Dela sidan på Facebook Dela sidan på Twitter Skicka e-post

Sik (Coregonus lavaretus)

Sik förekommer i Bottenviken, Bottenhavet och Egentliga Östersjön, samt i anslutning till sötvatten längs västkusten. Sötvattensområden i Norrland, Svealand och östra Götaland.

Illustration: Wilhelm von Wright. Fri att använda.

Lekområde

Leken sker vanligen under hösten, i älvar eller vid stränder. Rommens överlevnad är bäst på grus- och sandbottnar.

Vandringar

Sikens beteende varierar och vissa bestånd vandrar upp i älvar för att leka, medan andra leker längs kusten eller stränderna. Siken vandrar mot djupare, kallare vatten under sommarhalvåret. Den älvlekande vandringssiken kan företa vandringar på flera hundra km medan den havslekande siken i regel vandrar endast några tiotals kilometer.

Ålder vid könsmognad

2—5 år.

Maximal ålder och storlek

Siken kan bli upp till 30 år gammal. I vissa bestånd blir individerna aldrig större än cirka ett halvt kilo, medan de i andra bestånd kan nå en vikt upp emot 5—6 kilo.

Biologi

Sikarna förekommer i ett stort antal olika former som i viss mån är genetiskt åtskilda med olika födoval, tillväxthastighet, lekbeteenden och utseende. Dessa indelas översiktligt i vandringssikar, som vandrar till älvar för lek, och stationära sikar som leker i havet eller insjöar.

Vissa är planktonätare hela livet, andra övergår senare till att äta bottendjur och under vissa förutsättningar blir siken också fiskätande. Siken kräver kallt och förhållandevis syrerikt vatten.

Genetiska undersökningar visar att fiskar inom 200 km avstånd är mer släkt med varandra än de från platser på ett större avstånd.

Publicerad: 2014-02-12
Uppdaterad:

Sidansvarig: Anna Nygren