Gräskarp | Ctenopharyngodon idella

Gräskarp är en främmande art som förekommer i Sverige.

Hitta på sidan

Fakta

  • Latinskt namn: Ctenopharyngodon idella
  • Svenskt namn: gräskarp
  • Organism: fiskar
  • Livsmiljö: Sötvatten
  • Ursprung: Asien
  • Första fynd i Sverige: 1969
  • Risk för att vara invasiv i Sverige (riskklass): 3 - potentiell hög risk
  • Ansvarig myndighet: Havs- och vattenmyndigheten
  • Artfakta: Om Gräskarp i Artdatabanken
  • Faktablad: Ladda ner faktablad Word, 633.1 kB.

Hur känns de igen?

Det är en storvuxen, långsträckt karpfisk med stora och tydliga fjäll. På rygg och sidor har fjällen svarta kanter Den saknar skäggtömmar och färgen på sidorna är gråvitaktig eller matt silverfärgad. Gräskarp kan väga upp till 45 kilo och bli över en meter lång.

Gräskarp.

Foto: Roban Kramer (Wikimedia Commons)

Svenska fynd

Gräskarp infördes och planterades ut i Sverige första gången 1969. Det var i den uppländska sjön Ösbysjön och syftet var att gräskarp genom sitt födoval skulle motverka att sjön växte igen.

Sedan dess har odlad gräskarp planterats ut i flera svenska sjöar och dammar.

Rapportera fynd

Om du hittar vad du misstänker är ett fynd av arten kan du rapportera det i Rappen.

Hur lever de?

Gräskarp är en sötvattensfisk, med den klarar vatten med en salthalt upp till 10 promille.

I sitt ursprungliga utbredningsområde i Kina och sydöstra Sibirien föredrar gräskarp långsamt strömmande floder eller stilla vatten med mycket vegetation. Gräskarp klarar temperaturer på mellan noll och 38 grader. I odlingar växer den bäst om temperaturen är 20 grader. Det är en fisk som en känslig mot försurning.

Gräskarp äter huvudsakligen vattenväxter. I svenska vatten innebär det till exempel vattenpest (Elodea canadensis), gäddnate (Potamogeton natans) och kaveldun (Typha latifolia).

Vid lek vandrar gräskarp till strömmande vatten. Rommen är pelagisk och driver fritt ett par dagar innan den kläcks. Faller rommen ned på botten förstörs den lätt. Det gör att utplanterad gräskarp kan ha problem med att reproducera sig. I Sverige har naturlig reproduktion bara konstaterats i enstaka fall.

Hur kom de hit?

Gräskarp är avsiktligt introducerad till Sverige. Den odlas för utsättning främst i dammar för att motverka igenväxning.

Fiskbestånd kan utarmas genom att ägg och fisklarver äts upp av arterna, och genom att det blir brist på djurplankton som även fiskar äter. Det finns även en risk att växtplankton växer till ohämmat.

Möjliga effekter

Eftersom de kan växa till mycket snabbt när det är gott om föda, kan främmande arter dominera djurplanktonsamhällen. Det kan leda till flera ekologiska effekter.

Gräskarp har introducerats till över 80 länder världen över, för att odlas som matfisk och för biotopvård av sjöar och vattendrag. Möjliga effekter som kan uppstå, har ett komplext förlopp och beror bland annat på hur tätt beståndet av gräskarp är och vilken typ av växtlighet som finns.

Negativa effekter som konstaterats är till exempel överbetning av vattenväxter, minskad mängd djurplankton, grumling av vattnet och påverkan på andra fiskars lek- och yngelplatser.

Hindra spridning i svenska vatten

Utsättning av gräskarp kräver tillstånd från länsstyrelsen.

Publicerad: 2016-01-26
Sidansvarig: Webbredaktion