Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Ordbok

Vi använder många svåra ord och förkortningar. I ordboken förklarar vi några av de vanligaste av dessa ord. Tipsa oss gärna om sådant du tycker saknas.

RAC 

Regional advicatory council. Regionala rådgivande nämnder, som har inrättats av EU. Det finns sju RAC:er för olika havsområden (2009). 


Ramdirektivet för vatten

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område) kallas ofta för Vattendirektivet eller Ramdirektivet.

Syftet med direktivet är att skapa en helhetssyn på Europas och de enskilda ländernas vattenresurser och att få en enhetlig, sammanhållen och övergripande lagstiftning för vatten. Länderna skall arbeta på ett nytt sätt i sin vattenförvaltning och utgå från avrinningsområden (naturens egna vattengränser) och inte från av människan införda administrativa gränser för att komma till rätta med brister i vattenmiljö och vattenkvalitet.

Vattendirektivet omfattar alla typer av ytvatten (sjöar, vattendrag och kustvatten) och grundvatten, men inte öppet hav. Direktivet trädde i kraft den 22 december 2000 och skall vara genomfört i medlemsländerna år 2015.


randhav

Oceanerna har ett antal bihav, som i sin tur kallas medelhav eller randhav. Medelhaven omges nästan helt av landmassor och är "vikar" av oceanerna, medan randhaven ligger längs kontinenterna och deras fastlandskuster och skiljs från oceanerna av öar, ögrupper eller halvöar.  


recipient

Vattenområde som används som mottagare av orenat eller renat avloppsvatten eller dagvatten.


recipientkontroll

Kontroll som görs för att belysa miljöfarliga verksamheters verkningar i miljön, framför allt i ytvatten. Den så kallade samordnade recipientkontrollen i Sverige görs i ett 80-tal program i mer än 2 000 sjöar och vattendrag. Enligt miljöbalken är miljöstörande anläggningar skyldiga att känna till den påverkan de står för. Det är vanligt att flera parter samordnar denna miljöövervakning till ett samordnat recpientkontrollprogram.


referensförhållande

Det tillstånd som råder om ett vatten är relativt opåverkat av mänskliga verksamheter. Det som enligt Vattendirektivet betraktas som hög ekologisk status, hög kemisk status eller hög kvantitativ status motsvaras av referensförhållandet, det vill säga ett vatten i nästan "naturtillstånd".


referensstation

En station i ett vatten som motsvarar ett av människan i princip opåverkat tillstånd. Referensvärden för en parameter eller en kvalitetsfaktor anges i motsvarande bedömningsgrund.


referenstillstånd

Utgör enligt HVMFS 2013:19 det tillstånd i form av biologiska, fysikaliskt-kemiska och hydromorfologiska funktioner och strukturer som en ytvattenförekomst uppvisar vid ingen eller mycket liten mänsklig påverkan.


referensvärde

Värde som motsvarar ett av människan i princip opåverkat tillstånd. Referensvärden för en parameter eller en kvalitetsfaktor anges i motsvarande bedömningsgrund.


regional introduktion

En avsiktlig primärintroduktion där inhemska organismer flyttas inom gränserna för ett havsområde.


regleringsgrad

Ett mått på hur stor del av årsvattenmängden i ett vattendrag som kan magasineras (”lagras”) längs vattendraget.


regleringsmagasin

En uppdämd vattendragssträcka eller sjö, där vatten förvaras för att användas i vattenkraftverk för kraftproduktion.


reglerkraft

Används när behovet av energi ökar eller kvarstår och till exempel vindkraft inte kan tillgodose behovet.


rekrytering

Det årliga tillskottet av ungfisk till det fiskbara fiskbeståndet. Den ålder vid vilken en årsklass rekryteras till fisket varierar från bestånd till bestånd. 


rekryteringsmodeller

Modeller som används för att uppskatta den kvantitet ung fisk som årligen tillkommer i beståndet. 


relikt saltvatten

Havsvatten från tiden kring den senaste inlandsisens avsmältning som förekommer i de områden som befinner sig under högsta kustlinjen (HK), det vill säga områden som varit täckta av salt/bräckt vatten. Det salta vattnet har till följd av landhöjningen trängt ned i sprickor i berggrunden och underlagrar nu det söta grundvattnet.


Rening av avloppsvatten från tätbebyggelse

Direktivet om rening av avloppsvatten från tätortsbebyggelse, 91/271/EEG.


reningsverk

Anläggning som på olika sätt behandlar avloppsvatten och dagvatten för att rena det från olika föroreningar så att det renade vattnet kan släppas ut i en mottagande sjö eller vattendrag (recipient) och avloppsslammet skall kunna användas som till exempel gödningsmedel i odling.


resiliens

Förmågan hos ett ekosystem att möta olika förändringar som till exempel föroreningar. Kan den inte återgå till sitt normala tillstånd, om den förlorar sin resiliens efter förändringen kan ekosystemet drabbas av kollaps.


restvatten

Behandlat avloppsvatten ("renat avloppsvatten"). Det renade avloppsvatten som släpps ut i en recipient.


resuspension

En process där sedimentpartiklar från bottnarna virvlar upp och blandas med ovanliggande vatten. Detta kan ske naturlig genom vågor och strömmar, men det kan också ske på grund av mänsklig aktivitet såsom till exempel trålning eller muddring.


retention (av näringsämnen)

Anger hur stor mängd av den totala belastningen av ett näringsämne i ett avrinningsområde, som antingen omvandlas eller kvarhålls innan det når havet.



RFB

Regional Fishery Bodies, en grupp av stater eller organisationer som är parter i internationell fiskeriförvaltning. 


RFMO

Regional Fisheries Management Organization – Regionala förvaltningsorganisationer för fiske av länder inom en viss region.


rinnande vatten

Rinnande vatten är bäckar, åar, floder och älvar (lotiska miljöer) till skillnad från sjöar och dammar (lentiska miljöer).


RNA

Ribonucleic acid = ribonukleinsyra, en makromolekyl i levande organismer som består av sammankopplade nukleotider. 


rotzonsanläggning

En ytlig markbädd som används för att rena avloppsvatten. Ytan är bevuxen med växter, huvudsakligen vass, och reningen sker i växternas rotzon (växterna tar upp näringsämnen ur avloppsvattnet).


RSS

RSS är ett standardformat för att leverera nyhetsrubriker och sammanfattningar. RSS står för:
1. RDF Site Summary
2. Really Simple Syndication
3. Rich Site Summary
(Nr 1 är nyaste uttydningen, nr 3 är den äldsta.)


RT-38

Rikets koordinatsystem 1938, baserad på den andra rikstrianguleringen. Ett så kallat geodetiskt datum. 


RT-90

Rikets koordinatsystem 1990, baserad på den tredje rikstrianguleringen (1967 - 1982). Ett så kallat geodetiskt datum. 


ryssja

Ryssja är en nätstrut som hålls utspänd av ett antal bågar. Ingången är trattformad och ytterligare ett par trattar leder in till det innersta rummet. En ledarm leder fisken in i struten. Ofta sätts flera ryssjor samman till en länk. En parryssja består av två motstående strutar med en gemensam ledarm. Med ryssja fångas framför allt ål. Fiske med skaldjursryssjor förekommer också. Dessa skall vara försedda med flyktöppningar.


råvatten

Obehandlat grund- eller ytvatten avsett för användning för dricksvattenframställning.


rörspetsbrunn

En vattenbrunn för att utnyttja grundvatten kan vara en (berg) borrad brunn eller en grävd brunn. Brunnen kan också vara en filterbrunn eller rörspetsbrunn. Rörspetsbrunnen består av ett rör med en perforerad spets i botten som slås ner i vattenförande jordlager, vanligen sand och grus. Rörspetsbrunnen är endast lämplig när grundvattenytan inte ligger djupare än 5—6 m under markytan eftersom det är svårt att hämta upp vatten när sugpump är det enda pumpalternativet.


rötning, rötslam

Avloppsslam från reningsverk måste behandlas på olika sätt (förtjockning, stabilisering och avvattning). Rötning är ett sätt att stabilisera slammet, vilket minskar risken för att det skall lukta. Vid rötningen, som är en nedbrytningsprocess i syrefri miljö, bildas metan (biogas) och koldioxid. Slammet som behandlats genom rötning kallas rötslam.


sakägare

En person som i juridisk mening är berörd av en särskild fråga. Om det inom ramen för ett åtgärdsprogram för förbättrad miljökvalitet ställs krav på att en person eller ett företag eller en markägare eller liknande vidtar vissa åtgärder är personen/företaget/markägare att betrakta som sakägare.


salinitet


salthalt

Vatten i hav, sjöar och vattendrag innehåller salter, främst natriumklorid (NaCl) men också mindre mängder svavel, magnesium, kalcium och kalium. Ju mera salt, desto saltare och mer "marint" är vattnet. Saltalten uttrycks i psu (practical salinity unit, "tillämpad salthaltsenhet") eller i promille (tusendelar).

Oceanernas vatten har en salthalt på i genomsnitt 35 psu, varierande emellan 33 och 38 psu (kan vara ännu högre) beroende på tillflöde och avdunstning (evaporation). Vatten med en salthalt under 30 psu betecknas som brackvatten. Färskvatten har en salthalt under 1-2 psu. Östersjön är världens nästa största brackvattenhav, bara Svarta havet är större.

Brackvattensförhållanden finner man också i flodmynningsområden (estuarier) och i andra områden där saltare vatten möter utflöden från floder.


salthaltsgradient

Det finns en markant salthaltsgradient i haven runt Sverige, dels från de nästan oceaniska förhållandena i norra Kattegatt (hög salthalt i både ytvatten och bottenvatten) till förhållandena i norra Bottenviken med nästan sötvattenförhållanden i ytvattnet och låg salthalt i bottenvattnet, dels inom Östersjön, från Kattegatt i sydväst till Bottenviken i norr.

Gradient är termen som anger hur storheten salthalt förändras i rummet (haven runt Sverige, där de ingående havsområdena har kontakt med varandra och det sker ett utbyte av vatten).


salthaltssprångskikt

Haloklin. En mer eller mindre permanent barriär som bildas mellan vattenmassor med olika salthalt (salinitet). Vatten med hög och låg salthalt, liksom varmt och kallt vatten, kan på grund av skillnaderna i täthet bilda olika lager i samma område — stratifiering eller skiktning. Ju saltare ett vatten är, desto större täthet har det och desto "tyngre" är det.

Kallare vatten är också tyngre än varmare vatten med samma salthalt. Varmare och mindre salt vatten "flyter ovanpå" kallare och saltare vatten. Ett gränsskikt mellan två vattenlager med olika temperatur kallas för termoklin (temperatursprångsikt).


saltsjö

En sjö vars vatten har en salthalt på minst tre psu (practical salinity unit). Den övre gränsen kan dock gå mycket högt och vara i nivå med salthalten i världshavet. Det finns också saltsjöar som har en saltvattensdel och en sötvattensdel. Typiskt för saltsjöar är att de inte har något eller har ett mycket litet utflöde. De salter som är lösta i det tillrinnande vattnet koncentreras därför genom avdunstningen. Följaktligen är saltsjöar vanligast i ökenområden, där avdunstningen är hög.


Saltsjön

En fjärd i Stockholms inre hamn, mellan Lilla Värtan och Strömmen. Genom Norrström strömmar Mälarens vatten till den saltare Saltsjön.


saltvatten

Vatten betraktas som saltvatten så snart det innehåller så stora mängder salter att det inte är tjänligt som dricksvatten. Den gränsen går redan vid en salthalt av 0,5 psu (tidigare uttryckt som promille). Oceanernas vatten har en salthalt på i genomsnitt 35 psu, varierande emellan 33 och 38 psu (kan vara ännu högre) beroende på tillflöde och avdunstning. Vatten med en salthalt under 30 psu betecknas som brackvatten. Färskvatten har alltså en salthalt under 0,5 psu.


saltvatteninträngning

Saltvatteninträngning i grundvattenakviferer är ett stort problem i många kustområden i världen, inklusive i Östersjön. När man i kustzonen har så stora vattenuttag att grundvattennivå sänks och nybildningen av vatten inte hinner hålla jämna steg med uttaget hålls saltvatten från havet inte tillbaka utan tränger in i grundvattenförande skikt. När detta väl har hänt kan grundvattnet förbli förorenat av salt under lång tid framåt. Saltvatten kan också tränga in i brunnar nära kusten vid översvämningar.


saltvattensinflöde

Om det inte vore för de ständiga vanligtvis små inflödena av saltvatten som förekommer under hela året genom Stora Bält, Lilla Bält och Öresund skulle Östersjön redan för många år sedan ha förvandlats till en gigantisk sötvattensjö. Saltvatteninflöden — periodiska och mycket viktiga inflöden från Skagerrak och Nordsjön av salt, syrerikt vatten med hög täthet (som gör detta vatten tyngre än brackvattnet) är undantaget från den dominerande färskvattentillförseln.

Större inflöden då vattnet även i de djupaste bassängerna i Östersjön byts ut, kan bara äga rum under mycket speciella väderförhållanden, under senhöstar och vintermånader då mycket starka stormvindar kan skapas i lågtrycksområden. Detta sker emellertid mycket sällan, vanligen med tiotals års mellanrum.


samordnad recipientkontroll

Den så kallade samordnad recipientkontrollen i Sverige görs i ett 80-tal program i mer än 2 000 sjöar och vattendrag. Systemet med recipientkontroll byggdes upp innan man började inse betydelsen av att se belastningen på vatten i ett avrinningsområdesperspektiv.

När man kontrollerar kvaliteten på vatten bör det finnas god kunskap om vilka föroreningskällor som finns på land, i avrinningsområdet, och vilka förändringar som sker i belastningen från dessa källor. Eftersom det saknas en sådan koppling i dagens recipientkontroll har denna övervakning vissa brister som stöd för studier av orsak och verkan.


sanitet

Ett samlingsbegrepp för anordningar (toaletter, handfat, dusch, bad, vatten in och avlopp ut) och utrymmen som ger förutsättningar för att kunna sköta sin personliga hygien och utföra sina behov på ett regelbundet och icke hälsofarligt sätt. "Vatten och sanitet" står för tekniska anordningar och förutsättningar för tillgång till hälsosäkert vatten, möjlighet att sköta sin personliga hygien samt tekniska anordningar för ett hälsosäkert omhändertagande av avloppsvattnet.


sankmark

Vattendränkt mark. Våtmark.


satellitföljare

Se terminal


SDG

Sustainable Development Goals - Globala målen för hållbar utveckling. 17 mål för hållbar utveckling som utgör Agenda 2030.


SEAFDEC

South East Asian Fisheries Development Center. Sydostasiatiskt fiskeriutvecklingscenter, en mellanstatlig organisation för hållbart fiske i regionen som bildades 1967. Medlemsstaterna är Brunei, Burma, Filippinerna, Indonesien, Japan, Kambodja, Laos, Malaysia, Singapore, Thailand och Vietnam. 

sediment

Det material som bildar en mjuk sjö- eller havsbotten (se mjukbotten).


sedimentation

Då organiskt material i vattnet (döda växter och djur), liksom humusämnen och oorganiskt material (sand, grus, lerpartiklar etc.) som transporterats från land ut i sjön eller havet, faller ner (deponeras) på havsbottnen. Det oorganiska material som regnar ner på bottnen måste brytas ner.

Vid nedbrytningen förbrukas syre och när det produceras för mycket material som sedan sedimenterar finns det risk före att det uppstår syrebrist i bottenvattnet på stora djup under ett språngskikt.


sedimentbotten

Mjuk sjö- eller havsbotten, bildad av sediment. Se mjukbotten.


sedimenttransport

När sediment förflyttas från en plats till en annan med hjälp av vattnet i ett vattendrag.


sedimentär berggrund

Utgörs av lättvittrade berg. Berggrunden ger god motstånds- kraft mot försurning och grundvattnet har höga jonhalter.


sekundär introduktion

När en avsiktligt eller oavsiktligt introducerad organism av egen kraft eller med utomstående hjälp sprider sig vidare ("rymmer") till andra områden än där den först togs in.

Fisk från vattenbruk, akvariefiskar och akvarieväxter, vattenväxter, levande agn och levande förpackningsmaterial samt organismer på infekterade fiskredskap är exempel på sekundär introduktion.

Sekundärintroduktioner kan också ske efter oavsiktlig introduktion i vattenbruk (fripassagerare vid import av vattenbruksorganismer) eller med fartyg (bottenlevande och frisimmande organismer som tar sig vidare i vattenmiljön).


sekundärproduktion

I vattenmiljöer svarar alger och andra växter, liksom bakterier och andra mikroorganismer, för en betydande primärproduktion (första byggstenen i den näringsväven). De mikroskopiska växterna och mikroorganismerna utgör föda för små fritt svävande djur (djurplankton) eller för små bottenlevande djur. Som nästa länk i kedjan utgör djurplankton sekundärproduktionen. Djurplankton äts i sin tur av större djur, inklusive fisk, eller faller till botten och blir till mat för bottenlevande djur.


sekundär skyddszon

Vattenskyddsområden för yt- eller grundvattentäkter indelas i olika zoner: Vattentäktszon, primär skyddszon, sekundär skyddszon och tertiär skyddszon. En sekundär skyddszon skall skydda vattendraget/sjön från föroreningsspridning via avrinning direkt på marken och/eller via grundvattnet.


separata system

Duplikatsystem. Ett system för transport av avloppsvatten, där man har två separata ledningar, en för spillvatten (avloppsvatten, gråvatten) och en för dagvatten (från hårda ytor utomhus) och eventuellt även dränvatten. Att i stället ha en gemensam ledning för spillvatten, dagvatten och dränvatten från fastigheters dräneringssystem kallas kombinerat system.


separat ledningssystem

Spillvatten avleds i en spillvattenledning till avloppsreningsverket och dagvatten avleds i öppna dagvattensystem till recipient, eventuellt tillsammans med dräneringsvatten.


Sevesodirektivet

För att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor för människor och miljö har EU antagit det så kallade Sevesodirektivet.


SFR

Sveriges Fiskares Riksförbund, en organisation för Sveriges yrkesfiskare.


Siksjö

Sjö i Norrland där en eller flera arter av sik dominerar fiskfaunan.


siktdjup

Vattnets "genomskinlighet", ett mått hur djupt ner i vattnet man kan se med blotta ögat, det vill säga hur grumligt av partiklar vattnet är. Se grumlighet och turbiditet.


SILVA

Projekt SILVA (Skyddsridåer Längs Vattendrag) genomfördes 1995-2000 för att studera hur avverkningar längs vattendrag kan utformas för att minimera påverkan på fisk samt övriga vattenlevande djur och växter.


sjö

En mer eller mindre permanent vattensamling i en naturlig sänka i jordytan. En sjö har vanligtvis bara ett utlopp, men det finns också sjöar som har flera utlopp eller som helt saknar utlopp. En sjö kan vara en sötvattensjö eller en saltsjö (sjö med salt vatten). Om man skapar en sänka för att skapa en sjö benämns detta reservoar. Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) är en sjö "en förekomst av stillastående inlandsytvatten".


sjöfågel

Fåglar som lever i och vid vatten (sjöar och hav).


sjögräsäng

Större område med blomväxter på mjukbotten.


sjömil


sjöreglering

Ändring av vattenståndet i en sjö. Många stora sjöar i Sverige har reglerats för olika ändamål (jordbruk, för att få mer odlingsbar mark, liksom för bevattningsändamål, vattenförsörjning eller sjöfart). Med reglering menas till exempel att sänka en sjö (torrläggning i olika stor omfattning) eller att man dämmer upp vatten i magasin.  


sjösänkning

En form av sjöreglering i syfte att ändra vattenståndet i sjön. Många stora sjöar i Sverige har reglerats för olika ändamål (jordbruk, för att få mer odlingsbar mark, liksom för bevattningsändamål, vattenförsörjning eller sjöfart). Med reglering menas till exempel att sänka en sjö (torrläggning i olika stor omfattning) eller att man dämmer upp vatten i magasin.  


sjöterritorium

Ett lands sjöterritorium — landets inre vatten och landets territorialvatten — delas fiskerättsligt in i enskilt vatten och allmänt vatten.


skadlig algblomning

Att planktonalger (fytoplankton) blommar är naturligt förekommande fenomen. Ungefär 300 arter mikroalger har rapporterats tidvis bilda massförekomster (blomningar) i havsområden i olika delart av världen. Nästan en fjärdedel av dessa arter är kända för att kunna producera giftiga ämnen. Bland forskarna kallar man mycket stora eller giftiga algblomningar för "skadliga algblomningar" (Harmful algal bloom, HAB).

Giftbildande alger kan förorsaka omfattande fiskdöd, förorena skaldjur med gifter, och förändra ekosystem på ett sätt som människor uppfattar som skadligt. I en bred klassificering av HAB skiljer man på två grupper av organismer: sådana som producerar gifter och som kan förorena skaldjur och döda fisk, samt sådana organismer som producerar stora mängder biomassa, vilket kan leda till syrebrist och urskiljningslös död bland marina organismer då man når upp till mycket stora individtätheter. Vissa HAB uppvisar båda egenskaperna.


Skagerrak

Det ena av de två havsområden (det andra är Kattegatt) som ingår i vad som brukar kallas Västerhavet. Skagerrak är att betrakta som en stor vik av Nordsjön och därmed av Nordostatlanten. Medeldjupet är 174 meter, vilket gör Skagerrak till det djupaste av de svenska havsområdena.  


skaldjursvatten

EG-direktivet om kvalitetskrav för skaldjursvatten (79/923/EEG). Kommer att upphävas 2013 med anledning av genomförandet av Vattendirektivet.


skiktning

När vattenmassor med olika salthalt eller olika temperatur bildar lager eller skikt i en sjö eller ett havsområde. Eller när distinkta lager bildas i sedimenten på bottnen. Vatten med hög respektive låg salthalt, liksom kallt och varmt vatten, kan bilda skikt eller lager i samma vattenområde. Detta kallas för skiktning eller stratifiering och gränsskikten, eller barriärerna, kallas för salthaltssprångskikt (haloklin) mellan vattenmassor med olika salthalt och temperatursprångskikt (termoklin) mellan vattenmassor med olika temperatur.

Stratifiering/skiktning kan också utbildas i sedimenten på bottnarna. Detta kallas laminering och laminerade sediment är ett tecken på syrebrist i bottenzonen.


skogssjö

Sjö i skogsbygd, där tillrinningsområdet huvudsakligen består av skogsmark.  


skyddszon

Vattenskyddsområden för yt- eller grundvattentäkter indelas i olika zoner: vattentäktszon, primär skyddszon, sekundär skyddszon och tertiär skyddszon.


Skärgårdshavet

Ett havsområde i Östersjön. Skärgårdshavet och Ålands hav skiljer Bottniska viken från Egentliga Östersjön. Både Skärgårdshavet och Ålands hav är relativt grunda områden och mycket rika på öar. I Skärgårdshavet finns flera tusen öar och skär.  


slagvatten

Det "tvättvatten" som bildas vid rengöring av ett fartygs maskinrum och köl. Innehåller olja.


slam

Den rest som blir kvar efter rening av avloppsvatten eller råvatten som bereds för att användas som dricksvatten. Avloppsslammet måste behandlas på olika sätt (förtjockning, stabilisering, avvattning) för att bli smittfritt och även bättre kunna hanteras och återanvändas.


slipping

Fångsten släpps utan att ha tagits ombord eftersom den saknar kommersiellt intresse. 


sluten akvifer

En akvifer är en geologisk bildning som har så stor lagringskapacitet och är så genomsläpplig att grundvatten kan utvinnas ur den i användbara mängder. I en akvifer kan det finnas ett eller flera grundvattenmagasin. En akvifer kan vara en öppen akvifer eller en sluten. I en öppen akvifer sammanfaller grundvattenytan med grundvattenzonens övre gräns. En sluten akvifer kan uppkomma om till exempel sandjord överlagras av lera, som då fungerar som ett lock.


slättsjö

Sjö i slättlandsområde, i Sverige företrädesvis i södra Sverige. Dessa sjöar är ofta näringsrika och har ett rikt växt- och djurliv.


smolt

Ungar av laxfiskar som är färdiga att vandra ut i havet. 


snabbfilter

Sandfilter som används i ett vattenverk för att vyskilja material, till exempel restflockar från kemisk fällning. Snabbfilter har grövre sand än långsamfilter.


SNAC

Single Network Access Code. Används av Inmarsat för satellitkommunikation. 


sockelhav

Runt kontinenterna ligger kontinentalsockeln, som är landmassans fortsättning ut i havet. Kontinentalsockeln täcks av de förhållandevis grunda kusthaven. Kusthaven — eller sockelhaven som de också kallas — är sällan djupare än ca 200 meter och i många fall betydligt grundare än så. Eftersom kontinentalsockeln varierar mycket i bredd utanför olika landmassor är också utbredningen av de grunda kusthaven mycket varierande. Kusthaven utgör i sig mindre än 10 procent av världshavets totala yta.


specialområde

Special Area. En skyddskategori som, enligt MARPOL-konventionen om förorening från fartyg, kan ges till ett känsligt havsområde. I specialområden gäller särskilt stränga regler för olika typer av utsläpp från fartyg, inklusive utsläpp av olja och oljehaltigt avfall. Status som specialområde kan ges till havsområden som på grund av sina speciella oceanografiska och ekologiska förhållanden anses vara extra känsliga för olika typer av störningar/utsläpp med mera.

Länderna som omger ett specialområde skyldiga att se till att det i hamnarna finns tillräcklig kapacitet i form av mottagningsanläggningar (fasta eller mobila) till vilka fartygen skall kunna lämna oljeförorenat ballastvatten och annat oljehaltigt avfall. Både Östersjön och Nordsjön, inklusive Skagerrak, är specialområden enligt MARPOL.  


spillvatten

Avloppsvatten. Begreppet används om avloppsvatten från bad, disk och tvätt i främst hushåll (gråvatten eller BDT-vatten), avloppsvatten från toaletter (svartvatten) och avloppsvatten från industrier.


spinnfiske

Vid spinnfiske används ett fjädrande spö med en lång lina där ett fiskedrag är fastsatt i ena änden. Den tredje komponenten är spinnrullen som är monterad på spöet och som har en broms. Genom betets utformning uppstår en vickande rörelse vilket leder till ljusreflexer och vibrerande ljud som utlöser huggreflexer hos främst rovfiskar.


spridningsvägar

Vägar och mekanismer för introduktion och spridning av invasiva främmande arter. Begreppet används inom EU för att på olika sätt identifiera och åtgärda spridningsvägar för främmande arter.


språngskikt

Gränsskikt mellan två vattenmassor med olika salthalt eller olika temperatur. Se Salthaltssprångskikt (Haloklin) och temperatursprångsskikt (termoklin).


SSB

Spawning Stock Biomass, Lekbiomassa/lekbestånd, den del av beståndet som uppnår könsmognad.


stagnation

När vattnet i ett område har mycket lång omsättningstid (det tar mycket lång tid för allt vatten i området att bytas ut) talar man om stagnanta förhållanden, att vattnet är "stillastående". Begreppet stillastående är dock inte korrekt, eftersom ett visst vattenutbyte alltid sker.


statusklassificering

Bedömning av ett vatten utifrån vattnets ekologi och kemi för ytvatten och för kemi och kvantitet för grundvatten.


STECF

The Scientific Technical and Economic Committe on Fisheries. EU:s vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommitté för fiskerinäringen. För genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken har kommissionen tillsatt en kommitté med experter inom marinbiologi, fiskerivetenskap, redskapsutveckling och fiskeriekonomi. 


stor spridning

En invasiv främmande art vars population har passerat etableringsskedet. Det  innebär att en population är livskraftig och har spridit sig och koloniserat en stor andel av det potentiella utbredningsområde där arten kan överleva och reproducera sig.


stratifiera

Indela i skikt eller klasser. 


stratifiering

När vattenmassor med olika salthalt eller olika temperatur bildar lager eller skikt i en sjö eller ett havsområde. Eller när distinkta lager bildas i sedimenten på bottnen.

Vatten med hög respektive låg salthalt, liksom kallt och varmt vatten, kan bilda skikt eller lager i samma vattenområde. Detta kallas för skiktning eller stratifiering och gränsskikten, eller barriärerna, kallas för salthaltssprångskikt (haloklin) mellan vattenmassor med olika salthalt och temperatursprångskikt (termoklin) mellan vattenmassor med olika temperatur.

Stratifiering/skiktning kan också utbildas i sedimenten på bottnarna. Detta kallas laminering och laminerade sediment är ett tecken på syrebrist i bottenzonen.


stråkande vatten

Vatten med en strömhastighet som är högre än utbredningshastigheten hos en våg. Stråkande vatten genomkorsas ofta av diagonala stående vågor.


ström

Större svenska strömvatten kallas oftast älv (ett vattendrag med omväxlande forsar, fall och avsnitt av lugnvatten). Ström är en mer ovanlig beteckning, men förekommer om större vattendrag som till exempel Motala ström.


strömmande vatten

Med strömmande vatten menas i allmänhet vatten som rör sig med en hastighet av cirka 0,2—1,5 meter per sekund. Också vattendragets storlek avgör. Om vattnet i ett litet vattendrag rör sig med en hastighet av minst 0,7 meter per sekund har man ett forsande vatten.  


sumpskog

Skogsbevuxna våtmarker kallas ofta sumpskog, men våtmarksskogar är ett bättre ord på dessa miljöer som är både våtmark och skog. För att kallas sumpskog eller våtmarksskog skall krontäckningen vara minst 30 procent och trädhöjden minst tre meter.


surstöt

Vid snösmältningen på våren frigörs mycket försurande ämnen som lagrats i snön. Denna kraftiga sänkning av pH i mark och vatten kallas surstöt.

svartvatten

Det avloppsvatten (spillvatten) som är spolvatten från toaletter och innehåller urin och fekalier.


svavelväte, svavelvätebotten

Svavelväte är en giftig gas som bildas i havs- eller sjöbottnar med total syrebrist. I bottenområden med mycket låga syrehalter eller total syrebrist finner man gradvis allt färre bottenlevande djur över mindre områden på bottnen. När de bottenlevande djuren försvinner upphör processen bioturbation.

Nedbrytningen på och i bottnarna utförs normalt av bakterier och svampar med hjälp av syre. Utan syre blir det ingen normal nedbrytning av det material som "regnar" ned från vattenlagren ovanför. I stället tar sådana bakterier över som kan få den energi och det syre som de behöver från nitrat- och sulfatjoner i stället för från syremolekyler.

Den fortsatta nedbrytningsprocessen som utnyttjar sulfat resulterar i bildningen av svavelväte, en vattenlöslig, illaluktande och mycket giftig gas som gör liv på bottnarna omöjligt för alla livsformer utom för vissa bakterier. Svavelvätebottnar kallas ofta för döda bottnar, men detta är ett tillstånd som kan förändras (reversibelt tillstånd). Sådana bottnar borde därför mera korrekt kallas för "temporärt livlösa".

Om syreförhållandena och eutrofieringstrycket förändras till det bättre kan de första djuren återvända inom några veckor och bottnarna kan gradvis återkoloniseras.


SWEREF 99

Ett svenskt tredimensionellt system. (Ellipsoiden GRS 1980). Systemet är en förtätning av det europeiska systemet EUREF 89. För tekniskt bruk kan det anses vara ekvivalent med WGS 84. 


syrebrist

Normalt skall det finnas syre i hela vattenmassan, från ytan till botten. Syrgas från luften löses i ytvattnet, alger och andra vattenlevande växter producerar syre som en del av sin fotosyntes, syrerikt vatten från ytan blandas vertikalt ner i djupare vattenlager, och syrerikt bottenvatten kan transporteras med strömmarna längs havsbottnen från andra havsområden.

Begreppet anoxia används för att beskriva ett tillstånd av total syrebrist i djupare liggande områden, under ett språngskikt. Detta betyder att det inte finns något syre kvar eller att syrehalten är så extremt låg i havsbottnen eller i vattnet ovanför bottnen att inga högre livsformer kan överleva. Om syrehalten är mycket låg, men fortfarande tillräckligt hög för att vissa former av högra liv med nöd och näppe skall kunna överleva talar man om syrefattiga förhållanden (hypoxia).

Syrefattiga förhållanden anses råda om syrehalten är mindre än 1—2 ml/liter vatten. Vissa djur dör inte förrän syreinnehållet är under 0,5 ml/liter vatten, medan andra inte kan överleva vid halter under 2 ml/liter vatten.


syrefattiga förhållanden

Normalt skall det finnas syre i hela vattenmassan, från ytan till botten. Syrgas från luften löses i ytvattnet, alger och andra vattenlevande växter producerar syre som en del av sin fotosyntes, syrerikt vatten från ytan blandas vertikalt ner i djupare vattenlager, och syrerikt bottenvatten kan transporteras med strömmarna längs havsbottnen från andra havsområden.

Begreppet anoxia används för att beskriva ett tillstånd av total syrebrist i djupare liggande områden, under ett språngskikt. Detta betyder att det inte finns något syre kvar eller att syrehalten är så extremt låg i havsbottnen eller i vattnet ovanför bottnen att inga högre livsformer kan överleva.

Om syrehalten är mycket låg, men fortfarande tillräckligt hög för att vissa former av högra liv med nöd och näppe skall kunna överleva talar man om syrefattiga förhållanden (hypoxia) Syrefattiga förhållanden anses råda om syrehalten är mindre än 1—2 ml/liter vatten.

Vissa djur dör inte förrän syreinnehållet är under 0,5 ml/liter vatten, medan andra inte kan överleva vid halter under 2 ml/liter vatten.


syrefria bottnar

Djupbottenområden som temporärt eller mer permanent saknar djurliv på grund av svår syrebrist. Kallas ofta "döda bottnar", men temporärt livslösa bottnar är ett mer korrekt uttryck, eftersom även en "död" botten kan få liv igen om syreförhållandena förbättras så att djurlivet kan återvända.


särskild vattenförekomst

En särskild vattenförekomst, enligt Vattendirektivet, kan vara ett naturligt vatten, ett kraftigt modifierat eller konstgjort ytvatten eller grundvatten. Ett särskilt vatten har ett naturligt tillstånd av lång återhämtningstid eller är så påverkat av mänsklig verksamhet att det över huvud taget inte går att åstadkomma god ekologisk vattenstatus. Ett annat skäl kan vara att det, på grund av vattnets naturliga egenskaper eller graden av mänsklig påverkan på vattnet, blir oproportionerligt dyrt att vidta de åtgärder som behövs för att nå miljömålen.

Det är inte klarlagt vilka vatten som kan komma att klassas som särskilda vattenförekomster, men vatten som påverkas av kraftverk, avloppsreningsverk och vissa industrianläggningar skulle kunna räknas in i kategorin. Ett "låst" vatten uppströms kan också räknas dit, om verksamheterna nedströms gör att vattnet uppströms inte kan ges rätta förutsättningar att få god ekologisk kvalitet.


särskilt förorenade ämnen (SFÄ)

Ämnen som släpps ut i betydande mängd i en vattenförekomst (enligt bilaga VIII i ramdirektivet för vatten). Med utsläpp i be- tydande mängd förstås utsläpp i sådana koncentrationer att det kan hindra att god ekologisk status uppnås till år 2015.

Särskilda förorenade ämnen ska vägas in i klassificeringen av ekologisk status. Vattenmyndigheten bedömer vilka ämnen som släpps ut i betydande mängd samt fastställer klassgränser för bedömning av ekologisk status med avseende på dessa ämnen.


särskilt vatten


sättfisk

Gemensam beteckning på fisk av olika storlek som aktivt placeras i olika typer av vatten för olika syften. Det kan vara fisk som odlas för att senare sättas ut i naturliga fiskevatten för sportfiske, eller som kompensation för förlorad fisk i vattenkraftsutbyggda vatten. De vanligaste arterna av sättfisk är lax, öring, regnbåge och röding.


sötvatten

Vatten som inte är salt eller bräckt. Det har en salthalt som understiger 0,5 psu (tidigare kallat promille). Sötvatten kallas också färskvatten när man menar att det är vatten som kan användas som dricksvatten.

TAC

Total Allowable Catch. Total tillåten fångstmängd från ett bestånd under ett år. 


taxonomisk status

I indelning av fiskarnas systematik avseende kategori, släkt, familj, ordning, klass etcetera.


TBT

Tributyltenn, en tennorganisk förening. Färger med metallorganiska föreningar — organiska föreningar och metaller — används för att behandla fasta ytor i vattenmiljö (båtskrov, hamnkonstruktioner, redskap för vattenbruk) för att förhindra påväxt av vattenlevande organismer (djur och alger). Särskilt TBT är ett stort problem i vattenmiljö.

Metallorganiska föreningar, som är fettlösliga, är akut toxiska för de organismer man vill ta död på, men även för andra växt- och djurarter, däribland plankton, bottendjur, snäckor och ostron.


teknisk fiskväg

Teknisk anordning som syftar till att leda fisk förbi ett vandringshin¬der såsom en damm. Exempel på tekniska lösningar är denilränna, bassängtrappa, slitsränna och ålyngelledare.


temperatursprångskikt

Säsongsbundet gränsskikt som bildas mellan vattenmassor med olika temperatur. Vatten med hög och låg salthalt liksom kallt och varmt vatten kan bilda skikt eller lager i samma område. Detta kallas för skiktning eller stratifiering. På grund av skillnaderna i täthet (eller vikt) kan det inte ske omblandning i någon större utsträckning mellan vattenmassor mellan vilka det råder betydande skillnader i salthalt eller temperatur.

Temperatursprångskikt (termoklin) förekommer i alla oceaner och hav. I tropiska hav hittar man temperatursprångskikt på så stora djup som 300—400 meter och i subtropiska områden så långt ner som på 700—900 meter. I tempererade hav, där vattnet gradvis värms upp under våren och sommaren, rör sig temperatursprångskiktet gradvis neråt. I ett grunt hav kan temperatursprångsiktet finnas på bara några eller några tiotals meters djup.

I området där vattnet kyls av igen försvinner täthetsskillnaderna mellan yt- och bottenvattnet och termoklinen bryts upp med hjälp av vindarnas omblandande verkan.


terminal

Den utrustning som monteras ombord på ett fiskefartyg som ingår i VMS (satellitövervakning). Utrustningen består huvudsakligen av en kombinerad GPS-/sändarantenn och en kombinerad GPS-mottagare/rapportterminal. 

termoklin

Säsongsbundet gränsskikt som bildas mellan vattenmassor med olika temperatur. Se temperatursprångskikt.


TerraVision

Australiensiskt mjukvaruprogram för satellitövervakning VMS. 


terrestra ekosystem

Ett ekosystem utgörs av ett livssamhälle och den miljö detta finns i. Det finns ett flertal olika akvatiska (i vatten) och terrestra (på land) ekosys¬tem som karakteriserar livet på jorden. Exempel på terrestra ekosystem är äng, löv¬skog, barrskog och mosse.


territorialgräns

Numera 12 nautiska mil, M, utanför baslinjen. Tidigare låg territorialgränsen 4 M utanför baslinjen. År 1975 angav UNCLOS att alla kuststater skulle ha en territorialgräns av 12 M och en EEZ av 200 M. 


territorialhav

Enligt reglerna i FNs havsrättkonvention har varje kuststat rätt att fastställa sitt territorialhav ut till en gräns av högst 12 nautiska mil från den baslinje man bestämt sig för. Territorialhavet är i alla bemärkelser kuststatens eget havsområde, där man har suverän bestämmanderätt om vad som får göras och av vem.

Innanför baslinjen och därmed innanför territorialhavet ligger statens inre vatten. Kuststatens ekonomiska zon ligger utanför territorialhavet och skall också beräknas utifrån samma för kuststaten fastställda baslinje. Den ekonomiska zon som kuststaten har rätt till får inte ha en utsträckning utöver 200 nautiska mil från baslinjen.


territorialvatten


tertiär skyddszon

Vattenskyddsområden för yt- eller grundvattentäkter indelas i olika zoner: Vattentäktszon, primär skyddszon, sekundär skyddszon och tertiär skyddszon. En tertiär skyddszon omfattar delar av vattenskyddsområdet som inte omfattas av övriga zoner. Den tertiära zonen ligger normalt mellan den sekundära zonens yttergräns och vattenskyddsområdets gräns.

Syftet med den tertiära skyddszonen är att vattenskyddsområdet som helhet skall omfatta även mark- och vattenutnyttjande som negativt kan påverka vattenförekomster och vattentäkter i ett längre tidsperspektiv.


tidig upptäckt

Ett begrepp som används inom EU i samband med åtgärder för att övervaka och motverka introduktion och spridning av främmande arter. Tidig upptäckt innebär bekräftelse av att ett eller flera exemplar av en invasiv främmande art förekommer i miljön innan den har fått stor spridning.


tidvatten

En periodisk växling mellan lågt och högt vattenstånd i havet. Tidvatten beror på dragningskraften från solen och månen. En tidvattencykel delas in i ebb, lågvatten, högvatten och flod, men högvatten och flod används ofta synonymt, liksom lågvatten och ebb. Den svagaste tidvattenvågen kallas nipflod och den kraftigaste vågen kallas springflod.

Beroende på var på jorden det är kan det vara halvdygnstidvatten (ebb och flod två gånger om dygnet) eller heldygnstidvatten (ebb och flod en gång per dygn). Den största uppmätta tidvattenskillnaden (tidvattenhöjningen) mellan lågvatten och högvatten — ca 20 meter — förekommer i Bay of Fundy innanför Nova Scotia i Canada.

I Nordsjön kan nivåskillnaden vara 12—13 meter i vissa områden vid de brittiska och franska kusterna. I franska Saint Malo finns ett tidvattendrivet elverk.


tidvattenzon

Kustområden som påverkas av tidvatten har en tidvattenzon, ett område som hela tiden växlar mellan att vara torrlagt och täckt av vatten. Bara växter och djur som är anpassade till sådana växlingar i vattennivån klarar av att leva i tidvattenzonen.


tillförlitlighetsklassning

Hur pass bra tillförlitligheten i en statusklassificering är.


tillgänglig grundvattenresurs

Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) "det långsiktiga årsgenomsnittet för den totala grundvattenbildningen minus det långsiktiga årliga flöde som krävs för att uppnå de ekologiska kvalitetsmålen för förbundna ytvatten, för att undvika en betydande minskning i den ekologiska statusen hos sådant vatten och för att undvika betydande skada på terrestra ekosystem".


tillgängligt sötvatten

Mängden sötvatten på jorden beräknas till ca 35 miljoner kubikkilometer och utgör ca 2,5 procent av allt vatten på jorden. Sötvattnet finns i glaciärer och i permanenta snötäcken, i ismassor på land, bundet i markens permafrost, som vattenånga i atmosfären, som vatten i växter, som markvatten, i våtmarksområden, i sjöar, floder och grundvattenmagasin.

Av allt sötvatten är det mindre än hälften som är tillgängligt, det vill säga som människan kan använda som dricksvatten eller för annan användning (sanitet, bevattning etcetera). Det tillgängliga sötvattnet finns i sjöar, våtmarker, floder, markvatten och grundvattenmagasin.


tillrinningsområde

Ett avrinningsområde (dräneringsområde, nederbördsområde) omfattar både markytan och ytan av områdets sjöar. Om man däremot räknar endast markytan, varifrån vatten avrinner till sjöar och vattendrag i området, så kallas det tillrinningsområde.


tillståndsprövning

Tillståndsprövning av verksamheter som kan vara miljöstörande och därför är tillståndspliktiga (måste ha tillstånd) görs av miljödomstolar, länsstyrelser och kommuner.


tillväxt

Fiskens individuella, årliga tillväxt. 


tillväxtbegränsande ämne

Näringsämnesbegränsning betyder att om det finns lite av ett viktigt näringsämne (kväve, fosfor, kisel) så kan växterna/algerna inte växa till. Då är det felande ämnet tillväxtbegränsande. Vanligtvis är det kväve som är det tillväxtbegränsande växtnäringsämnet men i vissa kustområden, och i de flesta sjöar är det tillgången på fosfor som begränsar tillväxten av alger och andra växter.


tjärn

Liten, naturlig bildad sjö i skogsmark. Tjärnen, som omges av våtmark, har ofta klarare vatten än en göl. Vattnet i en skogstjärn kan vara alldeles svart och man talar ofta om "en svart skogstjärn".


torv, torvmark

Torv är en organogen jordart, som framför allt bildas när växter bryts ner i en miljö där det inte finns tillräckligt mycket luft och syre för att nedbrytningen skall bli fullständig. Torv bildas i våtmarker och våtmarker delas in sådana som är i torvbildande och sådana som är icke torvbildande. Myrar (mossar, kärr och blandmyrar) är torvbildande våtmarker.

Torv kan vara kärrtorv (bildas i rikkärr) eller mosstorv (bildas i fattigkärr eller mossar). Torvmark kallas ett område med ett mer än 50 cm tjock lager av organogena jordarter. Torvmarker kan delas in ett det sätt på vilket de uppkommit. Igenväxningstorvmarker bildas när sjöar eller vattendrag växer igen.

Försumpningstorvmarker bildas i områden där marken varit torrare men av något skäl (klimatförändring, mänsklig påverkan) försumpats, det vill säga blivit våtare.

Översilningstorvmarker bildas i områden där ytligt markvatten eller framsilande grundvatten rinner över marken. Torvmarker delas också in i sättet som marken tar emot sitt vatten. Den vanligaste indelningen är då att mossmarker får sitt vatten enbart genom nederbörd, medan kärr får sitt vatten både genom nederbörd och tillrinnande vatten från omgivande fastmark.


totalfosfor (tot-P)

Begreppet används när olika former av fosfor mäts tillsammans och ger ett mått på den totala fosformängden och därmed indikerar belastningen av fosfor. Totalfosfor innefattar fosfat och organiskt bunden fosfor. Fosfat är fosfor i en form som är tillgänglig för växter (alger). Organiskt fosfor är fosfor bunden till organiskt material och inte lättillgängligt för alger.


totalkväve (tot-N)

Begreppet används när olika former av kväve mäts tillsammans och ger ett mått på den totala kvävemängden och indikerar belastningen av kväve. Totalkväve innefattar ammonium, nitrat och organiskt bundet kväve. Nitrat är kväve i en form som är tillgängligt för växter (alger) medan ammonium är en mellanform. Organiskt kväve är kväve bundet till organiskt material och inte lättillgängligt för alger.


toxisk

Giftig.


transgen

Genetisk modifierad art. 


transparens

Vattnets "genomskinlighet". Mått på vertikalt siktdjup i vattnet. Se grumlighet och turbiditet.


transpiration

När vatten avgår till luften (atmosfären) från mark, vattenytor och växtlighet kallas det evapotranspiration, som i sin tur är summan av två delflöden: evaporation och transpiration. Evaporation sker från våta ytor (våta blad, snö, sjöar, vattendrag etc.) och mark. Transpiration sker genom växternas klyvöppningar i bladen. Begreppet avdunstning används ofta för att beteckna evapotranspirationen, det sammanlagda flödet av vattenånga till atmosfären.


transportbotten

Den del av en sjö- eller havsbotten där sedimenterat material (partiklar som sjunker till bottnen) tillfälligt blir liggande (deponeras) tills det flyttas vidare nedåt till en ackumulationsbotten. Sedimenterat material förflyttas successivt utmed bottnen, från grunt liggande erosionsbottnar via transportbottnar, och ansamlas slutligen på de djupast liggande bottnarna, ackumulationsbottnarna.


trendberäkningar

Beräkningar av upp- eller nedåtgående trender över tid för halter av uppmätta föroreningar.


trolling

Trolling är en fiskemetod som innebär att betets rörelse uppstår genom att det släpas efter en båt. Vid fångst hanteras redskapet för hand. Vid modernt trollingfiske används ofta mellan 5 och 10 spön samtidigt. Spöna är monterade i hållare. En viktig del av fiskeutrustningen vid modernt trollingfiske är sonarer och ekolod som används för att lokalisera stim av bytesfisk. Trollingfiske omfattas inte av det fria handredskapsfisket.


trådformig

Trådformande, som bildar trådar. Se epifyt.


träsk

Ett träsk kan definieras som en större svårforcerad våtmark, med områden av lösbotten och öppna vattenspeglar. Träsk är också ett mer allmänt ord för "sjö", bland annat i Norrland och på Gotland.


tröskel

I havssammanhang används begreppet tröskel om en del av havsbottnen som geografiskt och topografiskt skiljer en havsbassäng från en annan. I Östersjön finns tre stora bassänger som skiljs åt av grunda trösklar. Trösklarna fungerar som upphöjda barriärer med djupare bassänger på vardera sidan. På tröskelområdena är vattendjupet inte så stort (i Östersjön i vissa fall är mindre än tio meter).


tröskelvärde (för betydande påverkan)

Gränsvärde för exempelvis tillförsel av nä- ringsämnen, där påverkan anses vara betydande om tröskelvärdet överskrids.


turbiditet

Grumlighet. Förekomsten av partiklar i vattnet som minskar sikten och möjligheten för ljus att tränga ner i vattnet. Ju mer/fler partiklar det finns i vattnet, inklusive planktonorganismer (växt- och djurplankton), desto grumligare blir vattnet. Ökad grumlighet (turbiditet) leder till att vattnet blir mindre genomskinligt, mindre transparent).


typindelning

Enligt Vattendirektivet skall man inom varje avrinningsdistrikt (vattendistrikt) utföra en karakterisering, det vill säga en inventering av vilka ytvatten, grundvatten och kustvatten som finns i området, var de finns och hur de avgränsas och vad som utmärker dem samt vad som bedöms vara referensförhållanden (det naturliga, opåverkade tillståndet) för olika typer av vatten.

Efter kategoriseringen (indelning i vilken kategori/sorts ytvatten det handlar om) skall man göra en typindelning, vilket innebär att definiera vattentypen utifrån sådana faktorer som styr förutsättningarna för växt- och djurlivet i vattnet. Syftet är att ge underlag för bedömningen om vattnets ekologisk status. Typindelning kan ske efter ett av två möjliga system (system A eller B), som definieras närmare i Vattendirektivet.


tång, tångskog

Större arter av havslevande alger (makroalger) och vissa havslevande fanerogamer (gömfröiga växter, blomväxter) kallas tång. Exempel på tångväxter är blåstång, knöltång, bladtång och sågtång. Bandtång (ålgräs) är ett exempel på en fanerogam som räknas till tångväxterna.

De stora brun-, grön- eller rödalgerna är inte fritt svävande, utan sitter fast på hårda bottnar med särskilda och mycket starka fästanordningar. De blomväxter som går in under begreppet tång växer däremot med rötter i mjukbottnar. Den stora brunalgen kelp är ett undantag, eftersom den i stora bälten driver omkring i havet. De, stora fleråriga havsväxterna är mycket viktiga som livsmiljö för vattenlevande djurarter.

När en makroalg bildar ett stort sammanhängande bälte, som till exempel blåstången i Östersjön, kallar man bältet för en tångskog. Blomväxter i stora bestånd brukar däremot kallas för sjögräsängar.


Publicerad: 2013-03-14

Sidansvarig: Webbredaktionen