Åtalsanmälan vid misstanke om brott

Tillsynsmyndigheten är skyldig att anmäla överträdelser av bestämmelser i miljöbalken eller föreskrifter meddelade med stöd av miljöbalken som kan vara brottsliga till Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten, så kallad åtalsanmälan. Denna skyldighet framgår av 26 kap. 2 § miljöbalken.

När miljöförvaltningen bedömer om en handling ska åtalsanmälas ska man inte ta hänsyn till varför överträdelsen skedde eller om det skulle kunna vara ett så kallat ringa fall. Det är bedömningar som åklagaren ansvarar för.

För att det ska vara fråga om ”misstanke om brott” måste en överträdelse stämma överens med någon av de brottsbeskrivningar som finns i 29 kap. miljöbalken. Förvaltningen ska endast anmäla att en överträdelse ägt rum om det finns misstanke om brott, inte ta ställning till om det är fråga om något uppsåt eller oaktsamhet i samband med överträdelsen, göra någon bedömning av vem misstanken ska riktas mot eller om brottet kan anses som ringa. Detta är en uppgift för åklagaren.

Att en anmälan gjorts innebär inte att förvaltningens övriga skyldigheter som tillsynsmyndighet sätts ur spel. Miljöförvaltningen ska fortsätta sitt arbete, till exempel genom att meddela föreläggande eller förbud, får att få till stånd rättelse så att miljöbalkens krav följs.

Aktuella brottsbeskrivningar i Miljöbalken

Några exempel på brottsbeskrivningar som skulle kunna vara aktuella för små avloppsanläggningar är:

• 29 kap. 4 § 2. – för otillåten miljöverksamhet döms till böter eller fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av oaktsamhet i egenskap av innehavare av det tillstånd som gäller för verksamheten eller åtgärden och som har meddelats med stöd av balken, bryter mot ett villkor eller en bestämmelse i tillståndet eller i beslutet.
• 29 kap. 1 § – för miljöbrott döms till böter eller fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av oaktsamhet orsakar att det i mark eller vatten släpps ut ett ämne som typiskt sett eller i det enskilda fallet medför eller kan medföra en förorening som är skadlig för människors hälsa i en omfattning som inte har ringa betydelse eller någon annan betydande olägenhet för miljön.

Att släppa ut avloppsvatten i strid mot förbudet i 12 § förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd eller att inrätta en avloppsanläggning utan tillstånd eller anmälan omfattas däremot inte av någon specifik brottsbeskrivning i 29 kap. miljöbalken.

Om ett vitesföreläggande har överträtts så döms man inte till ansvar enligt 29 kap. miljöbalken för en gärning som omfattas av föreläggandet. Detta framgår av 29 kap. 11 § miljöbalken. Även denna typ av ansvarsfrihet är något som åklagaren ska bedöma. Finns det ett vitesföreläggande är det dock lämpligt att bifoga detta i åtalsanmälan för att åklagaren ska kunna pröva om gärningen helt eller delvis omfattas av föreläggandet.

Om miljöförvaltningen anser att det är svårt att bedöma om en brottsbeskrivning verkligen gäller för en överträdelse eller om man har andra frågor när det gäller tillämpningen av 29 kap. bör myndigheten ta kontakt med åklagare eller polis och be om hjälp. Det kan även uppstå frågor om det finns underlag hos miljöförvaltningen som åklagare inte anser ska lämnas ut under tiden ett eventuellt brott utreds. Sådana bedömningar måste handläggarna på förvaltningen få hjälp med av polis/åklagare.

Det kan här även nämnas att flera miljösamverkanorganisationer har tagit fram förslag på hur åtalsanmälan kan se ut och vilka uppgifter som är bra att inte glömma. De kan nås via Miljösamverkan Sverige.