Sutare

Arten trivs över relativt grunda mjukbottnar, ofta i näckrosbestånd, där den gärna äter fjädermygglarver, snäckor och insektslarver. Den håller mest till längs botten på sjöarna och är mest aktiv under natten.

På många sätt är sutaren en särling bland karpfiskarna och är ofta hårt trängd av både av konkurrenter och rovfiskar. Samtidigt är sutaren en tålig fisk, den kan uthärda lägre syrehalter än många andra arter. Det är i stort sett bara rudan som är tåligare i det avseendet. På grund av denna tålighet är sutaren lämplig att odla i dammar och sutare var förr en uppskattad matfisk och spreds aktivt till flera vatten.

Utseende​

Många tycker att sutaren är en vacker fisk, kroppen är svartgrön eller mörkbrun med mässingsglans. Den har en tunn skäggtöm i vardera mungipan, ögonen är röda och fenorna är svarta. Från cirka 2 års ålder kan man se skillnad på könen; andra fenstrålen på bukfenorna blir hos hanarna tydligt förtjockade och bukfenorna når till analöppningen. Hos honorna saknas denna förtjockning och bukfenorna når inte till analöppningen. Funktionen av denna könsskillnad är inte klar, de studier som gjorts visar att storleken på bukfenorna inte är korrelerad med hanarnas dominans eller honornas val av partner.

Lek​

Leken sker på grunt vatten vid en vattentemperatur på 19 – 20 °C, vilket brukar infalla i slutet av maj eller i juni. Honan lägger 300 000 – 900 000 romkorn, beroende på storleken, rommen kläcks på 3 – 6 dagar.

Storlek​

Sutare tillväxer långsamt, och kan nå 1 – 2 kilo i vikt vid 40 – 50 centimeter. De blir sällan över 50 centimeter (2 kilo).

Namn

På latin kallades fisken för ´tinca´, ursprunget ät okänt. Likaså är det inte helt klart varför vi kallar den sutare; men det är intressant att konstatera att det latinska ordet ´sutor´ betyder ´skomakare´. Arten har ju lokalt kallats ´skomakare´ för sin mörka färg och sitt beredbara skinn. Dialektalt kallas arten ibland ´lindare´ eller ´linnare´ (jämför ordet len) på grund av sin mjuka kropp.

Engelskt namn: Tench