att ansvara för utbildning och kompetensutveckling. Dess lärare gjorde klassbesök i skolor längs älven och erbjöd personal att delta i konferenser och seminarier. Syftet var att skapa medvetenhet, intresse och kunskap om vattendragens och deras omkringliggande miljöers kulturhistoria och ekologi. En del av verksamheten lokaliserades till klassrummen men för det mesta togs lärare och elever ut till Vindelälvens
stränder.

Om projektet

Projektet var ett samarbete mellan Umeå universitet, Ume/Vindelälvens fiskerådSveriges lantbruksuniversitet och efter ett beslut i april 2014 också Havs- och vattenmyndigheten. Projektperioden löpte från 2010 till 31 oktober 2015. Ytterligare information om projektet finns på Vindel River Lifes hemsida.

Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Bidrag Restaurering