Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Ordbok

Vi använder många svåra ord och förkortningar. I ordboken förklarar vi några av de vanligaste av dessa ord. Tipsa oss gärna om sådant du tycker saknas.

UAIS 

(Universal) Automatic Identification System. Säkerhetssystem för sjöfarten på VHF-bandet beslutad av IMO. Berör i princip alla fartyg över 300 bruttoton. En transponder ombord sänder var 2-10 sekund ut fartygets position, kurs, fart, tid (UTC) med mera. Med andra intervall överförs annan information, till exempel namn, IRCS, typ av fartyg etcetera. Sändningen kan tas emot av ett annat fartyg med samma utrustning ombord i närheten och därmed kan kollisioner undvikas. I kustnära områden kan fartygen även följas från land, till exempel av Kustbevakningens och Sjöfartsverkets VTS-centraler.


UNCED

United Nations Conference on Environment and Development. FN:s konferens om miljö och utveckling.  


UNCLOS

United Nations Convention on the Laws on the Sea – FN:s havsrättskonvention om hur världen ska dela upp världshavet och dess resurser inklusive vattenpelaren, kontinentalsockeln och havsbottnen, med alla aspekter på ländernas juridiska och ekonomiska rättigheter samt nyttjande och skydd.


undantagsregler

För det som enligt Vattendirektivet klassas som kraftigt modifierat vatten, konstgjort vatten eller särskild vattenförekomst kan det bli aktuellt med tillfälliga eller permanenta undantag från direktivets krav på god ekologisk och kemisk status. Undantagsreglerna gäller möjligheten till längre tidsfrister för att uppnå målet eller mindre stränga miljömål än de som gäller allmänt för alla vatten.


undersökande övervakning

Övervakning enligt Vattendirektivet skall ske i form av kontrollerande övervakning, operativ övervakning respektive undersökande övervakning i ytvatten, grundvatten och skyddade områden. Undersökande övervakning skall göras i undantagsfall, till exempel vid olyckor eller där man inte känner till eller är osäker om orsakerna till att miljökvalitetsmål eller normer inte uppnås. Även för den undersökande övervakningen gäller att övervakning skall ske för en rad biologiska, hydromorfologiska och fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer.


undervattensväxt

Växt som lever helt nedsänkt i vatten. Några arter har sina blommor på vattenytan. Undervattensväxter kan vara fastsittande på bottnen med fästanordningar eller rötter, eller flyta omkring i vattnet.


UNEA

United Nations Environmental Assembly - FN:s miljömöte som spänner över flera globala miljö- och klimatfrågor. Anordnas av FN:s miljöprogram UNEP.


UNECE

United Nations Economic Commission for Europe – FN:s ekonomiska kommission för Europa som syftar till ekonomisk integration genom dialoger och samarbeten mellan olika sektorer.


UNEP

United Nations Environment Programme. FN:s miljöprogram, som bildades av FN:s generalförsamling 1972. 


UNESCO

United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization. FN:s organisation för utbildning, forskning och kultur.


UNFSA

  • United Nations Fish Stocks Agreement - Internationellt FN-avtal om fiskebestånd.

uppehållstid

Den tid (år, månader, dagar) under vilken näringsämnen eller andra ämnen stannar kvar i ett vattensystem genom att det finns interna så kallade sänkor för dessa ämnen. En sänka är en process som antingen blockerar ("stänger in") ett ämne i cirkulationen i ett system, eller som på ett eller annat sätt eliminerar ämnet och på så sätt avlägsnar det från systemet.


uppvällning

En vertikal havsström, som inträffar när vatten rör sig i riktning utåt från en kontinent. För att ersätta detta vatten vid kusten rör sig vatten från djupare, kallare vattenlager uppåt och "fyller ut" tomrummet där. Ytvattentemperaturen sänks och det uppvällande djupvattnet kan ha en klimatutjämnande effekt. En annan mycket påtaglig effekt av uppvällning är att stora mängder näringsämnen från bottenzonen kommer upp i ytvattnet. Världens mest produktiva fiskeområden ligger i uppvällningsområden.


uppåtgående trend

Begreppet används i Vattendirektivet och det nya Grundvattendirektivet (dotterdirektivet till Vattendirektivet) för att beskriva tecken på mer ihållande försämring av kvaliteten, främst ökande föroreningshalter, eller kvantiteten (nivån) på grundvattnet till följd av påverkan på vattnet från mänskliga verksamheter.

I det nya Grundvattendirektivet finns beskrivningar av hur man skall beräkna sådana uppåtgående trender. Om en uppåtgående trend kan konstateras skall man i sin åtgärdsplan för avrinningsområdet/vattendistriktet definiera vad som behöver göras för att kunna vända trenden.


urlakning

Begreppet urlakning används främst om till exempel processen när en jord utarmas på näringsämnen, främst på grund av alltför intensiv odling, eller när metaller som är viktiga mikronäringsämnen, till exempel kalcium, magnesium och kalium jonform, trängs ut av vätejoner i en försurad mark och därmed går förlorade för träd och växter, inklusive åkergrödor.


utbredningsområde

En arts naturliga utbredningsområde är det geografiska område, där arten under någon tidsperiod regelbundet har förekommit naturligt. Utbredningsområdet begränsas av fysiska hinder, klimat eller andra företeelser som inte är förenliga med artens krav på livsvillkor.


UTC

Universal Time Co-ordinated, numera ersättare för GMT


utfiskning

När fisket i ett område är mycket omfattande, inte står i proportion till fiskbeståndens förmåga att växa till och därför leder till att bestånden av de fiskarter som fångas minskar mycket kraftigt eller helt försvinner, handlar det om utfiskning.


utgångspunkt för att vända trend

Procentandel av riktvärde för grundvatten, fastställd som en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. 2, 4 §§ 4 miljöbalken.

Vid denna nivå ska myndigheter och kommuner vidta de åtgärder som anges i vattenmyndigheternas åtgärdsprogram för att vända betydande, ihållande uppåtgående trender i koncentrationen av förorenande ämnen, grupper av förorenande ämnen eller föroreningsindikatorer.


utjämningsmagasin

Stort magasin på ledningsnätet, där avloppsvatten kan magasineras tills det finns plats för det i reningsverket.


utkast

Den del av fångsten som sorteras bort på grund av att den understiger minimimåttet, är av en art för vilken kvoten är uppfiskad eller utan kommersiellt intresse eller för att maximera totalfångstens värde. 


utlakning

Process där näringsämnen eller metaller frigörs från partiklar i marken och rinner ut i vattnet.


utplantering

Se utsättning.


utsjö

Vattnet i havet utanför kust och öar.


utsläpp

Tillförsel av luftburna eller vattenburna substanser, vanligen förorenande ämnen. Ett utsläpp av föroreningar kan ske i vatten, i luft eller i marken. Utsläppet kommer från en utsläppskälla (föroreningskälla), det vill säga en verksamhet eller installation som ger upphov till utsläpp av ämnen som förorsakar miljöeffekter eller problem. Man skiljer mellan antropogena (av människan orsakad) och naturliga källor, liksom mellan punktkällor och diffusa källor, samt mellan landbaserade och vattenbaserade källor.

Punktkällor kan vara såväl stationära som rörliga; punktkällor har något slags konstruerat utsläpp ( avloppsrör, skorsten). Exempel på diffusa källor är läckage av näringsämnen från jordbruks- och skogsmark, läckage av olika ämnen från avfallstippar och gruvavfall, de gemensamma utsläppen från trafiken och annan förbränning (även om varje enskilt fordon eller kraftverk är en punktkälla) etcetera.


utsläppsreglering

Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) "reglering som kräver särskilda gränser för utsläppen, till exempel ett gränsvärde för utsläpp, eller på annat sätt anger gränser eller villkor för effekter, art eller andra karaktäristika hos ett utsläpp eller driftsförhållanden som påverkar utsläpp."


utströmningsområde

I ett utströmningsområde sker det en avtappning av grundvatten, antingen som ett flöde till rotzonen (där vattnet sedan avgår till luften genom växternas transpiration) eller som ett utflöde ur marken, till markytan eller direkt vattendragen. Ett utströmningsområde kan således definieras som ett område där grundvatten flödar ut ur grundvattenzonen. Motsatsen är inströmningsområde, som är den del av ett avrinningsområde där det sker en påfyllnad av grundvatten (grundvattenbildning).


utsättning

När individer av fisk, blötdjur eller skaldjur aktivt sätts ut i ett vattendrag eller en sjö för att kompensera efter vattenkraftutbyggnad, förstärka fiske eller bevara miljö (till exempel hindra igenväxning), eller återintroducera en art som en gång funnits i det aktuella vattnet. Kallas även inplantering eller utplantering. Utsättning kräver tillstånd från länsstyrelsen.


VA

Vatten och avlopp.


vandringshinder

Ett vandringshinder är en fysisk anordning eller en fysisk förändring av en miljö som leder till att fisk och bottenfauna mer eller mindre förhindras att förflytta sig inom ett vattendrag. Det kan till exempel vara en damm, en felaktigt anlagd vägtrumma eller den typ av förändringar i ett vattendrag som sker när vattendraget regleras för att användas för vattenkraft.


VA-teknik

Vatten- och avloppsteknik.


vatten

Kemisk förening mellan väte och syre, med den kemiska formeln H2O. Vatten kan förekomma i fast form (som snö eller is), i flytande form och i gasform (som vattenånga). Av allt vatten som finns på jorden är 97,5 procent saltvatten — varav 96,5 procent finns i haven — eller brackvatten och bara 2,5 procent sötvatten.


vattenanvändning

Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) "vattentjänster samt all annan verksamhet som [...] anges ha en väsentlig effekt på vattenstatusen."


vattenbalans

Med vattenbalans i ett avrinningsområde menas att nederbörden över området antingen lagras tillfälligt, avdunstar eller rinner av. Inom hydrologin används begreppet vattenbalans för att uttrycka det faktum att vattenmängden är oföränderlig, att tillförseln är lika stor som summan av bortförseln.

Vattenbalans kan också vara detsamma som vätskebalans i kroppen, det vill säga skillnaden mellan det vatten som en levande organism tar upp genom att dricka och äta och det vatten som kroppen gör sig av med genom utsöndring.


vattenblomning


vattenbruk

Odling av fisk, skaldjur, blötdjur (musslor och ostron) eller alger. Fiskodling är den i Sverige ekonomiskt viktigaste formen av vattenbruk. Kallas även akvakultur eller, i marin miljö, havsbruk.


vattenburen

Transport med vatten av olika ämnen, inklusive föroreningar. All typer av ämnen, partiklar och gaser, inklusive miljöföroreningar, kan transporteras med vindarna eller med rinnande vatten och strömmar från ett ställe till ett annat. Man talar om luftburna eller vattenburna ämnen, gaser eller partiklar.

Ett typexempel på vattenburna ämnen är näringsämnen som i olika former transporteras med floder till havet. Detta kallas flodtransport och flodvattnet innehåller såväl humusämnen som näringsämnen som läckt ut från jordbruks- och skogsmark samt från andra marktyper.


vattencykeln


vattendelare

En vattendelare kan vara en ytvattendelare eller en grundvattendelare. En vattendelare avgränsar ett avrinningsområde — nederbörd som faller på området innanför vattendelaren kommer att bidra till tillrinningen och avrinningen (och grundvattenbildningen) inom området.

En vattendelare utgör således också gränsen mellan två avrinningsområden. En ytvattendelare är ofta en höjd, något som syns i terrängen och som inte förändras. En grundvattendelare är en tänkt linje längs grundvattenytans höjdsträckning, alltså avgränsningen av det område från vilket grundvatten strömmar till en viss punkt, till exempel en brunn eller en punkt i ett vattendrag.  


Vattendirektivet

Ramdirektivet för vatten (Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område) kallas ofta för Vattendirektivet eller Ramdirektivet. Syftet med direktivet är att skapa en helhetssyn på Europas och de enskilda ländernas vattenresurser och att få en enhetlig, sammanhållen och övergripande lagstiftning för vatten.

Länderna skall arbeta på ett nytt sätt i sin vattenförvaltning och utgå från avrinningsområden (naturens egna vattengränser) och inte från av människan införda administrativa gränser för att komma till rätta med brister i vattenmiljö och vattenkvalitet. Vattendirektivet omfattar alla typer av ytvatten (sjöar, vattendrag och kustvatten) och grundvatten, men inte öppet hav.

Direktivet trädde i kraft den 22 december 2000 och skall vara genomfört i medlemsländerna år 2015.


vattendistrikt

För förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön, i enlighet med Vattendirektivet, har Sverige delats in i fem vattendistrikt. I direktivet används begreppet avrinningsdistrikt, vilket definieras som "huvudenheten för förvaltning av avrinningsområden". Enligt definitionen är ett avrinningsdistrikt ett "land- och havsområde som utgörs av ett eller flera angränsande avrinningsområden tillsammans med deras förbundna grund- och kustvatten."

De fem svenska vattendistrikten är Bottenvikens vattendistrikt, Bottenhavets vattendistrikt, Norra Östersjöns vattendistrikt, Södra Östersjöns vattendistrikt och Västerhavets vattendistrikt. Indelningen i vattendistrikt följer vattnets naturliga flöden så att varje distrikt omfattar de landområden varifrån all ytvattenavrinning sker direkt till det angivna havet eller i avrinningsområden som mynnar i det angivna havet.

Grundvattnet och kustvattenområdet ut till en nautisk mil utanför den baslinje som avses i lagen om Sveriges sjöterritorium skall ingå i vattendistrikten. Ytvatten, grundvatten, kustvatten och landområden vid kusten som inte kan hänföras till ett visst avrinningsområde skall hänföras till det vattendistrikt som är närmast eller lämpligast.


vattendrag

Sammanfattande benämning på strömmande vatten — allt från en liten bäck till en stor flod. Det finns inga allmänt vedertagna definitioner på vad som skall kallas å, bäck, älv, flod och så vidare men det som karaktäriserar storleken på ett vattendrag är dess vattenföring (hur mycket vatten som passerar per tidsenhet genom en tvärsektion av vattendraget eller vid dess mynning vid havet).


vattenfotavtryck

Vattenfotavtrycket för ett land definieras som den volym vatten som behövs för produktion av de varor och tjänster som konsumeras av landets invånare. Ett vattenfotavtryck kan beräknas för till exempel en speciell produkt, en individ, ett land eller för företag.

Vattenfotavtryck består av tre komponenter: grund- och ytvatten, regnvatten samt vatten som förorenas i produktionsprocessen.


vattenförande

Med vattenförande menas att ett material (bergart, jordart eller annat fast material) innehåller sprickor eller porer som tillåter transport av vatten. Grundvattenförande jordlager är jord som tillåter bildning och transport av grundvatten.


vattenförbrukning

Den mängd vatten som används i någon samhällelig verksamhet, främst till hushåll, industri eller odling. Skillnaden mellan vattenuttag — den mängd vatten som pumpas upp ur en vattentäkt för att användas — och vattenförbrukning (vattenkonsumtion) är att en hel del av det uttagna vattnet återgår till vattensystemet i någon form (till exempel som renat avloppsvatten), medan vatten som inte på något sätt återförs är att betrakta som "konsumerat" och "borta" — även om det ju aldrig försvinner utan bara går vidare i vattnets eviga kretslopp på jorden. Det är dock inte säkert att det förbrukade vattnet återförs till samma område där den en gång togs ut.


vattenförbund

Vattenförbund är sammanslutningar som är bildade för att främja ett från allmän eller enskild synpunkt ändamålsenligt utnyttjande av vattnet i vattendrag, sjöar eller andra typer av vattenområden. Det gör man genom rensning, reglering eller andra vattenvårdande åtgärder. Man prövar frågan om bildande av vattenförbund vid en förrättning.


vattenförekomster

För att dagens tillstånd i ett vatten ska kunna beskrivas och för att framtida kvalitetskrav ska kunna definieras på ett bra sätt behöver vattnen delas in i enheter som är så likartade som möjligt när det gäller typ av vatten. Dessa enheter kallas vattenförekomster och kan vara exempelvis en sjö, en åsträcka, ett kustvattenområde eller grundvattnet som pekats ut inom arbetet med vattenförvaltningen.


vattenföring

Storleken på ett vattendrag kan beskrivas genom storleken på vattenföringen, det vill säga hur många kubikmeter vatten som passerar per sekund genom en tvärsektion av vattendraget eller vid dess mynning vid havet.


vattenföringsamplitud

Hur vattenföringsnivån förändras. 


vattenförsörjning

Distribution och tillförsel av i första hand dricksvatten (vatten till hushåll och institutioner för användning som dricksvatten, tvättvatten etcetera) men även av vatten för bevattning och användning i industrin. I ett vattenförsörjningssystem ingår vattentäkter, vattenverk, vattenreservoarer och vattenledningssystem.

vattenförvaltning

Planering, skötsel och vård av vattenresurser.


vattenhalt

Vattenhalten anger hur stor andel av den totala volymen eller vikten hos ett material som utgörs av vatten.


vatten i övergångszon

Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) "förekomst av ytvatten i närheten av flodutlopp, som delvis är av salthaltig karaktär till följd av närheten till kustvatten men som på ett väsentligt sätt påverkas av sötvattenströmmar".


vattenkategori

Vattenförekomsterna kan endast tillhöra en av följande ytvattenkategorier: grundvatten, sjöar, vattendrag, kustvatten eller vatten i övergångszon mellan vattendrag och kustvatten (övergångsvatten).


vattenkonsumtion


vattenkraft

Elproduktion med vattenkraftverk. I ett vattenkraftverk utnyttjar man höjdskillnaden mellan två vattennivåer. Vatten från den högre nivån strömmar genom en turbin som börjar rotera. Turbinen driver en generator som omvandlar vattnets energi till elektricitet. I en transformator ökas spänningen i elektriciteten så att den kan transporteras ut på ledningar till konsumenterna.


vattenmagasin

I regel en konstgjord vattensamling, som dämts upp i en flod (älv). Kan även kallas vattenreservoar eller regleringsmagasin.


vattenmättad

Markvatten är det vatten som finns i marken ovanför grundvattenytan. I detta övre område i marken, som kallas den omättade zonen eller markvattenzonen, finns det inte bara vatten utan också luft i porerna mellan jordpartiklarna. När växter tar upp vatten ur marken, vatten avdunstar vid markytan, eller vattennivån sänks genom dränering, minskar vattenfyllnadsgraden i porerna och när vatten rinner ner i marken (infiltreras) ökar den.

Den nedre, mättade zonen kallas grundvattenzonen. Markvattnet har en nyckelroll i vattnets kretslopp, eftersom det är i den omättade zonen som det avgörs om det infiltrerade vattnet kommer att återgå till atmosfären som vattenånga eller om det kan transporteras vidare till grundvattnet.

Begreppet vattenmättnad används också när mark fått ta emot mycket vatten, från nederbörd eller bevattning eller genom översvämning, och det inte kan sjunka ner mer vatten i marken.


vattenområde

Ett område som täcks av vatten vid högsta förutsebara vattenstånd (definitionen kommer från Miljöbalkens 11 kapitel som handlar om vattenverksamhet).


vattenomsättning

Vattnet i en sjö eller ett havsområde byts gradvis ut när nytt vatten flödar in och befintligt vatten strömmar vidare eller transporteras till ett utlopp. Cirkulationen av vatten — vattenutbytet — kallas vattenomsättning.


vattenpelare

Vattenmassan från ytan till bottnen. Att något finns i hela vattenpelaren betyder sålunda att det finns vertikalt i hela vattenmassan.


vattenreglering

Ingrepp i ett naturligt vattensystem för att ändra vattennivån i en sjö (sjöreglering, oftast för att få mer odlings- eller betesmark) eller vattenföringen i ett vattendrag (för att utnyttja vattenkraft). Sjöar och floder regleras för produktion av vattenkraft, för att få vatten till bevattning, för att underlätta för sjöfarten eller för att minska risken för översvämningar. Sjöar kan också regleras till exempel för att underlätta vattenförsörjning.


vattenreservoar


vattenråd

Ett frivilligt samverkansorgan som ansvarar för lokal samverkan inom ett eller flera avrinningsområden. Deltagare i vattenråden kan vara kommuner, företag, intresseorganisationer (fiskevårdsområdesföreningar, naturvårdsföreningar m.m.) och andra som berörs av vattenrelaterade frågor inom avrinningsområdet. Vattenråden är tänkta att fungera som en kanal mellan ansvariga myndigheter, berörda aktörer och allmänheten.


vattensjuk

Ett gammalt uttryck som använts om våtmarker, till exempel försumpad mark eller annan mark som var "våt", sumpig, dyig eller på annat sätt permanent dominerad av vatten och därmed inte användbar för till exempel odling.


vattenskyddsområde

Ett avgränsat område för skydd av dricksvattenförekomst. Vattenskyddsområden för yt- eller grundvattentäkter kan indelas i olika zoner: Vattentäktszon, primär skyddszon, sekundär skyddszon och tertiär skyddszon. Beslutas med stöd av 7 kap. 21 § miljöbalken.


vattenstånd

Vattenytans höjd i sjöar och floder eller vid havskuster i förhållande till en referenspunkt på land.


vattentjänst

Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) "alla tjänster som tillhandahåller hushåll, myndigheter eller någon slags ekonomisk verksamhet:
a) uttag, uppdämning, lagring, rening och distribution av ytvatten eller grundvatten,
b) insamling och rening av avloppsvatten, som senare släpps ut till ytvatten."


vattentyper

Typen är ett sätt att beskriva en vattenförekomst på ett standardiserat sätt. En typ är också en grupp vattenförekomster med samma eller likartade referensförhållanden av morfologisk och vattenkemisk karaktär.


vattentäkt

Bortledande av grund- eller ytvatten för vattenförsörjning och de tekniska anordningar som krävs för vattenuttag (Socialstyrelsens definition). Beteckningen används också om grundvattenmagasin, sjö eller vattendrag där vattenverk hämtar sitt råvatten.


vattentäktområde

Ett område med en eller flera vattentäkter.


vattentäktszon

Vattenskyddsområde för yt- eller grundvattentäkter indelas i olika zoner: Vattentäktszon (vattentäktområde), primär skyddszonsekundär skyddszon och tertiär skyddszon. Vattentäktszonen är området närmast uttagspunkten.


vattenutbyte


vattenuttag

Bortledning av vatten från en vattenförekomst.


vattenverk

En anläggning dit råvatten leds från ett eller flera vattentäktområden. "Del av anläggning för dricksvattenförsörjning för uppfodring, beredning eller liknande hantering av dricksvatten samt tillhörande reservoarer eller liknande anordningar för förvaring av dricksvatten" (Socialstyrelsens definition).


vattenverksamhet

Vattenverksamhet är ett juridiskt begrepp som definieras i 11 kap. 2 § miljöbalken och är i princip allt byggande och grävande i vattenområde. Alla typer av ingrepp som syftar till att förändra vattnets djup eller läge såsom muddring, grävning eller rensning, uppförande av anläggningar i vattenområde genom utfyllnad, pålning eller gjutning, bortledande av grundvatten eller infiltration för att öka grundvattenmängden är per definition vattenverksamhet.


vattenvård

Åtgärder för att i ett helhetsperspektiv skydda ytvatten och grundvatten och vattenberoende miljöer från skadlig påverkan (främst förorening och alltför stora uttag) är vattenvård. Ofta talar man om vattenplanering och vattenvård, det vill säga att se helheten i planering av markanvändning och vattenanvändning tillsammans med åtgärder för att direkt skydda, vårda och klokt använda vattenresurser.


vattenvårdsförbund

Vattenvårdsförbund organiserar som regel kommuner, industrier etcetera, som utnyttjar vattendragen som täkt, recipient eller för kraftproduktion. Verksamheten består som regel av övervakning av vattenkvalitén (samordnad recipientkontroll) och kontroll av flöden och nivåer. Vissa förbund tar även upp och prioriterar mellan olika vattenvårdsåtgärder. Deltagandet är frivilligt. Det finns andra namn på sammanslutningar som påminner om vattenvårdsförbund till exempel vattendragsförbund eller kustvattenförbund.


vattnets kretslopp

Vattnet på jorden går runt i ett evigt kretslopp och det sker ett ständigt utbyte av vatten mellan havet, luften, sjöarna, vattendragen, marken, isarna och glaciärerna och växtligheten. Det är vattnets kretslopp, som också kallas den hydrologisk cykel eller hydrologiskt kretslopp.


vektor

I samband med främmande arter används begreppet vektor för att beskriva en bärare, transportör, införselväg. Till exempel kan ett fartyg och dess barlastvatten vara en vektor för transport och införsel av en främmande organism i en ny vattenmiljö.

Även en växt eller ett djur som flyttas av människan kan vara en vektor för sjukdomsframkallande organismer (patogener) eller påväxtorganismer (till exempel alger på ett ostronskal).


vertebrat

Djur med ryggrad. Ryggradslösa djur kallas evertebrater.


WGS-84

World Geodetic System 1984 (Ellipsoiden GRS 1980). Ett av amerikanska myndigheter konstruerat globalt system för realtidsbestämning av koordinater med GPS. I Sverige finns ingen regelrätt realisering av WGS 84, i stället används SWEREF 99. Från och med våren 1986 har samtliga svenska skärgårds- (000) och specialkort (0000) ett gradnät som är baserat på WGS-84.

Gradnätsbytet har i princip inneburit att det tidigare nätet, benämnt RT-38, förskjutits 200-300 meter. Detta medför i sin tur att allt, bojar, prickar, fyrar, hamnar, waypoints och så vidare, har fått nya siffervärden på latitud och longitud. Ändringen är störst i longitudled, där den som mest uppgår till cirka 0,3' (longitudminuter). Sjökort med det nya nätet är tydligt märkta med WGS-84 i marginalen. 


WHO

World Health Organization. Världshälsoorganisationen. FN-organ med hälsa och sjukvård som främsta ansvarsområden.


vittring

När bergarter sönderdelas genom mekaniska eller kemiska processer kallas det vittring. Områden med lättvittrade bergarter är mer skyddade mot försurning än områden med urberg. Det beror på att naturliga vittringsprocesser frigör vätekarbonatjoner, som neutraliserar försurande vätejoner.


WMO

World Meteorological Organization. Världsmeteorologiorganisationen.


VMS

Vessel Monitoring System. Satellitövervakning av fartyg, här ungefär "fiskefartygsövervakningssystem". 


VOC

Volatile organic compounds. Flyktiga organiska ämnen. VOCs är en samlingsbeteckning för många olika ämnen, som har gemensamt att de innehåller kol och väte och lätt kan förångas. Exempel på VOCs är bensen, propan, toluen, styrén, trikloretylen, alkoholer och metan.

Flyktiga organiska ämnen avgår till exempel när råolja och olika förädlade oljeprodukter förångas i olika led av hanteringen. Flyktiga organiska ämnen förekommer också i bland annat lösningsmedel och lacker samt är en restprodukt vid förbränning. Med NMVOC (Non-methane volatile organic compounds) menas de föreningar som huvudsakligen släpps ut från djurhållning. Biltrafiken är en mycket stor källa till utsläpp av VOCs.

Flyktiga organiska ämnen bidrar vid bildningen av fotokemiska oxidanter, ämnen som bildas i atmosfären genom kemiska reaktioner mellan luftföroreningar (kvävedioxid och kolväten) under inverkan av solljus. Ozon är den mest kända av de fotokemiska oxidanterna.


vårblomning

När stora mängder mikroskopiska, fritt svävande alger fotosyntetiserar, delar sig och klumpas samman ser vi dem som grön-, gul-, brun- eller rödaktiga lager på vattenytan eller som en "soppa" i vattnet.

Begreppet algblomning används för tillfällen då algerna växer till och delar sig mycket kraftigt under en begränsad tidsperiod på grund av den rika tillgången på växttillgängliga näringsämnen i vattnet. Algblomningar är en normal och viktig företeelse i vattenmiljöer (primärproduktionen, den första byggstenen i den akvatiska näringsväven), men blir ett problem när de inträffar alltför ofta, är mycket stora, pågår under en lång tid och eventuellt också bildar giftiga ämnen. Den helt naturliga och nödvändiga algtillväxt som sker på våren, när det finns näring i vattnet och solljuset är tillräckligt starkt, kallas vårblomning.

Många arter av växtplankton blommar helt naturligt också en gång på hösten (höstblomning).


vårflod, vårflöde

Särskilt stor vattenföring i vattendrag på våren till följd av snö- och issmältningen.


våtkompostering

Ett sätt att behandla organiskt avfall, som till exempel avloppsvatten från toaletter (svartvatten) och källsorterat matavfall. Våtkompostering (aerob termofil slamstabilisering) innebär att det insamlade materialet luftas under omrörning. Avloppsvattnet sambehandlas med organiskt hushållsavfall i en reaktor. Energi frigörs i form av värme. För att slutprodukten skall kunna användas som gödsel måste materialet hygieniseras. Det åstadkommer man om temperaturen i reaktorn kommer upp i minst 55 grader under en längre tid (flera dagar).


våtmark

Mark där vattnet under en stor del av året finns nära under, i eller strax över markytan. Även växtlighetstäckta vattenområden och långgrunda stränder är våtmarker. Enligt den internationella våtmarkskonventionen (Ramsarkonventionen) är våtmarker "sumpmarker, kärr, torvmossar eller vattenområden, vare sig de är naturliga eller konstgjorda, permanenta eller tillfälliga eller har ett vatten som är stillastående eller rinnande, sött, bräckt eller salt. I detta innefattas sådana havsområden vilkas djup vid lågvatten icke överstiger sex meter".


Världshavet

Allt det vi kallar hav på jorden, alltså havet som fenomen och företeelse. Världshavet delas sedan in i de tre oceanerna Stilla havet, Atlanten och Indiska oceanen. Enligt vissa definitioner räknas även Norra Ishavet och Södra Ishavet (Antarktiska Oceanen) till oceanerna. Oceanerna har i sin tur ett antal bihav, som i sin tur kallas medelhav eller randhav och som i sin tur är indelade i olika kategorier.


Västerhavet

Formellt sett finns inte "Västerhavet" som namn på något havsområde, men det område som vi i Sverige kallar Västerhavet omfattar Kattegatt och Skagerrak. Ibland används "Västerhavet" också används som beteckning på Kattegatt, Skagerrak och hela Nordsjön, alltså "havet väster om Sverige".


växtplankton

Små växter (alger) som flyter fritt i havens och sjöarnas övre vattenlager. Kallas även fytoplankton eller planktonalger.


växtsamhälle

Växtarter som påverkar varandra och varandras livsförhållanden.


växttillgänglig

Ett tillstånd då näringsämnen som kväve och fosfor finns tillgängliga i en kemisk form som växter, inklusive alger, kan tillgodogöra sig. Växter kan inte utnyttja näringsämnen om dessa finns i organisk form. Enbart i oorganisk form — som nitrat-, ammonium- och fosfatjoner — kan dessa näringsämnen tas upp av växter och användas i deras fotosyntes.


X.25

Protokoll för överföring av data via teleförbindelse. 


ytavrinning

Vattenflöde på markytan, det vill säga vatten som rinner vidare på markytan och inte sjunker ner i marken.


yttre vattenresurser

Ett lands totala mängd förnybart färskvatten utgörs av det vatten som finns i landets floder och vattenmagasin och som har sitt ursprung antingen i den nederbörd som faller över landet (inre vattenresurser) eller i sådana gränsöverskridande vattendrag och vattenmagasin som man delar med andra länder, som är landets yttre vattenresurser.


ytvatten

Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) "inlandsvatten utom grundvatten i övergångszon och kustvatten, utom när det gäller kemisk status då det även skall inbegripa territorialvatten". En mer allmän definition av ytvatten är sjöar, vattendrag och hav. Motsatsen till ytvatten är då grundvatten.


ytvattendelare

En vattendelare kan vara en ytvattendelare eller en grundvattendelare. En vattendelare avgränsar ett avrinningsområde — nederbörd som faller på området innanför vattendelaren kommer att bidra till tillrinningen och avrinningen (och grundvattenbildningen) inom området. En vattendelare utgör således också gränsen mellan två avrinningsområden. En ytvattendelare är ofta en höjd, något som syns i terrängen och som inte förändras.


ytvattenförekomst

Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) är en ytvattenförekomst "en avgränsad och betydande vattenförekomst som till exempel en sjö, ett magasin, en å, flod eller kanal, ett vatten i övergångszon eller en kustvattensträcka." En vattenförekomst är också, enligt Vattendirektivet, den minsta storheten för beskrivning och bedömning av vatten.

En vattenförekomst är homogen i samtliga indelningar som går att göra. En vattenförekomst tillhör sålunda en typ, har en status (vattenkvalitet) och bedöms utsättas för en specificerad nivå av påverkan. Ett vattendrag eller en sjö kan alltså bestå av flera vattenförekomster. Se också grundvattenförekomst.


ytvattenstatus

Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) "allmän benämning på statusen hos en ytvattenförekomst, som bestäms av dess ekologiska status eller dess kemiska status, beroende på vilkendera som är sämst."


ytvattentäkt

Vattensamling (sjö, vattendrag eller kustvatten) som används för att pumpa upp råvatten som bereds för att användas som dricksvatten eller för användning i industrin.


zoobentos

Djur som lever på bottnen av en sjö, ett vattendrag eller ett havsområde. Bentalen (bentiska zonen) består av den nedre delen av strandzonen, där solljuset fortfarande kan tränga ner men som gränsar till den icke solbelysta bottnen, samt hela den icke solbelysta delen av sjö- eller havsbottnen.

Bentos är beteckningen på bottenlevande organismer (bentiska organismer). Bottenlevande djur kallas för zoobentos, bottenlevande växter kallas fytobentos och mikroskopiska bottenlevande organismer kallas mikrobentos.


zooplankton

Små djur som flyter fritt i havens och sjöarnas övre vattenlager. Kallas även djurplankton.


å

Det finns ingen klar definition av vad som utmärker ett vattendrag som skall kallas "å". Enligt en definition är ån ett mindre strömmande vattendrag, som är större än en bäck men mindre än en älv. Enligt en annan definition "rinner det mindre vatten i åarna än i älvarna och i bäckarna rinner vanligen minst" ("en norrländsk bäck kan vara betydligt större än en gotländsk å"). Åar och bäckar kan delas upp i sådana som till de stora sjöarnas utlopp, sydsvenska höglandets bäckar och åar samt södra Sveriges slättlandåsar.


Ålands hav

Ålands hav ingår i havsområdet Bottniska viken. Det grunda och örika Ålands hav och tillika grunda och örika Skärgårdshavet ligger mellan Bottenhavet och Egentliga Östersjön.


ålgräs

En blomväxt i havet. Det finns inte många blommande växter i havet, men sjögräsarten, ålgräs (Zostera marina) är en av dessa och en mycket viktig art i södra Östersjön. I denna del av Östersjön förekommer stora ålgräsängar på mjuka, sandiga kust- och strandnära grunda bottnar. Ålgräsängar är typiska och viktiga biotoper på grunda bottnar i södra Östersjön, och är här lika viktig som nyckelart som blåstången är på hårda bottnar. Liksom andra blomväxter har ålgräset rötter med vilka de sitter fast i sedimenten/bottnen.


Århuskonventionen

Konventionen om allmänhetens tillgång till miljöinformation och deltagande i beslutsfattande på miljöområdet samt rättslig prövning av miljöfrågor (Convention on Access to Information, Public Participation in Decision-making and Access to Justice in Environmental Matters).

Konventionen knyter samman frågor om miljö och mänskliga rättigheter med utgångspunkt från skyldigheterna inför kommande generationer. I konventionen framhävs att hållbar utveckling bara kan nås om alla berörda parter strävar mot detta mål. Samspelet i ett demokratiskt sammanhang mellan medborgarna och statliga organ betonas och behovet av en ny process för allmänhetens deltagande i både förhandling om och genomförande av internationella avtal lyfts fram.

Konventionen handlar i grunden om förhållandet mellan medborgarna och deras regeringar och är därför också ett avtal om regeringarnas ansvarsskyldighet, om deras öppenhet och vilja att gå medborgarna till mötes. Enligt konventionen har medborgarna rättigheter vad gäller tillgång till miljöinformation och deltagande i beslutsfattande på miljöområdet samt rättslig prövning av miljöfrågor.


återcirkulering

När näringsämnen bundna i organiskt material frigörs så att ämnena åter blir tillgängliga för algtillväxt kallas det återcirkulering.


återintroduktion

Att på nytt plantera in en inhemsk art som redan tidigare har funnits naturligt i ett område. Det krävs tillstånd från länsstyrelsen för att få göra en återintroduktion.


återkolonisering

När bottenlevande djur kommer tillbaka till och etablerar sig på nytt i ett bottenområde där det har varit svår syrebrist.


åtgärdsprogram

Krav på att utarbeta åtgärdsprogram för att nå de uppsatta målen finns i flera EG-direktiv. I Vattendirektivet är kravet på åtgärdsprogram (en handlingsplan för det som behöver göras för att uppnå målet god vattenstatus inom ett vattendistrikt) kopplat till övriga moment för att genomföra direktivet. Åtgärdsprogrammet skall utformas mot bakgrund av kunskaperna från karaktärisering/bakgrundsbeskrivning och klassificeringen som skall göras enligt direktivet.

Åtgärdsprogrammet skall, på grundval av denna kunskap och analys, visa hur man inom distriktet behöver gå till väga för att kunna nå de miljömål som satts upp för distriktets vattenförekomster. Åtgärdsprogrammet, som skall ses som ett underlag för strategisk planering, blir ett mycket centralt dokument i det framtida vattenvårdsarbetet.


älv

De största och bredaste strömmande vattendragen i Finland, Norge och Sverige kallas älvar (i Norden används inte begreppet flod). Det finns inga vedertagna storleksgränser för vad som kan kallas älv. Utmärkande för norska och svenska älvar är att de har områden av kraftiga forsar med mellanliggande sträckor av lugnvatten, medan de finska älvarna har mindre branta fallsträckor.


älvdämme

En sorts kraftverksmagasin, för att lagra vatten. I ett älvdämme hålls vattennivån nästan konstant men flödet ändras.


älvsjö

Där en älv vidgar sig, med en strömfåra i mitten, ligger en älvsjö. Kallas också dialektalt för fjärd (till skillnad från språkbruket i andra delar av landet, där en fjärd ligger vid havets kust).


öppen akvifer

En akvifer är en geologisk bildning som har så stor lagringskapacitet och är så genomsläpplig att grundvatten kan utvinnas ur den i användbara mängder. I en akvifer kan det finnas ett eller flera grundvattenmagasin. En akvifer kan vara öppen eller sluten. I en öppen akvifer sammanfaller grundvattenytan med grundvattenzonens övre gräns (akviferen avgränsas uppåt av en fri grundvattenyta). En sluten akvifer kan uppkomma om till exempel sandjord överlagras av lera, som då fungerar som ett lock.


Öring-rödingsjö

Sjö i Norrland, där man finner fiskarterna öring och röding och dessutom ofta andra kallvattenfiskar som harr eller lake.


Östersjön

Östersjöområdet består av flera havsområden, som tillsammans brukar kallas för Östersjön. Med undantag av Bälthavet, Öresund och Kattegatt ingår alla övriga havsområden runt Sverige — Bottniska viken, Finska viken, Rigabukten och Egentliga Östersjön — i det stora område som brukar kallas Östersjön.


Östersjöområdet

Östersjöområdet består av flera havsområden, som tillsammans brukar kallas för Östersjön. Med undantag av Bälthavet, Öresund och Kattegatt ingår alla övriga havsområden runt Sverige — Bottniska viken, Finska viken, Rigabukten och Egentliga Östersjön — i det stora område som brukar kallas Östersjön.


överfiske

Hårt fiske, där man fångar mer fisk än vad som hinner växa till. Fiskbestånden minskar därför successivt. Se även utfiskning.


övergångsvatten

Ytvatten i närheten av ett flodutlopp, som delvis är av salthaltig karaktär till följd av närheten till kustvatten, men som på ett väsentligt sätt påverkas av sötvattenströmmar.


övergångszon


övergödning

Se eutrofiering. Begreppet eutrofiering används för att beskriva en series sammanlänkade processer, som inleds med överskottstillförseln av växttillgängliga näringsämnen eller av organiskt material (den egentliga övergödningen), vilket leder till ökade koncentrationer av näringsämnen i vattnet och som resulterar i olika fysikaliska, kemiska och biologiska förändringar i växt- och djursamhällena, förändringar i processer i och på bottensedimenten samt förändringar i tillgången på syre.


översiktsplan (kommunal)

Enligt bestämmelserna i plan- och bygglagen skall alla kommuner ha en aktuell översiktsplan, som omfattar hela kommunen. Planen skall visa de stora dragen i fråga om användningen av mark- och vattenområden samt kommunens syn på hur den bebyggda miljön skall utvecklas och bevaras.

Översiktsplanen skall ge vägledning för andra beslut om hur mark, vatten och bebyggd miljö skall användas. En översiktsplan är inte juridiskt bindande för myndigheter eller enskilda. I planen skall kommunen redovisa olika allmänna intressen och de miljö- och riskfaktorer som bör beaktas. Där skall också redovisas hur kommunen avser att tillgodose förekommande riksintressen och gällande miljökvalitetsnormer.

När planen upprättas eller ändras skall kommunen samråda med berörda myndigheter, sammanslutningar och enskilda som berörs samt också samråda med länsstyrelsen (som har att ta till vara och samordna statens intressen). För vissa delar av kommunen kan kommunen öka översiktsplanens detaljeringsgrad. Sådana delar av översiktsplanen, som innehåller mer detaljerad information och detaljerade riktlinjer, brukar kallas fördjupad översiktsplan eller delöversiktsplan. 


översilning, översilningsäng

Översilning innebär att yt- eller grundvatten rinner ut över mark. Naturlig översilning förekommer på vissa torvmarker, till exempel blandmyrar, och i viss skogsmark. På 1800-talet infördes skapad översilning, det vill säga medveten ytbevattning av ängsmark som ett sätt att öka höskörden. Vatten leddes ut över ängen med hjälp av grävda diken och dämmen.

Näringsämnena i vattnet från till exempel en bäck gödde därmed gräs och andra växter på ängen. Under 1890-talet, när översilningen var som mest omfattande i Sverige, bevattnade man cirka 30 000 hektar fuktängar på detta sätt (översilningsängar, eller silängar). Metoden att leda ut vatten över mark och låta det sjunka ner i marken har åter blivit aktuell, men diskuteras och prövas nu som en metod att rena avloppsvatten från kväve.


övervakningsprogram

Varje vattenmyndighet ska enligt vattenförvaltningsförordningen se till att program upprättas för övervakning av vattenstatus i samtliga vattenkategorier. Syftet är att erhålla en sammanhållen och heltäckande översikt över vattenstatus inom varje vattendistrikt.


övervakningsstation

Ett geografiskt angivet läge eller område som där information kan bestå av data som insamlats från en eller flera provtagningsplatser för att uppnå målet med representativitet.


övervattensväxter

Vattenlevande växter som har sina rötter i bottnen men de gröna delarna ovanför vattenytan. Andra kategorier av vattenlevande växter i sjöar och vattendrag är flytbladsväxter och undervattensväxter.


Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Publicerad: 2013-03-14

Sidansvarig: Webbredaktionen