Nordamerikanska havsborstmaskar

Hitta på sidan

Tre arter av havsborstmasken Marenzelleria har relativt snabbt etablerat sig som främmande arter i Kattegatt och Östersjön. Nu finns de i stora antal i en del mjukbottnar, vilket kan ha både negativa och positiva effekter.

Havsborstmaskar är en artrik grupp av djur. Det finns över 10 000 arter beskrivna och 500 av dem finns i svenska vatten. De havsborstmaskar som kallas för nordamerikanska (släktet Marenzelleria) har i dag fem kända arter som är svåra att särskilja från varandra utan molekylära metoder.

Nordamerikansk havsborstmask.

Foto: Rasmus Neideman

Hur känns de igen?

Marenzelleria är en långsmal havsbortsmask och blir knappt 16 centimeter lång. På sidorna har de rader av korta borst. Färgen kan variera från röd, via ljusbrun till mörkgrön.

De simmar med karaktäristiska korkskruvsrörelser, vilket i Östersjön skiljer dem från andra arter av havsborstmaskar.

Svenska fynd

Första fyndet var arten Marenzelleria neglecta, som hittades 1985 i sydvästra Östersjön. Därefter rapporterades Marenzelleria viridis från Öresund 2002.

Två år senare, 2004, observerades Marenzelleria arctia både i Bottenhavet och i Stockholms skärgård. Det var första gången arten identifierades utanför Arktis.

Observationer av havsborstmasken Marenzelleria neglecta

Observationer av havsborstmasken Marenzelleria viridis

Hur lever de?

Marenzelleria lever i mjuka bottnar, både på mycket grunt vatten (en halvmeter) och ned till flera hundra meters djup.

De gräver ner sig i gångar som kan sträcka sig 40 centimeter under sedimentytan. Födan består av plankton, organiska partiklar och små organismer som finns i sedimenten.

De tre Marenzelleria-arter som finns i svenska vatten har något olika preferenser när det gäller salthalt. M.neglecta föredrar en lägre salthalt på mellan 0,5 och 10 promille. För M.viridis är det optimalt vid 10 promille, och utbredningen av M.arctia tyder på att den tolererar mest sötvatten av de tre.

Som larver simmar Marenzelleria fritt i vattnet i upp till tolv veckor.
Under den tiden kan de driva med strömmar och sprida sig långa sträckor – hundratals kilometer. Efter larvstadiet utvecklas de till bottenlevande
havsbortsmaskar.

Marenzelleria tolererar låga syrehalter. Det gör att de kan kolonisera havsbottnar där det finns få eller inga andra bottendjur på grund av syrebrist.

Marenzelleria kan förekomma i mycket höga tätheter, med tusentals individer per kvadratmeter.

Rapportera fynd

Om du hittar vad du misstänker är ett fynd av arten kan du rapportera det i Rappen.

Hur kom de hit?

Troligen med barlastvatten. Marenzelleria har frisimmande larvstadier.

Möjliga effekter

Marenzelleria kan dominera djursamhällen på mjuka bottnar, vilket kan få effekter på olika nivåer i befintliga ekosystem. Det gäller särskilt Östersjön som har relativt få arter jämfört med andra hav. En ny, främmande art kan där leda till större påverkan än i hav med högre biodiversitet.

En positiv effekt är att Marenzelleria äter sig genom sediment och gräver djupa gångar på bottnar med låga syrehalter, på ett sätt som inhemska arter inte gör. Omrörningen av sedimenten motverkar den syrebrist som uppkommer på grund av övergödning. En negativ effekt av grävandet är dock att det också frigör miljögifter som ligger begravda i sedimenten.

Publicerad: 2015-12-02
Uppdaterad: 2022-11-22
Sidansvarig: Webbredaktion