Dela sidan på Facebook Dela sidan på Twitter Skicka e-post

Ramdirektivet för vatten

- utgångspunkt för vattenförvaltningen

Vi ska ha tillräckligt mycket vatten av god kvalitet, både idag och imorgon. Övergödning, försurning, översvämningar och andra problem ska inte ställa till större skador än att naturen kan läka sig själv.

Sedan år 2000 finns ett EU-direktiv, ramdirektivet för vatten (eller vattendirektivet), som anger vad EU-länderna minst ska klara vad gäller vattenkvalitet och tillgång på vatten. Direktivet är tänkt att leda till att EU-ländernas resurser samordnas bättre inom och mellan länderna för att komma tillrätta med brister i vattenmiljön.

Vattendirektivet har sin grund i en insikt om att vi gemensamt måste vårda våra vattenresurser för en framtida hållbar vattenanvändning. Hela planeringsprocessen inom avrinningsområdena ska genomsyras av en av de bärande principerna i vattendirektivet, nämligen att engagera allmänheten och därigenom skapa en insikt, förståelse och ansvar för att vatten är den viktigaste resursen för samhället. Vatten som redan är bra ska bevara sin kvalitet - inga vatten får försämras.

2004 infördes vattendirektivet i svensk lagstiftning genom 5 kap. miljöbalken, förordning (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön och förordning (2007:825) med länsstyrelseinstruktion.

Vatten är gränslöst

Om vi ska kunna försäkra oss om en god tillgång på bra vatten, måste samarbete ske över både nationsgränser och administrativa gränser. Tanken med vattenförvaltningen är att man ska jobba avrinningsområdesvis och ha en helhetssyn på vattnets väg genom landskapet och nyttjandet av vatten. Vattenförvaltningen omfattar både ytvatten (sjöar, vattendrag, kust- och vatten i övergångszon) och grundvatten (det vill säga allt vatten utom havsområdet).

Målet med vattenförvaltningen

Målet är att uppnå en god vattenstatus. Det innebär att både tillgång och kvaliteten på vatten ska vara god. Siktet är därför inställt på att så långt som möjligt vidta åtgärder som förbättrar vattenkvaliteten.

Publicerad: 2014-03-07

Sidansvarig: Lennart Sorby