Blåvitling/Kolmule

Utbredning

Blåvitlingens utbredningsområde omfattar hela Nordostatlanten (framför allt kring kontinentalsockeln). I svenska vatten förekommer arten i Skagerrak och norra Kattegatt.

Lek

Leken sker i de fria vattenmassorna från mars till maj på 300 till 1 000 meters djup. Ägg och larver är pelagiska (i den fria vattenmassan).

Vandringar

Lekvandringen sker ute i Atlanten, där närmaste lekplatsen ligger väster om Brittiska öarna.

Ålder och storlek

Blåvitling blir könsmogen vid en ålder av 2 till 7 år. Den maximala åldern är okänd. Blåvitling kan bli upp till 50 cm lång.

Levnadssätt

Arten är en djupvattenfisk och anträffas vanligen i stim mellan 50 till 400 meters djup, ibland ner till 1 000 till 2 000 meters djup. Den lever av fiskar, räkor och snäckor.

Yrkesfiske

Blåvitling, eller kolmule som den också kallas, fiskas till största del med flyttrål (98 procent) och i mindre utsträckning med bottentrål (2 procent). De största fångsterna tas internationellt i vattnen väster om Brittiska öarna och Färöarna samt utanför Island och i Norska havet under första kvartalet. Under resten av året fångas blåvitling i allmänhet längre norrut i Norska havet och även i Nordsjön, mindre mängder blåvitling fångas även i området utanför Spanien och Portugal.

Den största delen av fångsten används för fiskmjöl och olja. Fisket har haft starka upp- och nedgångar sedan början av 1980-talet. Under perioden 1998–2008 var fångsterna över en miljon ton, för att kraftigt minska till bottenåret 2011 då endast 103 000 ton fångades. Sedan 2011 har fångsterna ökat och är återigen över 1 miljon ton sedan 2014.

Officiella fångster 2017 uppskattades till 1 558 061 ton, varav Sverige fiskade endast 90 ton. Bakom dessa variationer ligger byten av kvoter mellan länder snarare än fluktuationer i tillgången. Fritidsfisket av blåvitling är obetydligt.

Fångstområden