Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Dumpning

Londonkonventionen - reglering av dumpning och förbränning till havs

Att dumpa avfall till havs orsakar stora problem för havsmiljön. För att komma tillrätta med avfallsproblemet till havs förhandlades den globala dumpningskonventionen fram. Londonkonventionen har som utgångspunkt att all form av dumpning ska vara förbjuden, med vissa undantag.

Konventionens namn

1996 års protokoll till 1972 års konvention (SÖ 1974:8) om förhindrandet av havsföroreningar till följd av dumpning av avfall och annat material.

Londonkonventionen

Londonprotokollet

Convention on the Prevention of Marine Pollution by Dumping of Wastes and Other Matter 1972

London Convention

Under 1960- och 70-talen var det vanligt med dumpning av avfall och föroreningar från fartyg och flyg liksom förbränning till havs. För att reglera detta och för att skydda den marina miljön förhandlade man fram den globala dumpningskonventionen. Konventionen har sin utgångspunkt i att all form av dumpning, med vissa undantag, ska vara förbjuden.

Kort om konventionen 

1972 undertecknades den globala dumpningskonventionen för att förhindra spridning av havsföroreningar som kommer från dumpning av avfall. När Dumpning i juridisk mening, avser att göra sig av med något genom att dumpa det i havet eller på havsbotten. Man dumpar från båtar, flygplan eller plattformar.

Utsläpp efter olyckor eller som följer av normal drift av till exempel ett fartyg, kallas inte dumpning. Konventionen omfattar en svart och en grå lista över olika typer av avfall. Dumpning av ämnen som finns på den svarta listan är helt förbjuden, medan ämnen som finns på den grå listan får dumpas i havet under vissa förutsättningar.

1996 års protokoll

År 1996 ersattes konventionen med ett protokoll till den globala dumpningskonventionen. Utgångspunkten för protokollet är att all dumpning av varje form av avfall eller ämne, inklusive radioaktivt material, på internationellt vatten och i parternas territorialhav är förbjuden (bortsett från nödsituationer till havs eller i luften).

Protokollet förbjuder även all förbränning av avfall och andra ämnen på internationellt vatten och i parternas territorialhav.

2006 gjordes ett tillägg till protokollet som tillåter lagring av koldioxid under havsbotten.

2013 beslutades ytterligare ett tillägg som förbjuder havsgödning med vissa begränsade möjligheter till dispens. Dessutom lades grunden för reglering av så kallad geoengineering-aktiviteter.

Dumpningsdispenser

Under vissa omständigheter kan man få dispens från dumpningsförbudet för vissa avfallskategorier, till exempel muddermassor, fiskrens och naturligt organiskt material. Dispenser för dumpning inom Sveriges vattenområden kan ges av länsstyrelsen, Havs- och vattenmyndigheten eller mark- och miljödomstolen.

Sverige och konventionen

Sverige har ratificerat både 1972 års konvention och 1996 års protokoll, däremot inte 1996 och 2013 års tillägg.

Hur fattas och genomförs konventionsbeslut?

Representanter från medlemsländerna till Londonkonventionen och Londonprotokollet sammanträder och deltar i de beslutande partsmötena som genomförs en gång per år. Frågor och beslut förbereds i olika undergrupper och expertkommittéer.

Regeringskansliet företräder Sverige i konventionsförhandlingarna, och Havs- och vattenmyndigheten bistår med underlag och expertstöd.

Konventionens sekretariat och webbplats

Den Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) har ett sekretariat i London som sköter den dagliga administrationen av konventionen och protokollet.

IMO:s webbplats finns mer information om konventionen, protokollet, annexen och vilka länder som har ratificerat konventionen och protokollet.

Konventionen på svenska

SÖ 2000:48

Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Dumpning

Publicerad: 2014-02-11

Sidansvarig: Anna Nygren