Lax

I Sverige finns cirka 40 bestånd av vild lax, det vill säga naturligt reproducerande bestånd utan någon odling av laxungar. Vildlaxen leker i vattendrag där laxungarna växer upp under 2-6 år innan de som laxsmolt (vid cirka 15 centimeters längd) vandrar ut i Östersjön, i Atlanten eller Vänern för att växa sig stora och efter några år återvända till sin födelseälv för lek.

16 älvar med vildlaxbestånd mynnar ut i Östersjön, drygt 20 vattendrag med vildlax mynnar ut i Kattegatt och Skagerrak och två älvar med vildlax mynnar ut i Vänern.

Miljöförhållandena i varje enskild älv och i Östersjön, Atlanten och Vänern påverkar laxbestånden liksom fisket både i älven och i havet och Vänern. När livsvillkoren för laxbestånden förbättras mår laxbeståndet bättre och omvänt när livsvillkoren försämras. Därför varierar det hur laxen mår, från bestånd till bestånd och mellan olika år.

Generellt så har laxbestånden i Norrland förbättrats kraftigt under de senaste tio åren men för några bestånd har den positiva utvecklingen brutits. Det gäller särskilt i Vindelälven där beståndet kraftigt försämrats. Laxbestånden i södra och västra Sverige visar få eller inga tecken på att förbättras trots omfattande fiskevårdsåtgärder och reglering av fisket. Laxbestånden i Vänern är mycket svaga och har varit så under många år.

Från de svenska älvarna med vildlaxbestånd vandrar det årligen ut cirka tre miljoner laxsmolt. Ett laxsmolt är en laxunge som under några år i vattendraget nått en längd av cirka 15 centimeter och som vandrar nedströms och ut i havet/Vänern. De svenska Östersjöälvarna producerar årligen drygt 2 500 000 laxsmolt, älvarna på västkusten producerar cirka 150 000 laxsmolt och älvarna i Vänern cirka 5 000 laxsmolt.

Därutöver sätts odlad laxsmolt ut i älvar med vattenkraft och där den naturliga produktionen av laxungar förstörts. I utbyggda älvar i Östersjön sätts det årligen ut cirka 1 800 000 laxsmolt, i vattendrag på västkusten 150 000 laxsmolt och i Vänern 250 000 laxsmolt.

Överlevnaden för laxsmolt som vandrar ut i havet/Vänern och sedan återvandrar som vuxen lax till hemälven varierar mellan olika bestånd och mellan åren. Normalt ligger överlevnaden på några procent. Den höga dödligheten beror främst på att de äts av andra fiskar särskilt under första tiden i havet samt säl och fågel. När laxen vuxit till fångstbar storlek fiskas den såväl i havet, utmed kusten som i älvarna.

För att bedriva yrkesmässigt fiske i havet eller Vänern behövs en fiskelicens. För fritidsfiske i havet och i Vänern varierar reglerna för fisket. Svenska och utländska medborgare får med begränsning av tillåtna redskap fiska lax utmed kusterna utom i Norrland. För laxfiske på enskilt vatten utmed norrlandskusten behövs fiskerättsägarens tillstånd. På www.svenskafiskeregler.se finns information om regler för fritidsfiske i havet och i Vänern.

För allt fiske i vattendragen behövs tillstånd från fiskerättsägaren för att fiska. I de flesta vattendrag går det att köpa fiskekort.

Bestånden i älvarna i Norrland har generellt förbättrats stadigt under den senaste tioårsperioden främst på grund av att yrkesfiskets kvoter för laxfiske mer än halverats och för att yngeldödlighet, så kallad M74-dödlighet har reducerats. Omfattande åtgärder för att återställa laxens livsmiljö efter epoken med flottledsrensning av älvarnas botten och stränder har också betytt mycket. Bestånden i mellersta och framförallt södra Sverige har inte förbättrats trots att fisket minskat. Sannolikt beror det på miljöförhållandena i vattendragen.

Sedan 2014 har några av laxbestånden i Norrland försämrats på grund av att för få laxar vandrat upp för lek och på grund av hög dödlighet på vuxen lax i vattendragen innan leken på hösten. Det finns också tecken på en ökande yngeldödlighet i sjukdomen M74.

Utvecklingen för vildlaxbestånden i Norrbottens län

Utvecklingen för vildlaxbestånden i Västerbottens och Västernorrlands län

Utvecklingen för vildlaxbestånden i Gävleborgs län

Utvecklingen för vildlaxbestånden i Kalmar och Blekinge län

Laxbestånden på svenska västkusten har försvagats under den senaste tioårsperioden. Detta trots omfattande åtgärder för att förbättra miljöförhållandena i vattendragen och reglering av fisket både i Atlanten, på svenska västkusten och i vattendragen. Det beror främst på att en allt mindre andel av de laxungar som vandrar ut i Atlanten för tillväxt överlever och återkommer till sin hemälv. Orsaken är förändring av havsmiljön i norra Atlanten med förändring av tillgång på föda och konkurrens från andra fiskarter som följd av det.

Under senare år finns en tendens på ökad dödlighet för vuxen lax som återvandrar för lek men inte i samma utsträckning som i Östersjöns älvar.

Det finns två laxbestånd i Vänern som leker i Klarälven respektive Gullspångsälven. Båda bestånden är mycket svaga på grund av att vattenkraftutbyggnaden allvarligt skadat laxens livsmiljö och hindrar vandring förbi kraftverken. Beståndet i Klarälven upprätthålls delvis genom kompensationsodling och utsättning vid nedersta vandringshindret samt flyttning av lax till uppströms belägna lekområden.

Orsakerna till senare års ökad dödlighet på lax, särskilt i Östersjön, är sannolikt flera samverkande faktorer som varierar mellan olika laxbestånd. En gemensam nämnare för samtliga laxbestånd i Östersjön är att laxen från dessa vandrar ner till södra Östersjön för att växa sig stora innan de återvandrar till sin hemälv.

HaV har inget uppdrag att bedriva forskning och har inget eget forskningsanslag att fördela. Vi arbetar på flera andra sätt för att forskning som är viktig för HaV:s arbete ska genomföras, exempelvis fiskförvaltningen.

Här följer några exempel på hur vi jobbar:

• HaV identifierar kontinuerligt behov av ny långsiktig kunskap och deltar i beredningen av Naturvårdsverkets miljöforskningsanslag till stöd för myndighetens verksamhet.
• Vi etablerar långsiktiga samarbeten med forskningsfinansiärer, expertmyndigheter och universitet.
• Vi samverkar med internationella forskningsfinansiärer genom att visa på de behov av forskning som HaV ser behövs.
• Vi tillgängliggör också resultat från forskning, analyser och utredningar genom seminarier, nyhetsbrev och publikationer.
• Vårt bibliotek finns öppet för allmänheten. Där kan man till exempel få hjälp med att söka i databaser efter forskningsartiklar.

Flera universitet och högskolor i Sverige forskar om lax utifrån olika frågeställningar. Det kan till exempel röra sig om laxens beteende, förvaltning av lax eller laxens hälsa.

Våra tre verktyg i förvaltningsarbetet är lagstiftning, fördelning av anslag samt information och samverkan. Genom lagstiftning, miljö- och fiskelagstiftningen, inför vi föreskrifter till skydd för laxens livsmiljö och bestämmelser för fiske. Inom fiskets område har vi också ansvar för kontroll och uppföljning av yrkesfisket. Anslag 1:11 Åtgärder till Havs- och vattenmiljön används för datainsamling, kunskapsuppbyggnad och konkreta åtgärder för bevarande och restaurering av laxbestånden och deras livsmiljöer samt för förvaltningsåtgärder, till exempel fiskereglering, skydd av lekområden och uppväxtmiljöer.

Sedan 2013 har vi till exempel förbjudit fiske med långlina och krok i Östersjön. Skälet är att vi vill utgå från behoven hos varje enskilt bestånd av lax och i ett sådant fiske går det inte att skydda de svaga bestånden, olika bestånd blandas i fångsten.

Svenskt yrkesfiske efter lax sker i dag nästan enbart med fasta redskap nära laxälvarna där laxbestånden i högre utsträckning är separerade från varandra. Det är också lättare att till exempel skilja vild lax från odlad lax på grund av att fettfenan är klippt på odlad lax.

Vi har ett nära samarbete med länsstyrelserna och andra myndigheter samt informerar och samverkar med organisationer och intressenter.

Förvaltningen av laxbestånden sker dels genom EU:s gemensamma fiskeripolitik, dels genom nationell lagstiftning. EU-kommissionen beställer biologisk rådgivning från Internationella havsforskningsrådet, ICES, och lämnar förslag till total möjlig årlig fångst, så kallad TAC, för yrkesfisket i Östersjön. EU:s ministerråd beslutar sedan efter förhandlingar hur stor TAC:en ska vara och därmed hur stora medlemsländernas andelar (kvoter) ska vara. Inför förhandlingarna lämnar HaV underlag till regeringen om lämplig kvot för lax och andra gemensamma fiskeregler för samtliga länder.

HaV har rätt att inom vissa ramar komplettera och skärpa EU:s beslut om regler för fisket. Den rätten gäller för fiske i havet, i Vänern, för samtliga vattendrag med lax och omfattar såväl yrkes- som fritidsfiske av lax. HaV kan inte ta beslut som minskar den kvot som EU beslutat men vi kan ta beslut om var, när och hur kvoten får fångas.

Yrkesfiske efter lax i havet sker i dag nästan helt med fasta redskap med ryssjor och fällor nära land och främst nära laxälvarna. HaV har beslutat om bestämmelser i syfte att minska fiske på tidigt återvandrande lax i Bottenviken och öka den odlade fiskens andel i fångsten samt skydda svaga vildlaxbestånd.

HaV har också ansvar för kontroll av yrkesfiskets landningar och rapportering av fångster medan Kustbevakningen har ansvar för kontroll av fisket till havs. Anslag 1:11 till Åtgärder för Havs- och vattenmiljön används bland annat för att stödja fisketillsyn i vattendrag med lax.

Genom beslut om ändrade bestämmelser för fiske finns det möjlighet att minska fisket på laxbestånd som drabbats av ökad miljö- och hälsobetingad dödlighet. Vi har ansvar för föreskrifter om utsättning av fisk som bland annat är till för att förhindra spridning av sjukdomar och annan påverkan på fiskbestånden samt är remissinstans när Jordbruksverket tar beslut om anläggning av fiskodlingar eller införsel av fisk från utlandet.

HaV ger SVA nya medel för 2018 att göra ett omfattande utredningsarbete för att försöka hitta orsakerna bakom sjuk och död laxfisk i flera vatten. Studierna görs bland annat tillsammans med forskare på Göteborgs Universitet, bland annat för att undersöka kopplingarna till miljöbetingad stress samt vitaminbrist.

SVA har även startat ett samarbete med de baltiska veterinärinstituten runt Östersjön för att sammanställa symptom och resultat samt samarbeta kring diagnostik.

Efter ett möte september 2017 med berörda myndigheter, forskningsinstitutioner, vattenkraftbolag samt miljö- och fiskevårdsorganisationer beslutade HaV att arrangera en större konferens om laxhälsa under 2018. Ett 50 tal personer från länsstyrelser, vattenmyndigheterna, Jordbruksverket, Naturvårdsverket, privata sektorn som exempelvis kraftbolagen, universitet, älvvårdsförbund samt miljö- och fiskevårdsorganisationer deltog. Ett tiotal föreläsare från SLU Aqua, SLU (vilt, fisk och miljö), Linnéuniversitetet, SVA, Stockholms Universitet, Göteborgs Universitet och Naturvårdsverket gjorde en nulägesbeskrivning. En uppföljande konferens planeras till 2019

På konferensen deltog forskare som är experter på miljögifter, Östersjöns ekosystem, tiaminets betydelse för lax och andra organismer, laxbeståndens ekologi och status samt myndigheter, branschföreträdare och intresse- och förvaltningsorganisationer.

Konferensen visade på behovet av såväl ökad forskning av orsakerna till den ökande dödligheten på lax, möjliga åtgärder samt på behovet att genomföra beprövade åtgärder för att motverka eller kompensera för ökad dödlighet. I älvar som byggts ut med vattenkraft och där det finns laxodlingar finns till exempel andra möjligheter till åtgärder än i älvar med naturlig produktion av lax.

Konferensen visade också på det stora engagemang som finns kring frågor som rör lax och laxhälsa, alltifrån forskare till myndigheter till kraftbolagen till intresseorganisationer. Det är också tydligt att alla gärna vill hjälpa till att göra något för att bidra till en förändring.

Brist på tiamin som är ett B1-vitamin är en faktor som förklarar dödlighet på laxyngel strax efter att de kläckts, så kallad M74-dödlighet.

Tiaminbrist och M74 problematiken är sedan länge känt. Det råder dock stora frågetecknen kring vad som är orsakerna till en eventuell tiaminbrist och om det kan vara fråga om kumulativa effekter där tiaminbrist bara är en del av problematiken.

De bakomliggande orsakerna till varför tiaminbrist uppstår är komplexa och varierar mellan olika älvar. En teori är att laxbestånden i varierande grad använder olika uppväxtområden i södra Östersjön och därmed skulle även födointaget kunna variera. Andra variationer under laxens vistelse i Östersjön skulle också kunna ha betydelse, till exempel det antal år som laxen växer till där innan den återvandrar till hemälven.

Men, miljö- och hälsobetingad dödlighet på lax uppstår också av andra orsaker. Sannolikt bidrar en blandning av olika faktorer till dödlighet på lax där olika faktorers betydelse varierar mellan enskilda laxar i samma älv och mellan olika älvar. Dessa faktorer kan vara exempelvis miljögifter, patogener, födotillgång med mera.

I laxodlingarna tillförs tiamin ofta regelmässigt till rommen (badning i tiamin) men ibland injiceras också laxhonor före det att befruktning sker av honans rom. Framförallt badning av rommen i tiamin har visat positiva resultat på överlevnaden för laxynglen.

I en älv där laxen leker naturligt går det förstås inte att bada rommen i tiaminlösning. Försök har gjorts med att fånga, tiaminbehandla och återutsätta återvandrande laxhonor i Ume-/Vindelälvens mynning för att undersöka om en sådan behandling förbättrar överlevnad och vandringsbeteende upp i älven. Preliminära resultat visar att behandlingen ger små visade effekter. Mer forskning behövs sannolikt.

Statens Veterinärmedicinska Anstalt, SVA, har på HaV:s uppdrag undersökt laxar som visar tecken på att vara sjuka eller skadade. En del av de undersökta laxarna uppvisar tecken på bakterie- och virusinfektioner. Fysiska skador förekommer också på grund av bitskador från bland annat säl samt skador från fiskredskap som nät, laxfällor, krokfiske med långlinor och drag/flugor. Ofta angrips skadade eller sjuka fiskar av svampinfektion i slutstadiet innan fisken dör.

Läs mer i pressmeddelande från Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA).

Sveriges Veterinärmedicinska Anstalt, SVA, undersöker sjukdomar hos djur. Sverige tillhör ett av de länder som inte har någon rutinmässig övervakning av sjukdom hos vild fisk likt den riktade sjukdomsövervakningen som finns på landlevande vilda djur. Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, lämnade 2014, genom ett regeringsuppdrag (M2014/1349 Nm), in ett förslag till program för sjukdomsövervakning av vilda fiskpopulationer; Svenska Programmet för Akvatiska Patogener (SPAP).

Genom anslag 1:11 till Åtgärder för Havs- och vattenmiljön har HaV under 2018 finansierat ett pilotprojekt där SVA övervakar fisksjukdomar hos vild fisk. Pilotprojektet rapporteras under 2019.

Jordbruksverket ansvarar för vattenbrukets övervakningsprogram som undersöker odlad fisk. Läs mer om Jordbruksverkets övervakning av vattenbruket.

Många av de laxförande vattendragen är utbyggda, flottledsrensade eller på annat sätt förändrade genom mänsklig påverkan, vilket bland annat hindrar fiskens uppvandring till i sötvatten och möjlighet att leka. HaV arbetar strategiskt med berörda myndigheter och aktörer för att ta fram miljöförbättrande åtgärder i vattenkraftverk. Vidare ger HaV bidrag till åtgärder, tar fram kunskapsunderlag och vägledningar om återställning och restaurering av vattendrag samt samverkar med berörda myndigheter och intressenter.

Arbetet är en del i att nå de av riksdagen beslutade miljökvalitetsmålen, EU:s direktiv för vatten och havsmiljö samt åtaganden i regionala och internationella konventioner.

I havet sker fiske efter lax både på svaga och starka bestånd av lax. Vår förvaltning av laxbestånden går mot en beståndsbaserad förvaltning och i framtiden kanske det blir möjligt att med gott resultat anpassa fiskebestämmelserna på olika kustområden efter beståndens status. I enskilda älvar eller i älvmynningar är det förstås redan möjligt att stoppa fisket om det behövs. Hittills har det inte ansetts vara nödvändigt men det finns anledning utreda behovet om bestånd kraftigt försvagas. Den kvot som EU beslutar om för yrkesfisket kan HaV inte minska men vi kan, med hänsyn till fiskevården, bestämma hur, var och när fisket får ske.

Svenska yrkesfiskare fångar i Östersjön ungefär 25 000 laxar och i utbyggda vattendrag med utplanterade laxungar ungefär 10 000 laxar. Den totala laxkvoten för samtliga länders yrkesfiske i Östersjön är drygt 91 000 laxar. Yrkesfiske i vattendragen och fritidsfiske ingår inte i kvoten.

För yrkesfiske efter lax på västkusten tas inte beslut om någon kvot. Detta fiske är av mycket liten omfattning.

Svenskt fritidsfiske bedrivs främst med handredskap (sportfiske) men till viss del även med nät och not. Totalt fångas sammanlagt i havet och i vattendragen ungefär 25 000 laxar. Denna beräkning avser både fiske på Östersjölax och Atlantlax.

De svenska älvarna, inräknat Torne älv, producerar 90 – 95 procent av all vildlax i hela Östersjön. Därför påverkas även andra länders fiske negativt om produktionen av laxungar i svenska älvar och vattendrag minskar. Trots att produktionen av laxungar i vattendragen har ökat under den senaste tioårsperioden har inte laxkvoterna ökat. Det beror till stor del på den reformerade gemensamma fiskeripolitiken från 2014 som har satt högre mål för produktionen av laxungar än tidigare vilket i sin tur innebär att det behövs fler återvandrande vuxna laxar för lek. Ökad dödlighet på lax har också varit ett av skälen till att EU:s fiskeministrar beslutade att sänka laxkvoten i Östersjön 2018 med 5 % jämfört med 2017 års kvot.

Jordbruksverket har, på uppdrag av HaV, beskrivit och analyserat fritidsfisket, fisketurismen och yrkesfisket efter lax och öring.

Rapporten visar bland annat:

• Yrkesfiske på kusten med fasta redskap, främst i Bottenhavet och Botten­viken bedrivs med cirka 500 fasta redskap av cirka 120 utövare och landningsvärdet var 2014 drygt fem miljoner kronor. I nästa led genererar den lax som säljs till grossister eller bereds i det egna yrkesfiskeföretaget ett högre värde.
• Fiske för försäljning i utbyggda älvar med kompensationsutsättning av lax. Fångstmängden har de sista åren varierat mellan 5 000–12 000 men fångstmängden är osäker på grund av att endast de som har fiskelicens rapporterar fångster. Landningsvärdet bedöms vara cirka 1,5 miljoner kronor.
• Fritidsfiske med fasta redskap på kusten, fångsten skattades 2015 till 3 000 laxar. Detta fiske är vanligast i Bottenviken och Bottenhavet. Antalet fasta redskap beräknades 2011 till 100 fällor. Fångst från fritidsfiske i havet får inte säljas.
• Trollingfisket i öppet hav i södra Östersjön landade cirka 7 000 laxar år 2011. Antalet fiskedygn beräknades till 10 000 för år 2011 vilket genererar kostnader för redskap och båtar samt för resor, mat och övernattningar framförallt i de hamnar på sydkusten varifrån fisket är mest attraktivt. Jordbruksverket har bedömt den sammanlagda utgiften för trollingfiske efter lax i Östersjön till minst 64 miljoner kronor årligen
• Fritidsfiske med stöd av enskild rätt i älvarna fångar cirka 20 000 laxar. Den största andelen av fångsten tas i fritidsfiske med handredskap, det vill säga sportfiske. Fiskekortförsäljningen i älvar med naturproducerad lax ligger på 15–20 miljoner kronor inräknat Torne älv. Utöver fiskekort genererar fritidsfisket och fisketurismen kostnader för mat och logi, utrustning, resor, guidning med mera. Jordbruks­verket har beräknat den sammanlagda utgiften för sportfiske efter lax i de svenska vildlaxälvarna i Östersjön till minst 189 miljoner kronor årligen.
• Fiskekortförsäljningen i utbyggda älvar med kompensationsutsättning av lax ligger på cirka fem miljoner kronor. Jordbruksverket har beräknat den sammanlagda utgiften för sportfiske efter lax i de svenska utbyggda älvarna i Östersjön till minst 64 miljoner kronor årligen.
  

Sedan Jordbruksverket lämnade detta underlag har ny statistik om fritidsfiskets omfattning avseende trolling och fiske med fasta redskap. Ny statistik har 2015 tagits fram genom EU:s datainsamlingsdirektiv och redovisas senast i ICES WGBAST Report 2018. Enligt statistiken har det svenska trollingfiskets fångster sjunkit från 7 000 laxar 2011 till 1 600 laxar 2015 och fångsten i fritidsfiske med fasta redskap från 3 000 laxar 2011 till 500 laxar 2015. Någon omräkning av ekonomin för fritidsfiske har inte genomförts.