Vandrarmussla | Dreissena polymorpha
Vandrarmussla är en främmande art som förekommer i Sverige.
Fakta
- Latinskt namn: Dreissena polymorpha
- Svenskt namn: vandrarmussla
- Organism: musslor
- Livsmiljö: Sötvatten, Brackvatten
- Ursprung: Pontokaspiska området
- Första fynd i Sverige: 1900-1949
- Risk för att vara invasiv i Sverige (riskklass): 5 - mycket hög risk
- Ansvarig myndighet: Havs- och vattenmyndigheten
- Artfakta: Om Vandrarmussla i Artdatabanken
-
Faktablad: Ladda ner faktablad
Pdf, 220.1 kB. -
Informationsblad: Ladda ner infoblad Pdf, 348.1 kB.
Vandrarmusslan kallas även för zebramussla och kommer ursprungligen från områden runt Svarta havet och Kaspiska havet.
Därifrån har den spridits till sjöar och till vikar runt Östersjön under de senaste 200 åren.
Det är musslans förmåga att snabbt växa till när den kommer till nya områden som gör att den räknas till en av världens 100 värsta invasiva arter, enligt Global Invasive Species Database.
Hur känns de igen?
Vandrarmusslan blir upp till fyra centimeter lång och har ett triangelformat skal.
Vandrarmusslor trivs i sötvatten som sjöar, floder och åar men klarar även bräckt vatten. Foto: Jakob Bergengren
Det karaktäristiska zebrarandiga mönstret i mörkt och vitt syns tydligast på unga musslor. Äldre musslor får ofta en jämnare mörkbrun färg.
Känn igen arten
Illustration
Vandrarmussla. Illustration av Jakob Robertsson/Typoform.
Svenska fynd
Första fyndet av vandrarmussla är från Mälaren 1926. Nu finns den i Mälaren och Hjälmaren, och i en del mindre insjöar i Uppland.
Den återfanns i de inre delarna av Bråviken 2012, och senare även i de östgötska sjöarna Glan och Roxen.
Hur lever de?
Vandrarmusslor trivs i sötvatten som sjöar, floder och åar men klarar även bräckt vatten. De tål upp till sex promille salthalt. Som larver simmar de fritt omkring, men fäster sedan mot hårda underlag. Det kan även vara andra musslor.
Vandrarmusslor föredrar lugna vatten med svaga strömmar, och lever av att filtrera vattnet på plankton.
De kan föröka sig och växa snabbt om det är gynnsamma förhållanden.
Hur kom de hit?
Kanalbåtar från Svarta havet och Kaspiska havet har troligen fört med sig vandrarmusslor oavsiktligt. Antingen som påväxt på skroven eller i barlastvattnen.
När massförekomst av vandrarmusslor hamnar på konstruktioner som kylsystem, slussar och bevattningsanläggningar kan effekterna bli ekonomiskt kostbara. I Nordamerika blev det kännbara konsekvenser av att vandrarmusslan oavsiktligt fördes över Atlanten och etablerade sig i de Stora sjöarna i slutet av 1980-talet. Kolonier av vandrarmusslor slog ut inhemska arter och täppte till kylsystem och vattenintag. Kostnaderna för musslans skadeverkningar på fiske, friluftsliv, industrier och kraftverk i Nordamerika uppgår till många miljarder dollar.
Möjliga effekter
Eftersom vandrarmusslor har förmågan att snabbt växa till och bilda täta kolonier, kan de fort dominera ett område med sin massförekomst. Den ekologiska effekten kan bli att andra arter påverkas negativt eller slås ut. Dels blir det ont om plats och dels blir det ökad konkurrens om födan.
Det finns även positiva sidor med vandrarmusslan. Den är mat för olika slags sjöfåglar, kräftdjur och fiskar, och den är ovanligt bra på att filtrera planktonalger.
Det gör vattnet mindre grumligt, vilket gynnar makroalger och bottenlevande växter.
Rapportera fynd
Om du hittar vad du misstänker är ett fynd av arten kan du rapportera det i Rappen.
Hindra spridning i svenska vatten
Det går att aktivt försöka hindra ytterligare spridning av vandrarmusslan i svenska vatten. Rengör och torka alltid dykardräkter, båtar, fiskeredskap och annan utrustning innan det flyttas till ett nytt vatten.
