Flodpärlmussla

Hitta på sidan

Flodpärlmussla (Margaritifera margaritifera) är en av jordens mest långlivade djur. Världens äldsta kända flodpärlmussla levde i Görjeån, sydost om Jokkmokk och blev omkring 280 år! På grund av flodpärlmusslans höga krav på sin miljö är den en viktig indikator- och paraplyart. Förekomst av flodpärlmussla visar på friska vattendrag där även andra arter trivs. Arten är fredad i svenska vatten och rödlistad som starkt hotad.

Förutom artens livslängd är det framförallt artens förmåga att i sällsynta fall bilda pärlor som fascinerar. Det vetenskapliga namnet Margaritifera betyder just pärlbärare eller pärlbildare. Historiskt har det bedrivits ett fiske på flodpärlmusslor, trots att en pärla endast finns i var tio tusende mussla. Fisket är sedan 1994 förbjudet.

Litet kluster av flodpärlmusslor.

Flodpärlmusslor (Margaritifera-margaritifera) Foto: Niklas Wengström

Om arten

Flodpärlmusslan är en av de åtta sötvattenlevande stormusslorna som förekommer i våra vatten. Den kan bli upp till 16 centimeter lång men blir vanligtvis inte längre än 13 cm. Skalet är kraftigt, mörkt och njurformat. Unga musslor är gulbruna. Den lever nedgrävd till två tredjedelar i bottensubstratet, i allt ifrån små strömmande bäckar till stora älvar i skogslandskapet. Musslan kan även förekomma i sel och i sjöar.

Vattnet ska vara klart, syrerikt, näringsfattigt och med stabila pH-värden.

För att flodpärlmusslan ska kunna fortplanta sig behövs ett reproducerande bestånd av lax eller öring. Detta eftersom musslan har ett utvecklingsstadium där de som millimetersmå larver hakar sig fast som parasiter på fiskarnas gälar. Efter 9 till 11 månader har larven utvecklats till en liten mussla som släpper taget om fisken, faller till botten och gräver ned sig. Endast en av hundra miljoner larver beräknas etablerar sig som liten mussla i bottnen. Flodpärlmusslor växer långsamt och kan bli mycket gamla. Först efter 15–20 år är den könsmogen och har då uppnått en längd på 5 cm.

Utbredning och status

I Sverige finns flodpärlmussla från Skåne i söder till Torne lappmark i norr. Den saknas i områden med kalkrik berggrund (stora delar av Skåne, Västergötland, Östergötland, Södermanland och Uppland samt Öland och Gotland) samt i stora delar av Småland. Majoriteten av de omkring 1 600 kända europeiska flodpärlmussel-populationerna finns i Sverige.

Uppskattningsvis finns arten i drygt 600 vattendrag i landet. De enskilda populationernas storlek kan variera från enstaka individer till flera miljoner.

Flodpärlmusslan är sedan 1994 fridlyst i hela Sverige, och klassas som Starkt hotad (EN) i den nationella rödlista 2020. Den är även listad i EU:s Art- och habitatdirektiv, och är upptagen på IUCN:s globala rödlista där den klassas som Hotad (EN).

Hotbild

Flodpärlmusslan har försvunnit från drygt en tredjedel av de vattendrag där den fanns i början av 1900-talet. Föryngring sker endast i ungefär en tredjedel av de vattendrag där den fortfarande finns kvar, dock med stora regionala skillnader. I delar av Norrland och sydöstra Götaland finns ännu livskraftiga populationer av flodpärlmussla.

Arten har gått tillbaka på grund av ett historiskt pärlfiske, långsiktigt försämrad vattenkvalitet, försämrat habitat och minskad värdfiskpopulation. Vattenkraftsutbyggnad, andra vattenregleringar och föroreningar har påverkat populationerna kraftigt i södra och mellersta Sverige under de senaste hundra åren. Enskilda bestånd kan överleva i många årtionden utan fungerande fortplantning, men efterhand kommer även mycket talrika bestånd att försvinna.

Åtgärder

Målet på lång sikt är att flodpärlmusslan ska finnas kvar i livskraftiga populationer i hela Sverige där de naturgivna förutsättningarna erbjuder det. Åtgärder som behövs för att nå dit beskrivs utförligt i åtgärdsprogrammet för arten.

Åtgärdsprogram

Där listas behov av ökad hänsyn till arten vid markanvändning och planering med hjälp av information och ökad kunskap, långsiktigt skydd för populationer som bedöms ha högt skyddsvärde, restaurering av vattendrag, inventering och övervakning av kända bestånd samt artificiell förökning i prioriterade vattendrag. Vi behöver också bättre kunskap, till exempel om öring och/eller lax är värdfisk i större vattendrag.

Publicerad: 2016-06-27
Uppdaterad: 2020-09-28
Sidansvarig: Webbredaktion