Gers
Gärsen (Gymnocephalus cernuus) finns över hela Sverige undantaget några få platser, i både sötvatten och längs Östersjöns kust. Det är den sötvattensfisk i Östersjön som förekommer längst bort från kustlinjen. Tillväxten varierar beroende på födotillgång och temperatur.
Under sensommar och höst vandrar gärsen från innerskärgårdar till djupområden längre ut. I SLU:s provfiskeregister NORS hade gärs fångats i 30% av sjöarna. Vid lekdags på våren kan en del bestånd flytta från bräckvatten till sötvatten och tillbaka igen.
I USA:s stora sjöar har gärsen introducerats via ballastvatten på 1980-talet och anses där vara en besvärlig, invasiv art som hotar inhemska fiskbestånd.
Visste du att...
Namnet kommer närmast från det fornnordiska ´geirr ´ (spjut) och ´girrs ´ som betyder taggig fisk. ´Gymnocephalus´ = naket huvud, ´cernuus´ = huvudstupa.
Andra namn: Snorgärs, snorpäls och snorluv.
På engelska kallas det för Ruffe eller Pope.
Utseende
Gärsen är en liten, grönbrun, taggig bottenlevande fisk. Den påminner om de närbesläktade arterna gös och abborre, men skiljs åt på de sammanhängande ryggfenorna. Under det taggiga huvudet finns slemfyllda gropar och huden har också ett tjockt lager slem.
Den kan bli upp till 25 cm men är oftast 5–15 cm.
Föda
Gärsen lever huvudsakligen av fjädermygglarver, kräftdjur, musslor och andra bottendjur. Den konsumerar även fiskrom som kan ligga begravd i bottnarna. Gärsen har ögon som är anpassade till mörkt och grumligt vatten samt en välutvecklad sidolinje. Detta gör att den kan födosöka på djupt vatten och under den mörka delen av dygnet.
Fortplantning
Gärsen könsmognar vid 1–3 års ålder.
Lek
Gärsarna leker i stim när vattnet är cirka 10–15 grader. Lekperioden kan vara utdragen från maj till början av juli. Honan lägger ägg som klibbar fast på botten och kläcks efter 8–12 dagar.
