Marina däggdjur
Det finns ungefär 4 500 arter av däggdjur i världen. En liten andel av dem är marina däggdjur som har anpassats till ett liv i vatten. Det är framför allt valar och sälar. I svenska vatten finns fyra arter av marina däggdjur som hör till vår marina fauna.
Tumlare, gråsäl, knubbsäl och vikarsäl finns året om i svenska vatten, och de får även sina ungar här. Utöver dessa svenska arter av marina däggdjur, dyker det även upp andra valar som tillfälliga besökare i våra vatten. Späckhuggare är en inte helt ovanlig syn, liksom vikval och olika arter av delfiner. Mer sällan har det även siktats stora valar som kaskelot och knölval.
Tumlare förekommer längs svenska västkusten, och i Östersjön finns en helt egen population av tumlare. Merparten av knubbsälarna finns längs västkusten, och merparten av gråsälarna återfinns i Östersjön. Den minsta sälen, vikaren, finns framför allt i Bottniska viken.
Livet i vattnet
De marina däggdjuren har samma egenskaper och anspråk som finns hos landlevande däggdjur. De måste hålla värmen, andas luft, kunna hitta varandra och livnära sig på någon form av föda. Förmågan att dyka och att ekolokalisera, och att ha ett isolerande späcklager är några av de anpassningar marina däggdjur har till ett liv i vatten.
Valarna har helt och hållet lämnat land och lever hela sina liv i vatten, medan sälarna även tar sig upp på land eller is för att vila och föda sina ungar.
Hot mot marina däggdjur
Historiskt har människans jakt på sälar och valar decimerat bestånd, och även utrotat arter. I modern tid har miljögifter som PCB och DDT orsakat skador på djuren. Även om just dessa ökända miljögifter nu är förbjudna att använda sedan slutet av 1970-talet, finns istället andra svårnedbrytbara miljögifter i de marina ekosystemen. Då många miljögifter ansamlas i fettvävnaden hos djur högt upp i näringskedjan ("bioackumuleras"), är valar och sälar särskilt utsatta för skador som miljögifter kan leda till.
Bifångst är ett annat allvarligt hot mot marina däggdjur. Det är framför allt mindre valar som tumlare och delfiner som på ett ohållbart sätt fastnar och drunknar i olika typer av redskap.
I likhet med många andra landlevande arter, så påverkas även de marina däggdjuren av förändrade livsvillkor. Det kan handla om minskad bytestillgång och olika typer av störningar som till exempel intensiv båttrafik.
Bestånden övervakas
Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för att övervaka populationerna av tumlare och sälar i svenska vatten, och för att bedöma deras miljöstatus enligt EU:s havsmiljödirektiv, Helcom och Ospar.
Rapportera om marina däggdjur
Det är värdefullt att få så mycket kunskap som möjligt om de marina däggdjur som rör sig i våra svenska farvatten. Rapportera gärna när du träffar på tumlare eller andra valar.
Observationer av valar kan meddelas via Havs- och vattenmyndighetens speciellt framtagna rapporteringsapp "Rappen". Alla rapporter kontrolleras av experter och hamnar i Sveriges största databas för arter, Artportalen. Observationer kan även mejlas via den publika hemsidan valar.se.
Om det är möjligt, skicka gärna med en bild så underlättar det artbestämningen.
Naturhistoriska riksmuseet har ett särskilt intresse av att få in rapporter om tumlare. Det gäller levande tumlare, såväl som döda eller bifångade då det kan bli aktuellt att samla prover för bland annat miljögiftsanalyser. Museet är även intresserad av fynd av vissa döda sälar: Alla tre sälarterna från Östersjön om de är i någorlunda skick, och gråsäl från västkusten.
Alla valar tillhör Statens vilt, enligt jaktlagen och jaktförordningen. Det innebär att de inte får behållas av upphittaren om de påträffas döda i naturen, och att fyndet ska rapporteras till Naturhistoriska riksmuseet.
Vanliga frågor om säl
Här hittar du svar på vanliga frågor om våra sälarter – var de finns, hur de mår samt hur sälar och fiske påverkar varandra. Dessutom kan du läsa om hur vi på Havs- och vattenmyndigheten arbetar med sälförvaltning.
