Dela sidan på Facebook Dela sidan på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Artskydd Avtal Kvoter

Valfångstkonventionen

-Reglering av valfångst

Valar blir könsmogna sent och föder inte ungar varje år. Därför är de särskilt känsliga för en alltför omfattande jakt. För att förhindra att bestånden av stora valar dör ut finns en konvention som reglerar valfångster.

Formellt namn
Internationell konvention om reglering av valfångst

Kort om konventionen

Den globala konventionen om att förvalta och bevara världens bestånd av stora valar undertecknades 1946 och trädde i kraft året efter. Bevarandet ska bland annat ske genom att reglera fångsten av stora valar. Konventionen har arbetats fram mellan parterna som en fristående konvention, inte inom ramen för någon internationell mellanstatlig organisation. Till konventionen hör ett ändringsprotokoll om valfångst från helikopter eller annat flyg. Det undertecknades 1956 och trädde i kraft 1957.

Vardagsnamn

Valfångstkonventionen

Varför finns konventionen?

Under 1800-talets utvecklades en omfattande kommersiell valfångst i flera havsområden decimering av flera populationer och som ledde till att valfångsflottorna fick leta efter nya område och ibland efter andra arter. Vidare under 1900-talet, speciellt från och med 1930-talet, orsakade den omfattande kommersiella valfångsten (särskilt den kring Antarktis) överexploatering för de stora valarna (bardvalar och kaskelot) och mycket kraftig decimering av flera populationer samt utrotning av åtminstone en population. Följden av detta blev också socioekonomiska effekter.

När valfångsten började på nytt efter andra världskriget ville man därför försöka undvika att detta upprepades. Olika valarter behövde skydd så att fångsten inte skulle leda till att de utrotades. Det behövdes ett internationellt avtal för att försöka skydda de stora valarna (blåval, sillval, vikval, sejval, knölval, Bryde's val, grönlandsval, nordkapare, sydkapare och kaskelott) samtidigt som man skapade förutsättningar för en ordnad utveckling av valfångstindustrin.

Sverige och konventionen

Sverige har ratificerat konventionen och protokollet.

Idag jobbar valfångstkommissionen även med skyddsområden, skydd av vissa arter och populationer, stängning av fångst under vissa perioder, åtgärder för att skydda valar mot störningar som vid parning och amning, djuretiska frågor vid avlivning samt koordinering av vissa forskningsinsatser för förvaltningen. Även andra arbetsområden har utvecklats som att ge råd vid förvaltning och fångst av småvalar (delfiner och tumlare) som kustnationer och randstater ansvarar för. Kommissionen uppmuntrar och stödjer även forskning på valar och deras habitat samt miljöforskning som bidrar med kunskap om miljöpåverkan från mänskliga aktiviteter.

EU och konventionen

EU har inte ratificerat konventionen.

Till konventionen hör The Schedule (senaste version 2012), som innehåller tekniska regler för att beräkna storleken på bestånd av valar, hur man ska bestämma fångstkvoter, regler för hur grupper av urinvånare ska få bedriva valfångst etcetera. Konventionen reglerar endast fångsten av stora valar.

Förvaltning och skydd

På grund av den kommersiella valfångstens kraftiga överexploatering påbörjades en ny förvaltningspolicy 1975. Målet var att bestånden skulle bli stabila samtidigt som man långsiktigt skulle kunna jaga. Men de flesta bestånd visade inga tecken på tillräckligt bra återhämtning eller att tillräckligt bra data saknades. Utifrån den vetenskapliga kommittéens rekommendationer beslutade Valfångstkommissionen att all kommersiell valfångst skulle upphöra. Detta fångstmoratorium inrättades 1985/1986. Sedan dess är ingen kommersiell valfångst tillåten av de stora valarna inom konventionen. Dock finns tillstånd för fångst för några ursprungsbefolkningar, på Grönland (Danmark) för sillval och vikval, i Sibirien (Ryssland) för gråval, på Saint Vincent och Grenadinerna för knölval samt i Alaska för nordkapare och i Washington (USA) för gråval.

En reviderad förvaltningsprocedur (RMP) upprättades 1994 som är ständigt under utveckling och förbättring, men har ännu inte implementerats. Anledningen är att modellen ska vara tillräckligt säker samtidigt ge god avkastning på fångst.

Hur fattas och genomförs konventionsbeslut?

Internationella valfångstkommissionen (International Whaling Commission, IWC) består av representanter för konventionens parter och har möte en gång om året. Den har en teknisk, en vetenskaplig och en administrativ/finansiell kommitté.

Konventionens sekretariat och webbplats

Internationella valfångstkommissionens sekretariat är en fristående internationell organisation. På deras webbplats finns information om konventionen och konventionsarbetet. Där finns texterna till konventionen och protokollet samt även information om valar och delfiner.

Konventionen på svenska

Konventionen: Sveriges internationella överenskommelser (SÖ) 1949:48

Konventionen: Sveriges internationella överenskommelser (SÖ) 1979:41

Protokollet: Sveriges internationella överenskommelser (SÖ) 1957:55

Dela sidan på Facebook Dela sidan på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Artskydd Avtal Kvoter

Publicerad: 2014-02-11

Sidansvarig: Anna Nygren