Marteilia refringens
Marteilia refringens är en främmande art som förekommer i Sverige.
Fakta
- Latinskt namn: Marteilia refringens
- Andra namn: en parasitisk protist
- Organism: chromister, encelliga organismer
- Livsmiljö: Marin
- Ursprung: oklart (först beskriven: Frankrike)
- Första fynd i Sverige: 2009
- Risk för att vara invasiv i Sverige (riskklass): 0 - ej tillämpbar/ ej riskklassificerad
- Ansvarig myndighet: Havs- och vattenmyndigheten
- Artfakta: Om Marteilia refringens i Artdatabanken
-
Faktablad: Ladda ner faktablad
Pdf, 138 kB.
Det finns två olika typer av parasiten. Typ M som infekterar musslor och som har hittats i Bohuslän, och typ O som infekterar ostron men som inte har återfunnits i svenska vatten.
Hur känns de igen?
Det är en encellig organism som bara är några mikrometer stor, och som därför inte går att se med blotta ögat. Parasiten kan identifieras genom undersökning av värddjurets vävnad, och eventuellt med hjälp av molekylärbiologiska metoder som till exempel PCR.
En sjuk mussla, eller ett ostron, får i senare stadier av infektionen ett slemmigt och förkrympt utseende och då kan sjukdomen misstänkas.
Frisk blåmussla. Foto: Anders Alfjorden/SVA
En sjuk och försvagad mussla. Foto: Anders Alfjorden/SVA
Svenska fynd
Marteilia refringens upptäcktes hösten 2009 i blåmusslor vid Orust på svenska västkusten. Det var första gången parasiten påvisades i blåmusslor i norra Europa.
Jordbruksverket upprättade då ett kontrollområde runt odlingen. Statens veterinärmedicinska anstalt har på uppdrag av Jordbruksverket tagit prover på odlade och vilda blåmusslor och ostron sedan dess.
Fler fynd av parasiten har (fram till januari 2016) rapporterats i svenska vatten, bland annat norr om Orust.
Hur lever de?
De första utvecklingsstadierna kan finnas på gälarna och i magsäcksväggen hos värddjuret. Parasiten bildar sedan sporer genom flera upprepade celldelningssteg inne i matsmältningsorganen. Sporerna är parasitens sätt att reproducera sig, och de sprids via värddjurets tarm när vattentemperaturen är minst 17 grader.
Troligen ingår flera mellanvärdar i parasitens livscykel. Hoppkräftan Paracartia grani är en av dem. Det är en varmvattenlevande art känd från Medelhavet och södra delen av Atlantkusten, men den har även hittats utanför Norge i inneslutna dammar.
Parasiten finns i högst antal vid vattentemperaturer över 17 grader, varför provtagning bör ske under sommaren.
Marteilia refringens kan dock infektera sin värd redan under musslan eller ostronets första levnadsår. Under vinterhalvåret ligger infektionen vilande och är svår att upptäcka.
Hur kom de hit?
Det är oklart.
Möjliga effekter
Parasiten kan inte överföras till människor. Den kan endast infektera vissa marina ryggradslösa djur, främst blåmusslor och ostron. Då blåmusslor och ostron har ett stort kommersiellt värde medför sjukdomen stora ekonomiska konsekvenser för vattenbrukare.
Hindra spridning i svenska vatten
Sjukdomen är anmälningspliktig enligt Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2002:16) om anmälningspliktiga djursjukdomar.
Vid misstanke om smittade skaldjur kan man kontakta Jordbruksverket eller Statens Veterinärmedicinska Anstalt.
