Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Främmande arter Ryggradslösa djur

Ullhandskrabba (Eriocheir sinensis)

Ullhandskrabba har stor förmåga att anpassa sig till olika miljöer och betraktas därför som en av världens mest invasiva arter. Den lever i sötvatten men tar sig till i havet när den ska föröka sig.

De senaste hundra åren har ullhandskrabban spridits utanför sin naturliga utbredning i Asien, och finns nu i större delen av Europas floder och hamnområden.

Hur känns de igen?

Klorna på vuxna ullhandskrabbor har tät "ullig" borst och vita spetsar.

Ryggskölden är rundad, max 10 centimeter bred och med ett karaktäristiskt v-format jack mellan ögonen.

Små ullhandskrabbor saknar "ull" på klorna och kan likna våra vanliga strandkrabbor. Men endast ullhandskrabbor har fyra trubbiga "tänder" på ryggskölden bakom ögonen.

Ullhandskrabba.

I Sverige har ullhandskrabbor hittats både i kustvatten och i flera av de större sjöarna. Foto: Ron Offermans (CC BY-SA 3.0).

Svenska fynd

I Sverige har ullhandskrabbor hittats både i kustvatten, från Kalix i Bottenviken till Göta älvs mynning vid Göteborg, och i flera av våra större sjöar.

Första svenska fyndet av ullhandskrabba var i Bråviken 1932. Fyra år senare återfanns den i Mälaren.

Mellan 2004 och 2010 var det vanligt att fasta fiskeredskap i Vänern fick ullhandskrabbor som bifångst.

Eftersom ullhandskrabban ännu inte är etablerad här som främmande art, kan den inte själv sprida sig i svenska vatten. De fynd som görs är larver eller vuxna krabbor som fortsatt sprids från andra områden.

Hur lever de?

Som vuxna lever ullhandskrabbor i söt- och brackvatten, ofta nedgrävda i mjukbottnar. De är allätare och livnär sig på växter, fiskrom och olika slags smådjur. Ullhandskrabbor kan även ge sig på fisk som fastnat i redskap.

När de har blivit könsmogna vid fem års ålder, vandrar ullhandskrabborna nedströms mot havet. Hannen dör straxt efter parning och honan ett år senare när äggen kläcks.

Salthalter mellan 25 och 32 promille är optimalt för att ägg och larver ska utvecklas, men om temperaturen är närmare 18 grader kan det räcka med en salthalt på 15 till 20 promille.

Larverna tar mellan 6 och 20 månader på sig att bli små krabbor. Då börjar de vandra uppströms, mot sötvatten.

Fakta

Naturlig förekomst: västra Stilla Havet
Status i Sverige: främmande och potentiellt invasiv art
Förekomst i svenska vatten: Västerhavet, Östersjön, sjöar och vattendrag
Etableringsgrad: Ej etablerad
Första fyndet: 1932, Östergötland

Faktablad: Ladda ner faktabladWord

De kan vandra mycket långt och bitvis även på land. I Europa har man funnit ullhandskrabbor 750 km från havet.

Hur kom de hit?

Troligen sprids ullhandskrabban oavsiktligt och kontinuerligt med barlastvatten i fartyg. Det innebär att varje förekomst i svenskt vatten är en ny introduktion av arten.

Möjliga effekter

Ullhandskrabban kan orsaka skador för fiske och vattenbruk, genom att förstöra redskap och ta fångst. Eftersom den gräver och bygger gångar, kan den underminera strandkanter och flodbankar.

Rapportera fynd

Om du hittar vad du misstänker är en ullhandskrabba kan du rapportera den till Naturhistoriska riksmuseet.

Ullhandskrabban kan sprida sjukdomar och parasiter. Den är mellanvärd för den orientaliska lungmasken Paragonimus westermani, en parasit som har däggdjur som slutvärd.

Den kan även, liksom signalkräftor, vara smittbärare av kräftpest vilket kan få allvarliga effekter för våra inhemska flodkräftor.

En positiv effekt är att ullhandskrabban också kan vara en resurs. I Belgien fiskar man ullhandskrabbor kommersiellt för export till Kina. Där betraktas den som en delikatess.

Hindra spridning i svenska vatten

Ullhandskrabba omfattas av unionsförteckningen över invasiva främmande arter enligt EU:s förordning (1143/2014).

Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Främmande arter Ryggradslösa djur

Publicerad: 2015-12-02

Sidansvarig: Webbredaktionen