Vitfingrad brackvattenskrabba | Rhithropanopeus harrisii

Vitfingrad brackvattenskrabba är en främmande art som förekommer i Sverige.

Hitta på sidan

Fakta

Hur känns de igen?

Vitfingrad brackvattenskrabba, ibland kallad slamkrabba är mycket små krabbor. Som vuxna blir de som mest två centimeter breda över ryggen.

Ryggskölden är bredare än den är lång, och nästan platt framtill (saknar jack i skölden).

Vitfingrad brackvattenskrabba.

Vitfingrad brackvattenskrabba är mycket små krabbor. Foto: Matz Berggren/HaV

Färgen är brun till grönbrun (olivfärgad) och klorna har vitaktiga spetsar. Den ena klon är alltid större än den andra.

Känn igen arten

Krabba.

Vitfingrad brackvattenskrabba. Illustration av Jakob Robertsson/Typoform.

Svenska fynd

En liten, juvenil krabba hittades september 2014 i en vik vid Femöre, söder om Oxelösund i Södermanland. Fyndet var inte oväntat då krabban under 2000-talet börjat etablerat sig norrut längs ostkusten av Östersjön.

Hur lever de?

Vifingrade brackvattenskrabbor lever bland skyddande stenar och växtlighet på grunda bottnar, ner till 35 meters djup.

Vattnet kan vara både kallt och varmt, då krabborna tolererar temperaturer på mellan 4 och 35 grader. De är allätare som lever på dött organiskt material, alger och små ryggradslösa djur som havsborstmaskar och musslor.

Hur kom de hit?

Troligen med fartygstrafik, antingen med barlastvatten eller på fartygsskrov i skydd av påväxtorganismer. Krabborna observerades i Europa redan 1874.

För en lyckad reproduktion behövs dock en salthalt på minst 2,5 promille. Blir salthalten lägre överlever inte larverna.

Krabborna blir könsmogna när de är ungefär fyra millimeter och honorna kan producera upp till 5 000 ägg per kull. Larverna singlar i väg efter knappt tre veckor och genomgår sedan fem larvstadier innan de blir små krabbor.

De finns framför allt i brackvatten men klarar stora variationer i salthalt, från 0,5 till över 40 promille.

Rapportera fynd

Om du hittar vad du misstänker är ett fynd av arten kan du rapportera det i Rappen.

Möjliga effekter

Den vitfingrade brackvattenskrabban klarar att reproducera sig ovanligt bra i Östersjön. Det kan innebära att den konkurrerar med inhemska arter om mat och utrymme, men den är även själv byte till fiskar som abborre, simpa och gös.

En farhåga är att den kan överföra sjukdomar till inhemska arter som insjökräftor och möjligen även musslor.

När de förekommer i mycket täta bestånd kan krabborna ansamlas på fiskeredskap och förstöra fångsten, och även sätta igen vattenledningsrör.

Publicerad: 2015-12-03
Sidansvarig: Webbredaktion